4-års kalaset för Nya Östis

… började klockan 10.30 med utdelning av 240 tidningar (totalt delades 500 extra ex ut). Några av dem som jag och annonsansvariga körde ut landade i Forsby och i Pernå kyrkoby, andra i Lovisa centrum.

En extrafin parad hade vi jubileet till ära 🙂

Sedan bjöd tidningens understödsförening medarbetarna på lunch på Degerby Gille.

Egentligen fyller tidningen fyra år söndagen den 28 april, men på grund av att det då är helg firade vi redan nu.

Vackra blommor prydde borden.

Efter lunchen redaktionsmöte och planeringen av nästa veckas tidning börjar. Jag försöker ha lite lugnare dagar fredag, lördag, söndag då veckans fyra första dagar är så intensiva. I morgon har jag frissa – äntligen! Sex veckor sedan senast.

I kväll är det balkongen och tidningar som gäller. Balkongen har blivit en verklig oas för mig. Där finner själen ro.

Det är lite disigt i dag. I Hufvudstadsbladet läste jag som sandstormar som fört sand från Sahara upp i rymden och den skapar fantastiska solnedgångar även hos oss i norr.

Kollade stjärnhimlen i natt

Bilden är inte från min balkong, den är från en bildbank.

I går vid midnatt tog jag mitt duntäcke och gick ut och lade mig i korgstolen på balkongen. Det var en stjärnklar natt. Jag tyckte mig se ett flygplan som långsamt vandrade över himlavalvet, eller också var det något ljusfenomen.

Där på balkongen kände jag mig både liten och stor, lycklig och vemodig. Jag hade gärna somnat där, men riktigt så bekvämt har jag inte lyckas göra det för mig ännu i mitt uterum. Den dagen kan nog ändå komma 🙂

Det blir bara mer och mer morjens…

… såsom finlandssvensken säger. Tillvaron på balkongen alltså! Bästa tiden på året är nu ❤ Bästa platsen för avkoppling efter en hektisk arbetsdag är just här ❤ På balkongen. Med världens vackraste solnedgång, om ni frågar mig 😀 En ny upplevelse varje sen eftermiddag och kväll.

Så här såg det ut strax före halv nio i kväll.

Sedan var det en annan sak att jag kämpade som en vettvilling för att få upp fönstret på min inglasade balkong. Något i mekanismen har gått sönder. Och en dag som denna, med +18 ännu sen kväll, går det inte att sitta bakom glasen. Jag behöver syre!

Lyckades efter många om och men få upp fönstret, men nu vågar jag inte stänga det innan jag får hit nån som kan fixa mekanismen…

När man bor mitt i city hör man mopedknatter, bilar som brummar, traktorer likaså, fyrhjulingar och sedan folk som piskar mattor, barn och måsar som skriker. Men det är ju livet! Och då det blir tyst för en stund hör jag fåglarna som inte bara kvittrar, de sjunger högt av glädje så här års i bästa parningstider 🙂

Jag älskar denna stol ❤ Med rätta dynor ger den mig inte elektriska stötar mer. Jag älskar det svala golvet och avställningsytorna, påskgräset som jag värnar om varje dag och pelargonen som jag fått nya skötselråd för.

Jag tror att jag ska sitta här i väder som väder. Vad gör det om det regnar eller är kallt? Det finns ju filtar att svepa in sig i och levande ljus att tända ❤

Dagen innan tidningen kommer ut…

Vårt gamla posthus och en vårdag med sommartemperatur kring +20 grader.

… är det ofta full fräs. Upp före klockan åtta, ett pressinfo klockan 10, skriva ut texten, sedan ännu skriva om stadsstyrelsens möte som var i går kväll.

Följa med layouten på distans, vi har jubileumsnummer i morgon. Nya Östis fyller fyra år på söndag! Många telefonsamtal och Messenger-meddelanden och sms blir det!

Men det här med att jobba på distans blir allt mer populärt och även tillåtet. På Nya Östis har vi ju aldrig gjort annat än jobbat hemifrån. Vi har ingen fysisk redaktion, endast ett utrymme där tidningen layas. Och redaktionsmöten har vi en eller två gånger i veckan.

I Co-Works utrymmen i Lovisa hölls ett pressinfo i dag om en ny webbtjänst som handlar om distansarbete i Pyttis och i Lovisa. I Co-Work kan också vem som helst hyra in sig för att göra distansjobb.

Att jobba på distans och oftast hemifrån kan kännas ensamt. Men det ger också en enorm frihetskänsla. Disciplin ska man ha i jobbet, men jag skulle nog inte längre vilja ha fasta redaktionstider från 8.30–17. Betald semester skulle jag gärna ha, men man kan inte få allt i livet.
Ibland morrar jag lite men för det mesta är jag tacksam för livet jag haft som företagare sedan sommaren 2016.

Ett semesterminne

En natt drömde jag att vi befann oss en bit in i augusti månad. Då tänkte jag åter en gång ”vart tog sommaren vägen?” … ”hur gick tiden så fort?”

Tiden rusar faktiskt och jag försöker ta in allt som sker i naturen just nu. Vi har +20 grader varmt och vissa träd har fått knoppar där löven snart spricker ut. Det kanske ändå krävs lite regn för att lövsprickningen ska komma igång på allvar, och då den sker, då går det fort!

Jag tycker ändå att det inte finns så mycket att fotografera i omgivningen. Här och där ligger snöfläckar (täckta av sand) kvar, och bruna fjolårslöv virvlar runt.

Därför får det bli ett semesterminne istället!

Där hänger Jesus på korset. Bilden är tagen i Sevilla, Spanien, i oktober 2018.

Jesu lidande på korset är över. Han har uppstått och jag hörde på andakten i radion i morse att vi ska glädjas den här veckan, och att vi ska fortsätta vattna påskgräset och äta chokladägg 😀

Jag har mest jobbat hela påsken. På långfredagen höll jag helt ledigt, men efter det har det blivit nån timme här och nån timme där. Tidningen ska ut varje vecka året om så det går inte att slå dank. Håller på att lära en tjej en del av mitt jobb för med tanke på tidningens framtid behövs inhoppare och lite nya krafter.

Glad måndag! 22-04-2019

Jag försöker vara tacksam och glad över livet och att jag har ett jobb.
Fastän jobbet krävt insatser också under påsken, och fastän Facebook gör livet surt för mig genom att inte tillåta delning av mina blogginlägg där…

Men den här bilden av en prunkande äng av tulpaner i Holland gör mig ändå glad då jag vet att våren är här och snart även sommaren 🙂

Bilden tog jag på vårmässan i Helsingfors. En hel vägg var fylld av de här tulpanerna där som lökar såldes.

Och OBS! Jag har en ny tävling där jag lottar ut en penna med Muminmotiv. Till tävlingen kommer du genom att klicka på bilden uppe till höger på bloggens startsida.

Den utlovade bilden!

Med en Carita som inte bara är klädd i svart 😀

Men lite mörk i sinnet är hon tyvärr och ilskan riktas mot Facebook.
FB har åter valt att blocka mig, så att jag inte kan dela mina inlägg på min egen vägg. Jag bryter mot deras communityregler, men får aldrig svar på vad som hänt och varför jag gör det, då jag ställer frågor till dem.

Helt klart har FB inte resurser nog att svara på användarnas frågor 😦

Någon kan ha anmält min blogg och på pin kiv sagt att den innehåller stötande texter. Men nu tippar jag på att hackers är i farten, för någon hade försökt komma in på mitt konto och FB bad mig byta lösenord och vidta vissa andra säkerhetsåtgärder.

Så på DET sättet funkar FB:s försök att hjälpa, men en förklaring till varför dom då och då blockerar oss bloggare (för jag är inte den enda som råkat ut för det) får vi aldrig.

Jag klipper gräset…

… och det doftar så gott! Det är ju riktigt gräs, och det måste friseras, annars ser det lika vilt ut som mitt huvud då jag väntat på frissa i sex veckor 😀

Gräset växer fort och det är inte så lätt att hålla jämnt men man gör så gott man kan 🙂

Den här kvisten med fjädrarna fick jag av en liten påskgumma som ringde på dörren med sin mamma i går. Inget godis hade jag hemma, så jag frågade om jag fick lägga några slantar i påskgummans kaffepanna och det fick jag.

Jag hoppas att jag inte skrämde den lilla häxan för jag hade hårrullar i håret då jag öppnade dörren 😀 Jag har inte fått besök av små påskhäxor på många år, och mest bor det äldre personer i det här huset. Men nu även en familj med barn och det är roligt!