Temat hos Nacka-Åke är MÖNSTER i dag då vi hoppar på hans tåg.
Hade inga bilder på lager men den här metallstjärnan hänger på min kakelugn, där den inte blir jättevarm. Och här ser vi ju mönster i olika former, dels av stjärnan, dels av skuggor och kaklens fogar.
I dag, den sista januari, har jag lärt mig känna en ny person, från ett annat land. Återkommer till det senare då intervjun gått ut. Så ”nyårslöftet”, målet om att få ett rikare socialt liv, tycks avancera bra 🙂
På vår tevekanal Yle Fem Teema och på Arenan pågår sedan igår Muminmaratonläsning och en av dem som inledde läsningen, både på svenska och på finska, var vår president Alexander Stubb.
Stubb är en person jag verkligen är stolt över. Han kan många språk, han har vuxit in i sin roll, han bjuder på sig själv och syns i många sammanhang, inte enbart i politiska. En president måste inte enligt min åsikt vara en allvarlig landsfader. Förstås ska han vara det då läget så kräver. Men han ska ha förmåga att leva i samtiden.
Och så dags för lite marknadsföring av Nya Östis igen. Lösnummer kan köpas via Lehtiluukku.
Det är nu, ett år och fyra månader efter att jag slutade som chefredaktör, som jag äntligen känner att jag kan säga och skriva vad jag tänker och tycker.
I mina dagböcker har jag kunnat skriva mina innersta tankar och funderingar, mina sanningar. Men är du chef, eller har du en position, något slags offentlig roll eller vad det än må kallas – då är du ofta tvungen att väga dina ord så att de inte sårar än den ena, än den andra. Det finns ju tusen möjligheter eller risker till missförstånd och feltolkningar…
Det kändes tungt många gånger. Att inte ens på sin blogg kunna lufta alla åsikter. Än mindre skriva dem på sociala medier.
Jag är fortfarande försiktig även där, men på något sätt känner jag hur jag dag för dag kan lösgöra mig ur en tvångströja som jag aldrig ville dra på mig, men som blev min i vissa sammanhang ändå.
I slutet av kolumnen skriver jag så här:
Något annat som irriterar mig allt oftare är att det ska skrikas så mycket i alla tv-program. Inte ens mitt favoritprogram Bingolotto på Sveriges tv är längre fritt från skrik. Och allt det där blinkande, som om livet var ett fyrverkeri.
I en värld som är som den är, där den enskilda människan inte kan göra mycket för att stoppa galna ledare i andra länder, väljer jag vad jag tar till mig och vad jag låter bli att konsumera. Kan själv, väljer själv.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Gillar den där stjärnan skarpt. Kul att den får hänga kvar, för den är tidlös och inte bunden till jul. Tycker jag då.
Stubb verkar vara en oerhört sympatisk person. Ja, snygg är han också. Vilken förebild till unga och vuxna läsare att han deltar i maratonläsningen. Eloge!
Ja, i en liten ort som Lovisa är nog ingen anonym, och speciellt inte om man är chefredaktör/reporter på lokaltidningen. Du har alltid varit extremt försiktig med allt du skrivit på din blogg. Det är beundransvärt att du kunnat blogga dagligen i fler decennier och lyckats med att aldrig ”gå för långt”. Det hade jag aldrig klarat av.
Jag tittar alldeles för sällan på tv (undantag fotboll och andra sporter), men på trailers har jag sett att man gråter jämt och ständigt i olika dokusåpor och reality-program. Det stör mig rejält…
Jo, jag tycker också om stjärnan – för att den är tidlös.
Och visst, vi har en ganska ung president, han idrottar och håller sig i form. Plus att han läser mycket, kan språk osv. Ett föredöme.
Känns bra att du förstår och skriver det här om att ”inte gå för långt” för det HAR varit tufft.
Numera försöker jag vara mer öppen och vågar också vara det. Ganska få säger numera ”så kan du inte säga och skriva”…
Stubb känns som en stabil kille med båda fötterna på jorden.
Fint mönster du fick till.
Så känner jag också – han är beläst, empatisk och kan ”ryta ifrån” om det behövs. Talar tydligt.
Såg på den första timmen på fredagen, då de lästes på svenska. Det var endast Alma Pöysti som överglänste vår president. Undrar om han läst en hel del gonattsagor i sitt liv. Roligt att också ”Hugo”, Henrik Ollas fick delta. Lite för snabbt läste han. Skojade med mamman en gång, hon har två musikaliska barn med två olika karlar. Storasyster sjunger i kör, vet inget om lillasyster, men hon torde också gilla att sjunga. Avvikande som jag är så njuter jag av don Giovanni, opera, ikväll trots alla andra populärprogram…
Ja, jag tror att Stubb läst mycket – allt från godnattsagor till annat – det märks.
Sedan var där en del riktigt bra andra läsare, en del var ju inte SÅ bra, men det är svårt att läsa.
De som hade inlevelse, ändrade tonart, kunde ta pauser osv, – de var ju bäst på sitt sätt.
Lyxen med att streama TV program är att man själv väljer vad man vill se. Ser nästan aldrig på amerikansk TV. Tycker de tv programmen är för ’bullriga’. Väljer gärna trevliga filmer på Netflix eller så väljer jag bland program på SVTPlay.
Såg på Instagram att Stubb läste Mumin ’ så häftigt!
Han är verkligen duktig och en mycket bra president. Lugn, samlad och väldigt ’finsk’ med sina ’lugna puckar’.
Kan tänka mig att det minsann är en utmaning att besitta en ledande post i lilla Lovisa och att blogga!
Tror knappast jag skulle blogga om jag fortfarande bodde i lilla Jakobstad. Fast då hade jag ju inte samma behov av att hålla svenskan levande heller.
Trevlig söndag önskas. Skön musik i bakgrunden kan vara mindre ’skrikigt’ än TV kanske…?
Jo, men tänk så bullrigt allt blivit – jag är inte ensam om att tänka så, märker jag.
Du har rätt i dina tankar och i din analys om Stubb.
Och ja, kan tänka mig att du skulle blogga på ett annorlunda sätt om du bodde kvar i Jakobstad. För tänker mig att du nog skulle kunna blogga ändå.
Men nu bra förstås för dig att läsa och skriva på svenska.
Muminmaraton var så skönt att lyssna på. Inget skrik 🙂
Så bra placering på stjärnan där! Snyggt mönster Carita 🙂 Trevligt reportage om dig 🙂 Tack för att du är med på tåget och jag bugar för länken! Vi syns imorgon såklart 😉
Ja, eller det var en kolumn jag själv hade skrivit i Nya Östis.
I dag tar vi Veckans foton, imorgon Glad måndag och sedan försöker jag åter komma ihåg att tåget går lördagen den 7 februari 🙂
Fin stjärna!
Toppen när man kan vara nöjd med sin president, politiker är man inte alltid nöjd med, långt ifrån.
Bra skrivit.
Önskar dig en fin söndag!
Tack för responsen!
Ja, alla är inte nöjda med sina presidenter och politiker, men jag var nöjd med Niinistö innan Stubb.
Nu också ännu mer nöjd med Stubb då han är utåtriktad, aktiv, empatisk, kunnig – ja, orden räcker ju inte till 🙂
Mumin-maraton låter ju som en kul händelse, till och med presidenten med på noterna, det skulle knappast ha hänt här i fosterlandet, tyvärr.
En eloge till stubb där, verkligen.
Ha en underbar söndag.
Kungen kanske inte hade läst hos er – men kanske kronprinsessa Victoria hade gjort det med bravur 🙂
Hoppas du har en varmare söndag – här är det -17 grader, börjar tröttna på kylan som gör mycket besvärligt…
Sympati-huttrar här, hujeda mej.
Tack för att du känner sympati ❤
Det här var lite mer än bara mönster, som i sig var ett fiffigt bidrag med den där stjärnan. Vart vi vänder oss har vi ju något slags mönster omkring oss, eller hur. Inte bara visuellt. Det finns många andra mönster man kan fundera över också.
I mitt inlägg lade jag till längst ner ”rörelsemönster”. men när jag nu läser ditt tänkvärda inlägg kommer även ”beteendemönster” för mig.Det sätt man är på, vare sig det är påtvingat, medfött eller inövat.Gillar det du skriver, om att kunna själv och välja själv. Läser det som går att läsa i den där spalten du skrivit, och om ditt ”nyhetstrots”.Jag har också gjort ett val när det gäller nyheter. När jag i enstaka fall avslöjar mitt val får jag oftast nedlåtande kommentarer (är nog till viss del nyhetsundvikare). Jag har även fått höra av en person ”jag blir orolig för dig”. En vänligt riktad oro för mig, att jag ska missa om det händer något allvarligt., eftersom jag inte hänger med dagligen i nyheterna. Jag tänker att ett krig skulle knappast gå mig förbi, bara för att jag inte följer med i allt. Ibland får mitt ställningstagande mig att skämmas lite, men jag kastar av mig det rätt snart. Jag kan inte leva hela världens liv. Jag tillåter mig att värna om mitt eget mående i första hand … vilket självklart är egoistiskt, men ett dåligt mående över världens elände gagnar ingen. Hade jag möjlighet och makt att bestämma något vore det självklart annorlunda.Men jag är en liten och obetydlig människa som bara försöker leva mitt liv på bästa möjliga sätt, utan att må för dåligt. Jag behöver inte söka upp de viktigaste nyheterna. De kommer till mig ändå. Ofta i samtal kring fikabordet på jobbet. Det är när jag hör något som jag vill veta mer om som jag själv börjar söka.Men självklart, den här metoden hänger ju mycket på att inte alla sitter och är nyhetsundvikare ;)Och kanske behovet ändrar sig när jag inte längre har ett fikabord att sitta vid, om några få år. Inget fikabord där nyhetsföljare kan uppdatera mig. Som pensionär kanske jag kommer att ändra behov och metod, eller så undviker jag det ännu mer för att inte dö i förtid … i ren depression 😉 Så länge vi har ett internet och nätverk som fungerar kommer det ju mycket information även den vägen, vare sig man vill eller inte.Jag ska erkänna att jag kände dåligt till den här Alexander Stubb, men efter att jag läste ditt inlägg har jag tagit reda på mer 😉 Jag har lyssnat på en del videoklipp och nyheter om honom, och nu känner jag att jag har bättre kunskap. Det är inte alltid bra att var en nyhetsundvikare som jag, men även denna gång kom jag snabbt ikapp med hjälp av ditt inlägg 😉
Nu har jag inte särskilt starka åsikter som jag har behov av att få skriva om, men jag förstår behovet att kunna ventilera. I mitt fall har det varit svårt att inte kunna ventilera vad jag känner. Att alltid behöva hålla inne med känslorna, för att inte såra eller göra att andra också mår dåligt. Det är svårt, men jag klarar det bättre idag än tidigare i livet.
Håller också med om att det är mycket skrik och blinkande på TV, och även mycket blixtrande. Inte minst görs dagens filmer på ett sådant sätt att man nästan får ett epileptiskt anfall i vissa scener. Kamerorna står nästan aldrig stilla, inte ens i de lugna sekvenserna, och när minsta lilla action ska illustreras görs det på ett sätt som påminner om att man lagt hela skeendet i en kvarn och kört runt före visning. Har man tur hinner man sedan se fragment av vad som ingår i röran, kanske ana något igenkänningsbart blixtra förbi på rutan.
Det blev en lång kommentar, men ditt inlägg gav mig mycket att reflektera över. Dessutom har jag lärt mig lite också ;)Jag gör som du, och hejar på från mitt håll. Jag kan själv och väljer själv … och lyckas oftast att inte skämmas för det. I alla fall inte numera 😉
Kram
Tack för ditt lilla brev här ❤
Ja, det finns allehanda olika mönster, nu när även jag tänker efter.
Du kan nog strunta i hen som är orolig för dig – vi får vår beskärda del av nyheter vare sig vill ha det eller inte. Är man nyhetsundvikare, betyder det inte att man inget vet eller att man blundar för omvärlden. Som du skriver, vi kan inte leva hela världens liv – ta på oss ansvar för vad galna mänskor gör. Och man hör mycket genom andra, vid fikabordet t.ex.
Det gör inget att du skrev långt – känns bra med kommentarer och att någon reflekterar över det vi skriver.
Ska titta in hos dig inom kort!
KRAM!