Det finns ett ordspråk som handlar om att någon har satt sin sista potatis, alltså gjort något för sista gången. Jag hittade en del roliga moderniseringar då jag googlade på det här, ni får hitta dem själva om ni tycker det känns spännande 🙂
Innan dom här potatisarna (även poteetär eller putikkor hos oss kallade) har blivit satta tar det sin tid. Ett berg av sättpotatisar fanns det på Tokmanni för några dagar sedan.
(Detta var ett tidsinställt inlägg, så då det skrevs visste jag inte att en skolskjutning skulle äga rum i Vanda på tisdagsmorgonen, och att barn i lågstadiet drabbades – av vilka en avled. Så om inlägget verkar malplacerat med ”sista potatis” finns det en förklaring… 😢 )
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vilket sammanträffande skulle jag nog säga.
Det där med skolskjutningen var till och med på BBC News. Och skandinaviska länder brukar bara ”vara med” vid negativa händelser. Idag var alltså inget undantag.
Fruktansvärt att en tolvåring kan utföra ett sådant dåd. Det vore intressant att veta hans motiv till illdådet.
Motivet lär komma fram. Men tragiskt är det. Barn som mår dåligt, inte får hjälp – inte nås, inte kan uttrycka sig…
Svårt att förstå varför allt sånt här sker, men jag som ofta sett på svenska krim-fall och psykologers utlåtanden, tycker det är intressant.
Det tar år för dem som undersöker fall av detta slag, att reda ut hela barndomen – men ibland finns svaren där.
Vi brukade säga potäter i Skåne.
Fruktansvärt med skjutningen.
Kramar från oss
Så roligt att höra att du känner igen potäter 🙂
Ja, de här skjutningarna har inte varit så vanliga här, men illamåendet kryper på, resurser för att hjälpa dem som mår dåligt skärs ner…
Kram ❤
Jag känner också till ”potäter”.
Ofattbart att barn i den åldern skjuter ihjäl kompisar. 😢
Kram 🤗
Kanske detta med ”potäter” är vanligt också i Sverige?
Nej… vi kan inte förstå allt som händer omkring oss – med skjutningar och illamående…
Kram!
Pääärona säger vi i jakobstad.
Ingen går säker från skolskjutningar längre. Inte ens lilla Finland. Fruktansvärt tragiskt, onödigt och hemskt. Tankarna går till alla föräldrar som påverkats… Och alla elever och personal på skolan…
Jaaa – päärona – det har jag hört 🙂
Skolskjutningarna har här lett till en del riktigt bra diskussioner, vad kan vi göra för att förebygga…
Men frågan är komplex. Så mycket som bottnar i mobbning, psykiskt illamående, sociala mediers påverkan… svårt att greppa.