Det är oroliga tider ute i stora världen, men också i mitt lilla liv. Jag återkommer senare till det, då jag tagit mig genom en del av allt.
Jag oroar mig tyvärr ofta i onödan, men att det var i onödan vet jag först efteråt. Att grubbla på natten leder ju ingen vart och jag försöker lära mig olika tekniker för att skuffa undan tankarna.
Små och stora problem har också en tendens att hopa sig, känns det som.
Jag bildsätter nu det här med en lugn bild från min vardag. Tog den under evenemanget Lovisa Historiska Hus. Råkade vara ganska lugnt på den här delen av Drottninggatan just då 🙂
Just nu följer jag av förekommen anledning foreca.fi och sajtens radar med regn som fallit och prognosen för det som ska komma.
Jag vill inget annat än känna tillit och lugn, och jag övar på det. Vissa dagar eller perioder i livet blir det ändå för mycket av allt möjligt, och hur man än vill leva ett behagligt liv som man styr själv, så är det inte alltid möjligt.
Har du knep, tips och råd att dela med dig av? De välkomnas såsom alltid. Blogglandia är en underbar plats med vänner, de flesta på distans, som engagerar sig.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Visst finns det orosmoln även på min himmel, nästan jämt, sånt som ligger nära mej (familjen) men jag har lärt mej att det blir bara värre för min egen del om jag tänker på det hela tiden… Vissa saker kan jag inte påverka, utan får ta det vart efter som…
Alla oroligheter i världen – och allt elände i vårt lilla Finland… Oerhört skrämmande och nedslående när jag tänker efter men mångt o mycket jag ändå inte kan direkt påverka… Jag motionerar, handarbetar, läser och gör sånt jag själv verkligen tycker om, det skingrar tankarna från allt elände… Till natten lämnar jag allt ”skräp” utanför sovrumsdörren, o tänker på en ny fin dag, med sånt jag tycker om…det brukar hjälpa bra. Att tänka på sånt som är roligt och givande. Det är inte alltid lätt, men det går att försöka lära sej tänka i nya banor… Sen kan man ju alltid ventilera sina tankar med nån annan. Oftast oroar jag mej inte över problem som ev kan komma, för oftast kommer de inte, så har jag ju oroat mej i onödan, och kommer problemen, ja då får jag ta itu med dem vartefter och göra så gott jag kan. Det är mänskligt att oroa sej och stundom vara rädd men allt brukar lösa sej till det bästa, bara vi vågar tro så. Kram!
Att lämna allt skräp utanför sovrummet är en bra tanke, jag ska försöka omsätta den i praktiken på något sätt.
Jag tror att det här då jag levt ensam snart tolv år också har sin betydelse. Det finns många fördelar med singellivet, men du har ingen att prata om då vissa orosmoln blir stora.
Det är lätt att även förstora dem, och där skulle en annan person, om hen är klok, kunna trösta lite – få mig att inse att allt ordnar sig på nåt sätt 🙏
Efter skilsmässan blev jag också känsligare för allt, har jag insett, men så är det nog också åldern, och då jag ser hur hälsovården ”sköts”, hur det är att bli gammal osv.
Men tack för att du skriver med mig här – delar med dig av dina tips och erfarenheter 💕 Kram!
Tack för kramen 🤗 Ja, jag brukar tänka på detdär nångång – hur det skulle vara ifall jag levde ensam 🤔 då är det ju inte lika lätt att ventilera…men då är det bra med bloggen och andra nära vänner, som man kan prata med. Det viktigaste är ju att man får ventilera med någon – då brukar det kännas bättre efteråt
Jag kunde redigera din kommentar och klistra in det du lade till, där det brast 🙂
Ja, det känns ALLTID bra för mig om jag har någon att prata med. Personen behöver inte ens alltid tycka lika, hålla med – men att få ventilera känslor, så viktigt!
Ofta lugnas jag av det, och ofta får jag förståelse och tröst.
Så den som familj och vänner får vara tacksam. Jag har ju det även om jag bor ensam och grubblar en del i min ensamhet här hemma (mest om nätterna).
Bra, så behövs inte två kommentarer 😊
Du ska inte låta problemen växa till natten utan ut o ventilera med någon dagtid, så du får sova om natten 🤗
Ja, jag ska bli bättre på det – att prata om mina bekymmer med vänner redan på dagen.
Förstår problemet men är nog inte rätt man att ge tips, kanske mest pga att jag är just man. Vi har lite lättare att koppla bort oro å elände, varför vet jag inte,,, men ni kvinnor lever mer i och med känslor å där kommer ju oron också in.
Själv är jag kristen å känner ett visst lugn i det, utan att därmed vara helt befriad från oro å elände, men på nåt sätt så hjälper det…
Tror också att åldern kan ha med det att göra… men som sagt, veta jag jag inte så mycket. Önskar dej många goda tips å en fortsatt fin dag i lugnet…
Jag har kommit fram till att oro i mitt liv skapas då jag inte har kontroll över en situation, något som ska ske, och som har med mitt liv att göra.
Du vet, att jag drabbas av det jag inte kan påverka – vilket jag beskriver i dagens (torsdag 18.9) inlägg – om veden som kom, och att allt gick bra 🙂
Och visst – jag tror också att vi oroar oss mer ju äldre vi blir.
Och jag räknar mig också till de kristna, samtidigt som jag följer buddhismens visdomar.
Ja du! Du och jag är ju helt olika personligheter. Jag oroar mig väldigt sällan av den enkla anledningen att jag ju i alla fall inte kan ändra/påverka världen hur den ser ut idag. Alltså struntar jag i den.
Det viktigaste i din och min ålder är nog hälsan. Allt annat är sekundärt. Tycker jag. Nu kan jag inte ge dig några goda råd, då jag inte vet vad som bekymrar dig.
Du skriver i ett svar till Gillasvardag att singellivet inte passar dig riktigt. Nu har du varit singel i 12 år, men du verkar fortfarande inte ha vant dig. Tror dessvärre att det inte är så lätt att hitta någon i ditt älskade Lovisa. Vill du träffa en särbo tror jag nog att du borde flytta till en betydligt större stad där du inte är en kändis och där utbudet är större.
Jag oroar mig inte direkt för krig och alla de fasor som egentligen borde göra mig sömnlös. Men av den anledningen att jag inte kan påverka besluten som de ”höga herrarna” gör.
Singellivet passar mig perfekt, jag vill inte bo ihop med någon. Men saknar en vän att gå ut och äta med, ha bra samtal med, kanske bio någon gång. Mest det där att det skulle finnas en axel att luta sig mot, en hand jag kunde hålla ibland, få tröst och förståelse, men också dela skratt och annat som vardagen bjuder på.
Jag vill inte längre ha det erotiska, i alla fall inte på direkten, finns så mycket annat viktigt. Men letar jag via dejtingsajter efter någon att bara prata och skriva med, så nej… där finns de som direkt vill ner mellan lakanen 😂
Och att flytta från älskade Lovisa kommer inte på fråga. Då får jag nog bara finna mig i att vara ensam resten av livet 🙂
Ja, jag oroar mig för mycket. Det finns nästan alltid problem som ska lösas eller så vet jag ibland inte hur eller vad jag ska göra.
Det är då jag saknar min man fortfarande väldigt mycket. Han sa alltid: ”Oroar dig inte på natten. Du kan ändå inte göra nånting nu. Vi tar det imorgon”
Åh, så underbart att din man sade så – och därför förstår jag att du saknar honom.
Lika som jag saknar en axel att luta mig mot ibland, någon som lyssnar, tröstar och förstår.
Ibland tänker jag på min f.d. chefs (psykiater) kloka ord, ”mata inte den onda vargen”, alltså inte ge näring åt det negativa, åt det som inte leder någon vart. Det kan hjälpa att komma ifrån tankar som ofta är irrelevanta just här och nu. Men det är förstås inte alltid lätt, även om man försöker, men bra träning att försöka tänka så. Förstås lättare sagt än gjort många gånger, kräver övning och tålamod.
Det var kloka ord det där med att mata inte vargen. Det finns inom buddhismen liknade kloka ord, alltså att man inte ska ge det negativa utrymme eller mata sig själv med sådana tankar, för då BLIR mycket negativt.
Det kräver övning, såsom du säger.
På den gatan har jag både gått och sprungit många gånger. Inte tänkte jag då på de gamla husens historiska rikedom, men nu gör jag det desto mer.
Ja, ju äldre vi blir desto mer tänker vi på hur det var förr, vilken betydelse den historiska rikedomen har.
Jag känner något liknande som du och får ofta min nattsömn störd av en hel del problem i livet.. Jag hoppas att allt blir bra eller bättre för dig..Kram Nicki 🤗
Då förstår vi varandra ❤
Grubblerier leder ju sällan nån vart… men man kan inte alltid stoppa dem.
Kram!