Kollegan och väninnan Pia har fyllt 40 år och vi firade det i trädgården med dessa goda mackor och lite bubbel. Servetterna med texten ”Save water, drink champagne” fick jag till min 60-årsdag.
Ja, så vi firade nu då 100-årskalas, för 60 + 40 blir ju 100 🙂
Dillen och salladsbladen plockades från trädgårdslandet i bakgrunden.
Fick sedan en komplimang av en man som tittade förbi. När han frågade vad vi firade sa jag att jag har fyllt 60 och Pia 40. Han hajade till och sa att han hade trott att jag var 35-40 🙂 Den kommentaren blev jag glad för.
Inte för att det här med ålder är viktigt, för vi sade också det – att åldern bara är en siffra eller två. Men jag känner mig ung i sinnet.
Och jag har aldrig haft åldersnoja men kan tänka mig att det blir svårare att fylla 70, om jag kommer så långt. Få se!
På selfiesarna får jag alltid bred näsa 😂, men jag har börjat bli allt mer nöjd med bilderna och godkänner dem relativt fort. Ännu för några år sedan tog jag minst 50 bilder innan jag var nöjd med en. Och jag använder inga förskönande filter, sällan nån makeup heller 🙂
Jag känner mig inte dyster och inte mossig fastän jag ska fylla 60 år på söndag. I dag ska jag fira denna milstolpe, tillsammans med nära och kära, vänner och kollegor.
Det som är gammalt är ofta slitet på ett vackert sätt. Det kan vara en nött stol, ett bord, en bänk. Det kan vara en gammal trädstam med mossa, som sett många människor vandra förbi, allt från unga till äldre kärlekspar.
Den gamla stammen gläds varje gång som ny grönska dyker upp, på våren i form av vitsippor.
Med åldern kommer diverse krämpor, men vi kan också få dem då vi är riktigt unga. I livet kan vi inte ta något för givet.
Även på ålderns höst kan vi blomma, på olika sätt. Våren och sommaren, ljuset och värmen får naturen att leva igen. Detsamma händer med mig. Kyla och mörker känns jobbiga, men jag har hittills överlevt dem nästan sextio år.Det här är den färskaste bilden av mig. Fotograf är min kollega på Nya Östis, redaktionssekreterare Marit Björkbacka. Jag satte mig ner på en bänk, tittade in i kameran och log på mitt sätt. Jag har aldrig lärt mig le så att tänderna syns. Kanske för att jag skadade dem i en fallolycka då jag var riktigt liten. Framtänderna blev sneda och även de i undre käken tog stryk. Det har vi insett hos tandläkaren först nu då jag är mycket äldre.
Men redan de tre första bilderna som Marit tog – knäpp, knäpp, knäpp – var jag nöjd med. Och jag har inte satt timmar på mitt utseende. Gick till frissan först några dagar efter det här, och där färgades även ögonbrynen.
Det enda jag gjorde innan fotograferingen här var att jag använde mascara, läppstift och en lätt färgad dagkräm.
… vill många säkert ha nu. Jag tycker det ser ut som om de här tulpanerna står i beråd att pussa varandra 🙂
Puss på dig!
I morse var det svinkallt, för årstiden i alla fall – eller kanske det är normalt med duggregn och plus en grad. Huga, kändes som höst då jag cyklade till dagens första jobbuppdrag.
Hann hem en sväng för att skriva en webbartikel och sedan i väg till redaktionsmöte. I den vevan köpte jag en stor bukett tulpaner. De fick inte alla plats i samma vas 😀
Nu har jag en massa skrivjobb resten av kvällen och i morgon träff för följande artikel redan vid halv tio. Men det är bra att sysselsättning finns.
Och jag har blivit lite bättre på att inse att jag inte hinner / orkar med allt hur gärna jag än skulle vilja. Jag måste ha tid för mig själv också, att pusta ut. Åldern verkar ta ut sin rätt 🙂
I morgon ska det bli sol och varmare, bortåt +10 kanske +15 utlovas. Så härligt det skulle vara om den profetian slår in!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 