Choklad gör dig glad! Sista måndagen i september och nu gäller det bara att tänka att då tiden går så fort som den går så rullar vi snabbt över jul och nyår, mot ett ljusnande februari och sedan en ny vår igen 😀
När jag öppnade paketet hittade jag det här.
Måndagen har ibland ett oförtjänt dåligt rykte och därför startade jag den här utmaningen för många år sedan. Tanken är att vi i Blogglandia kan pigga upp varandra med olika glada bilder, roliga bilder, foton av blommor eller djur, vad som helst som kan sprida glädje.
För mig är rusar måndagarna ofta iväg. Jag sitter vid datorn och svarar på frågor, dels via Messenger, dels via mejl. Jag planerar tidningen, skriver texter, redigerar texter.
Vid sidan om försökte jag följa Drottning Elizabeths begravningsceremoni. Det jag såg var samtidigt värdigt och pampigt. Jag tycker att traditioner och ceremonier är viktiga, men jag vet att det också finns de som tycker att sånt här är onödigt och kostar för mycket.
Så visst är det en glad måndag då! Fastän den är fullspäckad av jobb och to-do-listan har en tendens att bli bara längre hur jag än bockar av på den. Mot slutet av veckan lättar det vanligtvis igen.
Länkar till bloggar skrivna av andra som ofta, eller ibland, är med i Glad måndag-utmaningen finns HÄR.
Länken till andra som ofta, eller då och då, är med i Glad måndag hittar du här.
Dock gick temperaturen ner från +27 igår till +16 i dag. Skönt var det i natt då sval luft vällde in genom vädringsfönstret i sovrummet.
Lika skönt var det inte att vakna 07 av att gatukantstenar lastades med en grävskopa och andra fordon som hjälper till med jobbet gick på tomgång. Sedan är det ofta tyst en stor del av resterande dag, så jag har ingen aning om varför de måste börja ha oväsen klockan sju. I dag blir det inte olidligt varmt ens mitt på dagen…
Nå, men nu ska här inte gnällas. Jag skulle önska alla en GLAD MÅNDAG!
Här hittar du andra som är med i denna utmaning.
Bättre bild än så här blev det inte av Lassi Etelätalo. Efternamnet blir Söderhus översatt till svenska 😀
Jag orkade nämligen inte vaka till prisutdelningen.
Lovisa hade ännu i min ungdom, innan kärnkraftverket började byggas, svenskspråkig majoritet och därför står det svenska namnet först. På den tiden fanns gatunamnen på svenska också högst uppe på en skylt, och det finskspråkiga under. I dag är det tvärtom. Det var arbetsdrygt och troligen även kostsamt på den tiden som namnen på skyltarna skulle ändras.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 