Fina fönster, del 174

Skira spetsgardiner och övervintrande pelargoner. Kan det bli finare?
Jag får också hålla mig till fönster från hemorten då det inte verkar bli några resor inom de närmaste månaderna. Tror att jag kan få mitt vaccin först på hösten. Få se! Långsamt går det. Finland, och Lovisa med omnejd, får så få vaccindoser i veckan.

På Facebook dyker det då och då upp minnesbilder från si och så många år tillbaka. I dag visades en sex år gammal bild från en loppmarknad där jag sålde bland annat inbundna böcker.

Att jag orkade hålla på! Men det var bra terapi efter skilsmässan, jag sålde i flera omgångar. 2014 flyttade jag ju från en fyra till en trerummare, ett år senare till en tvårummare och 2017 kom jag till den lilla tvåa jag har i dag på drygt 51 kvadratmeter. Så det har varit ett måste att göra sig av med saker, men det har bara varit skönt 🙂

Fina fönster, del 173

Vackra kyrkofönster i Lovisa.
Det har inte blivit så många nya fönster i min serie här på bloggen. Jag fotograferade ofta sådana utomlands, men nu har vi ju inte kunnat – eller ens velat – resa, så serien har lite torkat in.

Jag får väl lov att bli mer på alerten här på hemmaplan i stället. Hitta de fina fönster som säkert finns här och där.

Snart har jag jobbat klart för i dag och nu stundar något så ovanligt och lyxigt som fyra dagars ledighet! Jag har inte planerat in något speciellt, utöver shindobehandling på fredag. Men bara det att inte behöva ha väckarklockan att ringa och att timmarna vid datorn kan minskas är skönt 🙂

Fina fönster, del 172

Ett av fönstren i ganska nya Bistro & Butik Kronan i Lovisa.

Hade inte så många foton på lager, så jag tänkte att jag fortsätter med serien Fina fönster då det var ett tag sedan jag lade ut förra bilden.

Jag skriver inte så ofta om världsnyheter, då jag tycker att det händer mycket intressant på hemmaplan. Men visst blir man upprörd och ledsen då man ser hur det härjas på i USA (anfallet mot kongressen), och hurdan skrämmande makt Trump har.

Jag har inte på något sätt deppat ihop på grund av allt det som händer där, men klart att man inte kan låta bli att tänka på det. Gubben borde avsättas direkt. Tretton dagar känns ju som tretton för mycket att vänta på att han ska vara BORTA från posten där…

Här på min hemmaplan har det i dag handlat om att få ut årets första tidning. Vanligtvis kommer vi ut om torsdagar, men på grund av Trettonhelgen kommer vi ut imorgon fredag.

Fina fönster, del 170

170 inlägg med Fina fönster, inte illa, fastän jag säger det själv.
Det här fönstret fotade jag i Ekenäs då jag semestrade tre dagar i augusti.

Den här dagen har gått i arbetets tecken som vanligt. Jag har haft tre telefoner åter en gång och det ringer rätt mycket på prenumerationsavdelningens telefon. Det är ofta adressändringar eller frågor om uteblivna tidningar. Ibland även nya prenumerationer.

Nya Östis har gått stadigt uppåt då det gäller antalet prenumerationer. Inte så att vi har tagit jättekliv, men i dessa coronatider känns det bra att vi inte tappat prenumeranter. Jag tror att den lokala tidningen behövs just nu mer än någonsin.

Människor har tid att läsa och de vill läsa om personer de känner. De vill också ha så kallade ”snälla vardagliga grejer” då media överlag svämmar över av hemskheter.

Fina fönster, del 167

Det är egentligen svårt att beskriva hur stort detta fönster är. Eller hur stor Pernå kyrka och den här delen av väggen är.

Jag har många bilder i mitt bloggarkiv, tagna under våren. Ibland känns det konstigt att lägga ut dem, nästan meningslöst… eller kanske närmast så att de inte sitter bra i något sammanhang.

Men vardagarna är som dom är. Jag jobbar mest hemifrån, sitter ensam vid datorn – då blir det inga bildkavalkader från omgivningen 😀

Påminner mig hela tiden om att alla medarbetare och jag gör ett fantastiskt jobb. Vi jobbar enligt ett unikt koncept och får ut ett nummer av Nya Östis varje vecka.
Vi räcker alla till, vi duger som vi är ❤

Fina fönster, del 165

När det i dag talas så mycket om att vi inte ska vistas ute bland människor, eller i stora folksamlingar, om vi inte måste – har jag ju det bra med mitt ibland tämligen isolerade jobb.

I går var jag på ett café på en utställning. Konfronterades förstås med pengar och ett antal personer, men nån risk måste man ju ta.

Ett fönster i restaurang Kapellet i Lovisa.

I dag jobbar jag bara hemifrån. Då passar det bra med en arkivbild på bloggen.

Ska om en dryg vecka på en kryssning till Sverige. Kryssningsfartyg är ju sånt som många säger att man borde undvika. Men än har vi inte avbokat. Jag är just nu mer orolig för alla stormar vi haft och troligen kommer att tvingas stå ut med även framöver.

Coronaviruset i sig är inget att skoja så mycket om, men stormar förstör också människors glädje att umgås och röra på sig, att resa och se världen.