Längtan

Längtan. Ett litet ord som kan betyda så mycket.

Jag sitter på min balkong och tänker att det skulle vara fint att få dela den här utsikten med någon. Tänk att få sitta och diskutera livet här, en varm sommarkväll. Det är +26 grader ute ännu då klockan är 22. Jag har vin i glaset, men inte med en uttrycklig önskan om att bli berusad av något mer än enbart av livet.

Samma kväll så här.

Det märkliga är – tror jag – att den här formen av enkel samvaro skrämmer människor i dag. Tänk om jag / man / vi måste öppna oss, blotta oss för varandra. Och då talar jag inte om att vi ska klä av oss nakna.

Den dagen / kvällen / natten kanske kommer. Då det känns rätt att klä av sig naken, tillsammans med någon, även på riktigt. Men för att det ska bli bra behövs trygghet och kontinuitet. I alla fall om vi talar om ett stundande förhållande.

Det jag skriver om i dag handlar om att visa sig naken enbart på ett bildligt sätt.
Jag vill blotta min själ. Diskutera livets glädjeämnen och allvar. Sitta och stirra på en solnedgång, eller in i en lägereld, med en likasinnad person.

Men jag är förmodligen ensam med dessa tankar. Tokerier från en svunnen tid.

Längtan efter ett VM-guld kulminerade i dag. Fotboll är gemenskap. Grattis Frankrike, även om jag hejade på Kroatien!

Ps. Jag var inte ensam då jag såg matchen. Tack Inge-Maj, Bengt och Inkku för sällskapet ❤

Hacke tog sig ett bad

Nu har jag badat, så nu kan jag åter klättra vidare.

Det blev väldigt soligt och varmt i dag, så Hacke Hackspett behövde ta sig ett bad!

Vi andra behövde också dricka, lite vatten och vin. Men vi badade inte i fågelbadet 😀 Inte i vattentunnan på gården heller, fastän tanken föresvävade oss.

Halofenomenet och sköna lediga dagar

Bodde drygt tre dygn på en stuga. Hade tillgång till nätförbindelse men var inte en enda gång på Facebook, först i dag då vi såg det här halofenomenet. Det var vi två om att dela, det kändes så pass unikt 🙂

Fenomenet i sig ÄR väl inte direkt unikt, enligt Wikipedia kan man se sådana hundra gånger per år. Men det finns vissa av dessa fenomen som är mer sällsynta än andra.
Hur som helst, hoppas inte snö är på kommande eftersom fenomenet har med iskristaller att göra 😀

I fredags åt Faster Aster och jag gott på Skeppsbron och delade en flaska vin.
Utsikt från matstället.
Eftersom det varit mycket varmt och inte regnat nästan alls på tre veckor vattnade vi på kyrkogården.

Vi tänkte också ta oss ett dopp här, men av olika anledningar blev det inte av den här gången 🙂 Underbar badstrand har vi ändå ❤

Lägger ut fler bilder senare, och från Öppna trädgårdar.

 

Så glad man blir…

… då det kommer ett riktigt kort på posten!
Tack min bloggvän i Sverige ❤

Visst ligger det något i damens ord 🙂 Men ska sanningen fram tycker jag inte längre om att bli jätteberusad. Vilket inte betyder att jag aldrig dricker! Nej, vin är gott, och det är precis det det ska vara. Men själva syftet med inmundigandet är inte att jag ska bli full som en kaja. (varför säger man för övrigt så, fåglar är väl sällan fulla…)

Härligt med ett riktigt kort på posten!

Det har snöat rätt mycket här. Och då jag bor så pass centralt som jag gör får jag finna mig i att bli väckt av plogbilarna som skurrar runt redan vid 4-tiden på morgonen. Men jag har inga problem att somna om 🙂

I dag ska jag förhandsrösta, förbereda ett smaktest vi ska ha på redaktionsmötet och sedan ännu åka ut på ett uppdrag i kväll.

Happy hour

… får man nu äntligen också marknadsföra i Finland.
Så då kan jag visa lite snacks och ett glas skumpa på min blogg utan att någon ondgör sig. Det har hänt några gånger att personer som inte gillar mig försöker komma åt mig den vägen.

Sitter och väntar på väninnan som snart kommer med sitt skumpaglas och sina snacks.

Jag tycker det är dags för en ännu liberalare alkoholpolitik i Finland. Starkspriten kan hållas på Alko men viner som inte klassas som starkviner kunde få säljas i mataffären. Från och med 1.1.2018 får man sälja alkoläskedrycker, öl och long drink med styrkan 5,5 procent i livsmedelsaffärer och på servicestationer.

Alla tycker ju inte lika. Man tror att Finland super ihjäl sig och att livet fördärvas för många. Det gör det säkert, men den inriktningen fanns nog redan innan starkölen kom till mataffären.

Eller som en bekant sa, ”då två generationer överlevt det här kanske vår alkoholkultur blivit en annan”. I Sydeuropa säljs sprit och vin i affär som affär. Super folk ihjäl sig där? Ja, det händer säkert – det finns alkoholister i alla länder.

Det är förmyndarsamhället som jag inte gillar. Bor vi i EU ska samma regler gälla alla. Sprit och vin bort från affärerna i Sydeuropa, eller samma regler för oss här i Norden. Tillgänglighet. Inte monopol såsom nu, av Alko och Systembolaget.

Kanske jag häller bensin på elden när jag skriver det här, men detta är MIN åsikt och så här har jag tänkt ett par årtionden.

Pusselläget i går kväll

Kanske jag tråkar ut någon med dessa uppdateringar, men då är det ju bara att låta bli att läsa inlägget 🙂

Jobbade i går sex timmar, både med uppdrag för företaget och med allehanda grejer som hör ihop med Nya Östis.

Bästa avkopplingen efteråt får jag faktiskt av pusslet.

Jag tar ett glas vin och ställer det så att det inte ska välta över bitarna, för DET vore en katastrof med stort K 😀

Det här med byggnaden var inte lätt men gick ändå undan. Svårare blir det nog med gräset, blomplanteringarna, träden… 🙂

Blandade bilder från arkivet

Har en del bilder som av olika orsaker blivit kvar i mitt arkiv.
Den här från Trädgårdsföreningens utfärd passar ju bra en dag som denna. Regnat har det minsann gjort den här sommaren och även nu smattrar dropparna på fönsterrutan.
Skillnaden är bara den att den här tiden på året är det också beckmörkt ute vid 19.15-tiden.

Fotograferat den 20 juni 2017.

En trädgård som vi besökte under samma utfärd. Jag gillar de gamla äppelträden och har visat stammar av dem förr.

Och så en fin fasad som mina ögon fastnade på då väninnan Marit och jag besökte Helsingfors och satt på en uteservering i början av augusti.

Kalevagatan, Helsingfors. En superfin tegelfasad!

Och så är det bara att vänta… Efter drygt sex månader kanske man åter kan sitta ute i en trädgård, äta ostbricka och dricka vin.

Sommar, sommar, sommar!

Den sången ljöd i mitt huvud då jag cyklade hemåt från Skeppsbron i dag.
Underbart med fullsatta terrasser och med en ljum bris som gjorde att solgasset kändes precis lagom varmt vid stranden.

Folk i mängder hade kommit ut för att äta och inte minst för att lyssna på eftermiddagsjazzen!

I och med att vi satt nära orkestern syns det inte att det var fullsatt i borden bakom oss 🙂

Med två väninnor delade vi en flaska vin.

Svalkande dryck.

Så BRA diskussioner, så många pusselbitar som föll på plats! Det känns som att då jag plötsligt bara gav upp allt, tänkte att nu struntar jag i alla som inte vill mig väl, jag vänder dem ryggen och kör mitt eget race… då började saker hända.

Samma hände då jag tänkte att jag reser ensam till södern på hösten eftersom det verkar svårt att få någon kompis med. Nu kanske den biten också löser sig. Och löser sig den inte kommer det att bli bra ändå!

Om jag alltid bara kunde lita på det – att saker och ting ordnar sig. Att jag inte måste ha med ”surpuppor” och ”ickesamarbetsvilliga” att göra. Om jag inte räcker till, hur glad, snäll, väluppfostrad, vänlig och storsint jag än är– då ska jag låta det vara.

Då ska jag på sätt och vis ge upp, leta efter nya vägar och försöka hitta människor som tänker och agerar som jag själv 🙂

Vad har jag inte fotograferat…

… i Lovisa? Nå, kanske kompositören Jean Sibelius staty?
Han ser ut som en bister man, men han lär också ha haft en glättigare sida.

Jean Sibelius, i parken intill Sibeliusgatan och Chiewitzgatan.

Efter redaktionsmötet gick jag med två kollegor ”på en öl”. Alltså jag dricker inte öl, så jag borde skriva på ”en lonkero och på ett glas vin” 🙂 Det var trevligt!

I morgon kväll kan jag äntligen berätta om något som jag varit tyst om över ett halvt år. Varför det blev så att jag inget vågade berätta, och vad det handlar om – ja, det får ni veta i morgon ungefär den här tiden 🙂