Tänker på vännen Svante

Svante som jag känt under några år, en bloggare från Kårböle som ligger nära Ljusdal i Sverige, har blivit lite av en kändis. Bakgrunden till det är ju inte så kul eftersom det är skogsbränderna som lyft fram honom och många andra svenskar i media.

Min förra kollega Jan-Erik Andelin har skrivit ett nyhetsreportage i Hufvudstadsbladet. Digitalt kan det läsas här. Kan hända att inloggning behövs, själv har jag prenumeration på tidningen.

Huvudstadsbladet 25 juli 2018.

Inget är ju trevligt med den här omfattningen av skogsbränder… Men att världen är liten kunde konstateras ändå. Då ”Erkki” intervjuade Svante började de prata om Finland överlag, om Lovisa och om att blogga. Svante bloggar, jag bloggar, vi känner varandra fastän vi aldrig träffats. Vilket resulterade i att jag en sen kväll fick ett meddelande av ”Erkki” som ville hälsa från Svante till mig. Att allt är väl med honom, att han fick vissa saker  med sig hemifrån, bland annat sina naturfoton.

Men Svante är Svante och hans replik ”Brinner mitt hus, så brinner det” säger allt om min fina bloggvän.
Om du någon gång kommer åt en dator och läser det här – så tack för hälsningen Svante!

Bilder från Skeppsbron i Lovisa

Behövde lite svalka efter flera timmar vid datorn.
Nere vid havet brukar det alltid blåsa och miljön gjorde mig inte besviken i dag heller.

Gästbåtsbryggan.

Kul att kunna stå och fotografera på avstånd. Ibland vet jag liksom inte själv vad allt jag får med på bilden. När jag kollar den i datorn kan där finnas människor jag känner, men som jag inte såg då bilden togs.

Bryggan för allmogebåtar.
Karamaloo, den härliga lilla butiken med hantverk från Afrika.
Flaggar signalerar att det finns gäster från Sverige i hamnen.

Skugga under Prideparaply

Det lär varken finnas fläktar eller parasoll till salu just nu. Allt har gått åt i hettan. Men de flesta äger ju ett paraply och det skyddar mot solen det också.

I går träffade jag några kära vänner, två av dem var på besök från Jakobstad i Österbotten. Vi skrattade så jag nästan fick ont i magen 😀 Mona och Micki, vi borde absolut ses oftare!

Jag tycker att det här paraplyet i regnbågens färger är jättefint!

Värmeböljan lär ska fortsätta minst en vecka till. Svetten rinner, fläkten surrar natt och dag här hemma. Jag sitter halvnaken vid datorn. Det finns jobb som måste göras.
Tacksam för att jag kan göra det mesta hemifrån ändå. Att jag inte tvingas sitta någonstans där det inte finns luftkonditionering eller fläkt.

Bland prinsessor och astronauter

Kirsi fyller 50 på hösten men firade redan nu med maskerad.
Länge sedan jag varit på en sådan fest! Vissa hade satsat rejält på dräkterna 😀

Kungliga gäster och astronauter, i mitten festföremålet Kirsi.
En härligt underbar och annorlunda prinsessa 😀
Min kusk och prinsessväninna Nette ❤
Pajer och mycket annat gott.
Min prinsesskrona, som Nette tillverkat – tack!

Nöjet att fota fortsätter

Här står jag klockan 11.59 under ett träd i ösregnet och väntar på att en minut ska gå.
För det är prick klockan 12 som jag kan öppna bildörrarna till hyrbilen med hjälp av appen på telefonen.

Den här bilden tog jag med mobiltelefonen i väntan på att applikationen skulle visa att jag kan öppna bildörrarna.

Ingen idé att jag hade lockat håret i ett försök att se representativ ut på segelfestivalen dit jag skulle för att ta bilder. Regn kombinerat med hög luftfuktighet och värme gjorde frisyren spikrak på nolltid.
Men vi är glada för de skyfall vi fått nu, alla har inte fått regn.

Starten ska snart gå för allmogebåtarna och sedan göteborgsekorna.

Ja, det här var alltså ett kort arbetsuppdrag. Att fotografera segelbåtar.

Sedan tyckte jag det var kul att få det här perspektivet på Sauna Obscura som ligger på Lovisaviken.

Och barn som har bråttom till Jungfrudansen i Strandparken, för att leka i dess labyrint. Sådana bilder vågade jag inte ta tidigare, det kändes för närgånget. Jag tycker att man inte kan identifiera barnen här och det känns bra.

Veckans ord – sten

Den här veckan har åter gått fort. Jag har inte riktigt hunnit med. Har ändå papperet med orden till veckans fotoutmaningar alltid nära mig, så att jag inte glömmer att gå med.

En vacker liten sten.

Den här stenen har jag fått av en bloggvän i Sverige. Den kan jag hålla i handen och krama hårt. Särskilt mycket styrka gav den för några år sedan då jag genomgick en smärtsam skilsmässa.

Härligt med nytt objektiv

Satt i går i en segelbåt med en god vän och drack några glas vin.
Vi hade mycket att prata om, det var ju två år sedan vi seglade tillsammans senast, och han har nya projekt på gång.

Jag testade också mitt nya objektiv och jag är mycket nöjd över bilderna. Några av dem ska jag låta publicera i Nya Östis.

Men här kommer några bilder av m/s J.L. Runeberg då hon lade ut från Skeppsbron i går.

m/s J.L. Runeberg i bakgrunden.

Det kortare objektivet  (18–35 mm) är bra i många sammanhang, men visst får man ett annat djup med 70–300 mm, och jag behöver inte gå nära det jag ska fota 🙂