Författare: Carita Liljendahl

Läser just nu

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Hösten och vintern har blivit boktid för mig. Jag är glad att jag åter har förmågan att sträckläsa, att låta mig fångas av öden och livshistoria. Dokumentärer är det jag gillar bäst. Efter att ha läst J & B om Jörn Donner och det som hans maka Bitte Westerlund upplevde efter hans död är det här en helt annorlunda bok.

Sofia Parland skriver poetiskt. Det är en medryckande rytm, med stundvis korta meningar, en del korta kapitel – det är avhugget och innehållet är svart. Jag har läst bara trettio sidor men vet att jag kommer att läsa boken klar på två, tre dagar.

Om jag skulle klara av att läsa då jag åker buss skulle jag ta med boken imorgon då vi åker på match till Forssa, men jag brukar börja må illa om jag läser i ett fordon.

Fem en fredag, LÄSKIGT

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hade ingen annan passande bild så letade fram en från en gratis bildbank, Pixabay.

Elisamatildas fredagsfrågor handlar om sånt som är LÄSKIGT.

Hur lättskrämd är du?
– Jag kan bli skrämd och hoppa högt av överraskande ljud. Till exempel gratistidningar som smäller in genom brevkastet efter 22 på kvällen. Ibland skrämmer jag mig själv här hemma om jag tappar nåt i golvet eller skapar oväntade ljud 😂

Vad tycker du är läskigt?
– Filmer där det förekommer tortyr och annat vidrigt. Okänd botten i havet om jag ska bada, helst ska det vara kaklat 😂, annars hård mjuk sand och kristallklart vatten, ingen gyttja och inga slingrande växter.

Har du fått besök av barn för bus eller godis i veckan?
– Nej.

Vad klädde du senast ut dig till?
– Det var nog länge sedan jag var på maskerad, men ett par Halloweenmaskerader gick vi på då jag var gift. Vi klädde ut oss i sopsäckar, häxhattar och målade oss svartvita i fejset, det var kul!

Har du någonsin upplevt något övernaturligt?
– Vill egentligen inte uppleva sånt. Har ett par minnen från barndomen om sånt som andra säger att de inte såg och inte minns, fastän jag tyckte de var med då.

Ruggig byggnad och ruggigt väder

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det var en gång… en vacker träbyggnad, i min barndom och ungdom fanns här en järnhandel. Många andra företag har också verkat här under årens lopp, men nu har byggnaden förfallit så till den grad att den knappast kan räddas. En fin utställning med bilder från gamla Lovisa finns dock i fönstren som vetter mot Karlskronabulevarden här, och mot Drottninggatan. Man behöver inte gå in och titta på bilderna.

Snett mitt emot gamla järnhandeln finns servicehuset Esplanad med boende för seniorer. Här finns en också en liten simbassäng, ett litet gym, ett lunchställe, samlingslokal för möten, frissa, min massör, ibland försäljning av kläder osv. Byggnaden till vänster är ett gammalt hotell och där har funnits restaurang och pub. Står tyvärr också tomt sedan många år tillbaka 😦

Det är ruggigt väder. Temperaturen ligger kring nollan. Det har varit lite sol på dagen men luften är kall. Jag fick ihop drygt 3000 steg och hade jag inte varit två dagar sjuk i oktober hade jag nått målet för den månaden. Fortsätter knata på, men inte med gnisslande tänder och blodsmak i munnen 🙂

Månadsbilden, vad innebär det att vara barn innerst inne?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vad innebär det att vara barn, innerst inne? Det är WordPress-frågan idag. Och då passar ju den här bilden perfekt. November månads bild i Muminkalendern.

Att vara barn innerst inne är att ha barnasinnet i behåll. Att åka rutschkana i full fart utan att bry sig om någon Filifjonka som kastar barska blickar. Ordning och reda, renhet och sträng disciplin betyder nämligen allt för Filifjonkan, men inte för dem med barnasinnet i behåll.

Barnen lever i nuet. Någon har kastat pilar på en tavla som inte är en piltavla. Rutschkanan är inte byggd enligt konstens alla regler. Muminpappan och Muminmamman låtsas att de håller med Filifjonkan, men innerst inne är de också barn, som förstår sina barn.

Första november, dags att…

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

… öppna första luckan. Så här har jag gjort några år nu, som en liten protest mot att julen kommer allt tidigare in i affärerna. Julkalendrar börjar ibland säljas i mitten av oktober och de första julsakerna såg jag i slutet av september.

Den första chokladbiten har alltså hittat vägen ner i min mage. Siffrorna på luckorna är små och vita, ganska svåra att se och tyda. Men inte så små att jag inte skulle fixa det 😀

Har på senaste tid läst ganska många tidningar och ramlat över diverse roliga citat. Den här hittade jag i pensionärstidningen God Tid.

Senare ska ni får se november månads bild från Muminkalendern!

Trees on Tuesdays och citat

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Egentligen Trees on Monday, eftersom bilden togs igår. Det hade kommit lite snö under natten och många av dem som hade sommardäck lät bilarna stå. Nu har det blivit varmare igen. Regnat och blåst i dag, varit mycket grått och dystert. Ska bli åtta, nio plusgrader om några dagar. Inte mig emot 🙂

Men ska vi åka kana på snö får vi vänta. Däremot kan vi åka kana även på annat sätt. Kanske i en lövhög? Vissa rutschkanor, speciellt de som är avsedda för barn, är så smala att jag inte tar risken att sätta mig i dem och fastna där 😀

Håller på att göra plats på mitt stora bord för ett nytt pussel. Men ska snart på ett möte. Så det blir bilder av pusslet en annan gång.

Glad måndag! 30-10-2023

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag tycker om att bläddra i jultidningar. Försöker hitta lätta recept, lyckas sällan med bakverk men hoppet lever för evigt. Enkla pyssel försöker jag mig också på och tomma toarullar blir det ju alltid i ett hushåll, så jag hakade på det här.

Än ska det finslipas lite för att min stjärna ska bli vacker, men den första blev ändå helt hyfsad! Band har jag hemma, men inga pärlor och vet inte ens om de behövs.

Det här pysslade jag med redan igår, så det var lite glad söndag då också 🙂

Andra som är med i glad måndag hittar du HÄR.

Skyltsöndag med bonusbilder

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Sista skyltsöndagen i oktober. Tiden går fort och riktigt så här grönt är det inte längre. Buskar och träd har skiftat färg hos oss i södra Finland, men gräset är faktiskt ännu grönt på många ställen.
Den här bilden tog jag i början av maj då vi var på Nya Östis läsarresa på vår färd genom Sverige, mot Gränna.

En skylt som cirkulerade på bland annat Facebook blir bonusbild nummer ett. Här i Lovisa kunde den här skylten sättas upp 😂 Det grävs hela tiden, och gator är avstängda. Jag utgår dock från att arbetarna vet varför de gräver hos oss, men kanske den här skylten skulle få någon att skratta istället för att bli irriterad över gropar och direktiv om omvägar.

Och då jag nu missade årets bokmässa får jag se på den här bilden av böcker. På ett rastställe då vi var på innebandyresa för en dryg vecka sedan hittade jag detta bokbytarbibliotek. Sådana är helt toppen!

Tuo ja vie = hämta och för.
Annars är Tuovi ett finskt kvinnonamn.
Kirjasto = bibliotek. Kirja = bok.
Det var söndagens korta lektion i finska.

Länkar till flera bloggare som är med i Skyltsöndag hittas via BP:s blogg, det är hon som håller i trådarna när det gäller denna utmaning.

Gäller att ha humor och självdistans

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Jag försöker ha förmåga att inte ta mig själv på alltför stort allvar, det vill säga, att ha självdistans. I mitt häfte där jag noterar stegen jag tagit i hälsokampanjen (som jag fortsätter med även efter oktober), har jag börjat sätta in klistermärken och skriva små dikter.

Det här är alltså mina egna citat 🙂 Nu då jag är sjuk uteblir hälsostegen under några dagar. Vore ju vansinne att ge sig ut på promenad så trött som jag är.

Febern är dock borta för tillfället, men kroppen är trött. Det oaktat att jag sov tolv timmar i sträck förra natten.

Helt sant blev det ju inte med det där citatet i början av dikten, som jag skrev för några dagar sedan. Kroppen sade visst stopp ❤ Den är klokare än jag.

Blir ingen resa till Tavastehus på innebandymatch för mig i dag. Jag kollar läget då och då via resultatservicen på nätet.

Fem en fredag, Tid

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Jag är inte i form ännu men orkar nu sitta uppe en kvart och vill gärna vara med i Elisamatildas Fem en fredag som handlar om tid.

Har mest legat i sängen, ibland sovit och ibland läst. Fortfarande förhöjd kroppstemperatur, 37,8. Ingen hosta, ingen snuva, inte heller halsont tillsvidare. Det är förmodligen stressrelaterat, jag känner igen det på det sättet.

Bilden har inget med inlägget att göra. Mer än att jag fotograferat mig själv på en paus under en innebandyresa. Imorgon orkar jag knappast åka med på följande bortamatch. Det är viktigt för mig att vila nu.

Är du tidspessimist eller optimist?
– Mera nog optimist, men inte så att jag tror att jag hinner med mer än jag sedan hinner med. Vill ändå inte klassa mig som tidspessimist och jag håller så gott som alltid tider jag lovat andra.

När går tiden som snabbast?
– När favoritlaget är i underläge och pressar för att få mål. Överlag tycker jag annars att tiden går vansinnigt fort, varje vecka gör vi en ny tidning, och snart är det jul!

När går tiden som långsammast?
– När vi leder med bara ett mål och motståndarna pressar med sex utespelare mot fem i innebandyn.

Var spenderar du mest tid?
– Hemma vid datorn med jobb och fritidssysselsättningar av olika slag.

Till vad under veckan har du behövt lite extra tid?
– Att vila. Absolut. Mera vila, vila, vila. Ha en mindre fullklottrad kalender.