… kanske jag inte har skrivit så mycket om som jag tänkte att jag skulle göra. Dagarna rullar på och livet här är nu min vardag. Inget känns extremt och extra på något sätt. Jag har kunnat förbereda mig på det mesta, men förstås inte på allt.
Jag trivdes i höghuslägenheten, det finns ju många plus med ett sådant liv. Men jag har inte en enda dag ångrat att jag flyttade till trähuset från 1800-talets slut. Med handen på hjärtat kan jag också säga att jag inte har frusit en enda natt fastän jag ibland haft 15 grader inne. Jag har ett duntäcke nu och en yllepläd. Blir det kallare har jag ett duntäcke till och dessutom är jag en person som utan problem kan sova med kläder på mig.
För det mesta har jag 17–19 grader i min tvårummare, och det är något min kropp vant sig vid. Jag tror att vi människor har våra inre termostater, som i början av hösten tycker att det är kyligt inne, men sedan vänjer vi oss. Här är högt i tak så värmen från kakelugn och två element åker ju upp mot taket 🙂 Med yllestrumpor klarar jag mig långt.
I dag hämtade jag in ved från källaren. Det är ett fysiskt jobb som förhoppningsvis bara gör gott åt mig. Ibland får jag hjälp av grannen. Då får vi in tre Ikea-kassar. Bär jag ensam blir det bara en åt gången.
När jag kommer in med veden bär jag kassarna till vardagsrummet där kakelugnen finns. Jag dammsuger både ugnens yta fri från damm och sot, och på golvet finns efter några dagar ofta skräp från veden.
Sedan staplar jag veden i ställningar innan jag tänder brasan. Eldningsprocessens längd varierar, mellan tre och fyra timmar beroende på hur varmt jag vill ha det och vilket väder det är ute (påverkar glöden, som måste falna helt innan spjällen går fast).
Här lever jag långt efter väder och vind. Försöker kolla prognoserna så att jag vet när det blir kalla nätter och varifrån det blåser. Allt spelar in då jag bor i en stor gavellägenhet. Har jag något jobb eller behöver jag vara kvällar borta planerar jag eldandet efter det. Att värma med enbart el via elementen blir alldeles för dyrt, men basvärme har jag råd med tillsvidare.
Överraskningarna jag råkat ut för är inte så många men å andra har jag en förmåga att glömma ”motgångar och små vardagsproblem” rätt fort. Då röret i badrummet fick ett hål på natten mot självständighetsdagen (läs: tre helgdagar på raken, svårt att få service), då var jag sömnlös. Men det fixade sig ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Du verkar trivas ypperligt i ditt trähus från 1800-talet. Och du är ju beredd att ”stå ut” med vissa vanor som härstammar från just det – 1800-talet. Fast då hade man såklart inga elelement;-)
Hahaa 😀 Ja, man vänjer sig och det finns kläder, såsom också Johanna skrev i en kommentar. De har ibland 15 inomhus för att spara energi.
Få se hur det känns sedan om vi får minus 25 utomhus, hur mycket kyla kommer då in, måste jag satsa lite mer pengar på el-uppvärmning då eller räcker det med att jag eldar lite flitigare?
17-19 grader låter kallt!! Hoppas allt är fint med dig!
Många verkar tycka att det är kallt, men man vänjer sig. Och då jag läste Johannas kommentar om hur de har det i USA blev jag lugnare 😀
Jag utgör inget större undantag. Men visst, jag har många vänner som vill ha 20-24 hemma i husen eller bostäderna.
Låter som om du trivs i ditt nya hem! Härligt! Angående graderna inomhus har vi likadana hos oss. Amerikanerna håller i regler sina hem kyligare än finländarna och vi har mellan 17 och 19 grader under dagen och kring 15 på nätterna. Sparar energi gör det och kläder finns. God fortsättning till dig i det gamla huset!
Härligt att höra att ni håller svalt. Jag hör så många säga och skriva att 17 är för kallt, många vill ha 20-24 i sina hus och bostäder.
Kläder finns, så nu blev jag glad när du skrev det här 🙂