Mindre yta – mera djup

Ett av mina vackraste sommarminnen. Nära havet vill jag bo.

Rubriken syftar till vad jag skulle vilja ha tid för på min blogg. Men med min arbetstakt finns sällan tid att reflektera.

Jag skriver snabbt, så egentligen tar det inte många minuter att knacka ner ett inlägg, inte ens om det är ett längre sådant, som det här nu blir.

Men då jag skriver om något djupare vill jag gärna ha tid att formulera mig, ens med LITE eftertanke.

Häromdagen tänkte jag att jag inte har gråtit på länge.
Ja, men det är väl bra, kan någon säga. Bra att ingen gjort Carita ledsen.

Javisst, jag har inte gråtit av sorg eller ilska. Men visst har jag varit ledsen från och till. Känt medkänsla då andra haft det svårt. Och tårar har jag fällt, men då har det varit för att jag sett något känslosamt på teve eller på bioduken.

Ofta funderar jag också djupt på det faktum att jag inte har träffat en ny livskamrat. Jag har varit ensam sex och ett halvt år.

Ibland uppstår tanken att det är något fel på mig eller mitt utseende. Men i nästa sekund tänker jag att jag vill duga som jag är. Jag ska inte behöva ändra mig för att passa in i någon annans liv.

Jag tänker också att det nog inte i mina hemtrakter finns tillräckligt starka män som klarar av en vara tillsammans med en offentlig person som dessutom jobbar minst 40 timmar i veckan. En kvinna som skriver blogg och som inte är beredd att sluta med den och gå in i ett skal.

Jag har aldrig sagt att jag utan tillstånd skulle lägga ut bilder och uppgifter om en ny man här, eller ens kräva av honom att få göra det.
Men visst skulle jag hoppas att han var stark nog att klara av det, att han kan ge blanka f-n i vad andra tycker och att han skulle vara stolt över mig och det jag gör.

Många säger till mig att denna man nog finns. Han dyker upp då jag minst anar det.
Nu har jag ju faktiskt inte jagat nån man 😀 När skulle jag ha tid med sånt?

De gånger jag kommit män nära under de senaste sex åren har de alla velat ha just det… SEX 🙂 Ganska omgående ska det ske.

Jag är inte ointresserad av sex, men jag tycker att ett förhållande ska börja på ett helt annat plan. Vi ska kunna umgås över en bit god mat, några glas vin, kanske pussla tillsammans och om ni läste PUSSAS, så även det.

Vi ska kunna prata om allt mellan himmel och jord och sedan när vi känner varandra bra, har skapat förtroende och allt sånt som utgör de viktigaste byggstenarna i ett förhållande – DÅ kan vi bli intima. Då sker en sådan sak helt naturligt.

Äh, jag får nog bara vänta och se…
Förutsättningarna att snubbla över någon i dessa restriktiva covid-19-tider är ju inte så goda, men… skam den som ger sig!

Fler funderingar kring dejting

För ett par, tre månader sedan gick jag med på en dejtingsida. Ofta krävs det att man registrerar sig och betalar för minst sex månader, vilket jag gjorde.

Ganska fort konstaterade jag att det var bortkastade pengar. Bara att bita i det sura äpplet nu och låta tiden rinna iväg. Mitt konto finns kvar där, men jag har avslutat det så att säga på förhand så att jag inte ska missa det när tiden löper ut och råka ut för en automatisk förnyelse.

Jag har ju hört lyckliga berättelser om par som träffats via nätet och som lyckats skapa en bra relation den vägen. Därför faller jag då och då för frestelsen att testa själv.

Troligen har jag ändå haft maximal otur, för precis varenda man jag fått kontakt med via sajterna vill a) träffas så fort som möjligt och b) då vi träffas, bli så intim som man bara kan bli.

Själv vill jag gärna umgås någon månad, utan brådska med det där att hoppa i säng. En bra relation bygger på närhet, javisst – men närhet är mycket mer än bara sex.

Först skapar man trygghet genom att göra saker tillsammans. Man ger tid att lära känna varandra, man godkänner och har överseende med det man eventuellt kallar ”fel och brister” hos den andra. Sedan då coronarestriktionerna har släppt går man ut och äter, kanske på bio, man reser tillsammans, gör utflykter osv.

Via dejtingsidorna får jag ofta höra att jag är vacker. Jag brukar berätta att jag har övervikt, för jag vet att somliga inte gillar sådant och då eliminerar jag de männen direkt. Många säger att de gillar kvinnor med runda former.
Så kommer dagen då vi ska träffas. Han eller jag har åkt mellan tio och femton mil för att kunna ses. Därför har han förväntningar om kramar och sex direkt… för vi vet ju inte när vi ses nästa gång.

Och den där nästa gången kommer sällan. För de flesta ville inte alls ha ett förhållande. Antingen hade de bestämt så från första början, men inte sagt det till mig – eller så gick det upp för dem, då de hade träffat mig och jag tackade nej till att direkt hoppa ner mellan lakanen, att de inte ville ha en så kräsen kvinna som genast säger NEJ 😀

Att dejta på nätet, del 5

I den här boken hittar man många kloka texter.
I den här boken hittar man många kloka texter.

Ja, att dejta på nätet kräver också mod.
Mod att stå för den man är, både till det yttre och till det inre.
Ibland tror jag att jag har skrämt bort män med mitt raka sätt. Men jag kan och vill inte vara någon annan än den jag är.

Det krävs mod för att så småningom träffa en främmande människa öga mot öga. För hur mycket man är sms:ar, mejlar och ringer så är den där första träffen alltid den första.
Inför de två träffar jag haft IRL har jag varit supernervös. Men jag vågade ta de steg som behövdes.

Det krävs också mod att skriva den här serien. För om någon tycker att man blottar sig på dejtingsajter gör man det också på bloggar. En del läsare har varnat mig, sagt att andra kan skratta åt mig bakom min rygg och att jag skadar mig själv då jag är öppen. Men jag har valt att vara modig ändå. Jag står för det jag skriver.

För mig krävdes det en enorm portion mod att våga ta det första steget in i en ny sexuell relation.
Efter sjutton år med samma man var det inte bara så där som att knäppa med fingrarna en gång i luften då jag skulle gå i säng med en ny man. Jag väntade över nio månader innan jag klarade av att ta steget.

Sanningen att säga var jag skräckslagen då jag skulle träffa min första dejt. Han var fjorton år yngre och hade en vältränad kropp. Jag hade försökt skrämma bort honom. Berättat om min övervikt och frågat om han faktiskt hade läst min ålder rätt.
Jag gav honom alla chanser att fly men han försvann ingenstans.

Han var oerhört finkänslig, han lärde mig att jag är fin sådan som jag är och fick mig att inse att alla män inte vill ha pinnsmala, unga och vältränade fitnessmodeller.
Han gav mig nytt självförtroende och framförallt fortsatt mod att leva livet fullt ut även efter det att vi hade bestämt oss för att inte bli ett par.

Del 4 hittar du här och därifrån kan du gå bakåt så långt du vill i min totalt ostrukturerade serie.

Tammerfors del 1

Ortodoxa kyrkan i Tammerfors.
Ortodoxa kyrkan i Tammerfors.

Något av det första vi råkade på då vi promenerade från busstationen mot vårt hotell.

Elcigaretter och unisex.
Elcigaretter och unisex.

Inte långt från kyrkan stod den här dörren öppen. Vi tittade inte in. På skylten, som står placerad på gatan så som skyltar inte borde få stå med tanke på funktionshindrade, fanns texten ”Elcigaretter till salu”. Hur skumt som helst.

En isskulptur och en igenisad cykel.
En isskulptur och en igenisad cykel.
Vid en närmare titt såg jag att hunden var riktig. Den sov gott medan ägaren jobbade vid en dator.
Vid en närmare titt såg jag att hunden var riktig. Den sov gott medan ägaren jobbade vid en dator.

Kommer fler bilder och reflektioner från Tammerfors senare. Hittills har vi i promenerat rätt mycket. Vi har papperskartor, gps i telefon osv. Men det är ganska roligt att bara gå dit näsan pekar också.

Händelserikt dygn

En bråkdel av en sekund i en match.
En bråkdel av en sekund i en match.

Innebandy är, särskilt på elitnivå, en fartfylld sport. Inte så lätt alla gånger att fånga på bild. Och då kortet knäpps på bråkdelen av en sekund kan det ibland bli småroliga bilder. Här kan man ju undra vad vår Andy (i gul blus) håller på med. Tänker ha slå motståndaren i skallen? 😀

Massor av killar slåss om en boll.
Massor av killar slåss om en boll.

Och här då. Vad håller dom på med egentligen?
Igår spelade Lovisa Tor mot NST i innebandyligan och den stundvis riktigt ruffiga matchen slutade 4-4 efter förlängning.
I morgon åker vi till Jyväskylä för ett möta ett av ligans topplag, Happee. Kanske jag får roliga bilder där också.

Borgåbladet hade en recension av min bok i dag.
Borgåbladet hade en recension av min bok i dag.

Hoppade till vid frukostbordet i dag då jag såg min egen nuna i Borgåbladet. En av tidningens frilansare har läst min bok. Det lutade väl lite mer åt att hon inte gillade precis allt i boken, men en recension är en recension och man får vara beredd på allt.
Personligen tycker jag inte att jag fixerat vid sex i de två senaste böckerna. Men allt är ju relativt. Och det kan ju hända att någon som läser den här recensionen tänker så här: Va häftigt, en massa sex! Den boken måste jag läsa!
Dessvärre kan den läsaren också bli besviken, för som sagt – jag tycker inte att jag frossar i sex… 🙂

Lyktan hade frusit fast på stubben.
Lyktan hade frusit fast på stubben.

Igår kom FasterAster, som egentligen heter Ingegerd, på besök. Vi såg först Tor-NST och sedan hade vi ostfest. Den kom i gång först klockan 22 och då vi båda är pratkvarnar insåg vi att klockan plötsligt var 2.30!
Men vi var pigga i dag och promenerade till Kretsgången där vi skulle tända ljus i lyktorna. De hade dock frusit fast. Vädret har ju växlat mellan regn och +2 grader och några minusgrader som det var i dag.

För att blåsten inte skulle släcka ljuset stoppade vi det i en grop.
För att blåsten inte skulle släcka ljuset stoppade vi det i en grop.

Nätkontakter

Jag söker mycket information på nätet då jag skriver. I dag har jag bland annat läst på lite om posttraumatisk stress. Man måste förstås kolla att de sidor man tar information från är seriösa.

Ofta handlar det också om att ställa frågor till människor som kan sådant som jag inte kan. I år har jag haft kontakt med en jurist för att veta att jag skriver rätt om arvsrätt över gränser. Ibland ställer jag frågor till poliser för att veta hur de jobbar.

Benämningen nätkontakter kan ju låta skum, men via e-post har jag just nu mycket kontakt med Maria Ahonen som gjort en fenomenal pärmbild åt mig. Dessutom för jag preliminära diskussioner med en översättare. Skulle vara kul att få tredje boken ut också på finska. Via mejl bad jag i dag också om offerter av två tryckerier. Så nog har man att ligga i med om någon undrar vad jag gör om dagarna 😀

Då jag skrev ”Horny 24” surfade jag mycket på porrsidor. Min man visste om det, men visst var det sedan lite pinsamt då jag fick virus i datorn från en hårdporrsida…
Och varför porrsurfade jag? Ja, hur skulle jag annars veta hur det går till då tjejer och killar säljer och köper sex på nätet? Porrindustrin var inget jag kunde innan och utan innan jag skrev första boken, men efter den visste jag lite mer.