Längtan. Ett litet ord som kan betyda så mycket.
Jag sitter på min balkong och tänker att det skulle vara fint att få dela den här utsikten med någon. Tänk att få sitta och diskutera livet här, en varm sommarkväll. Det är +26 grader ute ännu då klockan är 22. Jag har vin i glaset, men inte med en uttrycklig önskan om att bli berusad av något mer än enbart av livet.
Det märkliga är – tror jag – att den här formen av enkel samvaro skrämmer människor i dag. Tänk om jag / man / vi måste öppna oss, blotta oss för varandra. Och då talar jag inte om att vi ska klä av oss nakna.
Den dagen / kvällen / natten kanske kommer. Då det känns rätt att klä av sig naken, tillsammans med någon, även på riktigt. Men för att det ska bli bra behövs trygghet och kontinuitet. I alla fall om vi talar om ett stundande förhållande.
Det jag skriver om i dag handlar om att visa sig naken enbart på ett bildligt sätt.
Jag vill blotta min själ. Diskutera livets glädjeämnen och allvar. Sitta och stirra på en solnedgång, eller in i en lägereld, med en likasinnad person.
Men jag är förmodligen ensam med dessa tankar. Tokerier från en svunnen tid.
Ps. Jag var inte ensam då jag såg matchen. Tack Inge-Maj, Bengt och Inkku för sällskapet ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Ensamhet kan ibland kännas tungt det förstår jag.
Jag vet inte om det är det heller – jag bor helst av allt ensam, värderar det högt att jag får göra vad jag vill, när jag vill, – inte behöva passa upp någon mer än under en kort tid.
Men att hitta det där sällskapet som man kan diskutera DJUPA saker med, det längtar jag efter.
Nej, jag tror inte alls att du är ensam om den längtan. Vi behöver någon som vi kan dela sånt med. Både att på ett passionerat sätt diskutera något och att kunna vara tysta en lång stund utan att det känns besvärande.
Du har så rätt. Man ska kunna sitta tysta också, utan att det känns pinsamt.
Kram!
Den sortens samtal, med en vän eller någon man älskar, är guld värda. De är de som gör att man orkar med vardagen trivialiteter tycker jag.
I mitt fall är vännerna nu guld värda, då jag inte har en kär man att prata med.
Vänner, nära och kära, ger mig styrka och näring.
Jag upplever att ju äldre jag blir desto oftare dyker såna stunder upp. Stunder när jag samtalar om livet och kanske döden med en annan människa, ibland någon helt okänd. Kanske händer det något med oss när vi blir äldre och inser hur fort åren går.
Det har högst troligen med åldern att göra – ja.
När man är ung är man upptagen med så mycket annat – odödlig på nåt sätt.
Jag saknar ibland djupa samtal… sådana för man ju inte med sin spegelbild 🙂
Men i det stora hela trivs jag ensam, det finns fördelar med att kunna göra precis hur man vill.
Man vet aldrig vad som uppenbarar sig bakom hörnet….
Nä, det vet man inte – man får bara vänta och se, ha tålamod 🙂
Du lider helt klart av ”post-World-Cup-blues;-)
Nu är klockan snart midnatt och det är fortfarande 25 grader på balkongen. Alldeles för sent att diskutera nå’t, bara njuta av att blogga och läsa en bok OCH ta en vinare eller två tycker jag;-)
Ja, det kan hända att det var abstinens efter fotbollen.
Det blev nog ett par glas vin där ute.
Och värmen fortsätter – skönt!
Håller med de ovan- tror intr alls att du är ensam om en sådan längtan. Och de samtalen och den gemenskapen kan man också känna med en riktigt god vän tycker jag. Ibland lägger man allt fokus på att man måste ha en respektive för att känna den gemenskapen- och det tycker jag verkligen inte. Ha mågra få riktigt goda vänner som jag nästan hellre skulle leva med och bo ihop med än en man i ett förhållande. eller kanske inte… jag vet inte- men jag tycker att en riktigt fin och trogen vän är så oerhört betydelsefull
Visst kan man ha de här samtalen med en vän! Jag preciserade inte det tillräckligt noga.
Ibland blir det ju sådana samtal med vänner… de stunderna är guld värda.
Längtar inte efter en man för att få sex 😀 … män som vill ha och ge det vimlar det av.
Den tiden, då sex var viktigt, är förbi för mig.
Funkar det så funkar det, men viktigast är att få prata om stort och om smått.
Håller med!
☀️☀️☀️
❤ ❤
Den längtan har jag haft sedan skilsmässan men inte hittat någon ännu. Varken kvinnor eller män.
Ha en skön dag.
Ja, det är drygt fyra år sedan min skilsmässa, och samma känsla här…
Har många vänner att umgås med, så ensam är jag inte – men ibland saknar jag ord som ”älskling”, en kram och hålla handen.
Längtan ter sig för mig som hemlängtan til Jakobstad. Just nu är den enorm. Fick härliga bilder på hela familjen från min syster i helgen och senaste vecka av min fina faster. Härligt att se dem alla, men skapade också en ordentlig hemlängtan… Och ja, grattis Frankrike!
Ja, hemlängtan… den känns ända in i hjärteroten!
Men fint att du fick bilder att se på, och nåt tag kommer du väl hemåt igen?
Verkligen fint att få bilder! Resa till Jakobstad blir det nog knappast inte förrän nästa sommar…. Får klara mig med de fina bilderna ett tag framöver. Det skall nog gå det också! 😃
Ja, man reser ju inte från andra sidan potten över till Finland hur ofta som helst 🙂