Det här fotot är jag mycket nöjd med. Det var underbart väder igår och jag cyklade hem från träffen med Marina på Skeppsbron. I bakgrunden Strandparken och museibåten Onni.
Innan vi tog våra glas på Café Saltbodan hade vi lyssnat på AV-kören och Fridolinarna som sjöng in första maj på servicehuset Esplanad.
Hembakade kanelbullar och toscakaka till kaffet satt som pricken på i:et. Hembryggd mjöd fanns också, men jag dricker inte mjöd. De som drack verkade ändå gilla den 🙂
Temat för Åkes Hoppa på tåget är Sköna maj. Och visst är maj en härlig månad. Lite trädgårdsarbete kanske det blir i dag och sedan en cykeltur.
Nu har jag åter ganska många foton på lager, så jag kanske skriver ett inlägg till senare i dag.
Önskar er alla ett soligt och underbart veckoslut.
Vårblommorna fick ett lätt regn, och nu doftar det så gott i naturen. Åke vill att vi ska Hoppa på tåget och visa en vårblomma, men här kommer fler än en 🙂
Det har varit en mulen dag med lätt regn, vilket naturen verkligen behövde. På väg till en träff med författarkollegor, förläggare och journalister såg jag den här buketten på marken. Jag var rätt säker på att jag på vägen dit skulle hitta ett lämpligt bidrag till dagens utmaning 🙂
På något sätt har jag börjat sakna det litterära skapandet. Jag har skrivit tre böcker och blev för rätt många år sedan antagen medlem i Finlands svenska författareförening. Vem som helst kan inte betala in sig där, du måste ha skrivit minst två böcker och sedan avgör föreningens styrelse vem som får bli medlem.
Nu har jag inte skrivit något skönlitterärt på länge. Jag tror att skilsmässan 2014 bidrog till att en stor del av glädjen och kreativiteten dog. Jag begravde mig i arbete, som företagare och som journalist. Jag jobbade på som en galning från 2015 framåt.
Under många år var jag tydligen helt blockerad för allt som hade med det skönlitterära att göra.
Nu har det gått ett och ett halvt år sedan jag lade ner mitt mediaföretag, blev deltidspensionär och frilansande journalist.
De samtal som fördes på träffen i dag, under fri samvaro, några glas vin och god mat fick mig att förstå vad jag saknat länge. Spontana skratt och den där speciella humorn som frodas bara inom vissa sällskap, där alla sedan vet att det som sagts stannar där inom väggarna.
Var och en kan sedan ändå ta med sig idéer och aha-upplevelser hem, och det kan leda till vad som helst. I mitt fall väcktes något ur en överlång vinterdvala.
Adrian, huvudpersonen i mina tre böcker, har aldrig lämnat min sida. Kommer jag att skriva mer om honom, eller skriver jag något helt annat? Det återstår att se.
Och ja, hurra! I dag fick jag meddelande från banken och direktiv om hur jag skulle gå till väga för att få sms-tjänsten att funka. Så nu har jag betalat för min blogg för ett år framåt 🙏💕
Temat hos Åke från Nacka som är lokförare för utmaningen Hoppa på tåget är i dag VÅRBÄCK. Nå, den här Lovisa-ån är väl lite mer än en vårbäck, men jag tror att bidraget godkänns utan tandagnissel 😂
Min följeslagare Saga, cykeln, får vara med på många bilder. En trogen vän som tar mig ut på lite längre färder än bara promenader, som ryggen inte alltid klarar av.
Den här turen blev vårens första, eller egentligen också årets första, för vår snart 92 år gamla mamma. Hon går med rollatorn, och ibland sparkar hon sig fram. En runda vi brukar göra är cirka 700 meter lång. Hon var osäker om hon skulle klara den, men det gick bra och hon ska inte behöva göra dem ensam om hon inte vill.
Ett litet motlut är ju för en äldre ungefär som en backe är för oss som något yngre. Viktigt att komma ihåg att vi alla blir äldre och orkeslösa någon dag, om vi får leva länge.
Och så sista bilden! Jag såg inte själv katten först, men precis innan jag skulle ta bilden fick jag syn på den. Och katten fick syn på mig och stannade upp och tittade långt. Undrade kanske vad jag höll på med.
Katten har lite samma färg som det bruna och vita i gräset där djuret rör sig 🙂
Alltså bloggvännen Nacka-Åke har PÅSKPYNT som tema i dag då han sitter i loket till utmaningen Hoppa-på-tåget.
Ett kort, lite godis och små pynt som jag fått av vänner. Jag pyntar vanligtvis varken till jul eller påsk, lite smått kan det bli nån gång, men mest brukar det handla om blommor. Nu får de här pynten vara framme den här påsken 🙂
När jag gick förbi en av blomsteraffärerna i tisdags lyste solen och det var så fint med allt det gröna och gula. Nu har vi mulet, stundvis regn och bara +4 grader. Jag ska elda i dag för att hålla elfakturan i schack. De dagar som solen värmer huset behöver jag inte elda, men nu ser det ut som att hela påskhelgen är mulen och kall.
Jag tror att vi för blommor till pappas grav i dag. Vi brukar städa bort vinterväxterna så här års, sätta ut ett par påskblommor och den 9 april är det hans dödsdag, Hela 48 år sedan han lämnade oss.
Hos Åke är temat VALFRITT och då tänker jag att han inte menar att det ska vara en vik eller ett hav där det inte finns valar.
Vem som bjuder på roligaste temat får Angelgirl avgöra.
Jag tycker att fågeln som hackar på lyktstolpen nere vid Skeppsbro-området är rolig 🙂
Men fritt från valar är nog vår Lovisavik skulle jag våga påstå. Däremot fanns där två svanar som jag inte fick helt bra på bild, men de syns ju ändå.
Det blåste kallt där vid viken, men våren är i antågande och måsarna har kommit. De skriade högt.
Åke nämner också Earth Hour som vi firar ikväll. Då ska det vara släckt här hos mig mellan 20.30 och 21.30. Endast glöden efter en brasa i ugnen och några tända levande ljus.
Och imorgon hörni – SOMMARTID med visarna en timme framåt, mot midsommaren!
Det får bli lite blandade bilder i dag så att jag får undan sådana jag bara knäppt i förbifarten. I måndags fotade jag vår busstation i funkisstil. Här finns nu också taxin inhyrda och en lunch-grill-restaurang. Här har funnits busstationens väntrum och biljettförsäljning, Matkahuoltos paketmottagning, olika kafeterior, en blomkiosk för länge sedan, försäljning av hantverk och under coronatiden gavs vaccin här.
Byggnaden är skyddad och bra så!
Hos Åke är ordet i utmaningen Hoppa-på-tåget LÅNG. Jag tycker att det här är en kriminellt lång beskrivning och innehållsdeklaration av vaginalt östrogen. Bokstäverna är små, behöver nästan förstoringsglas för att läsa allt och har inte orkat läsa precis allt ännu… Men gott folk, vad tycker ni?
Klart att allt detta görs ”för säkerhets skull”. Läser användaren inte ska hon inte komma och säga att hon inte visste att hon inte fick stoppa ”katten i mikrovågsugnen för att torka”… En klassiker jag hört från USA. Det stod inte i användningsmanualen för mikrovågsugnen att man inte fick torka våta katter där. Katten kanske dog? Djurets ägare fick ersättning från försäkringen? Eller är det bara en skröna?
Hur som helst. Detta är i alla fall mitt bidrag till dagens tema: LÅNG!
Arbetsvy. Många kan nog nu tänka att det var sjutton så mycket hon blir bjuden på. ”Hörru journalist! Det finns inga gratis luncher!” ”Nä, nä, men gratis kaffe och bärpaj finns det. Då bokkaféet firar 300 intervjuer!”
Dagens väder: Sol och kring +9 grader, just nu vid 17-tiden +6. Fastekalendern: En värld där alla har likadana sockor – vad tråkigt! # RockaSockorna
Det här är ett KORT, ett vykort, som jag sände inom postcrossingen till Tyskland i september ifjol.
Jag har också den här bilden som bakgrund på min datorskärm just nu.
Mumin är ganska KORT och vid ena ändan av bron finns en brevlåda där man kan pilla in KORT som man vill posta till någon.
Det är Åke som är lokförare på tåget där vi ska blogga om ett på förhand bestämt ord om lördagar.
Igår tog jag ett KORT på de våfflor som grannen gräddade. Jättegott med räkröra på. De som blev över är förstås inte frasiga följande dag, men de blir frasiga om man värmer dem i brödrosten på låg effekt.
Bloggvännen Åke är lokförare för utmaningen Hoppa på tåget och i dag är temat BRO.
Åke skriver: ”Ja, precis som det låter, man hoppar enkelt på tåget och visar eller berättar om den relation man har till en bro.”
Nu gjorde jag mig faktiskt ”besväret” att åka till Drottningstranden för att få en bra bild av Kronobron. En gångbro som byggdes då vi hade bostadsmässa i Lovisa sommaren 2023.
Här på Drottningstranden byggdes då många nya hus som visades på bostadsmässan. Den här gångbron över Lovisaviken har nyttjats av många genom åren, och den är öppen också på vintern fastän här inte görs något vinterunderhåll.
Min relation till bron är god. Jag sitter ofta med en väninna i parken på andra sidan stranden, Rosenparken har vi börjat kalla den för att där finns fina rosenbuskar. Ibland tar jag cykelturer hemifrån centrum ut till Märlax och Drottningstrand, och sedan över bron och viken hemåt igen.
Jag bjöd ut min syster till Café Favorit. Där var det riktigt trängsel Alla hjärtans dag till ära och många fina bakverk fanns det. Syrran ville ha en fastlagsbulle och det fick hon. Själv tog jag en Pavlovabakelse där marängen hade färgats rosa. Gott, gott!
Och Finland fick brons i damernas skidstafett, hurra för det. Strongt av svenska laget som vanligt att ta sig upp till silver trots ett par vurpor. Hade vurporna inte skett hade Sverige troligen tagit guldet, men nu gick det till Norge (som verkar kamma in medaljer alla dagar)…
Med risk för att låta tjatig. Vad gör jag ikväll? Jo, eldar, för det ska bli ytterligare en svinkall natt med i värsta fall -30 grader. Just nu vid fyratiden har vi -13. Det är en mardröm som aldrig verkar ta slut. Prognoserna fram till den 25 februari visar ingen större lättnad.
Inga plusgrader i sikte alltså. Men det ska kanske februari inte heller ha…
Önska kan man ändå alltid. Och jag vill se snön smälta bort och kylan lätta. NU!!!
Hos Nacka-Åke och Hoppa-på-tåget är temat SNÖ och det hade ju funnits bilder att fota utanför dörren, men jag väljer hellre Mumin. Jag kollar ofta på Arenan, på olika halvtimmes avsnitt om Muminfamiljen. Här hade familjen vaknat mitt i vintern och Mumintrollet förundrar sig över snön som fallit.
Själv drömmer jag mig till våren och sommaren. Köpte de första blomsterfröna i dag. Men det är ju inte tu tal om att ens försöka få dem att förgro inomhus, finns inga tillräckligt varma platser för det 🥶😂 Några av fröna skulle kunna förkultiveras (heter det så, står olika på påsarna) redan i februari, mars. Andra ska vänta till april.
Men de kan också sås direkt i jorden utomhus och så gjorde jag ifjol. Blir nog samma i år om sommaren kommer 🙂
Lite färgsprak bjuder ju bilden på i alla fall.
Det har blivit mycket ”skriverier och gnäll” från min sida om kylan som nu är inne på sin sjätte vecka. Eller att vi haft kallt 38 dygn är i all fall ingen överdrift. Nu ser det ut att kanske bli så pass varmt som -7 grader på tisdag nästa vecka och nätterna kanske bara -13. Det tror man då man ser det, men underbart vore det om inte hela februari var smällkall.
Det var vackert ute på isen på Lovisaviken i dag. Vi körde bilen varm med syrran, ett måste för att den ska funka från dag till dag. Såg då många vandra där i den vackert vita, gnistrande snön med eller utan hundar, till fots eller på skidor. Och tävlingar i pimpelfiske verkade pågå på viken utanför Sågudden. På P-platsen fanns massor med bilar parkerade.
Mig skulle du varken få ut på pimpelfiske eller skidåkningstur eller promenad på isen i denna kyla. Fint ändå att det finns mänskor som njuter av vintern och som har utrustning för att göra det.
Hade inga bilder på lager men den här metallstjärnan hänger på min kakelugn, där den inte blir jättevarm. Och här ser vi ju mönster i olika former, dels av stjärnan, dels av skuggor och kaklens fogar.
I dag, den sista januari, har jag lärt mig känna en ny person, från ett annat land. Återkommer till det senare då intervjun gått ut. Så ”nyårslöftet”, målet om att få ett rikare socialt liv, tycks avancera bra 🙂
På vår tevekanal Yle Fem Teema och på Arenan pågår sedan igår Muminmaratonläsning och en av dem som inledde läsningen, både på svenska och på finska, var vår president Alexander Stubb.
Stubb är en person jag verkligen är stolt över. Han kan många språk, han har vuxit in i sin roll, han bjuder på sig själv och syns i många sammanhang, inte enbart i politiska. En president måste inte enligt min åsikt vara en allvarlig landsfader. Förstås ska han vara det då läget så kräver. Men han ska ha förmåga att leva i samtiden.
Och så dags för lite marknadsföring av Nya Östis igen. Lösnummer kan köpas via Lehtiluukku.
Det är nu, ett år och fyra månader efter att jag slutade som chefredaktör, som jag äntligen känner att jag kan säga och skriva vad jag tänker och tycker.
I mina dagböcker har jag kunnat skriva mina innersta tankar och funderingar, mina sanningar. Men är du chef, eller har du en position, något slags offentlig roll eller vad det än må kallas – då är du ofta tvungen att väga dina ord så att de inte sårar än den ena, än den andra. Det finns ju tusen möjligheter eller risker till missförstånd och feltolkningar…
Det kändes tungt många gånger. Att inte ens på sin blogg kunna lufta alla åsikter. Än mindre skriva dem på sociala medier.
Jag är fortfarande försiktig även där, men på något sätt känner jag hur jag dag för dag kan lösgöra mig ur en tvångströja som jag aldrig ville dra på mig, men som blev min i vissa sammanhang ändå.
I slutet av kolumnen skriver jag så här:
Något annat som irriterar mig allt oftare är att det ska skrikas så mycket i alla tv-program. Inte ens mitt favoritprogram Bingolotto på Sveriges tv är längre fritt från skrik. Och allt det där blinkande, som om livet var ett fyrverkeri.
I en värld som är som den är, där den enskilda människan inte kan göra mycket för att stoppa galna ledare i andra länder, väljer jag vad jag tar till mig och vad jag låter bli att konsumera. Kan själv, väljer själv.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 