Jag ligger ofta en dag efter med mina rapporteringar, och gör dem som förhandsinställda inlägg 🙂
Igår firade vi Runebergsdagen i Finland, och då åt jag förstås en RunebergsTÅRTA, såsom den i Svenskfinland kallas.
Detta i samband med en intervju jag gjorde på Bistro Kronan. Betalade för mig själv, viktigt att nämna anser jag. Så att ingen tror att jag hela tiden blir bjuden på en massa, för det ”finns inga gratis luncher” som man säger då man är journalist.
Härliga var personerna jag träffade. Blev varm om hjärtat och är så glad för att jag gick tillbaka till det här med att skriva, fastän jag har det ekonomiskt kärvare nu.
Ska försöka komma ihåg att lite oftare ta foton av de artiklar jag skrivit 😀
I dag har jag en intervju till och imorgon två.
Ibland kan det kännas lite motigt… ska jag ut nu igen och vara social?
Men när jag väl är där och träffar de här människorna, då gör det mig bara SÅ gott ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Runebergstårta har jag smakat en gång i Göteborg hos en finsk vän.
Det var trevligt att höra!
Jag tror knappast att nutida svenska barn läser Runeberg i skolan. Och inte ens bland de boende på Runebergsgatan här i Göteborg vet väl mer än hälften vem han var. Runebergsbakelse hade jag aldrig hört talas om förrän du nu smaskade i dig en, för egna pengar. Jag får se till att införa den traditionen bland mina bekanta nästa år. I min kåks foajé (i Göta, fem mil norr om stan) har den bevarade biljettkassans glasruta fler finska än andra små flaggor. Men böckerna i långväggens hyllor är 90% svenska. Ingen av böckerna är tryckta efter 1967 (de nya finns i övervåningen). Foajéns ex av ”Fänrik Ståls sägner” är tryckt i Lund 1963, fjärde tryckningen. Illustrationer av Albert Edelfelt. Undrar om också ditt ex har Edelfeldt-teckningar???
Runeberg är väl mer känd i Finland kan jag tänka.
Själv har jag inte läst så många av hans alster 🙂
Fint om du presenterar Runebergstårtan där du bor – och berättar bakgrunden till Runebergsgatan?
Jaha, lycka till med morgondagens två intervjuer då. Jag var mycket ute på sånt för en del år sedan men skriver nu i lokalpressen bara krönika, vilket är lagom när jag främst skriver låtar. Valdes in i Svenska Publicistklubben 1998 och kan förstås gå på debatter, klubbmiddagar och lite sånt i Göteborg, medan min viktigaste musikkollega finns i Helsingfors.
Jo, Runebergsgatan och även Runebergsplatsen finns sedan 1923 i den bergiga stadsdelen Lunden, öster om Göteborgs innersta kärna men med friska ben inom promenadavstånd. Cirka dussinet gator där är namngivna efter kända förfarttare, medan anda stadsdelars gator kan ha namn efter läkare/sköterskor eller efter olika sorters fåglar eller officersgrader osv, i regel enhetligt.
Jag förstår att dina reporteruppdrag är både sådana som är snabbt påkomna och sådana som är länge planerade. Men Sveigefinnarnas Dag den 24 februari existerar väl knappast i Finland, antar jag.
Nej, jag tror inte Sverigefinnarnas dag uppmärksammas här.
Den där tårtan ser faktiskt riktigt god ut. Jag skulle nog testa, helt klart!
Att vara social är en sak, att tjäna sitt levebröd är en annan. Och då du nu äntligen har chansen igen att ”bara” vara journalist och att skriva artiklar eller gör intervjuer så är det bara att tacka och ta emot. Intervjuerna betalar din hyra och din mat om man säger så.
Med detta sagt – det beror ju på vem man intervjuar och vad artikeln handlar om. Är det ett nytt sort och rikt företag som ska etablera sig i Lovisa så skulle jag inte tveka att låta mig bjudas, även om det inte finns några ”gratis luncher”, det håller jag med dig om;-)
Jag får nog kämpa på för att skrapa ihop till hyran och andra fakturor, men tillsvidare har det gått hyfsat 🙂
Och jo, det stämmer att i vissa fall blir man ju bjuden – som på en taklagsfest då alla närvarande får soppa och bröd och dryck.
Man får se från fall till fall 🙂