… och det kändes ju lite kul att jag hade råkat spara det här lilla albumet.
Här finns vykort och en del gamla kvitton och telefonkort sparade. Ett litet kompakt paket som kändes fint att återse.
För jag hade glömt det här…
Hur fin landningsbanan är.
Troligen ser den ungefär likadan ut ännu i dag, elva år senare 🙂
I dag fick jag höra att jag verkar lite deprimerad. Oj då! Jag som tycker att jag har haft mycket att glädja mig åt den senaste tiden. Men om någon tycker jag verkar deppad ger jag kanske ett sådant intryck!
Hur ska jag nu bära mig åt? Inte kan jag ju börja gå runt med ett fånigt och oäkta leende på läpparna! Och jag undrar om det är mina ibland allvarliga inlägg som får folk att tro att jag är deppad?
Men ingen är väl glättig för jämnan? Därifrån är steget rätt långt till depression ändå.
Å andra sidan tycker jag det var fint att personen som tänkte så här om mig frågade hur jag mår. Han brydde sig ju och jag kunde förklara hur jag tänker.
Inte kan jag vara deppad då jag har flera resor framför mig. Två kortare och sedan Grekland i september.
Nej, jag har bara börjat ta avstånd från vissa saker, även från vissa människor i den mån det går. Sådant som stjäl energi av mig. Varför stånga huvudet blodigt mot väggen för sånt som inte leder någon vart?
Har inte visat kort från postcrossingen på ett tag, men här kommer en favorit från Vitryssland. En sådan byggnad ❤
… men jag rensade bort de vissna blommorna och fortsatte vattna den.
Växten är en våreld, även hösteld kallad – tror jag.
Jag har ytterligare en sådan växt i köket, den är över ett år gammal och endast bladen är gröna men mycket frodiga. För nån vecka sedan kom där EN blomma, men bra så! Växterna är ju fina också fastän de inte har blommor.
Följande bild är lite suddig men den visar att växten som någon hade tänkt slänga nu har en massa knoppar ❤
… förknippas kanske ofta med matvanor, motion osv. Att man är disciplinerad nog att avstå, hålla igen.
Sånt har jag slutat med 🙂
Min disciplin handlar om att hålla deadlines, sådant som jag lovat i jobbväg. Dessutom vill jag göra det med god marginal om det går.
Därför handlar disciplin för mig också om att inte ta på mig för mycket jobb. Då spricker ju tidtabellerna, jag hinner inte med allt jag tänkt och kanske ville hinna med – livet blir stressigt.
I morse gjorde jag två översättningsuppdrag och skrev en artikel. Jobbar som bäst mellan 9 och 12. Undantagsvis skrev jag också en artikel på 3500 tecken på eftermiddagen. Klarade det på en timme.
Det handlade om att ha disciplin… om att förstå att inget blir bättre om jag lämnar texten till i morgon. För i morgon vill jag jobba bara halva dagen.
Visst är det vackert med växter som täcker in delar av väggar!
Den här väggen finns på Skeppsbroområdet, där gamla saltbodar står på rad.
Det är så mycket som är fint i vår stad. Sådant som många kanske tar för givet. Att vi har välskötta parker till exempel.
Här kommer ett par favoriter i repris. Parken mittemot polishuset, och Tranbrunnsparken intill.
Via mitt jobb för Nya Östis har jag chans att uppleva allt möjligt trevligt.
Klart att jag kan gå på en utställning utan att göra det som ett jobb, men som journalist får jag ju alltid träffa konstnären på plats. Höra henne eller honom berätta om sina tankar.
Och just det var väldigt givande i dag. Jag kände något slag av själarnas gemenskap med Sari Olin som är en av utställarna i Theodor de närmaste tre veckorna.
Mer om utställning finns här. Och ännu mer förstås i torsdagens tidning 🙂
Tankar kring den stundande resan lovade jag också bjuda på, för jag tänker ju på den varje dag nu 🙂
Resan betalades i dag, avfärd blir det i början av september. I går frågade en väninna ”varför bad du inte mig med?” … och då sa jag som det är, att det känns svårt att ”tigga” om sällskap. Dessutom finns ju alltid tanken där om att den man reser med måste vara funtad på samma sätt som jag.
Den här gången vill jag inte ha någon aktiv semester med långa promenader i hettan, inga bergsbestigningar, inga museer och fornlämningar. Jag vill sitta på balkongen och dricka vin, jag vill sola, bada, läsa, skriva. Jag vill äta gott och strosa runt i närmiljön. Hotellet är litet, orten där jag bor likaså.
Väninnan tyckte lika. Så nu åker jag inte ensam 🙂
Men vi är personer som också kan vara för oss själva, jag tror det kommer att funka bra! Och klart att det är roligare att tacka ja till en utflykt, till att åka in till Corfu stad, kanske hyra bil – då man är två. Det är sådant som jag eventuellt inte hade gjort ensam.
Många av mina bloggvänner är också med i Glad Måndag-serien.
Vilka bilder som helst duger – färgglada saker, blommor, något roligt som får oss att skratta eller le. I serien har vi också sett tokroliga selfies 🙂
Jag länkar till de Glad-måndag-bloggar som jag råkar hitta under veckan, eller som själva anmäler till mig att de är med – vilket Anki gjort 🙂
Lizzyfix visar rosa fina ting och blommor!
En superfin toalett hittar du hos Geddfish!
Och härliga luftballonger hos BP, väcker minnen hos mig från tiden då jag bodde i Täby.
Sybils sida är också med!
Den sången ljöd i mitt huvud då jag cyklade hemåt från Skeppsbron i dag.
Underbart med fullsatta terrasser och med en ljum bris som gjorde att solgasset kändes precis lagom varmt vid stranden.
Folk i mängder hade kommit ut för att äta och inte minst för att lyssna på eftermiddagsjazzen!
Med två väninnor delade vi en flaska vin.
Så BRA diskussioner, så många pusselbitar som föll på plats! Det känns som att då jag plötsligt bara gav upp allt, tänkte att nu struntar jag i alla som inte vill mig väl, jag vänder dem ryggen och kör mitt eget race… då började saker hända.
Samma hände då jag tänkte att jag reser ensam till södern på hösten eftersom det verkar svårt att få någon kompis med. Nu kanske den biten också löser sig. Och löser sig den inte kommer det att bli bra ändå!
Om jag alltid bara kunde lita på det – att saker och ting ordnar sig. Att jag inte måste ha med ”surpuppor” och ”ickesamarbetsvilliga” att göra. Om jag inte räcker till, hur glad, snäll, väluppfostrad, vänlig och storsint jag än är– då ska jag låta det vara.
Då ska jag på sätt och vis ge upp, leta efter nya vägar och försöka hitta människor som tänker och agerar som jag själv 🙂
Att jag beställde en resa till mig själv. Jag ska åka till en liten byn och bo på ett litet familjehotell på en ö i Grekland.
Det var ett stort beslut för mig, en tanke som jag haft länge men som jag av olika orsaker alltid skjutit upp. Jag hade tänkt att jag kanske kunde få en kompis med på resan.
Men det har visat sig vara svårt att få tidtabeller att passa. Jag kan på grund av mina arbetsuppdrag inte åka bort för en längre tid då de flesta andra semestrar, alltså under juni-juli-augusti. Och efter det är de flesta av mina vänner på jobb.
För två år sedan skulle jag åka med Hurtigruten, ensam. Jag såg fram emot det, men så inhiberades resan för att några resenärer insjuknat och nya kunder hittades inte i all hast för den ganska värdefulla turen.
För ett drygt år sedan, då jag sade upp mig från fastanställningen och blev företagare, hade jag besparingar på banken. Pengarna skulle utgöra en trygghet om jag inte fick nya jobb.
Nu ett år senare har jag nästan samma summa kvar. Jag har hankat mig fram, kunnat betala varenda faktura jag fått.
Så därför tänkte jag… vad går jag och väntar på?
Jag gör ju mig inte av med alla besparingar om jag åker i väg.
Ni ska få ta del av mina tankar inför resan, under och efter den. För jag hoppas att det här blir en resa som ger mig många insikter.
Jag kommer säkert under den dryga månad som återstår till avfärden att hinna tänka allt från ”hur ska det gå, vad har jag gett in mig på” till ”äh, ingen fara, det här klarar jag galant”.
Livet och min lilla hemstad brukar kännas extra tomma dagarna efter att 15.000 gäster dragit bort från evenemanget Lovisa Historiska Hus. Man känner att hösten kommer krypande och det är lätt att bli modstulen.
Nu har jag nåt att se fram emot!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 