Fler funderingar kring dejting

För ett par, tre månader sedan gick jag med på en dejtingsida. Ofta krävs det att man registrerar sig och betalar för minst sex månader, vilket jag gjorde.

Ganska fort konstaterade jag att det var bortkastade pengar. Bara att bita i det sura äpplet nu och låta tiden rinna iväg. Mitt konto finns kvar där, men jag har avslutat det så att säga på förhand så att jag inte ska missa det när tiden löper ut och råka ut för en automatisk förnyelse.

Jag har ju hört lyckliga berättelser om par som träffats via nätet och som lyckats skapa en bra relation den vägen. Därför faller jag då och då för frestelsen att testa själv.

Troligen har jag ändå haft maximal otur, för precis varenda man jag fått kontakt med via sajterna vill a) träffas så fort som möjligt och b) då vi träffas, bli så intim som man bara kan bli.

Själv vill jag gärna umgås någon månad, utan brådska med det där att hoppa i säng. En bra relation bygger på närhet, javisst – men närhet är mycket mer än bara sex.

Först skapar man trygghet genom att göra saker tillsammans. Man ger tid att lära känna varandra, man godkänner och har överseende med det man eventuellt kallar ”fel och brister” hos den andra. Sedan då coronarestriktionerna har släppt går man ut och äter, kanske på bio, man reser tillsammans, gör utflykter osv.

Via dejtingsidorna får jag ofta höra att jag är vacker. Jag brukar berätta att jag har övervikt, för jag vet att somliga inte gillar sådant och då eliminerar jag de männen direkt. Många säger att de gillar kvinnor med runda former.
Så kommer dagen då vi ska träffas. Han eller jag har åkt mellan tio och femton mil för att kunna ses. Därför har han förväntningar om kramar och sex direkt… för vi vet ju inte när vi ses nästa gång.

Och den där nästa gången kommer sällan. För de flesta ville inte alls ha ett förhållande. Antingen hade de bestämt så från första början, men inte sagt det till mig – eller så gick det upp för dem, då de hade träffat mig och jag tackade nej till att direkt hoppa ner mellan lakanen, att de inte ville ha en så kräsen kvinna som genast säger NEJ 😀

28 reaktioner på ”Fler funderingar kring dejting

  1. Jag frågade en kompis som var aktiv på dejtingsajter hur han tänkte. Han sa att han vill träffa kvinnan så snart som möjligt annars är det slöseri med tid, att hålla på att skriva intresserade inte honom alls. Jag undrar om folk idag fortfarande får till långvariga relationer via sajter? Känns som om de flesta bara vill ligga och faktiskt inte alls ha relationer och en dejtingsajt är som en delikatessdisk att välja från. Jag vet inte hur dina relationer tidigare startat men det flesta av mina har startat med sex (eftersom det funnits en attraktion som gjort att vi ens började tala med varandra den dagen/kvällen) och sedan har det lett till en relation, några som hållit i många år och andra kortare tid.
    Det känns skönt att jag numera är helt ointresserad av män. Livet är så okomplicerat och drama saknas helt – precis som jag vill ha det

    1. Jag kan förstå det där med att inte slösa tid – så funderade jag nog själv också ett tag, att hur länge ska vi bara skriva brev?
      Men varför man måste ha sex direkt förstår jag inte. Kanske män är intresserade av det hela livet, eftersom det är meningen att de ska kunna skapa nya liv.
      Kvinnor är inte fertila så länge, vilket också har sin naturliga förklaring och är bra 😀 Men en del kvinnors intresse för sex avtar ju efter att mensen slutat.
      Det betyder ju inte att man inte vill ha sex alls, men man beter sig heller inte som man gjorde i ungdomen.
      Det där med att ”bara ligga med nån” har jag inget intresse för.
      Så egentligen känner jag väl rätt långt som du. Skönt att inte behöva ha en massa drama, ingen svartsjuka, ingen som bestämmer och har önskemål om ditt och datt 🙂
      Däremot tycker jag det skulle vara trevligt med en vän att dela djupa tankar med, äta ute med, resa med osv.

      1. Jag har för mig att det finns såna sajter där man bara söker vänner. Det finns ju bokcirklar tex. Kanske vara i en sån.

      2. Kan finnas! Men vet inte om det finns i Finland.
        Om jag hade bott i Sverige tror jag att jag fort hade hittat en fin vän.
        Men oddsen är sämre här som jag bor då jag gärna vill träffa nån som kan svenska.

  2. Har samma erfarenhet och jag funderar på om männen vill ha en bra relation eller bara sex. Har även råkat ut för män som varit gifta och detta talar dom om när vi träffats för en fika.
    Va rädd om dej

  3. Jag har varit gift två gånger och det har startat på helt olika sätt. Min förste, där slog kärleken till direkt från båda håll och vi fick fyra barn. Sen kom annat emellan och vi skildes åt. Jag har vänskapskontakt än idag.
    Min andre make, han fick sträva länge. Jag t.o.m. gjorde slut, innan det tände. Men så återkom han och en dag slog blixten ner. Så under kan ske. Mitt bästa liv, min pusselbit. Saknar saknar ❤

    Jag har också dejtat sen men blivit SÅ besviken. Nej, jag har lagt ner det projektet. Kommer det någon, så gör det det, om inte så är jag glad och nöjd med mig själv.

    Jag har ändå en vän som jag delar tankar med lite extra, bara en kompis, och det känns jättebra.

    Det var allt från nyhetsbyrån Geddfish. Trevlig söndag 😀

    1. Tack nyhetsbyrån Geddfish 😀
      Ja, man borde bara låta allt löpa på av egen fart.
      Tror att om jag bodde i Sverige skulle det vara lättare att hitta en fin vän som kan tala svenska.
      Kulturskillnaden mellan finlandssvenskar (jag är född finlandssvensk) och finnar (män som har finska som modersmål) är IBLAND rätt stor…

  4. Tråkigt att de funkar så där. Den erfarenheten har tack o lov inte jag. Jag träffade min man via nätet, hade aldrig sprungit på honom utan det. Vi bodde ca 13 mil ifrån varandra. Jag var helt emot sånt, trodde inte på det, men samtidigt nyfiken så jag testade o så fann jag då älsklingen min för 13 år sedan nu. Sidan jag var på var seriös och man kunde skriva vad man sökte o hur man var själv.
    Sökte man kärlek för långt förhållande eller bara sex så skrev man de o fick svar därefter. Alla söker ju olika.
    Ge inte upp 🙂 jag vet många både äldre och yngre som funnit varandra via nätet.

    Kramiz

    1. Den här sidan är också seriös, men lite svårt känns det att träffa en finlandssvensk, eller någon som kan tala mitt modersmål svenska.
      Det finns många män som talar finska, eftersom majoriteten av Finlands invånare gör det… men, jag önskar hitta någon finlandssvensk eller rikssvensk (Sverige), eller ålänning… ja, hur som helst men någon som kan tala svenska eller som vill lära sig tala svenska.
      Oddsen blir mycket lägre med mina krav 😀

  5. Jag är nog lite romantisk av mig och egentligen har jag haft de män som jag behöver och visst kunde det vara kul att ha någon att göra roliga saker med men jag vill ha min frihet och den tappar man om man skaffar en man. Då ska man ta hänsyn och sköta om och den tiden är över för mig nu. Jag nöjer mig med mina vänner och mina släktingar så jag känner mig inte ensam . Att träffa någon av en slump och bli tokkär lär väl inte hända heller men i så fall får det väl hända. Kanske (hihi) man möter någon i skogen av en ren slump. Man vet ju aldrig

    1. Ja, man tappar friheten, i vissa förhållanden… man måste ju kunna kompromissa, ta hänsyn som du säger…
      Jag har många fina vänner, känner mig inte ensam.
      Det enda jag saknar är någon att gå hand i hand med, någon som lägger sin arm runt min midja, ger en puss nån gång 🙂

  6. Min frisörska och hennes fästman träffades via en sajt för sisådär 4 år sedan och har nyligen förlovat sig. Hon är änka, han frånskild och de ville ’skynda långsamt.’ Nu skall de båda sälja sina hem och köpa eget och gemensamt och så småningom blir det ett litet, intimt bröllop också. Tror nog att ngt sådant kan lyckas för dig med, men det kanske inte händer direkt….🤔

    1. Exakt – jag vill skynda långsamt, det är så mycket som ska stämma.
      Det intima kommer där på sidan om, ifall det är meningen – det viktigaste är trygghet, tillit, humor, respekt osv.

      Fint att höra exempel från verkliga livet där det lyckats med dejtingträffar.
      ”Problemet” här kanske är att vi finlandssvenskar är få, en minoritet – och jag vill gärna träffa någon som talar svenska och bor i eller nära Lovisa – så oddsen är inte så goda 😀

      1. Ja, precis. En del människor hittar nya fort och en del ofta, medan det för andra tar evigheter…chansen borde ju öka med antalet män/kvinnor i sin omgivning….upptäcker att jag har många tankar om det här…

  7. Jag håller med dig, först måste man väl lära känna varandra om man vill ha något seriöst som ska hålla. Det är säkert svårt men det lyckas ibland. Hoppas du hittar den rätta.

    1. Jag vet inte varför jag har fått för mig att det kommer att dröja sju år innan jag hittar den där vännen jag letar efter.
      Nu har jag varit sex år ensam, så det är bara ett kvar 😀

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.