Hos Åke är temat VALFRITT och då tänker jag att han inte menar att det ska vara en vik eller ett hav där det inte finns valar.
Vem som bjuder på roligaste temat får Angelgirl avgöra.
Jag tycker att fågeln som hackar på lyktstolpen nere vid Skeppsbro-området är rolig 🙂
Men fritt från valar är nog vår Lovisavik skulle jag våga påstå. Däremot fanns där två svanar som jag inte fick helt bra på bild, men de syns ju ändå.
Det blåste kallt där vid viken, men våren är i antågande och måsarna har kommit. De skriade högt.
Åke nämner också Earth Hour som vi firar ikväll. Då ska det vara släckt här hos mig mellan 20.30 och 21.30. Endast glöden efter en brasa i ugnen och några tända levande ljus.
Och imorgon hörni – SOMMARTID med visarna en timme framåt, mot midsommaren!
Det får bli lite blandade bilder i dag så att jag får undan sådana jag bara knäppt i förbifarten. I måndags fotade jag vår busstation i funkisstil. Här finns nu också taxin inhyrda och en lunch-grill-restaurang. Här har funnits busstationens väntrum och biljettförsäljning, Matkahuoltos paketmottagning, olika kafeterior, en blomkiosk för länge sedan, försäljning av hantverk och under coronatiden gavs vaccin här.
Byggnaden är skyddad och bra så!
Hos Åke är ordet i utmaningen Hoppa-på-tåget LÅNG. Jag tycker att det här är en kriminellt lång beskrivning och innehållsdeklaration av vaginalt östrogen. Bokstäverna är små, behöver nästan förstoringsglas för att läsa allt och har inte orkat läsa precis allt ännu… Men gott folk, vad tycker ni?
Klart att allt detta görs ”för säkerhets skull”. Läser användaren inte ska hon inte komma och säga att hon inte visste att hon inte fick stoppa ”katten i mikrovågsugnen för att torka”… En klassiker jag hört från USA. Det stod inte i användningsmanualen för mikrovågsugnen att man inte fick torka våta katter där. Katten kanske dog? Djurets ägare fick ersättning från försäkringen? Eller är det bara en skröna?
Hur som helst. Detta är i alla fall mitt bidrag till dagens tema: LÅNG!
Arbetsvy. Många kan nog nu tänka att det var sjutton så mycket hon blir bjuden på. ”Hörru journalist! Det finns inga gratis luncher!” ”Nä, nä, men gratis kaffe och bärpaj finns det. Då bokkaféet firar 300 intervjuer!”
Dagens väder: Sol och kring +9 grader, just nu vid 17-tiden +6. Fastekalendern: En värld där alla har likadana sockor – vad tråkigt! # RockaSockorna
Det här är ett KORT, ett vykort, som jag sände inom postcrossingen till Tyskland i september ifjol.
Jag har också den här bilden som bakgrund på min datorskärm just nu.
Mumin är ganska KORT och vid ena ändan av bron finns en brevlåda där man kan pilla in KORT som man vill posta till någon.
Det är Åke som är lokförare på tåget där vi ska blogga om ett på förhand bestämt ord om lördagar.
Igår tog jag ett KORT på de våfflor som grannen gräddade. Jättegott med räkröra på. De som blev över är förstås inte frasiga följande dag, men de blir frasiga om man värmer dem i brödrosten på låg effekt.
Bloggvännen Åke är lokförare för utmaningen Hoppa på tåget och i dag är temat BRO.
Åke skriver: ”Ja, precis som det låter, man hoppar enkelt på tåget och visar eller berättar om den relation man har till en bro.”
Nu gjorde jag mig faktiskt ”besväret” att åka till Drottningstranden för att få en bra bild av Kronobron. En gångbro som byggdes då vi hade bostadsmässa i Lovisa sommaren 2023.
Här på Drottningstranden byggdes då många nya hus som visades på bostadsmässan. Den här gångbron över Lovisaviken har nyttjats av många genom åren, och den är öppen också på vintern fastän här inte görs något vinterunderhåll.
Min relation till bron är god. Jag sitter ofta med en väninna i parken på andra sidan stranden, Rosenparken har vi börjat kalla den för att där finns fina rosenbuskar. Ibland tar jag cykelturer hemifrån centrum ut till Märlax och Drottningstrand, och sedan över bron och viken hemåt igen.
Jag bjöd ut min syster till Café Favorit. Där var det riktigt trängsel Alla hjärtans dag till ära och många fina bakverk fanns det. Syrran ville ha en fastlagsbulle och det fick hon. Själv tog jag en Pavlovabakelse där marängen hade färgats rosa. Gott, gott!
Och Finland fick brons i damernas skidstafett, hurra för det. Strongt av svenska laget som vanligt att ta sig upp till silver trots ett par vurpor. Hade vurporna inte skett hade Sverige troligen tagit guldet, men nu gick det till Norge (som verkar kamma in medaljer alla dagar)…
Med risk för att låta tjatig. Vad gör jag ikväll? Jo, eldar, för det ska bli ytterligare en svinkall natt med i värsta fall -30 grader. Just nu vid fyratiden har vi -13. Det är en mardröm som aldrig verkar ta slut. Prognoserna fram till den 25 februari visar ingen större lättnad.
Inga plusgrader i sikte alltså. Men det ska kanske februari inte heller ha…
Önska kan man ändå alltid. Och jag vill se snön smälta bort och kylan lätta. NU!!!
Hos Nacka-Åke och Hoppa-på-tåget är temat SNÖ och det hade ju funnits bilder att fota utanför dörren, men jag väljer hellre Mumin. Jag kollar ofta på Arenan, på olika halvtimmes avsnitt om Muminfamiljen. Här hade familjen vaknat mitt i vintern och Mumintrollet förundrar sig över snön som fallit.
Själv drömmer jag mig till våren och sommaren. Köpte de första blomsterfröna i dag. Men det är ju inte tu tal om att ens försöka få dem att förgro inomhus, finns inga tillräckligt varma platser för det 🥶😂 Några av fröna skulle kunna förkultiveras (heter det så, står olika på påsarna) redan i februari, mars. Andra ska vänta till april.
Men de kan också sås direkt i jorden utomhus och så gjorde jag ifjol. Blir nog samma i år om sommaren kommer 🙂
Lite färgsprak bjuder ju bilden på i alla fall.
Det har blivit mycket ”skriverier och gnäll” från min sida om kylan som nu är inne på sin sjätte vecka. Eller att vi haft kallt 38 dygn är i all fall ingen överdrift. Nu ser det ut att kanske bli så pass varmt som -7 grader på tisdag nästa vecka och nätterna kanske bara -13. Det tror man då man ser det, men underbart vore det om inte hela februari var smällkall.
Det var vackert ute på isen på Lovisaviken i dag. Vi körde bilen varm med syrran, ett måste för att den ska funka från dag till dag. Såg då många vandra där i den vackert vita, gnistrande snön med eller utan hundar, till fots eller på skidor. Och tävlingar i pimpelfiske verkade pågå på viken utanför Sågudden. På P-platsen fanns massor med bilar parkerade.
Mig skulle du varken få ut på pimpelfiske eller skidåkningstur eller promenad på isen i denna kyla. Fint ändå att det finns mänskor som njuter av vintern och som har utrustning för att göra det.
Hade inga bilder på lager men den här metallstjärnan hänger på min kakelugn, där den inte blir jättevarm. Och här ser vi ju mönster i olika former, dels av stjärnan, dels av skuggor och kaklens fogar.
I dag, den sista januari, har jag lärt mig känna en ny person, från ett annat land. Återkommer till det senare då intervjun gått ut. Så ”nyårslöftet”, målet om att få ett rikare socialt liv, tycks avancera bra 🙂
På vår tevekanal Yle Fem Teema och på Arenan pågår sedan igår Muminmaratonläsning och en av dem som inledde läsningen, både på svenska och på finska, var vår president Alexander Stubb.
Stubb är en person jag verkligen är stolt över. Han kan många språk, han har vuxit in i sin roll, han bjuder på sig själv och syns i många sammanhang, inte enbart i politiska. En president måste inte enligt min åsikt vara en allvarlig landsfader. Förstås ska han vara det då läget så kräver. Men han ska ha förmåga att leva i samtiden.
Och så dags för lite marknadsföring av Nya Östis igen. Lösnummer kan köpas via Lehtiluukku.
Det är nu, ett år och fyra månader efter att jag slutade som chefredaktör, som jag äntligen känner att jag kan säga och skriva vad jag tänker och tycker.
I mina dagböcker har jag kunnat skriva mina innersta tankar och funderingar, mina sanningar. Men är du chef, eller har du en position, något slags offentlig roll eller vad det än må kallas – då är du ofta tvungen att väga dina ord så att de inte sårar än den ena, än den andra. Det finns ju tusen möjligheter eller risker till missförstånd och feltolkningar…
Det kändes tungt många gånger. Att inte ens på sin blogg kunna lufta alla åsikter. Än mindre skriva dem på sociala medier.
Jag är fortfarande försiktig även där, men på något sätt känner jag hur jag dag för dag kan lösgöra mig ur en tvångströja som jag aldrig ville dra på mig, men som blev min i vissa sammanhang ändå.
I slutet av kolumnen skriver jag så här:
Något annat som irriterar mig allt oftare är att det ska skrikas så mycket i alla tv-program. Inte ens mitt favoritprogram Bingolotto på Sveriges tv är längre fritt från skrik. Och allt det där blinkande, som om livet var ett fyrverkeri.
I en värld som är som den är, där den enskilda människan inte kan göra mycket för att stoppa galna ledare i andra länder, väljer jag vad jag tar till mig och vad jag låter bli att konsumera. Kan själv, väljer själv.
Hos Nacka-Åke, som är lokförare i utmaningen Hoppa på tåget, är det ordet SPÄNNANDE som gäller.
I denna kalla, bistra vinter, som säkert ännu håller oss i sitt grepp flera veckor, är det spännande och roligt att läsa andras bloggar och givande att skriva själv. Blogglandia har räddat en del dagar som annars skulle kännas trista och innehållslösa och Blogglandia har gett mig många nya vänner ❤
Det är nu spännande att följa Tors match mot Nibacos på hemmaplan. Jag valde att stanna hemma för att titta på den eftersom det är minus åtta grader och blåsigt ute. Det betyder inte att jag inte skulle klara promenaden till hallen, men matchen pågår just den tiden som det är viktigare för mig att elda hemma och hålla värmen.
Matchen har här börjat och bilden tagen via datorn är inte den bästa. Efter en period är läget 0-2 till gästerna. Således SPÄNNANDE!
(uppdatering klockan 19.09 – efter förlängning vann Tor med siffrorna 4-3 – jee jee jee 💙💛 slutar aldrig tro på mitt lag!)
Lite spännande syn på gården också då det hade blåst mycket och tydligen lossnat från träden nånting som jag inte vet vad det kallas, men skojigt såg det ut på drivorna.
Jag hoppar på tåget där Åke är lokförare och dagens destination är TOMTE. Jag gjorde av med alla mina tomtebilder den 24 december här på bloggen, så nu var jag tvungen att leta fram en ny tomtebild. Då jag har en del veckotidningar på lager var det inte så svårt att komma med på tåget. De här gamla tomtarna tycks vara rätt värdefulla 🙂
Sedan var det någon som genom tiderna skrev här eller på någon annan blogg att det är svårt att fotografera mat. Den blir ofta att se oaptitlig ut, skrev hen.
Nå – enligt min smak är dessa nachos supergoda, men jag gör bilden lite mindre så att den inte få någon annan att må illa 😂Jag äter nästan ingen julmat, och då jag bor ensam är det där med matlagning lite trist. Har pizza och lasagne i frysen, men föredrar att då och då gå ut med vänner och äta om jag vill ha något mer mångsidigt.
Och så visar jag en bild från parken utanför mitt hem. I dag ser det ut så här. Få se hur det ser ut imorgon. En storm ska dra in över landet. Kommer det snö med den? Faller träd? Återstår att se.
Hos Nacka-Åke och Hoppa på tåget är temat ljus. Jag hade inga bilder på lager så jag tände ett ljus och tog en bild för att kunna vara med 🙂
Imorgon är det vintersolstånd och sedan går vi mot ljusare tider, så det är ett passande tema.
Bakom lucka nummer tjugo hänger kottar på band. Stilrena prydnader tycker jag.
I dag har vi sista innebandymatchen före julpausen. Vi åker till Villmanstrand dit körtiden är ungefär en timme 45 minuter. De här resorna med likasinnade vänner är alltid trevliga, hur det än går i matchen.
Här har vi tjejer från Lovisavikens skola som uppträder med sång i vår fina kyrka. Tillställningen kallas ljusfest och betoningen ligger på julinspirerade sånger av en kör och av detta luciafölje. Tillsammans sjöng alla, också publiken, ”Nu tändas tusen juleljus”.
Traditionen är fin och jag tycker att det inte ens är nödvändigt med ett lucia-val där någon ska utses till lucia. Det behöver inte vara traditionell kröning av lucia heller. Det räcker med att en bär en krona, och att alla är överens om vem hon är, eller att det sker genom lottning.
Huvudsaken är ju sångerna och musiken, och det att ett följe sprider ljus i en mörk tid. Förr besökte Lovisanejdens lucia eller tidningen Östra Nylands lucia äldreboenden och sjukhus, men så sker inte mer. Däremot kunde vem som helst ta del av en direktsändning och även se på ljusfesten efteråt, via denna länk.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 