De är på gång. Rakt utanför min dörr och terrass. Lila syrener och snart får vi njuta av doften, vi som kan. Jag vet att det finns människor som har svårt för de starka dofterna från hägg och syren.
Jag har lite återupptagit intresset att fotografera med något slags eftertanke. Ska använda teleobjektivet också och vem vet om jag skaffar mig ytterligare ett tredje objektiv nåt tag.
En hel del fotar jag med mobilen, men jag har ingen ny supermodern smarttelefon. En smarttelefon nog i och för sig, men de allra nyaste har jag fantastiska egenskaper.
Dock har jag alltid varit en vän av ”gammaldags fotografering” med systemkamera, användning av olika objektiv, bländaröppningar, automatiska inställningar kontra manuella, osv.
Ett fönster i en gränd nära mitt hem får vara ett bidrag till kategorin ”Fina fönster”. Där har jag inte särskilt ofta lagt upp bilder på senaste tid. Det blev mera sånt då jag reste, före pandemin. Tyckte att det fanns miljoner fina fönster utomlands, men visst har vi en del sådana här hemma också 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Åh vad jag sakna v¨r syrenbuske från Örebro… doften, färgerna 😦
Det var ett mycket trevligt fönster måste jag säga, annorlunda minst sagt!
Ha en fin dag!
Jag förstår dig!
Och den där doften hänger ju där bara två veckor under ett helt år… så klart att man längtar efter den och sedan njuter.
Är så avis på dina fina syrener – föreställer mig den underbara doften. Förstår inte att Norge vill förbjuda syrener och klassa dom som invasiva. Så korkart.
Jag har heller inte senaste modellen av smartphone, men den duger så bra för fotografering. Jag har ju ingen fotoblogg direkt, och för en vardagsblogg räcker kvalitén gott och väl. Dina bilder är alltid fina oavsett om du använder systemkameran eller mobilen. Jag har aldrig ägt en systemkamera – konstigt nog.
Nä men oj då, hur kan man förbjuda syrener! Lupiner jag kan ännu förstå, men de är vackra även de – men syrener – nej, låt dem få leva den korta tid de blommar.
Att jag har systemkamera kan jag nog tacka jobbet som journalist för – lärde mig använda den första för 40 år sedan 🙂
”Din” syren ser inte ut att vara någon ”Bond-syren”, om jag har rätt öga. Våra syrener är av annat slag, allra sist kommer ligustersyrenen, med ännu starkare doft, speciellt på natten. Och av Bond-syrenerna har vi bara två ynkliga vita – nä, en. Den ena tycks ha gett upp i vintras. Och citikkan, oj vad jag har hört historier om den sortens bilar…
Jag kan så lite om syrener 🙂 De är lila eller vita och så är dom alla likadana – men så verkar inte fallet, lärde jag mig nu via dig 🙂
”Veckans fönster” fanns för några år sedan, jag plåtade mängder med fina/roliga/konstiga fönster! Men det var då det!
Har också varit kameraslav, kånkade på tre hus och en rad olika objektiv när det begav sig, gick sen över till kompaktkamera men i dag är det bara mobilen jag använder … tycker det blir förvånansvärt bra resultat. Min gamla utrustning (Olympus, original, analog) gav jag till Stadsmissionen …
Det är ju kul med både och. Mobilen då man har lite plats och kanske också bråttom.
Systemkamera då man har tid för eftertänksamhet och planering och orken att kånka 🙂
Lilac bushes, syrener finns även här hos oss i norra Mellanvästern, men de är inte lika vanliga som hemma i Finland. Däremot är det vanligare med den lila sorten än den vita. Och de doftar ljuvuuuvligt utomhus. Inomhus får de mig att nysa, så jag njuter av dem utomhus istället. 😊
Ja, det är ju helt bra att låta dem vara där i naturen som de här hemma 🙂