Han finns redan där, den snälla medarbetaren till jultomten.
Han kollar om alla barn, men fram för allt även om alla vuxna är snälla ute i stugorna.
Det här är ett inlägg i min serie av nedräkningen till julaftonen.
Alldeles i sista sekund, vet inte om jag kommer med på listan hos Sanna mer… men jag höll på att glömma veckans ordutmaning. Är tyvärr ett tecken på hur brådis jag haft på jobbet.
Men här kommer något NYTT jag köpt till hemmet. Ett ljus, sådana bränner jag i mängder nu under årets mörkaste tid.
Besökte några öppna julhem i dag. Tog ganska många bilder så jag delar upp dem på åtminstone två inlägg.
Nästan alla julhem är öppna också 8–9 december, men inte de i Strömfors. Bilder och tidtabell hittas här.

I går hade vi ingen snö då julhemmen höll öppet, men på kvällen började det snöa och i dag var vår värld vackert vit ❤

Varje gång man kommer in i Vackerbacka (under Lovisa Historiska Hus i augusti eller till jul) har sovrummet stylats om. Det är alltid lika spännande att se hur 🙂



Om det är slaskväder då tomten ska ta sig till ditt hus kan det gå så här!
Han måste klä sig naken och vänta på att kläderna torkar.
Detta är en del av flera bidrag i min nedräkning till julaftonen.
I dag ska jag besöka ytterligare några julhem men annars mestadels jobba med nästa tidning vi ska ge ut. Den kommer nämligen ut en dag tidigare på grund av att vi i Finland har helg då vi firar självständighetsdag på torsdag.
Jobbet på tidningen är en livsstil för många av oss involverade. Därför suddas ofta gränser mellan kvällar och helger ut. Men i gengäld är jobbet fritt, och att få jobba mycket hemifrån är ett stort privilegium.

Flera söndagsskyltare finns hos BP!

Nedräkningen till julafton kan börja.
Jag tycker om julhelgen eftersom jag åtminstone i dag inbillar mig att den kan bjuda mig på några lite lugnare dagar.
Men jag pyntar inte till jul. Byter inte gardiner, sätter inte fram prydnader (eventuellt en riktigt gammal tomte som hängt med sedan 1960-talet).
Har inga adventsstakar, inga ljusslingor, inga borddukar med julmönster osv. Däremot många levande ljus.
Tro inte att jag är en julhatare, för det är jag absolut inte.
Jag lyssnar till exempel gärna på julsånger nu från och med första advent.
Julen är en högtid som är full av olika förväntningar. Alla kan inte infrias.
Just nu går många och väntar på julen, andra känner oro inför helgen.
Min önskan är att de drygt tre veckor som återstår till julafton kunde vara fyllda av lugn, dofter, minnen, smaker… bara goda saker… men så enkelt är det ju inte.

Tack vare stöd av några nära vänner samt av nära och kära, är jag åter på banan efter det skäll jag råkade ut för nyligen.
Jag känner att kreativiteten återvänder. Jag har många idéer för min blogg och har planerat flera kommande inlägg.
Jag fick också ny ork i jobbet efter en svacka på ett och ett halv dygn. Under några mörka stunder tänkte jag att vad är meningen med att ta en massa skit då man gör sitt bästa hela tiden… men vännerna fick mig som sagt på banan igen.
Och även ni som kommenterar på min blogg – varmt tack för ert engagemang ❤ Många av er känner inte mig personligen, vet inget om mitt förflutna. Ni låter er inte färgas av, och nås inte av rykten.
Ni som följt min blogg länge torde ha en ganska riktig bild av mig eftersom jag skrivit här om både medgångar och motgångar, vardaglig glädje och sorg.


Jag är måhända överambitiös men jag har så många julbilder nu att jag senare i dag ska fortsätta med serien ”Nedräkning till jul” som jag hade i fjol.
Att träffa vänner som man vet var man har, det är guld värt. Några få som stöttar i ur och skur. Som vet vad jag gått igenom de senaste tjugo, trettio åren. Vänner som inte låter sig luras av skitsnack och som inte nöjer sig med ytskrap.
Fick en trevlig stund på veganrestaurangen i dag, har nästan blivit tradition att äta där på fredagar.
Det här med nya utmaningar har mest med bloggen att göra, och lite med mitt liv överlag. Jag ska försöka börja göra saker som jag aldrig gjort förr, och till exempel att baka är inte min starkaste sida.
När det blir av och vad jag bakar vet jag inte. Men det ska ske.
Jag har en del lyckade bakverk bakom mig men mest misslyckade 😀
Så även om det jag gör, vare sig det är bakverk eller nåt annat nytt, misslyckas – så får ni veta det också!
Det är sista dagen i november. Ett helt år har gått sedan jag blev utnämnd till redaktionschef på Nya Östis. Det har varit ett år som lärt mig mycket om människor. Jag har tvingats inse att jag inte kan älskas av alla hur jag än försöker vara saklig, vänlig och involverande. Det är viktigt att kunna lyssna på andra och viktigaste av allt är att tacka och ge positiv respons så ofta som möjligt.
Ibland måste vissa beslut tas, och alla kan inte vara ense om allt. Så det är inte alltid ett tacksamt jobb, speciellt inte då man är mellanchef.
Men jag försöker vara öppen och ärlig kring allt, även kring det som känns svårt. Sedan är det förstås ofta så att jag kan se saker och ting på ett sätt, medan andra ser dem på ett annat sätt.
I går blev jag gruvligt ledsen och sårad, människor kan säga väldigt elaka saker. Men då jag fått tala om det med de vänner jag ännu litar på kommer styrkan och tilltron på att jag gör helt rätta saker sakta tillbaka.
I morgon är de traditionella julhemmen i Lovisa åter öppna ❤