… har tidigare känts ganska vemodigt för mig. Kanske lite så även nu, men i det stora hela välkomnar jag faktiskt hösten i år, trots att jag har många frågetecken framför mig.
Har du blivit mer orolig med åren? Jag tycker att jag har blivit det. Ibland ligger jag sömnlös och det är ju egentligen helt knäppt, för de saker som snurrar i mitt huvud nattetid är sådant som jag absolut inte kan göra något åt just då, på natten.
Någon säger att det har med livserfarenhet att göra. Vi vet vilka faror som lurar. Som yngre var man mer spontan, man for iväg och man gjorde saker, ofta utan att tänka efter. Följderna blev vad de blev, ibland inte så trevliga men oftast hände inget sådant som vi i dag oroar oss för.
Höstmagasinet, den underbara tidningen, får vänta på läsning till den dag då jag kommit till ro efter allt det som jag nu är fullt upptagen med.
Ett par solrosor har redan slagit ut. Jag kanske kan plocka några på fredag kväll eller lördagsmorgon.
Då är jag mer åt det spontana hållet ännu 🙂 Vi har mycket kvar på sensommaren 😉 Vi ska kämpa på med Glada Måndagar, Åka tåg och fota bilder till Veckans Foto 🙂 Hys ingen oro Carita 😉 Jag stod nyss och tittade på våran solros som växer på gården… ok då, den börjar sloka lite… Nu får u ha en fin torsdag 🙂
Tusen tack för ditt pepp! Det värmer på riktigt!
Vi ska kämpa på, ta foton, åka tåg, glädja oss åt det vi har.
Fullmånen lyser här, så kanske det är den som stör min sömn…
Du har så rätt, som ung tror man att man är snudd på odödlig, men man kommer till sans så småningom. Jag har plockat solrosor i dag, men de får stå ute.
Ha en fin torsdag!
Kram, Ingrid
Så fint att du plockat solrosor! Jag ska kolla mina senast imorgon kväll.
De får också vara ute sedan om jag plockar några 🙂
Kram!
Jag kan säga att jag har blivit mer orolig med åldern för mina söner och deras familjer trots att de är vuxna.
Kanske det inte är konstigt att vi är oroliga, det är ju ett slags omtanke.
Men helst skulle man ju vilja sova lugnt om nätterna 🙂
Det sa min man alltid när jag inte kunde sova och oroade mig för någonting. ”Släpp det nu, du kan inte göra nånting nu på natten”.
Hoppas solrosorna slår ut helt snart. Ha det bra, kram!
Ja – mitt förnuft säger detsamma – ”släpp det, du kan inte göra nåt åt det nu” – men ändå irrar tankarna och håller mig vaken.
Inte alltid, men ibland.
KRAM!
årstidsväxling är inbyggd i våra nordiska själar. När jag berättade för en person, EM, som varit ett år som utbytesstudent i Texas att min ena systersons hustru är därifrån blev EM bestört. ”Ska han flytta dit?” När jag svarade nej pustade hon ut. En finländare blir galen när vädret är det samma hela tiden! Kanske hon har rätt. Men inbillade faror är svåra att rå på, speciellt på natten…
Ja, och det behöver inte ens vara faror alla gånger. Jag oroar mig för allt möjligt, kanske jag har något slag av kontrollbehov för min vardag… Jag vet inte.
Men jag övar på att tänka bort det som skapar sömnlöshet, tankar som irrar och far.
Nu är det fullmåne insåg jag nyss 🙂
Jag är precis tvärtom, mycket mindre oro och nu. Har väl aldrig varit en orolig typ iofs.
Kanske det har att göra med att du hittat din plats i livet – bokstavligen också fastän du flyttade från hemlandet.
Jag vill slippa onödig oro, och försöker lära mig hur 🙂
Instämmer helt med det du skriver här jag känner och är precis likadant och ibland är det faktiskt jobbigt.. hoppas att du kan läsa din tidning i lugn och ro sen.. hittade en ny länk om min bondvas via Google lens satte den hos mitt svar till dig..lite roligt att googla på saker…kram Nicki..
Ja, det är kul med Google och Lens speciellt, jag har också kollat vilka priser jag kan sätta på vissa varor nu till loppisen.
Ska kolla om jag hittar ditt svar, på FB eller på din blogg.
Kram!
Själv skulle jag säga att tryggheten kommer med åren. Och tron på sig själv och veta att jag faktiskt duger som jag är. Jo, men visst kan man alltid förbättra sig både på det ena och det andra planet, men i stort sett duger jag.
Vi som dessutom har tron har ngn att gå till med våra tankar och känslor och att ta till bönen mitt under nattens tysta timmar är guld värd. Rekommenderas! 😊
Jag känner att jag duger som jag är, det har jag känt ganska många år nu och blir bättre i den tanken hela tiden.
Däremot oroar jag mig för sånt jag inte har fullständig kontroll över – nu som med loppisen, ska jag hinna få allt klart osv.
Men ja, jag tar alltid, så gott som varje natt, till böner.