Det blev ingen bokmässa för mig idag, såsom jag hade längtat. Saker och ting går inte alltid som man har tänkt.
Lade mig tidigt igår för att vara i form idag. Vaknade vid midnatt av att jag frös. Tog tempen, 38 grader.
Mycket trött nu så jag ligger i sängen och sover eller läser lite hela dagen.
Bloggvännen Kajsalisa har lanserat Tråktorsdag. Jag har inte varit med förr, för jag har lite svårt med det där att kalla något tråkigt eller trist. Men visst finns det massor som INTE är roligt, som är grått och trist, kallt eller mörkt den här årstiden. Och annat som också kan ses som tråkigt.
Allt annat än tråkigt är ju det här. Väldigt vackert med sol i trädens löv. Bilden tog jag då jag igår samlade steg. Så det var egentligen Trees on Wednesdays 🙂
Att hämta ut paket från en automat är inte heller tråkigt. Men då jag sedan ser att benvärmarna, ett slags höga ”leggings” kom i fel storlek, var det ju tråkigt. Storleken M gick bra upp till en bit över knäet men sedan sade det stopp. Jag hade beställt XL.
Tråkigt att packa och sända tillbaka, men det gick smidigare än jag hade förväntat mig.
Inte tråkigt att handla i S-Market och apoteket där heller. Men tungt med många kassar då vi handlar till oss själva, min syster och jag, och dessutom till vår mamma för en hel vecka (lyckas inte alltid, men vi försöker).
Imorgon har jag stora förväntningar på bokmässan i Helsingfors. Vi ska marknadsföra Nya Östis, men jag ska också få lite tid till att botanisera bland olika svenskspråkiga böcker och särskilt dem som Tove Jansson skrivit. Mumin ❤
Del fem av åtta igår. Veckans lugna stund, med Ernst. Här några plock från det han sade.
Belysning skapar poesi i rummet.
Vägen är viktigare än slutresultatet.
Man får ångra sig, man får ändra sig.
Jag tänker också då jag är ute och går att vägen är viktigare än slutresultatet. Det spelar ingen roll om jag går tusen steg eller fyratusen. Jag saknar prestationskrav och är nöjd då jag kommer ut överlag.
Och så över till dagens WordPressfråga.
Vilka historiska händelser minns du?
Ja, det är väl allt det där omvälvande från dagen då tornen rasade i New York, 11-september-dagen, till dagen efter att Estonia sjönk. Prinsessan Dianas död minns jag också och var jag var då jag hörde nyheten.
Ibland behövs det inte mer än en potatis för att få mig att skratta hela vägen genom affären.
Här i lådan skulle det finnas wienerbröd med smak av jordgubbe och rabarber.
Men lådan var tom, wienerbröden hade gått åt.
Och vad låg där istället? Jo, en potatis. Och det är inte jag som har satt dit den för att få en bra bild. Sådant pokerface har jag inte.
Men jag vågade i alla fall ta en bild av potatisen. Hur den hamnat där vet jag inte, men knappast har den flugit från rotsakslådan hela vägen till brödavdelningen 😀
Hade rätt många ärenden på stan i dag och gick för att hämta bilen från min syster, och promenerade sedan hem då ärendena var skötta. Så hälsostegen blir en bit över 3000 i dag, skriver upp dem senare ikväll då jag samlat lite fler.
Det blir bara mörkare och mörkare – ett par månader framöver. Normaltid / vintertid infaller natten mot söndag med visare som ska flyttas en timme bakåt. För mig spelar sommartid/vintertid inte så stor roll, men jag känner många som lider av tidsomställningen.
Hittade den här bilden på Facebook här en dag. Visst är det så här 🙂
Pennorna ser kanske inte så glada ut, i synnerhet inte den lilla buttra. De två längre är bekymrade över sin framtid. Men bilden är kul ändå!
Veckorna rusar minsann i väg. Snart är det november månad. I morse vaknade jag lite frusen och tog en Burana. Två timmar senare visade febertermometern 37 grader. Jag ska satsa på mycket vila och läsa böcker och tidningar i dag. I går gick jag nästan 5000 steg så jag är inte tvungen att prestera så många i dag.
Skyltar istället med vännen BP. Länge leve Skyltsöndag!
Standard rastplats på innebandyresorna mot Tammerfors. Linnatuuli har fyllt trettio år.
Helsinki = Helsingfors. Etelään = söderut. Tampere = Tammerfors. Pohjoiseen = norrut. Skyltarna finns i gången som går över motorvägen. I mitten av övergången finns en restaurang och i bägge ändarna dagligvaruaffär, toaletter osv.
Tammerfors Tenniscentrum. Men inte var det tennis vi spelade här. Innebandymatchen mot Classic United slutade 7–4. Matchen var 4–4 ännu fem minuter före slutet, sedan säckade Tors spel ihop 😦
I går då jag gick hem från massagen tog jag det här fotot. Citaten på Drottninggatan väcker tankar. Och egentligen borde jag ju ha börjat hoppa hage efter att jag läste det här. Men någon gräns finns ändå för en 61-åring var balans och muskulatur inte är som den var för trettio år sedan 😀
Så där allmänt sett vill jag åter ge mer plats i livet för lek och spontana infall. Kanske också färger, så att allt inte är svart och vitt. Få se!
I dag är det innebandymatch på bortaplan, också denna gång i Tammerfors. Jag hoppas att jag hittar allt möjligt roligt att fotografera, utöver matchbilder.
Den här boken om Jörn Donner och Bitte Westerlund är mycket populär just nu i Finland. Den som vill låna boken från en bibba får förbereda sig på långa köer. Jag tror att boken funnit sina läsare också i Sverige.
Jag hade tänkt att jag köper den på bokmässan i Helsingfors, dit jag ska om en vecka. Hade kanske då kunnat få författaren Philip Teirs (före detta kollega från KSF Media) och Bitte Westerlunds signaturer. Men sedan tänkte jag att jag vill stöda vår lokala bokhandel i Lovisa och köpte boken där istället. Fint att den inte var slutsåld där just nu.
Hösten är böckernas och tidningarnas tid för mig. Och kanske jag snart åter lägger ett nyss pussel.
Bloggaren Mitt Skogsliden har ett tema som heter Färgsprakande fredag. Jag har flera gånger tänkt vara med i det, men varje gång glömt temat. Nu råkade jag se bloggvännen Geddfish länka till sitt inlägg på Facebook och då tänkte jag, NU ska jag vara med. Ni vet ju att mitt liv inte sprakar av färger, men det kan ju börja göra det. Fastän jag älskar svart och vitt, grått och mörkbrunt 😀
Jag skrattade faktiskt gott och länge igår åt denna tomte. Han fick mig att fnissa. Så han hade mycket väl kunnat kvala in som ett Glad måndag-bidrag men nu fick han stå för de färgsprakande istället.
Hos Elisamatilda är det temat ”Egenskaper” som gäller. Hon frågar följande och jag svarar:
Vad är du för kort för att göra?
– Nå upp till översta hyllorna i mitt kök här hemma, och ibland finns varor på hyllor i affärer så högt uppe att stege behövs och då får någon annan klättra.
Vad är du för envis för att göra?
– Jag är för envis för att ge upp, om det uppstår tekniska problem vill jag lösa dem, och om jag inte genast hittar en sak jag letar efter ger jag inte upp i första taget.
Vad är du för rädd för att göra?
– Har ännu tandläkarskräck. Innan pandemin fick jag bort en del av rädslan. Sedan fick jag inte gå dit på ett par år och nu finns rädslan igen…
Vad är du för lat för att göra?
– Orkar inte läsa långa instruktioner och manualer. Tillreder sällan mat här hemma, går hellre ut och äter.
Vad är du för ung för att göra?
– Undrar om det finns något sånt då man fyllt 61 år? Skriver som Elisamatilda, jag är för ung för att gå i pension, men om fyra år borde jag få göra det.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 