Hösten och vintern har blivit boktid för mig. Jag är glad att jag åter har förmågan att sträckläsa, att låta mig fångas av öden och livshistoria. Dokumentärer är det jag gillar bäst. Efter att ha läst J & B om Jörn Donner och det som hans maka Bitte Westerlund upplevde efter hans död är det här en helt annorlunda bok.
Sofia Parland skriver poetiskt. Det är en medryckande rytm, med stundvis korta meningar, en del korta kapitel – det är avhugget och innehållet är svart. Jag har läst bara trettio sidor men vet att jag kommer att läsa boken klar på två, tre dagar.
Om jag skulle klara av att läsa då jag åker buss skulle jag ta med boken imorgon då vi åker på match till Forssa, men jag brukar börja må illa om jag läser i ett fordon.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Det är trevligt att läsa tycker jag. Kan inte läsa när jag åker buss för då blir jag också illamående.
kramar från oss
Kunde läsa lite tidning igår då vi var på motorvägen, men sedan när det blir slingrigare vägar kan jag inte läsa.
Kram!
Och jag som trodde att höst-/vintertid var pusseltid för dig;-)
För mig är det nästan uteslutande under våren/sommaren där man kan vistas på balkongen som jag läser böcker. Det är nog bra för bokbranschen att vi alla har olika läsvanor;-)
Jo, jag ska ta itu med ett nytt pussel snart igen, har haft möten på Teams och behövt bordet för dem, men snart är det dags för ett nytt 1000-bitars van Haasteren.
Böcker finns med mig hela året. Det har det alltid gjort. De har varit mina bästa vänner i alla lägen. Kul att du hittade en bok att sträckläsa 📖🙂
Andra boken nu redan på kort tid som jag läser ut på mindre än en vecka 🙂
Har också en beställning på en tredje bok inne hos bokhandeln.