Trees on Tuesdays nästsista augusti

I huset som syns en aning på bilden fanns förr såväl hotellrum som restaurang och pub. Hotel Skandinavia hette det. Nu står huset tomt. Det är så sorgligt på något sätt. Genom tiderna har också planteringar planerats att byggas på taket, som då förstås inte skulle vara sluttande.

Bilden tog jag i lördags då marthorna hade café på bakgården till byggnaden.

Ska senare i kväll lägga ut fler bilder från Lovisa Historiska Hus. Varvar nu ner efter en hektisk arbetsdag. Dagens ”paus” bestod av besök i banken och affären för att tillsammans med min syster och mamma sköta mammas ärenden. Mycket sådant blir det nuförtiden, men själv blir jag kanske också riktigt gammal och behöver hjälp någon dag.

Skyltsöndag den 10 april 2022 och pusselbitar på plats

En trottoarmålning i Lovisa centrum får duga som ”skylt” denna söndag. Har inte varit så mycket utomhus och bland folk då jag kände mig krasslig i torsdags och halva fredagen. Stressrelaterat troligen, återkommer längre ner i detta inlägg till insikter jag fått.

Det är min bloggvän i Sverige, BP, som håller i trådarna för Skyltsöndag. En av många trevliga utmaningar som finns i Blogglandia.

Det här pusslet blev klart i går. Jag har inte haft bråttom med det, men erkänner att det hörde till de knepigare, inte minst på grund av alla däck och rödvita band 🙂

Sådär bildligt sagt kan jag säga att flera pusselbitar har fallit på plats då det gäller min vardag med jobb och fritid.

Ett faktum är att jag bor ensam och på det sättet inte har någon att direkt dryfta olika frågeställningar med. Proportionerna på olika så kallade problem har en tendens att minska så fort en människa får dela sina bekymmer med en annan människa.

En väninna säger att hon upplevt samma sak. En person som bor ensam fyller ofta dagarna med ett jobb som känns meningsfullt, och mitt jobb är just sådant.

Vissa problem kan uppstå även då vi som hela tiden är vana att prestera och vill vara duktiga inte inser våra gränser. Vi kör på för att vi tycker att vi måste, men även för att det finns en inneboende drivkraft – vi vill göra bra ifrån oss.

En annan väninna sa att en människa nödvändigtvis inte blir stressad av arbetsbördan i sig. Det känner jag att kan stämma. Jag har gjort mycket för att reglera det här de senaste åren. Delegerat, prioriterat, skippat.

Stress kan ändå skapas för dem som har stor pliktskyldighetskänsla. De känner stort ansvar i sitt jobb.

Men nu har jag börjat tala om detta och jag får allt mer stöd från olika håll. Säger jag inget kan ju ingen förstå hur jag känner.

Är jag fel kvinna på fel plats? Då visar tiden det och jag hittar en ny plats i livet.
Är jag rätt kvinna på rätt plats? Då möts jag av förståelse och får stöd.

Fem en fredag, BLANDAT

En del av pusslet, såsom det såg ut i går, torsdagen den 17 mars.

Men nu är det Elisamatildas Fem en fredag som gäller.

Hur har din vecka varit?
– Bra. Klagar inte så länge vi får leva i land där fred råder, och då covidtestet var negativt i måndags började ju veckan bra. Tiden går alltid fort från måndag till torsdag.

Har du upplevt något nytt i veckan?
– Covidtestet, mitt första i livet. Olika vyer på datorn som sett annorlunda ut, irriterar till en början, sedan vänjer jag mig. Säkert en hel del annat nytt också som jag inte ens tagit fasta på. I jobbet upplever jag så gott som varje dag något nytt.

Vilket problem fick du lösa i veckan?
– Tveklöst handlar de nu om lånebilen jag har. Startproblem två dagar, i dag funkade inte den elektroniska öppningen av dörrarna. Tack och lov kan man ännu använda ”gammal hederlig nyckel”.

Vad har du haft för mål med veckan?
– Att hålla mina arbetstider, sluta jobba senast 17–18. Har lyckats till 95 procent. Hurraaaaa för mig!

Kommer helgen bli bättre?
– Det hoppas jag. Veckan har inte varit dålig, men imorgon ska jag inte jobba alls. Eventuellt ta en shoppingtur med min syster. Länge sedan vi var till exempel i Gammelby Tokmanni, och dit tar det ändå bara 15 minuter med bil.

Glad måndag, 07-03-2022

Tittut, säger Vanya, nästan som inramad här. Det är en av väninnan Pias två hundar.

Veckans brådaste dagar. Måndag, tisdag, onsdag. Tidningsproduktion. Texter läses och sätts in i vår redaktionssystem som inte är något avancerat och dyrt sådant, men det funkar på distans och det är ju det absolut viktigaste. Idéer kläcks och framtida tidningar planeras. Hundratals mejl bearbetas på olika sätt av flera personer. Bildhantering, layout, annonsframställning, prenumerationer. Det är ett pussel och vi är många som hjälps åt med Nya Östis ❤

Mina fredagsnöjen

Förra veckan köpte jag Helsingin Sanomats fredagstidning. Lite så där på måfå, av en slump.
Det må kännas som en överdrift, men tidningen gjorde mig lycklig. Härefter vill jag alltid köpa fredagsnumret. Där finns en tv-bilaga som faktiskt är konstigt mycket up-to-date, vilket papperstablåer sällan är, men där finns förstås också mycket annat att läsa och lära sig av.

Jag har inte tid att läsa HS alla dagar, men himmel så allmänbildad jag skulle känna mig om jag hann med det 😀 Nu läser jag fredags-Hesari i lugn och ro även under lördag och söndag. Dessutom håller jag mina kunskaper i finska språket vid liv.

Jobbade fyra timmar på förmiddagen. Skrev en del texter om fullmäktigemötet som var i onsdags, och har en kvar att beta av, men det får bli till söndag.

Snart ska jag träffa en väninna som jag inte sett på två, tre månader. Hemma hos med lite mousserat och troligen som vanligt, mycket att prata om vad som hänt sedan vi sågs sist 🙂

Jag tog mig tid, gav min syster tid

Framsteg! Jag gav mig tid att hålla en paus i dag. Min syster frågade om vi hinner träffas en stund, hon ville komma upp till mig här hemma. Och så hade hon med sig två bakelser Alla hjärtans dag till ära.

Då vill jag verkligen inte säga ”nej, jag har inte tid”. Jag tvekade en stund, funderade på allt som jag hade tänkt att jag borde hinna göra mellan klockan 15 och 16.30. Efter det skulle jag få ett telefonsamtal som hade med jobbet att göra.

Plötsligt kände jag bara att nu är det dags att sätta något slag av punkt för min hårda arbetstakt. Jag har rätt att ta pauser, att njuta av stunder i vardagen också en vanlig måndag.

Nu är det ju inte så att någon har sagt till mig att jag inte får hålla paus. Tvärtom! Många har uppmanat mig att göra det.

”Den duktiga flickan” som bor inne i mig har ändå haft oerhört svårt att sätta gränser, hon får jobba med det här varje dag. Hon har sin ålder till trots mycket att lära sig. Världen blir inte klar hur mycket hon än jobbar.

Nu ska hon bli bättre på allt det där. Hon ska ta pauser också mitt på dagen. Ibland ska hon gå UT för att äta lunch, eller för att ta en cykeltur senare på våren. Hon ska inte boka kalendern full med möten och intervjuer.

”Den duktiga flickan” har svårt att säga NEJ. Men hon ska lära sig det också.

Dags att ge mig själv fritid

Fick två kort inför Alla Hjärtans Dag i dag och ett i går. Alltid lika fint att få riktiga kort via posten. Kort som någon har gett sig tid att välja ut, att plita ner min adress på, att förse med frimärke och att skriva en kortare eller en längre hälsning. Sedan ska ju kortet sättas på en postlåda också.

Skickade själv fem kort i år. Det är lika roligt att skicka som att få ❤

Nu är jag rejält trött. Telefonen har fortsatt ringa idag på grund av de felaktiga fakturorna. Lyckligtvis kunde jag ge över till en kollega vid 12-tiden och hade bara en telefon istället för två. Även den satte jag på stör ej i samband med att jag var på massage och healing.

Ibland kör saker och ting ihop sig. Det bara är så. Jag hinner inte med nånting här hemma och fritiden inskränker sig till några timmar på kvällen då det redan blivit mörkt och mest är jag trött då.

Nu måste jag börja tänka mer på mig själv. Hur många gånger har jag inte sagt det? Prioritera vad jag gör i jobbet, vilka mejl jag svarar på och hur fort, vilka samtal jag tar emot. Delegera till kollegor ännu mer än jag redan gör.

Jag är ingen ungdom längre, fyller 60 år i vår. Pension kan jag troligen ännu inte få på fem år så det gäller att kämpa på och hitta något slag av balans som gör att jag inte tar ut mig helt.

Känner ändå glädje och tacksamhet, skulle vara hemskt om förmågan att känna allt det försvann.
Ljust redan kring åtta på morgonen och fram till 17 på eftermiddagen. Även om snöhögarna är enorma där ute VET jag att det kommer en ny vår, kanske mot slutet av april. Håll ut, Carita. Två månader. Håll ut!

Våren är inte här än

Men stundvis kan det kännas att den är på väg. Då solen lyser från en klarblå himmel och värmer ens lite, lite. Då människor bär solglasögon för att den vita snön bländar. Inte så mycket dripp dropp ännu och inte så mycket titityy av fåglarna, men lite även det – ibland.

Vädret växlar ändå mycket ännu, vi är ju fortfarande i vintermånaden januari. Vi har haft ett par plusgrader igen, med den påföljd att gatorna fryser till is och det hjälper föga med silikonstift på bildörrarnas gummilister. Plastpåse med hett vatten är ofta bästa första hjälpen, då det är plusgrader på dagen och ibland bortåt -10 på natten.

Korsningen av Östra Tullgatan och Chiewitzgatan. Spåret av ett flygplan var det enda vita på himlen 🙂

Riktigt galen bråd dag i dag för biträdande redaktionschefen och mig. Alla trådar har gått heta, men så är det ibland och nu borde det lugna ner sig något mot kvällen. Slutspurt med tidningen i morgon och sedan förhoppningsvis några lite lugnare dagar igen. Så här rullar det på!

En liten gran flyttade in

Ja, jag ska ha en liten gran här hemma. I den här kan man inte hänga tunga bollar, kanske bara en ljusslinga eller en glittergirland 🙂

Den här dagen har varit full av olika åtaganden från tio på morgonen till… ja, jag vet inte hur länge på kvällen då jag jag nu lyssnar på fullmäktiges sista möte för året… där budgeten för kommande år behandlas.

Men, jag lyckades posta några julkort, köpa en julblomma som jag gav som gåva, köpa den lilla granen till mig själv. Satt sedan på ett möte, och nu är det fullmäktigemötet via webben som gäller.

Om jag får önska mig en julklapp är det att få några dagar av stillhet, frid, inga tider att passa, inga så kallade måsten.

Det regnar där ute, det har varit förrädiskt halt. Det är mörkt, blött och svart och grått. MEN. Snart vänder det och vi går åter mot en ny vår.

Med drygt två veckor kvar till julafton

… blir det ganska många julinspirerade bilder här. Dels för att jag inte hinner ut och ta nya foton, med den produktionstakt som vi har i början av veckan för tidningen. Dessutom förbereder vi nu ett dubbelnummer till den 23 december, så det är mycket jobb med texter och bildhantering vid datorn.

Så det är plock från arkivet som gäller igen. Fotot togs i Konungsdammens försäljningsbod i lördags.

I kväll kanske jag får pusslet klar. Sedan är frågan, ska jag börja på ett nytt före jul eller kan jag hålla mig till mellandagarna? 🤣

Vi har fortfarande -17 grader. Imorgon ska det lätta, hoppas prognoserna stämmer. Körde bilen varm i dag och handlade med min syster till mamma och tog in ved till henne.