Äntligen hann jag besöka kafeterian Pikku Eetu på Östra Åsvägen i Lovisa. Den är tillsvidare öppen bara då och då, och hundar är välkomna.
Jag ska banne mig nog hinna med några andra här i centrum den här sommaren också. På Café Favorit går jag ofta, men det finns också Helgas café och Tuhannen Tuskan kahvila och Kungsdammens osv.
Det har blivit alldeles för lite av sådant som ger mig glädje i vardagen, eller på helger, möten med människor, där jag får höra berättelser om olika livsöden. Då jag får känna att jag själv lever.
Försäljningsdisken i det lilla caféet, inrymt i ett gammalt stockhus.
Kaffe, toscabulle och vatten, och en vacker gammal virkad duk.
Gamla möbler, tavlor och bonader har tagits i bruk här. Det råder en familjär stämning och ett lugn, långt från det hektiska med villervalla, oljud och trängsel.
Plåtugnen är ny men mycket annat av inredningen är gammalt.
Det finns sittplatser inomhus men också några ute på gården.
Kvinnan som driver kafeterian tillsammans med sin man gjorde mig varm om hjärtat i dag. Dels med alla de historier hon kunde berätta om huset och om sakernas ursprung, dels även för att hon sa att jag inte ska lyssna på dem som vill krossa mina drömmar.
Jag hade då sagt att jag snart flyttar till ett gammalt hus och att det länge har varit en dröm jag haft. Jag berättade också om en del kommentarer som jag fått. Kommentarer som handlar om att jag kanske nu inte riktigt förstått vad det handlar om att bo i ett gammalt trähus, till exempel då det blir vinter.
”Huset lever och andas”, sa kvinnan. ”Så ska det vara. Det är underbart att uppleva årstiderna. Att sitta vid en öppen brasa. Och det finns ju kläder att hålla sig varm med, täcken att krypa under. Låt ingen nånsin ta den glädje du nu känner ifrån dig. Lyssna inte på dem som säger så där.”.
Nej. Jag ska inte längre lyssna på dem som gör mig ledsen.
”Tvivla aldrig på dig själv och kasta inte bort en enda sekund av ditt liv. Det är för kort och du är för speciell” (Ariana Grande)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Vilket fantastiskt mysigt café. Ni verkar ha fått en väldigt trevlig pratstund. Hon har helt rätt i att hus med mina ord har en egen själ. Tycker det är trist att du får negativa kommentarer. Tänker spontant att dessa personer är avundsjuka.
Högst troligen så. Eller så tänker de bara inte tanken till slut.
Hur det låter när de säger att jag inte ska tro att allt är en dans på rosor och romantiskt, charmigt.
Klart att jag vet att där kommer att komma många överraskningar. Men jag ser fram emot dem 🙂
Ser verkligen mysigt ut! Kloka ord fick du med dig också … för lyssna på dina egna behov och önskningar och bry dig inte om de där som ifrågasätter dina val!
Kram
Du har rätt. Ibland ändå lättare sagt än gjort. Och klart att man får bli ledsen…
Jag visar sällan att jag blir det, kanske därför som många också tänker att ”hon tål nog höra ett och annat, hon är gjord av teflon”…
Kram!
Vilket mysigt cafe’ och dendär vackra virkade duken 😍 och jag håller med henne om detdär hon sa, att du ska inte lyssna på dem som försöker krossa dina drömmar… Oftast är det avundsjuka människor som gör så, för att dom inte själva vågar förverkliga sina egna drömmar
Ja, det är troligen så. Men mår man bra efter att man knäppt en annan på näsan? Jag undrar.
Tack för att du läser här och peppar!
Vilket underbart mysigt, pittoreskt café, finns inget bättre än att besöka sådana, det är stil, historia, känsla, gemytlighet …. annat än dagens !espresso House å annat utländskt sk…
Ha en fin vecka!
Stämmer. Och alla minnen som huset bär på. Även om invånarna är nya och inte från Lovisa värna de om husets historia och vill höra människor som besökt huset berätta mycket om det.
Ha en fin vecka även du!
Vilken mysig atmosfär på det fiket! Och visst har hon rätt som säger att trähus lever och andas! Vi människor behöver inte alltid vara så förbaskat bekväma heller, de fåtal gamla trähus jag har bott i har jag trivts ypperligt i! Nu ska jag försöka peppa mig själv till ett dopp i sjön…
Jag peppar dig också! Hoppas det blev ett dopp, uppfriskande tror jag!
Jag måste lära mig sluta bry mig vad surkartar säger, inte ta allt personligt, och bara tänka, dom är avundsjuka eller tänker inte alls på hur det låter då de talar högt.
Men absolut! Vi är alla olika med olika önskningar, mål och drömmar. Det hade varit tråkigt om alla hade varit likadana. Strunt i vad andra tycker. Det är bara du som vet vad du vill och inte.
Jättefint café. Förstår att du trivs där.
Allt det gamla – från gamla hus till saker, har börjat intressera mig allt mer.
Men ändå kan och vill jag inte samla på mig massor av prylar.
Tänker på tavlor, broderier, olika hantverk… det gjordes så mycket fint förr – med stor möda och kärlek bakom.
Men… vi kan ju inte spara på allt?
De möblerna påminner mig om min farmors hem… Hon gick bort för 5 år sedan. En bit över 90 år gammal…. Finfina minnen…
Nej, naturligtvis skall du glädja dig åt ditt nya boende och strunta blankt i korkade kommentarer som gör dig ledsen. Kläder och filtar finns det gott om att svepa in sig i när nordanvinden tränger på! God fortsättning med flyttandet!
Jag har ju liksom aldrig längtat efter höst och vinter, tvärtom.
Jag gör det inte nu heller direkt – men årstiderna får ändå komma och nu ser jag dem som mer intressanta, då jag får elda och se hur ett gammalt hur beter sig 🙂
Fint också att bilderna väckte minnen från din farmors hem ❤
Vilket fint café och en värmande kommentar, hon har helt rätt! Och citatet – klockrent. Kram!
Du har inspirerat mig mycket och det har jag skrivit här förr – fastän jag inte nu troligen nånsin flyttar bort från Finland.
Men att bo billigare, enklare, följa sina drömmar, våga… fastän det betyder sömnlösa nätter och oro också.
Kram!