Månad: december 2019

Stockholm i mitt hjärta…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… låt mig besjunga dig nu ❤
Det har kliat i mina fingrar sedan i går kväll då tomten hämtade det här pusslet till mig!

Nu vet jag vad jag kan koppla av med de närmaste veckorna.
På agendan står också träff med Nisse-vänner i morgon. Vi har träffats under tiotals år, och ifjol höstas gick en av fem Nissar bort 😦 Eftersom vår tid på jorden är begränsad känns de årliga träffarna viktiga.
På lördag kanske jag ska gå och kolla ”En del av mitt hjärta” på biografen i stan.

Men så där annars i stort sett, pyssel och pussel i mitt kära hem ❤

Det lokala lockar

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… är rubriken till den här artikeln som nyligen publicerades i Medborgarbladet. Tidningen är språkrör för Svenska folkpartiet och reportern Viktor Grandell var för en tid sedan i Lovisa för att intervjua mig.

Första uppslaget om Nya Östis.
Andra uppslaget om NÖ.

Det är alltid trevligt med PR för tidningen. Den är ju rätt unik då den ges ut av en understödsförening och utkommer en gång i veckan, med undantag för sista veckan i år då vi gjorde ett dubbelnummer på grund av julhelgen.

Tidningen har inga anställda, alla jobbar som frilansare eller via egna företag, såsom till exempel jag gör.

Den som är intresserad av att veta mer om NÖ torde kunna läsa artikeln via mina foton här 🙂

Glad juldag!

Små under i juletid

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Tog in en pelargon från balkongen för ett par veckor sedan. Ni som känner mig vet att jag har svårt för att slänga växter som inte är totalt avlidna 🙂
Så nu har den tackat mig med några knoppar!

Andra små under händer långsamt här hemma. Jag vill förenhetliga inredningen så långt det går. Skapa något slags harmoni för mig själv.

Då mycket är kaos omkring mig, ute i världen, ibland på jobbet då mycket händer på en gång – då behöver jag ha ordning på alla saker hemma, och inte för mycket av dem.

Caritas julkalender, lucka 23

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Vi har ingen snö, men det är rätt stämningsfullt ändå.

Många ljus lyste redan på kyrkogårdarna i staden i dag. Vi mötte bekanta som sa att de firar på annan ort och därför tände ljusen redan i dag. Våra ljus är också sådana som ska brinna 45–60 timmar.

Vi tröstar oss med att vi i avsaknad av snö inte heller hade regn eller blåst i dag. Inga snödrivor att gräva sig genom med spadar för att komma fram till gravarna. Ingen blixthalka i gångarna.

I morgon är det julafton ❤

Skyltsöndag, den 22 december 2019

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

En mycket bra skylt tycker jag som inte har mycket till övers för snus.
Egentligen borde en sådan skylt inte behövas i Finland eftersom snusförsäljning inte är tillåten här. Men folk åker ju med Sverigebåtarna och i norr över gränsen till Sverige för att få snuset.

Först tyckte jag att bilden liknade en övervakningskamera 😀
Här övervakas snuset!

Skylten finns i idrottshallen i Lovisa. Samtidigt blir det åter en liten gratis lektion i finska.

Fler skyltar finns att kolla på via bloggaren BP:s lista, som finns längst ner i det här inlägget.

En liten vrå till är klar

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

Hittade i går en snygg förvaringsburk för bröd, helt i min smak. Nu får de trälådor med nät som stått här tidigare fylla en annan funktion på ett annat håll i mitt hem.

Här förvaras frukostbrödet. I Muminaskarna finns bland annat surskorpor, det som troligen i Sverige kallas Finncrisp efter ett av varumärkena?

I dag gör jag bara trevliga saker här hemma, sådant som faller mig in för stunden. Lite plock här och där i vrårna, och så ska jag läsa vänners bloggar ❤

Tung förlust, men fin gest med mjukisdjur

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Det blev ytterligare en tung förlust för Lovisa Tor i innebandyns division ett ikväll… Siffrorna 5–12 talar sitt tydliga språk om att gästande NST var vassare i avslutningarna.

Men det positiva och roliga var att uppskattningsvis minst ett par hundra mjukisdjur slängdes in på planen då Tor gjorde sitt första mål. Leksakerna doneras vidare via Mannerheims barnskyddsförbund till barn på sjukhus eller till andra som behöver tröst.

Heja Tor! Och jag vill trösta något barn!

Själv har jag bara två mjukisdjur hemma. En kär nalle som är över femtio år gammal och en annan som jag fick som gåva av en väninna för några år sedan. Jag hade tänkt köpa ett gosedjur från affären i dag, men jag glömde att göra det! Lyckligtvis hade min väninna Marina med sig många sådana i en kasse och jag fick slänga iväg ett av dem.

Sport är bara sport. Tråkigt med många förluster förstås – det tär på självförtroendet hos laget tror jag. Men nu finns bara en väg, och den bär uppåt i tabellen ❤

En del av alla gosedjur samlas in efter att Tor gjort 1–1.