Temat med bostadsmässan i Lovisa får här fortsättning. De här roliga skyltarna finns i den lummiga parken som byggts på mässområdet och som förstås finns kvar även efter att mässan stängt. Den blir nog en oas för många Lovisabor och för personer som kommer på besök till vår stad.
Visar samtidigt några andra bilder från parken.
Min vän Marina sitter på en modern och mycket bekväm bänk. Lampan är ett konstverk, inte en vandaliserad sådan 😂 På skylten intill står det så här:
Aluminium målat med puder (Powder coating på engelska), stål och ledlampa. Konstverket tillhör Poju Zabludowicz kollektion. Han bor ibland på Sarfsalö i Pernå, Lovisa, och har en hel del av sin konst där.
För att hinna med nu då jag varit några dagar ledig, och tagit massor av foton både på bostadsmässan och under andra aktiviteter, gör jag ibland tre inlägg per dag. Jag förstår om ni som läser min blogg tycker att det kan bli lite väl mycket, men hoppas på överseende ändå 🙂 Vi läser ju vad vi hinner, och kommenterar då vi hinner, hos varandra.
Några av mina bloggvänner har önskat att jag visar många foton från mässan, och jag strävar till att göra det så länge den pågår. Allt även för Lovisas bästa ❤
Villa Kuningatar, fritt översatt Villa Drottningen. En bassäng jag inte skulle tacka nej till, eftersom det där med att bada i Lovisaviken inte alltid är bästa tänkbara alternativet, tidig vår eller sen höst.
Samma hus, Villa Kuningatar, men lite annan utsikt och även en del av inredningen syns här.
Gångbron, som jag tidigare fotograferat enbart från västra sidan av stranden, ser ut så här från mässområdet sett. 350 meter lång är den och går du över viken kommer du till Rosenstranden.
Det flytande huset, som fått namnet Lovisea, visade jag redan en bild av igår. Här en annan utsikt från huset. Läckert, inte sant?
Och så glömde jag skriva igår att jag fick över 8600 steg då jag gick på mässområdet igår. Så Hälsostegen fortsätter!
… det kan man säga att finns på loppmarknader. I dag besökte min syster och jag Krogarvägens loppis som är öppen i alla fall under veckosluten i juli månad i Liljendal. Loppiset har öppet klockan 10–18.
En mer mångsidig loppis får man leta efter. Och sådan ordning där råder. Allt prydligt framlagt, tydliga prislappar och förmånliga grejer. Så ska det ju vara på en loppis, där det huvudsakliga syftet för det mesta är återanvändning.
För mig är det farligt att se glasvaror på rad. Flaskor, vaser, brukar, skålar… Två kom med mig hem i dag.
Porslin köpte jag inte men det fanns mycket att välja bland för den som gillar den varan.
Här finns loppiset, egentligen i tre våningar. Den på marknivå ligger bakom bortre hörnet och är ganska liten, samma gäller ”översta våningen” som syns på andra bilden här i inlägget. ”Mittenvåningen” är störst.
Åskan mullrade i fjärran, det var riktigt varmt ett tag och sedan började det blåsa. Vi hann in i bilen och började köra hemåt mot Lovisa innan åskvädret och regnet kom över oss. Jag tycker om väder! I synnerhet då jag sitter på en plats jag upplever som säker och där jag inte blir dyblöt.
Hoppa på tåget-utmaningen styrs idag av Tove. Ordet är KRAM.
Det blev en trettio år gammal bild från en efterfest på en konsert med Remu Aaltonen från Hurriganes till vänster och Andy McCoy till höger. Vi är på dåtida restaurang Kapellets vind och jag gjorde något slag av intervju till tidningen Östra Nyland som jag jobbade på då, en tidning som tyvärr lades ner 2015. Då föddes Nya Östis istället.
Elisamatilda fortsätter på sommartemat, med sommarfrågor del två.
Vad är det längsta du reser i sommar? – Reste redan till Österlen i Sverige i maj, blir knappast längre resor i år. Men vem vet, om jag skulle komma iväg nånstans mot slutet av året?
Hur spenderar du en regnig sommardag? – Ibland med att jobba för tidningen, men har jag ledig dag så röjer jag lite här hemma och läser bloggar, en bok eller tidningar.
Blir det någon spontan utflykt i sommar? – Ja, jag hoppas på flera sådana.
Hur svalkar du dig på bästa sätt? – Med något svalt att dricka och genom att sitta i skuggan om det är mycket varmt ute.
Har du något smultronställe där du är nu? – Rosenstrandens park besökte jag ofta förr, nu blir det en paus under bostadsmässan eftersom en av ingångsportarna ligger där. Åker dit nästa gång i mitten av augusti.
Saramadeleine/Orsakullans fråga för i dag lyder: Macken, då behövde jag hjälp med bilen. Svar: Minns en sådan gång då min Volvo stannade på motorvägen, men jag fick igång den som genom något smärre under och körde långsamt till en serviceplats i Borgå och fick hyrbil därifrån. Vilket fel bilen hade minns jag ändå inte.
Ett av mässans dragplåster. Det flytande huset Lovisea. Såvitt jag vet har ingen ännu köpt det, och lite halvfärdigt är det, men mässbesökarna får gå in i huset och beundra såväl inredning som utsikt.
Många av husen har utsikt över Lovisaviken, den här bilden är tagen inne från det flytande huset.
Det här är inget flytande hus, men en övernattningsplats som går att hyra och den kan bogseras ut på viken.
Utsikt från mitt favorithus, Villa Havet.
Jag tillsammans med min avec Marina, och den flytande gångbron i bakgrunden.
Ingångsporten till mässområdet.
Visar fler bilder senare, och ska besöka området minst en gång till under de fem veckor som bostadsmässan pågår.
Här finns dels samma bilder, men också några andra, på Nya Östis webbplats.
I dag är det Dagen före bostadsmässans öppning. Varje dag har det hänt något nytt i Rosenparken. Bland annat har en del av träden försetts med virkade och stickade konstverk. Det lär var föreningen Pikkukaupungin Martat (Småstadens marthor) som står bakom detta, kanske tillsammans med Lovisa stad som arrangör. Hittade inget info om det här, men har sett en del foton på Facebook som säger att det är marthornas projekt.
Vi hittade också en skylt som berättar om den nya gångbron som går från vikens västra strand till bostadsmässans område på östra stranden. Här har tidigare funnits en så kallad kalkbro, historian bakom hade jag aldrig hört om förr, så det är jättefint att informationen nu finns på en tavla.
Bra att det är naturvänligt material som omger träden och inget av plast eller metall.
Porten som är skymd bakom bilen har nu också fått en ”ram” med texten ”Välkommen till bostadsmässan”. En container där något slags informationsverksamhet ska finnas har också anlänt, och på sandplanen bakom min rygg fanns också en container och i kvällstimmen slogs ett tält upp, det ska bli ett café. Många tillfälliga arrangemang blir det alltså, som finns under fem veckors tid.
Jag gjorde ett besök hos en fysioterapeut i dag, på remiss från arbetshälsovården. Vi ska försöka reda ut varför jag ibland får ont i ryggen då jag promenerar, och speciellt då jag måste stå stilla och vänta i en affär under till exempel en shoppingrunda. Vi kom redan nu fram till att det kan handla om försvagad stödmuskulatur, och jag fick övningar som jag ska göra dagligen, under mikropauser. Alltså inga 40 minuters gympapass, och det är bra, för sånt blir inte av.
Från Fysios gick jag via Kaivokukka och köpte växten plättar i luften. Hade en sådan en gång tidigare, men den överlevde inte, så nu gör jag ett nytt försök 🙂
I K-Supermarket fanns tidningar med anknytning till kommande bostadsmässa i Lovisa på en synlig plats i egen ställning. Jag köpte två av dem, för det är roligt att läsa om husen även om jag får chans att besöka dem alla om jag bara hinner med det. Lovisa är verkligen på tapeten nu, synligt i massor av tidningar, på teve och i radioinslag.
Två dagar kvar, på fredag är det officiell öppning av mässan. Här kan du läsa vad Svenska Yle har skrivit. På fredag är jag en bland många inbjudna som får se mässan några timmar innan den officiellt öppnas klockan 13. Sedan är det troligen full fart i vår lilla stad under fem veckor. Uppskattningsvis väntas 100 000 personer komma. Det kan bli färre, men det kan också bli mångfalt fler.
Det var en solig dag i juni 2023 då bilden togs vid Skeppsbron i Lovisa. Juli har inletts med svalare väder. Ganska mycket regn, lite sol ibland, mest mulet ändå. Och en hiskelig blåst.
Var hos frissan i dag och fick ögonbrynen fixade, slingor och klippning. Bad henne inte göra någon frisyr för såsom det har blåst igår och i dag var det bra att man inte själv blåste bort.
Jag har inte gjort så många knop. Finns mycket att pyssla med hemma och jag tar det steg för steg, mycket lugnt.
Har några dagar ledigt. Vill inte tala om semester, det har jag sagt förr. Jag har ju ingen betald sådan. Dessutom finns det från och till administrativa uppgifter som bara jag kan sköta, och blir någon från kärngänget sjuk är det jag som avbryter ”semestern”. Jag har yttersta ansvaret, ungefär som en verkställande direktör. Så därför tar jag en dag i taget och njuter av varje dag som jag har möjlighet att vara ledig, men talar inte vitt och brett om den.
Juli började för min del med en hel del konst 🙂 I går firade min kollega Marit vernissage i Borgå på Café Atos, ett mycket mysigt ställe.
En del av porträtten som Marit har målat.
Café Atos ligger lite undanskymt på Brunnsgatan, eller just nu dolt av byggställningar för något projekt som pågår vid byggnaden. Men inomhus är det hur fint som helst.
Före och efter vernissagen skötte min syster och jag diverse ärenden. Shoppade sånt som inte går att få i Lovisa, bland annat har Clas Ohlson affär i Lundi i Borgå.
Jag har inte reflekterat över det att WordPress faktiskt varje dag ställer en fråga. Men jag blev påmind om det via Orsakullans inlägg från igår.
Har du någonsin opererats? För vad? – Min gallblåsa har opererats bort då den ställde till med hiskeliga besvär för snart 20 år sedan. Menisken i högra knäet är också borttagen, eller åtminstone en del av den, då jag hade skadat knäet när jag föll på en bergsklack under en seglats. Det här är över 30 år sedan.
Idag den fjärde jul frågar WordPress: Vad är du mest orolig för inför framtiden? – Globalt sett att krig ska eskalera och att också klimatförändringen ställer till det så att att fler människor måste fly från sina hemtrakter. Personligen oroar jag mig ibland över hur jag ska klara mig på min pension, om jag någon dag i framtiden ens får sådan.
Vem är jag? Det är en fråga som jag, och kanske många andra också för den delen, ibland ställer sig själv. Vem är jag? Vad står jag för? Hur ser andra på mig? Vem tror de att jag är, och är det viktigt att andra vet vem jag är på riktigt?
Under rubriken About här på bloggen finns en kort beskrivning om mig själv. Men hur ska jag gå till väga då jag vill berätta mer?
Jag har alltid strävat till att vara öppen och ärlig kring allt. Det har förstås straffat sig ibland, och jag har tänkt ”det där borde jag inte ha sagt” eller ”nu blev jag åter missförstådd”. Men då allt kommer omkring tror jag att det lönar sig att vara ärlig i alla fall, och att även tala och skriva om svåra saker.
Hur många gånger har jag inte funnit tröst i att höra att jag inte är ensam om olika problem. Då jag har öppnat mig har det visat sig att andra lättade har sagt: ”Nä men oj, så där känner även jag”.
Carita längst till höger, kanske fem år gammal? Väninnan Anne till vänster, syster Veronica och grannen Elise som blivit student.
Ja, så vem är jag? Med åren ändras vi ju alla, så att beskriva mig sådan som jag varit tidigare finns det inte utrymme för här.
Nyligen hade vi Pride-evenemang i Lovisa. Jag har understött det ekonomiskt och jag har tryckt gilla-reaktioner på många bilder som delats före och efter det. Jag respekterar och accepterar sexuella minoriteter, men jag hänger inte alltid med i alla de nya bokstavskombinationer som finns. Det finns också en ny flagga som symboliserar intersexualitet, har jag lärt mig.
Själv är jag hetero. Kanske någon tror annat om mig då de oftast ser mig umgås med kvinnor. Bland kvinnorna som är mina vänner finns några lesbiska och intersexuella, men själv är jag varken det ena eller det andra. Jag har också bögar i min bekantskapskrets.
Då jag har varit ensam i nio år kan jag också tänka mig att det finns personer som tänker ”tillhör hon kanske en sexuell minoritet ändå?” Men det gör jag inte.
Vid en sommarstuga 2015.
Jag vill beskriva mig själv som en generös, hjälpsam och för det mesta glad person. Jag tycker om att läsa och skriva. Jag reser gärna, men det finns inte alltid tid och pengar för det nöjet. Äter helst ute på restaurang, är ingen kock själv och det har visat sig att samhället, och speciellt att det som säljs i mataffärer, inte är anpassat för singelhushåll. Då blir det att slänga en hel del mat, och det tycker jag inte om att göra.
Jag jobbar mycket och det är väl en orsak till att jag fortfarande är ensam. Längtan efter livets pusselbit finns djupt inom mig. Jag slutar aldrig hoppas, och det är kanske också därför jag skriver personliga inlägg om mig själv ibland.
Med åren blir människan bekväm och jag vet precis vad jag behöver och framför allt vad jag inte behöver. Pusselbiten i mitt liv ska vara en stark person som vågar stå upp för sig själv och för andra.
Fokus ligger inte längre på sex i den här åldern, i alla fall inte för mig 🙂 Därför hittar jag inga pusselbitar via dejtingsajter. Sex kan komma med i bilden senare, sedan då pusselbiten och jag gjort tusentals andra roliga saker tillsammans. Efter att vi har talat, och gärna även skrivit till varandra, om allt mellan himmel och jord, då vi har öppnat oss och blottat vårt innersta i djupa samtal – då kanske det bara säger klick och så är även sex naturligt.
Ibland tänker jag att det bästa vore att flytta bort från Lovisa. Kanske till Sverige, för där har jag alltid trivts. Inte till Stockholm eller någon annan stor stad, det är för stökigt. Men å andra sidan, att i denna ålder börja på ny kula, ensam på en ny ort, känns övermäktigt – både fysiskt och mentalt.
Nä, kanske mitt älskade Lovisa har något att ge mig ändå, någon dag i framtiden ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 