Ibland kommer veckotidningen som jag fick av mamma i julklapp om fredagar, ibland på måndagar. Hämtade den nyss från postlådan. Det är kallt ute, minus fyra grader låter kanske inte så mycket, men då jag längtar efter våren och sommaren är dessa grader samma som VINTER 🥶
Men Hemmets Journal gör mig glad. Jag hade många år Året Runt, men tröttnade lite på den och ville testa en annan tidning. Den här läser jag på några dagar, från pärm till pärm.
Igår var det sol och blå himmel, kallt även då. Men passade på att ta ett foto av Bastion Ungern i samband med att jag fotograferade en annan närliggande plats för en text till Nya Östis om ett nämndbeslut.
Tycker ju ibland att jag inte har något nytt att komma med i min blogg. Allt har fotograferats… men nåja, nä – det stämmer väl inte. Inget spännande om privatlivet finns heller att berätta, allt lunkar på.
Ett par män har jag haft kontakt med, men om jag uttrycker mig diplomatiskt så är det mod som saknas från deras håll.
Att bara träffas i smyg innanför fyra väggar säger jag nej tack till. Jag anser mig vara värd mycket mer än det.
Ett annat önskemål som jag har, men som verkar svårt att uppfylla, är att mannen ska kunna uttrycka sig i skrift, inte bara prata på.
En bekant till mig, en man, sade för en tid sedan ”du är för kräsen”. Betyder det att jag inte får ha önskemål och förväntningar? Vi talar ju inte ens om absoluta krav. Ska jag nöja mig med vad som helst som kommer emot på två ben och som kläcker ur sig vad som helst, eller som i värsta fall är helt tyst?
Nej, nej. Jag går vidare 🥰
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Tara Hibbitt, en ny engelsk sångerska som just sjungit in en låt i Helsingfors och finns på YouTube, har någon koppling till Karhula; jag vet inte riktigt vad. Färdas du däråt (nordost från Lovisa) nån gång, eller känns det tryggare åt sydväst? Jag menar inte bara Helsingfors, kanske Borgå, om du fram på våren ha någon dag fri för utflykt?
Någonting tryggt… jo, det var väl Bastion Ungern tänkt att vara. När jag nu på din bild känner igen den från en videofilm med skånska Måna Olsson (bevarad från 1980-talet) häpnar jag över att den är i Finland. Tydligen har jag missat den i din blogg, om du har visat den förut.
Att en karl ska kunna uttrycka sig i skrift? Jo, det är ju inte mycket begärt. God uttrycksförmåga kan hänga samman med alertare vakenhet, hänsyn, omtanke. Inte nödvändigtvis men ganska sannolikt. Har ni ingen publicistklubb för trivsamt umgänge i din närhet?
Brukar ibland besöka Kotka, mer sällan Karhula fastän de ligger nära varandra.
I Kotka finns en fin vattenpark och andra fina parker, men området är rätt finskt. Vill jag träffa en man som kan tala svenska är oddsen för att träffa honom i Kotka inte särskilt stora 🙂
Och exakt som du säger. Den som kan uttrycka sig i skrift är vaken, hänger med sin tid. Och önskar jag att han ska skriva tycker jag han kunde anstränga sig för att göra det. Men önskar han att jag ska börja baka kakor och bullar, så blir det nog inget av det 🤣
Någon publicistklubb har vi inte här i trakten. Närmaste finns kanske i Helsingfors?
Fördelen med publicistklubb eller andra yrkes- eller intresseklubbar är att träffar man någon där så begriper man sig på varandras vardag, så man kan endera naturligt snacka gemensamma upplevelser och bördor/plikter inom jobb/intresse – eller gå in på personligheter, om det skulle kännas så.
Jo, det ha sina fördelar, men man måste förstås inte ha samma jobb eller hobby utan kan känna en dragningskraft, som man trots sin förmåga som språklig virtuos inte lätt kan sätta ord på. Som till exempel min bäste kompis, som är kunnig men mjuk singer-songwriter och vars kvinna var Lotta-fänrik och översköterska. Hur gick det ihop? Jo, hon var så empatisk och ägnade som sköterska all tänkbar tid åt patienterna, även stor del av rasterna. Så det passade honom perfekt att hon på sin fritid fick växla om till lite mer ”egoistisk” och att han då (precis som han ville) fick pyssla om henne bortom nästan varje gräns. Efter hennes frånfälle beskriver t ex låten ”The Owner” (med Sören Skarback på YouTube) vemodigt att plötsligt stå utan ägarinna. (Jag må tycka ett en total jämlikhet i en par-relation är bäst, men existerar sådan eller är det en utopi?)
Exakt, inte måste man ha samma hobbyn eller vara språklig virtuos – men jag vill gärna skriva mejl eller brev med en person jag ska lära mig känna.
Allt ska inte ske direkt så att vi träffas, kramas och pussas eller går ännu längre. Nej tack. Först vill jag veta om vi synkar ihop, och det är inte konstigt alls att vilja ha det så 🙂
Total jämlikhet tycker jag också vore bäst, men det kan hända att det är en LITE utopistisk önskan.
Riktigt så… stå på dej… klart man ska ha krav/förväntningar å när man som vi har uppnått en mogen ålder ser man andra värden i livet så det är klart att det är viktigt! Sen det här med att träffas i smyg låter ju mest som man var ute efter en enda sak….. nä usch för det!
Bästa makan har 2 ”kärringblaskor” å hon längtar också efter dem varje vecka….
P.S. Kanske har du tut på unisextoaletten nästa gång å träffar en prins där… 😉 🙂
Önskar dej en fin vecka!
Bra att du satte ”kärringblaska” inom citationstecken 😂
Jag är säker på att även män läser dem 🙂
Jo, det där med att inte visa sig med den man vill träffa betyder ofta bara en sak. Ibland har vi nog träffats för att sitta och prata. Någon kanske vill spela sple, de på teve osv. Men de vill inte gå ut och äta med mig, inte visa sig tillsammans med mig, som om det skämdes? Man behöver ju inte direkt hålla handen, pussas och vara ihop. Man kan ju ÄTA, gå på bio, konsert… Nä, jättekonstigt hur en del tänker.😂
Jag träffade en trevlig man vid unisex-toan, men han bor i Sjundeå och jag i Lovisa. För lång väg med 1 h 45 minuter i en riktning och jag flyttar inte 🤣
Han får väl flytta på sej då… 😉
Tänk om det skulle kunna gå så bra – att han som är redo att flytta till Lovisa fanns 🙂
För en timme sedan hade vi en snö-/hagelstorm här. Den var visserligen över på några minuter, men minusgraderna består. Soligt men blåsigt och bara 2 plusgrader under dagen. Men imorgon utlovas det 10 plusgrader. I believe it when I see it.
Det verkar vara relativt det där med förväntningar/krav/förhoppningar. Nu vet jag inte om jag skulle kräva att min man kan skriva, min kunde det inte speciellt bra då han var dyslektiker, men det var då inget fel på hur han kunde uttrycka sig, på flera språk dessutom.
I ditt fall är det ingen fördel att bo i en så liten stad och dessutom vara en offentlig person. Inte lätt att träffa ”den rätte” där inte. Jag menar alla verkar känna alla där, och killarna är kanske rädda/osäkra/ovilliga att visa sig ute med en lokalkändis. Det har jag viss förståelse för. Är det bara ute efter sex och/eller har en fru hemma är det bara en väldigt stor SUCK!!!
Önskar dig fortsatt lycka till!
Vi har inte blivit lovade mer än kring +5 men det skulle redan kännas toppen efter den kalla nordanvinden och de korta snöfallen.
Jadå, vi har alla olika förväntningar när det gäller en partner, vän, pusselbit. Min vän måste inte vara författare 😀 – men jag minns hur jag med två personer jag funkat mycket bra ihop med (ena blev ju min make), skrev långa brev (mejl) till varandra. Så lärde vi känna varandra – det var dyrt på den tiden att tala i telefon, speciellt då de här männen bodde utomlands, ena i Tyskland, andra i Sverige.
Du har dessvärre rätt också att det inte är en fördel för mig att vara en offentlig, orädd person i en liten stad.
Men just de männen som är rädda för mig, och inte har mod att visa sig tillsammans med mig – dem vill jag inte ha, just för att de är fega 😀
Kanske jag ändå nån dag träffar en fin person – jag vill inte ge upp.
Absolut! Gå vidare! Låter inte klokt att man inte ens vill visa sig tillsammans och resten du beskrev.
Nu får jag dela ett inlägg som en MeWe kontakt skrev igår. ”Mormors råd till alla kvinnor” som lyder så här:
Om du råkar träffa en väldigt snygg man som har glittrande ögon, en fuktig mun och en het kropp,,….
Spring så fort du kan! Han har influensa! 😂
Ha det bäst, kram!
Hahaaaa! Det var träffsäkert uttryckt! Det är nog en febrig man som beskrivs 🤣
Och visst förstår jag i den här åldern att det inte alls är klokt då en man bara vill vistas inom fyra väggar och helst i mörkret… det finns ändå rätt många sådana män, kom jag underfund med då jag dejtade för knappt tio år sedan. De var gifta, eller hade flickvän, eller också ville de bara ha några kvällars äventyr mellan lakanen – de ville absolut inte binda sig till nånting och inte visa sig med mig till exempel på en restaurang… Fy för sådana typer.
Kram!
Trevligt med en tidsskrift att läsa ur…och angående män, så visst har du rätt att ställa krav, han ska ju passa in i ditt sällskap, om ni ska kunna få ut ngt av sällskapet/vänskapen… Så vandra vidare du bara, ett tu tre står han bara där när du minst anar det.
Du skriver så bra också då du nämner ordet vänskap. Den är viktig för mig nu då jag är äldre. Sexäventyr är absolut inget jag är ute efter 🙂
Jag har ju nu väntat i snart elva år, kanske jag inte behöver vänta lika länge till?
Så klart ska man väl ha lite gemensamma intressen när man träffar någon 😉
Glad måndag såhär på måndagkvällen….
Kram
Ja, det blir ju inte bra om två personer är helt olika. Den ena gillar sport, den andra hatar det, eller en vill gå på opera och en annan på fotbollsmatch 😀
Tisdagskram till dig!
Kan man vara för kräsen? Det är ett stort beslut att ta och då bör man tänka efter innan man ger sig in i något som kommer att påverka livet. Jag var drygt 40 när jag hittade kvinnan i mitt liv och anledningen var inte att jag var kräsen eller att jag inte hade tidigare möjligheter, utan att det var först då allt stämde in. Något jag alltid prioriterat framför att hoppa på första bästa tillfälle
Jag säger lycka till och känn inte att du är kräsen.
Du har så rätt. Det är mycket som ska stämma för att det ska bli bra för båda parterna.
Så glad för att du slutligen hittade kvinnan i ditt liv ❤
Tack för din uppmuntran! Innerst inne vet jag ju att jag inte är för kräsen.