Mindre yta – mera djup

Ett av mina vackraste sommarminnen. Nära havet vill jag bo.

Rubriken syftar till vad jag skulle vilja ha tid för på min blogg. Men med min arbetstakt finns sällan tid att reflektera.

Jag skriver snabbt, så egentligen tar det inte många minuter att knacka ner ett inlägg, inte ens om det är ett längre sådant, som det här nu blir.

Men då jag skriver om något djupare vill jag gärna ha tid att formulera mig, ens med LITE eftertanke.

Häromdagen tänkte jag att jag inte har gråtit på länge.
Ja, men det är väl bra, kan någon säga. Bra att ingen gjort Carita ledsen.

Javisst, jag har inte gråtit av sorg eller ilska. Men visst har jag varit ledsen från och till. Känt medkänsla då andra haft det svårt. Och tårar har jag fällt, men då har det varit för att jag sett något känslosamt på teve eller på bioduken.

Ofta funderar jag också djupt på det faktum att jag inte har träffat en ny livskamrat. Jag har varit ensam sex och ett halvt år.

Ibland uppstår tanken att det är något fel på mig eller mitt utseende. Men i nästa sekund tänker jag att jag vill duga som jag är. Jag ska inte behöva ändra mig för att passa in i någon annans liv.

Jag tänker också att det nog inte i mina hemtrakter finns tillräckligt starka män som klarar av en vara tillsammans med en offentlig person som dessutom jobbar minst 40 timmar i veckan. En kvinna som skriver blogg och som inte är beredd att sluta med den och gå in i ett skal.

Jag har aldrig sagt att jag utan tillstånd skulle lägga ut bilder och uppgifter om en ny man här, eller ens kräva av honom att få göra det.
Men visst skulle jag hoppas att han var stark nog att klara av det, att han kan ge blanka f-n i vad andra tycker och att han skulle vara stolt över mig och det jag gör.

Många säger till mig att denna man nog finns. Han dyker upp då jag minst anar det.
Nu har jag ju faktiskt inte jagat nån man 😀 När skulle jag ha tid med sånt?

De gånger jag kommit män nära under de senaste sex åren har de alla velat ha just det… SEX 🙂 Ganska omgående ska det ske.

Jag är inte ointresserad av sex, men jag tycker att ett förhållande ska börja på ett helt annat plan. Vi ska kunna umgås över en bit god mat, några glas vin, kanske pussla tillsammans och om ni läste PUSSAS, så även det.

Vi ska kunna prata om allt mellan himmel och jord och sedan när vi känner varandra bra, har skapat förtroende och allt sånt som utgör de viktigaste byggstenarna i ett förhållande – DÅ kan vi bli intima. Då sker en sådan sak helt naturligt.

Äh, jag får nog bara vänta och se…
Förutsättningarna att snubbla över någon i dessa restriktiva covid-19-tider är ju inte så goda, men… skam den som ger sig!

24 reaktioner på ”Mindre yta – mera djup

  1. Som jag känner igen mig i nästan allt du skrev nu. Uttrycket ”han dyker upp när du minst anar”. Men mina magneter 🧲 är verkligen är motpoliga. Ingen dragningskraft alls.
    Sen gör inte saken lättare att jag är asexuell och sex kommer längst ner på min intresseskala.
    Visserligen har jag aldrig letat efter en man att bo under samma tak, men gärna som särbo. De jag träffade ville bo ihop med det samma och ville ha barn. Jag var inte intresserade av varken eller. (Medan mina vänninor träffade just de typerna. Lite ironiskt nog då det visade sig att såna människor finns det också.)
    Jag trivs och känner inte tomhet på något sett.
    Samtidigt kan jag se lite beundrande på folk som har ett så fint samspel i deras förhållanden. Jag följer program från England där par brukar söka nytt hus att flytta till inom England eller ute i världen. Vissa har otroligt fin sätt att samspela, medan på andra ses en viss spänning.
    Jag har haft vänner som går från ena karln till det nästa. Jag har alltid undrat hur det fungerar DET. Går de på önsketänkande och försöker intala sig att de är förälskade?
    Numera är ju så, om jag känner att nåt flört på gång så fäller jag ut taggarna. Jag känner att jag orkar inte gå igenom all tvivel, undran och smärta som skulle följa.
    I stort så trivs jag alldeles utmärkt i mitt eget liv som det är.

    1. Tack för ditt svar ❤ Och jag vet att jag ger ut fel signaler, eller en mullig kvinnlig kropp gör det.
      Som om jag ropade efter närhet och sex… men ack så fel 🙂 Jag vill ha närhet, ja … men inte ska det leda till sex direkt 😀
      Ju äldre man blir beter man ju sig inte som en kanin, fortplantingssignalerna är borta – men jag tror de lever längre bland män.
      Visst kanske vissa män också är rädda, då de inte själv kan ge sex och tror att jag absolut vill ha det i mängder… men ack nej… jag tänker nog mer som du Antonia.
      Särbo… exakt vad jag också önskar – här hos mig får ingen annan plats, bor så pass trångt och jobbar mest då jag är hemma.
      Jag känner inte heller tomhet – de flesta dagarna är jag mer än nöjd – men visst tror jag också att människor är gjorda för att viss mån umgås 🙂
      Ser också på samma program som du, A house in the sun?… och har tänkt på samma sak, samspelet. Men även de paren har nog problem, hahaa.
      Jag klarar inte heller av att gå från en karl till en annan – i ungdomen är det ju lite vanligare att göra så, men nej… inte i dag 🙂

      1. Mina föräldrar är fortfarande ihop, fast de borde ha skilt sig redan när jag var barn.
        Jag tror ingen av de är lyckliga. Det är bråk dagligen, det är aldrig våldsamheter men skrik i massor är jobbigt. Så jag mår sällan bra när jag besöker dem på somrarna. Men jag vet att de aldrig någonsin skulle spela teater inför andra. Och jag bara skäms. Båda vill hävda sig. Ingen skådespel och visa att vi har det så mysigt i vårt förhållande. Icke.
        Jag tror dagens män tar Viagra ständigt och vill visa dig på styva linan för de tror att det ska vara så.
        Jag läste alldeles nyss i tidningen också att fler och fler läkare skriver ut Viagra till unga killar. (Allt fler pojkar och unga män får viagra utskrivet – artikeln i Omni.se )
        Och det snedvrider det mesta. I alla åldrar.

      2. Javisst – jag tänker också på, och är tacksam för, att jag har det lugnt. Ingen som kräver nåt, eller som tycker att jag lever mitt liv på fel sätt.
        Jag levde för drygt trettio år sedan i ett våldsamt förhållande, sånt vill jag aldrig mer ha.
        Gillar inte skrik och bråk.
        Det där med Viagra låter ju inte klokt! Troligen farligt, men helt onödigt… vill de ha stånd hela tiden? Hjälp!

      3. Det kanske de inte vill. Men de tror att de har en större press på dem än på tidigare generationer. Varken i grundskolorna jag gick var det tal om det, och egentligen inte heller i gymnasiet. Vi var rätt så upptagna med skolan och läxorna. Vi hade det inte som samtalsämne. Alls. Nu börjar unga titta på porr redan vid 9 års åldern. https://www.aftonbladet.se/a/zGWyAO
        Kan inte vara hälsosamt.

  2. Det var länge sedan jag var hos dig, men ditt besök hos mig fick mig att vakna.
    Det här var intressant läsning, och jag kan relatera till delar känslomässigt. Väcker många tankar, känslor och minnen från åren som gått …

    Nu har jag skrivit saker i den här kommentaren, och tagit bort det igen, flera gånger. Det blev för svårt att formulera sig rätt när det är så berörande ämne för mig.
    Nu vet du i alla fall att jag varit här och gjort ett försök 😉

    Kram ❤

    1. Tack för din kommentar ❤ Jag kan förstå att ämnet är känsligt för många av oss.
      Jag har inte heller velat dela allt jag känner den senaste tiden. Men livet är ju inte bara vackra bilder, skojigheter och yta.
      Därför valde jag att vara ärlig i ett inlägg igen och det gav flera fina svar, svar som får mig att tänka på att det kanske är skönt att vara ensam också.
      Ingen som försöker bestämma över en.
      Men jag saknar kramar och uppmuntrande ord…

      1. Så sant! Livet är sannerligen inte bara en dans på rosor, speciellt inte när rosens taggar sitter kvar att trampa på.

        Angående det sista … Det saknar jag också, och har nog alltid saknat det mer eller mindre!
        Nu, under Corona-tider, har jag i princip inte fått några kramar alls, inte ens från vänner, och det är tungt. just de kramarna har varit extra viktiga genom åren, när man inte kan få det på annat sätt.
        Jag har gett kramar ett par gånger under sommaren, till mina barn. Slängt mig om halsen på dem och sagt, ”Jag ger fan i Corona nu” … Men fått några kramar, det är det dåligt med. Och ”uppmuntrande ord”? Hm?
        Det är absolut inte säkert att det hjälper om man är två.

      2. Precis, kramarna har ju uteblivit mycket på grund av corona – vi kramar inte ens med vänner mer – tyvärr…
        Tror nog att vi kan kramas lite i trygg omgivning, med människor vi känner, barnbarn och annan släkt, nära vänner.
        Kram på distans till dig!

      1. Nej det är inte meningen att någon människa ska leva ensam om hen inte väljer det själv. Men jag tror att det bara är ett försvar om någon säger att den vill leva ensam.
        Fortsätt sök för plötsligt är han där. 💖

      2. Att bara vänta tror jag inte på utan leta aktivt efter någon som verkar intressant för dig. Du får låtsas att du är tonåring igen och flirta lite. Titta runt i din närmaste omgivning och på caféer och restauranger och flirta lite om någon verkar intressant för att ta reda på vad det är för sorts person.

  3. Har varit ensam i 14 år och nu känns det bra. Det enda jag saknar är en väninna som jag kan ta en fika på stan med.
    Gråter gör jag sällan men förr hade jag lätt för det
    Kramar från oss

      1. Flyttade till Rottne för ca 20 år sedan och då jobbade jag med bara män. I min ålder är det svårt att hitta någon att umgås med. Är med i pensionärs föreningen men de har alltid bott här och känner alla och att komma in i deras umgänge är omöjligt. Har försökt i 4 år men det har inte lyckats.
        Kramar från oss

  4. Förstår dig mycket väl. För mig blev det tvärtom. När min man dog avslutade jag kapitlet ”män”. Jag var inte intresserad längre helt enkelt.
    Sedan flyttar en man hit till byn. Det blev samtal när jag gick förbi med hunden. Efter några månader gick jag med på att ta en kopp kaffe hos honom. (Kan vara bra att ha en manlig nära vän tänkte jag). Efter 1 års vänskap blev vi intim. Förstår fortfarande inte hur det gick till 😀
    Sedan 3½ år är vi särbo. Vi har ändå väldigt olika intressen som vi respekterar. Han brukar säga: men vi är ju som yin och yang och jag tror det stämmer.
    Tänker alltid att om det skulle ta slut idag, skulle jag ändå vara tacksam för den tiden vi fick.
    Hoppas verkligen att ”Han” dyker upp i ditt liv, kram!

    1. Så underbart att höra att det gick så för er ❤ Glad för er skull!
      Önskar detsamma kunde inträffa i mitt liv.
      Om min man hade dött hade kanske läget känts annorlunda – vet inte.
      Men nu var det ju så att personen som för mig var mitt livs största kärlek valde en annan kvinna efter sexton års äktenskap med mig.
      Och jag tänker också som du. Glad över den tid jag fick med ex-maken. Och glad över en tid jag kanske får med nån annan nån gång i framtiden.
      KRAM!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.