+26 ännu på kvällen igår

… och +30 i skuggan i dag då jag tog mamma till affären. Skulle sedan hämta mat från Skeppsbron, i hopp om att få take away. Men det fanns ingen P-plats för bilen på ett avstånd som hade känts okay att promenera med två matportioner i famnen.

Bilden tog jag i går, också på Skeppsbro-området, där jag var med Barbro och Nina på några glas vin. Ännu vid tiotiden på kvällen var det +26 grader varmt.

Det enda som oroar lite är att smittspridningen av corona och deltavarianten ökar, mest bland unga personer… men inte går ju vi äldre säkra heller. Folk firar semester på hemmaplan, det är massor av människor i rörelse i Lovisa. Bra så, med tanke på företagens överlevnad. Men som sagt, lite oroande också med många fester och evenemang.

I regionen där jag bor har vi övergått till epidemins accelerationsfas. Risk finns för att det blir begränsningar för sammankomster igen.

Glad midsommardag till alla!

Den här bilden tog jag av mig själv på balkongen i går.
Första besöket på Café Saltbodan igår. Serveringen har byggts om efter branden som inträffade på sensommaren 2019 och därför öppnade caféet först den 19 juni. Satt här med kollegan/väninnan Pia på en lonkero/cider och sedan åt jag lunch på Café Skeppsbron ett stenkast bort.

Firade ändå midsommarkväll på tumanhand under bar himmel på gården med en av grannarna, Ann-Louise. Vi drack vin och pratade tills solen nästan gick ner. Eller i alla fall försvann den vid halvelvatiden bakom ett av husen 🙂 En otroligt skön kväll och inga myggor.

I torsdags hade regiontidningen en artikel om Nya Östis. Tyvärr ligger den bakom en betalmur. Rubriker brukar ju spetsas till ibland och jag tycker det här ger en dramatisk bild som inte berättar hela sanningen. Tvister och olika åsikter finns inom alla föreningar. Vår tidning har nu dock ändå tydligen blivit så pass intressant att många ägnar midsommardagen till att diskutera detta i NÖ:s Facebookgrupp.

Jag skulle gärna göra helt andra saker, men då och då måste jag följa med diskussionen där och svara på frågor. Eller rätta till missförstånd och uppgifter/antaganden som inte är sanna.

Önskar er alla en glad och lagom varm midsommardag ❤

Att veta var man har sina vänner

… det är inte alltid lätt. Jag har många gånger skrivit här att jag är blåögd och godtrogen och så tänker jag i det stora hela förbli. Jag har berättat om besvikelser och käftsmällar som jag mött och gått på under levnadsåren.

Vad vore jag utan alla motgångar? Inte den jag är i dag.

En kväll med en väninna, ost, vin, kex och djupa diskussioner.

Jag är inte gjord av teflon, men nuförtiden måste jag låta många hårda ord, antydningar och anklagelser rinna av mig.

Det går tyvärr inte att ”vara alla till lags”, hur gärna jag än vill det. ”Jag vill vara vän med alla” må vara min devis, men om svaret på ett ungefär blir ”ja, men jag vill inte vara din vän”, då får jag ta och acceptera det.

Eller om jag skriver något i förtroende till någon, och nästa dag inser jag att det jag skrev spreds vidare. Då får jag skylla mig själv. För den som jag skrev till hade ju inte bett om att få mitt förtroende. Shit happens.

En härlig dag har jag ändå haft. Sovmorgon till 9.15. Sedan förberedelser inför en träff med en väninna. Fyra timmar satt vi och pratade, delade på en flaska vin, åt ostar och kex.

Hon hade läst bara två av de tre böcker jag skrivit. Då kom jag på att jag hade två exemplar kvar i lagret av den jag gav ut 2012. Ett av dem fick hon förstås 🙂

Mindre yta – mera djup

Ett av mina vackraste sommarminnen. Nära havet vill jag bo.

Rubriken syftar till vad jag skulle vilja ha tid för på min blogg. Men med min arbetstakt finns sällan tid att reflektera.

Jag skriver snabbt, så egentligen tar det inte många minuter att knacka ner ett inlägg, inte ens om det är ett längre sådant, som det här nu blir.

Men då jag skriver om något djupare vill jag gärna ha tid att formulera mig, ens med LITE eftertanke.

Häromdagen tänkte jag att jag inte har gråtit på länge.
Ja, men det är väl bra, kan någon säga. Bra att ingen gjort Carita ledsen.

Javisst, jag har inte gråtit av sorg eller ilska. Men visst har jag varit ledsen från och till. Känt medkänsla då andra haft det svårt. Och tårar har jag fällt, men då har det varit för att jag sett något känslosamt på teve eller på bioduken.

Ofta funderar jag också djupt på det faktum att jag inte har träffat en ny livskamrat. Jag har varit ensam sex och ett halvt år.

Ibland uppstår tanken att det är något fel på mig eller mitt utseende. Men i nästa sekund tänker jag att jag vill duga som jag är. Jag ska inte behöva ändra mig för att passa in i någon annans liv.

Jag tänker också att det nog inte i mina hemtrakter finns tillräckligt starka män som klarar av en vara tillsammans med en offentlig person som dessutom jobbar minst 40 timmar i veckan. En kvinna som skriver blogg och som inte är beredd att sluta med den och gå in i ett skal.

Jag har aldrig sagt att jag utan tillstånd skulle lägga ut bilder och uppgifter om en ny man här, eller ens kräva av honom att få göra det.
Men visst skulle jag hoppas att han var stark nog att klara av det, att han kan ge blanka f-n i vad andra tycker och att han skulle vara stolt över mig och det jag gör.

Många säger till mig att denna man nog finns. Han dyker upp då jag minst anar det.
Nu har jag ju faktiskt inte jagat nån man 😀 När skulle jag ha tid med sånt?

De gånger jag kommit män nära under de senaste sex åren har de alla velat ha just det… SEX 🙂 Ganska omgående ska det ske.

Jag är inte ointresserad av sex, men jag tycker att ett förhållande ska börja på ett helt annat plan. Vi ska kunna umgås över en bit god mat, några glas vin, kanske pussla tillsammans och om ni läste PUSSAS, så även det.

Vi ska kunna prata om allt mellan himmel och jord och sedan när vi känner varandra bra, har skapat förtroende och allt sånt som utgör de viktigaste byggstenarna i ett förhållande – DÅ kan vi bli intima. Då sker en sådan sak helt naturligt.

Äh, jag får nog bara vänta och se…
Förutsättningarna att snubbla över någon i dessa restriktiva covid-19-tider är ju inte så goda, men… skam den som ger sig!

Bilder från lediga sommardagar

Det var så trångt på bordet med alla godelimanger så vinflaskan fick en egen ställning 🙂

Firade på fredagskvällen väninnan Pias födelsedag LITE i förskott på Locale.

Tomatodlaren.

Upp till bevis. Här ses fyra mogna tomater och ett antal omogna och en tämligen mogen tomatodlare!

På Skeppsbron finns denna lilla trevliga butik.

Här får alla som har gett sitt stöd åt Save Salttis-projektet hämta sina kassar och t-shirts. Men här säljs också annan somrig rekvisita.

Dagens höjdpunkt. Efter en tämligen grå och regnig morgon klarnade det upp. I skärgården är det vanligtvis alltid soligare än i stan. Så det blev den perfekt dag för att tvätta mattor och grilla korv ❤

Jag älskar havet!

Tack mina vänner för en härlig kväll!

I går hade jag glädjen att få använda ett presentkort som jag hade fått av två vänner som gåva på min fest tidigare i somras, då jag firade mitt nya jobb.

Vi började med ett glas champagne hos mig. Tyvärr glömde jag föreviga väninnorna med Daniel Craig och övrigt James Bond-inspirerat. Vi hade så mycket att prata om 🙂

Sedan gick vi till Locale. Restaurangen ligger bara ett lite längre stenkast från mitt hem.
Locale bjuder på en miljö som är både hemtrevlig och elegant. Där har jag hittills aldrig blivit besviken. Maten är superb, vinet gott och den vänliga men samtidigt lagom diskreta betjäningen får också högt betyg.

Lövbiff a la Eero Laakso, en av klassikerna.

En helkvälls samvaro känns alltid lika värdefull. Vi kom överens om att det här måste ske lite oftare.

Chokladkaka med vitchokladsmousse, björnbär och hallon. I mitten en liten pannacotta med Lovisaäpple.

Kvällen avslutades med en drink på Degeri, den tämligen nya sportbaren.

Firar Finlands hockeydamer

… med ost och vin!
Historiskt! Våra hockeydamer tog sig till VM-final för första gången någonsin. Vi besegrade Canada med 4–2 i dag!

Glad är jag också för att vi äntligen fått ett större ostsortiment i K-affären i Lovisa. Det hände förr att jag under mina en-gång-i-månaden-besök-i-grannstaden-Borgå köpte brieost i K-Tarmola där eftersom lika god ost inte fanns i Lovisa. Men nu finns den även här!

Små burkar med marmelad finns också. Fint för en singel att inte tvingas köpa en megastor burk!

Jag väntar ännu på en delikatess med ananas i osten (fanns en gång i Lidl men hittar ingenstans i Lovisa mer)… anyway… SÅ kul att vår lokala K-affär renoveras och att sortimentet förnyas över brett fält.

Allt blir mer överskådligt och diskarna är energisparande!

Skål för det och skål för Finlands hockeydamer 😀

I intervjuns tecken…

… kan man äta och dricka gott 😀

Nachos med salsa och ost. Nam-nam!

Vinglaset kom inte med på bilden, men fördelen med det här jobbet är ju att jag inte har en arbetsgivare som säger att jag inte får ta alkohol då jag jobbar.

Arbetsgivaren Carita säger till arbetstagaren Carita att ta du bara ett glas eller två om du så vill, huvudsaken är att jobbet blir gjort!

Intervjun skrivs i morgon 😀

Hall o vin fest!

Ni kanske har läst det där fyndiga på Facebook där det skrevs att vi minsann ska fira Halloween. Vi ska ha en sådan där ”hall o vin”-fest 😀

Det blev både mousserat och vittvin med en väninna i går. Men vi satt nog inte i hallen och drack 😀

Jag fick också fina små Halloweeninspirerade chokladkulor, tack för dem!

De roliga chokladkulorna syns till höger på bilden.

 

Ska snart söka svalka…

Nog är det ju så att man formligen rinner bort i denna värme.
Mest oroad är jag ändå för flera vänner och bekanta i Sverige där skogsbränderna rasar nästan okontrollerat… 😦
Har en bloggvän i Kårböle nära Ljusdal och där evakueras folk.

Efter redaktionsmötet ska jag försöka hitta lite svalka vid havet. Dricka vin med en vän. Då jag sa att vi borde hinka i oss vin svarade han att han kan se till att det finns hinkar, om jag sköter vinet 😀