Aktiv 18–20 november 2022

Fredag 18 november: 4883 steg, hurra! På dagen diverse ärenden på stan. På kvällen en runda bland annat via barndomskvarteret, stadsdelen Garnison, här Klapphusgatan. Frisk nordlig vind och minus tre grader.

Lördag 19 november: Jubileumsdag. 50 dagar i sträck har jag promenerat minst 2500 steg. För det mesta mer än så. I dag var det första dagen som det tog emot en aning. Jag kände mig inte i bästa form, så jag gick inte särskilt raskt. Minus en grad men en skoningslös nordanvind som små snöflingor ystert dansade i. Men just för att det var min femtionde promenaddag ville jag inte bryta trenden med att stanna inomhus. Blir jag sjuk, såsom rätt många blivit nu både i influensa och i corona, så tänker jag förstås om, då är vila ett måste.

Totalt blev det ändå 4249 steg, eftersom jag på kvällen gick ut en sväng i periodpausen i Tors match mot SS Storm i Sjundeå 🙂

Söndag 20 november: 2600 steg, alltså precis aningen över dagens mål.
Hade kommit snö i natt så jag ställde in cykeln i förrådet och putsade bilen fastän jag inte skulle köra nånstans.
Ganska kall blåst och jag fick se efter var jag satte fötterna för att inte halka.
Postade två postcrossing-vykort, en bra anledning att komma iväg på en uppfriskande runda.

Tre dagars saldo 11732 steg vilket jag är mycket nöjd med!

Annorlunda ”motionsrunda”

Jag anade att det hade kommit mycket snö igen, men visste inte att många gator i centrum inte var plogade då jag gick ut runt 13-tiden. Det kommer sådana mängder snö att de som ska röja inte hinner med. De måste ju sova ibland också, ha sina lagstadgade pauser. Och viktigast är det att hålla de största ”farlederna” öppna.

Ni ska veta att till exempel Östra Tullgatan i går var fint plogad och de hade hunnit få undan snön som upptog p-platser. I dag ser det åter ut så här och en dam håller på att skotta fram sin bil där längre fram.
En del av Östra Tullgatans trottoar.
Jag pulsade iväg längs Alexandersgatan, mot torget.
Mannerheimgatan, inte fri från snö förstås, det går ju inte. Men i hyfsat skick. Snöhögen på torget växer och växer.

Inte helt plogat här men här har ändå rätt många andra gått före mig så det gick att ta sig fram. Men jag tänkte på dem som har rollatorer eller som rör sig i rullstol. Går knappast utan hjälp att vara i farten i dag.

Här har en liten traktor tydligen farit fram.
Tittut! Än lyckas jag ser över snöhögen, säger Jacob af Forselles.
Lite längre fram låg snön i drivor så att den var över 30 cm hög och då blev jag ”flickan som gick på gatan” åtminstone för en stund.

Snöfallet har nu vid 14.50-tiden blivit allt ymnigare, så jag tror att vi snöar in nu – totalt.

På väg hem igen, upp med hissen. Går inte ut mer i dag 😀

Trevlig Runebergsdag, och mera snö!

Tjuvstartade med Runebergsdagen igår då jag visste att det skulle vara snöoväder i dag. Min syster och jag handlade till mamma och skötte andra ärenden hon behöver hjälp med. Sedan belönade vi oss med ett besök på Café Favorit här i centrum av stan. Jag som inte denna dag satt bakom ratten kunde ta ett glas mousserat.

Runebergsdagen firas alltså i dag, den femte februari i Finland.

Den här bilden togs i går vid 15-tiden. Då hade det börjat blåsa och senare på kvällen kom snön. Snöade hela kvällen. Kanske var ett uppehåll i natt, men då jag steg upp 8.30 och tittade ut genom fönstret var där yrväder utanför och sovrumsfönstret delvis åter täckt av den vita varan.

I dag vill jag skriva såsom bloggväggen Lena ofta gör. ”Äntligen bloggdags!” Hon skriver inlägg onsdagar och lördagar, mycket om resor och olika intressanta platser både i Wales och i Spanien, men även i Sverige och andra länder.

Själv försöker jag skriva minst ett inlägg per dag, men om lördagen säger jag Äntligen bloggdags! för att det vanligtvis är den enda dagen då jag också hinner läsa mina vänners bloggar och i viss mån kommentera hos dem.

Alla små rum i Café Favorit är mysiga, personligt inredda med möbler i olika stilar. Ibland hålls här konstutställningar, ni ser två tavlor till vänster om bokhyllan. Den i sin tur är hylla dit vem som helst får sätta böcker som de läst, eller ta med sig hem i bok som lagts in där. En bokbytarhylla!

Våren är inte här än

Men stundvis kan det kännas att den är på väg. Då solen lyser från en klarblå himmel och värmer ens lite, lite. Då människor bär solglasögon för att den vita snön bländar. Inte så mycket dripp dropp ännu och inte så mycket titityy av fåglarna, men lite även det – ibland.

Vädret växlar ändå mycket ännu, vi är ju fortfarande i vintermånaden januari. Vi har haft ett par plusgrader igen, med den påföljd att gatorna fryser till is och det hjälper föga med silikonstift på bildörrarnas gummilister. Plastpåse med hett vatten är ofta bästa första hjälpen, då det är plusgrader på dagen och ibland bortåt -10 på natten.

Korsningen av Östra Tullgatan och Chiewitzgatan. Spåret av ett flygplan var det enda vita på himlen 🙂

Riktigt galen bråd dag i dag för biträdande redaktionschefen och mig. Alla trådar har gått heta, men så är det ibland och nu borde det lugna ner sig något mot kvällen. Slutspurt med tidningen i morgon och sedan förhoppningsvis några lite lugnare dagar igen. Så här rullar det på!

Postkort – det finns en värld utanför Finland

Ute viner en iskall blåst. Det slutade snöa men mycket av den snö som fanns på bilen blåste rakt i ansiktet på mig då jag putsade den. Ser ofta själv ut som en snögubbe – efter att jag borstat bilen ren måste jag borsta mig själv. Och silikonet till trots hade en dörr isat igen. Det blir så då det växlar mellan +5 grader och minus fem och snöfall.

I dag har mesta delen av min tid gått vid datorn. Mängder av mejl och meddelanden via Messenger, det är så vi håller kontakt med varandra då vi gör tidningen och alla sitter hemma hos sig. Så vore det inte för bilen, att den ska putsas och flyttas, så hade jag kanske inte gått ut i dag.

Var till affären och bytte ficklampan. Hoppas den nya inte har samma fel som den första. Lämnade in tomflaskor, tankade bilen och körde sedan längs lugna och isiga gator så att bilen blev varm.

Fick tre kort via postcrossingen. Ett från Italien, ett från Frankrike och ett från Tyskland. Enda kontakten till länder utanför Finland just nu. Har inte varit utanför hemlandets gränser på två år. Börjar kännas konstigt 😀

Glad måndag 17-01-2022 och svar på en fråga

Vaknade till denna syn. Den som tycker om snö och vill ha mera av den vita varan i skog och mark för att kunna åka skidor, den personen blev glad i dag. Själv har jag inställningen att det inte går att styra vädret, det måste tas som det kommer.

Det blåser hårt, viner i knutarna. Och det lär vara väldigt halt, finns isfläckar under snön.

Orsakullan säger den 17 januari, Låt oss tala om…
Och då blir ju det självklara svaret: Snön. Vintern. Bara att gilla läget fastän jag helst såg våren komma NU!

Äntligen, en snöhög forslades bort

💪😂

Ett av mina ”största problem” har utgjorts av Den Stora Snöhögen som upptagit ett par eller tre p-platser. Jag som inte har P-plats på gården ska alltid försöka hitta någon på gatan. Pliktskyldigt har jag flyttat bilen nästan alla dagar, putsat det jag själv kunnat putsa, så att snöröjarna med sina fordon ska ha plats att snurra runt.

Även om jag hade en plats på gården skulle jag ha ungefär samma dilemma. Bilen måste putsas fri från snö för att inte se ut som en iglo, och de som putsar vår gård måste kunna göra det utan att där står igensnöade bilar för jämnan. Så hur man än vänder sig har man rumpan bakåt.

Har pusslat i dag. Lyssnat på nyheterna och bra uttalanden av vår utrikesminister Pekka Haavisto i frågor som berör Nato, Ukraina och Ryssland. Läget där oroar ju många, freden i Europa känns instabil.

Men vad annat kan man än ta en dag i taget? Vem lyssnar på mig om jag säger ”sluta bråka”. Problematiken är mer invecklad än så.

I min lilla, tillsvidare trygga värld – där jag även isolerar mig från omikronvariantens framfart så gott jag kan – ska jag ikväll kolla de nyaste avsnittet av Mandelmanns gård på Sveriges TV4 ❤

En jullåt på hjärnan…

Frågan i boken ”En fråga om dagen” lyder i dag såhär:
Vilken låt har du på hjärnan just nu?
– Av någon anledning är det ”Tomten jag vill ha en riktig jul” 😂🤣
Vet inte varför den började spela i mitt huvud redan IGÅR och fortsatte i dag. Julen är ju förbi!
Sedan lyssnade jag i bilen på Radio Nova och där kom någon spansk låt, som också var bra. En sådan låt som fastnade lätt.

Och ja, hurudan är en riktig jul? ”Sådan den var som då man var liten”, sjunger Busungarna. På vår gård har vi mycket snö och den fina granen kanske några dagar till.

På mammas gård skottade jag snö i dag och fick mycket hjälp av en kollegas son. Det gick undan, på 35 minuter var vi färdiga med allt och jag tycker vi hade roligt 🙂 Tack N och K!

Orsakullan ber oss fortsätta på meningen ”Det här tackar jag staten för…”
Det finns mycket jag tackar staten för och gärna betalar skatt för. Till exempel för sjukvården och polisväsendet, utbildningsmöjligheterna och mycket annat.

Fem frågor och bakelsen rådhuset pudrad av florsocker

I verkligheten såg det nästan finare ut då solen sken på vårt rådhus. Jag kallar ibland huset Bakelsen, och nu ser det ut som om den pudrats med florsocker 🙂

Sisådär minus 10–12 grader har vi haft i dag. När jag tog bilden var jag på väg till dagens massage.

Elisamatildas utmaning Fem en fredag handlar om ljudspår.

Vad lyssnar du på?
– Musik, ibland. Olika favoriter via Youtube där jag gjort egen spellista. Ganska sällan lyssnar jag på radio. Måste återuppta det nöjet faktiskt.

Vad hör du?
– Frågan får mig att tänka på att jag faktiskt ibland lyssnar på tystnaden. Den går att höra 😀 Det känns också tryggt att lyssna på olika ljud som hörs i huset och utanför. Så länge som det inte är några störande ljud, jag tror vi har sluppit borrandet nu som badrumsrenoveringarna förde med sig.

Vad slår du dövörat till?
– Negativa och elaka kommentarer. Tjat och gnäll och spydigheter försöker jag undvika.

Vad har du nyligen överhört?
– Jag vet inte vad ordet överhört betyder. Googlade och där stod ”råkat höra, avlyssna, tjuvlyssna”. Så okay, jag tycker om att lyssna på andras diskussioner till exempel i en buss eller i en affär. Så där att jag låtsas att jag inget hör och sedan är det nog också så att det sällan är något jag berättar vidare. Bara kul att tjuvlyssna.

Vem har du senast lånat ditt öra åt?
– Talade länge i telefon med en väninna. Har också gett uppmärksamhet till min massör och fått uppmärksamhet av henne. Talat med min syster och ska ännu låna örat till mamma ikväll.

Orsakullans utmaning och En fråga om dagen återkommer jag till senare ikväll.

En underbar bok och en dag då jag är tacksam

Den här boken ”snubblade” jag över i vår härliga, prisbelönta bokhandel. Under fem års tid kan jag, om jag får leva så länge, kort svara på 365 olika frågor. Jag bara älskar sådana här böcker där jag själv får skriva in mina tankar. Första frågan för den första januari är ”Vad vill du genomföra under året som kommer?” Sedan upprepas samma fråga på samma datum nästa år och framtill 2026.

Andra frågor som här dyker upp är ”Skriv upp en sak du inte kan förmå dig kasta”. ”Är du avvaktande?” ”Vilken veckodag är din favoritdag?” ”Vem skulle du vilja lära dig känna närmare?” osv. osv.

Det är alltid lika roligt att gå in i den här affären. Personalen är kunnig och vänlig, har tid att prata med kunder som så vill. Jag köpte också Marimekko-pärmar till mitt kontor och ett par vykort med Muminmotiv.

Min tacksamhet bottnar i mycket, men just nu är jag mest tacksam för att jag inte på ett dygn fått några symptom av tredje covidsprutan. Två väninnor som tog sprutan igår har blivit sjuka i dag med feber, trötthet och huvudvärk 😦

Ser som vanligt stillsamt ut på vintriga Drottninggatan, men många rör sig med bil och pilar sedan fort in i affärerna. Tämligen lugnt är det nog ändå, vilket jag tror att beror på att en del affärer håller stängt och restaurangerna har åter drabbats av coronarestriktioner 😦 Människor håller sig hemma också för att de antingen är sjuka eller inte vill riskera att smittas av covid-19.

Verkar inte finnas ett slut på problemet med viruset, alla mutationer och varianter. Jag tror att vi har detta problem så länge som de fattigaste länderna i världen inte får vaccin. Det kommer hela tiden nya pandemier. Men vad annat kan man göra än att leva här och nu, ta en dag i taget.