Författare: Carita Liljendahl

Frågor om minnen, och adventslucka 12

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Först lite info om fotot som utgör det som gömmer sig bakom lucka nummer 12 i Caritas blogg-adventskalender. Den är från gårdagens julmiddag på Degerby Gille och jag trodde att allt som låg på bordet var prydnader. Halmbock, julgransbollar och så någon rolig uppblåst ”ballong”.

Men se nej 🙂 Den där röda lite större saken visade sig vara kollegan Annettes fina festväska! Aldrig sett en sådan förr!

Och så går jag över till Elisas fredagsinlägg med fem frågor som berör olika minnen.
Hon minns en bloggvän som gått bort, och jag vet hur det känns… Även om det är en person du aldrig träffat, finns det bloggvänner jag också saknar och minns idag. En av dem, Minton, finns inte längre. Hon sände ofta fina julkort och påskkort till mig och andra bloggvänner. En gång fick jag en handgjord docka ❤ När jag ser den sitta på en stol här hemma hos mig tänker jag alltid på Anki/Minton.

Jag vill såsom Elisa skriver också säga till alla er som läser min blogg (många av er kommenterar också inläggen) att ni är mycket betydelsefulla i mitt liv ❤

Innan jag svarar på Elisas frågor passar jag på att visa en bild som jag tagit genom fönstret i dag för att visa att solen lyser, hurra! Det är minus fyra grader och jag började elda klockan 11 så att jag hinner bli klar med brasan innan jag ska i bastun ikväll.


Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt?
Finns många fina, men jag plockar fram sportminnet från våren då Lovisa Tor äntligen avancerade från Finlandsserien till Inssi-Divari som är nästhögsta serien i innebandy-Finland. Segerruset då där i Tammerfors, resan hem och festen på en lokal restaurang efteråt minns jag gärna och länge.

Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag?
Då någon säger något vänligt till mig, stöttar och lyfter. Men jag ser också numera ganska ofta via Facebook på Reels med Snobben och fågeln Woodstock. De är jätteroliga, särskilt när de skrattar!

Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
Att få vakna upp till en ny dag och känna att jag är frisk. Att ha nära och kära och vänner.

När brukar du känna ”det här är livet”?
En lagom varm sommardag då jag kan sitta nära havet och känna svalkan från vinden. Ensam eller tillsammans med en vän, något gott att äta och dricka blir som pricken på i:et.

Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt?
Att det brukar komma en bättre morgondag. Känn tillit, allt ordnar sig på något sätt.

    Robot-renar pilar omkring på stan

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Hur galet roligt som helst! Matleverans-robotarna från S-Market ser nu inför jul ut som renar. Dessa har hornen och ögonen åt rätt håll. Men på Facebook såg jag en bild av någon S-affär som hade fått tejpningarna gjorda så att det såg ut som om renen hela tiden backade 😀

    Mat med leverans av robot kan beställas inom ett område vars radie är cirka fyra kilometer från affären. Beställningen och betalningen görs via en applikation, som du har till exempel i din mobiltelefon.

    De pilar flitigt omkring dessa robotar och jag tycker de är så söta. Varje gång jag ser en utbrister jag ”Titta, lilla roboten” ❤

    Nu gäller det att se till hur vi uppför oss. Små tomtar lurar i varje vrå. De här finns hos min massör. man kan ju tro att de varken hör eller ser något, men var så säker bara – de ser och hör allt!

    Det var lucka nummer 11 som öppnades med den bilden.

    Ikväll ska jag på en julmiddag. Jag är inte en supporter av finsk julmat, men det brukar finnas sallad, picklad rödlök och goda limpor som går ner. Lite skinka med senap kanske också smakar, beror lite på hurudan skinka det är 🙂 Ostar med fikonsylt till efterrätt och julstubbe blir bra. Trevligt umgänge, en glögg, en snaps, ett glas vin.

    Glad väntan på tredje advent!

    Mörkt som i en säck, 10:e december

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    I går ösregnade det då jag gick från massagen till livsmedelsaffären. Klafs klafs lät det i vattenpölarna.

    I dag var det mörkt som i en säck redan före tre på eftermiddagen. Orsak, grå himmel och tät dimma.
    Tände levande ljus och hoppas att solen visar sig till exempel imorgon.

    Lite färgsprak i december får jag väl bjuda på då genom Lovisavykort som kollegan Moa Björkells (Moa Lisa Photography) har låtit tillverka. Det är bra att vi har fått en del sådana med färska motiv från flera årstider. Här visar hon några som hon sålde på en liten julmarknad nyligen.

    Och bakom lucka nummer 10 i Caritas adventskalender finns en prydnad av granris med band, kottar, tomte och halmbock.

    Har varit en rätt vanlig dag med tidningstexter och ett fotouppdrag dit syrran vänligen skjutsade mig.
    Och så har jag en brasa i ugnen. Fick in ett större lass med ved igår då grannen hjälpte till. Annars kånkar jag lite varje dag.

    Likörpraliner och försvunna korvbitar

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    De här pralinerna innehåller alkohol och säljs mig veterligen enbart på Alko, det som är Systembolaget i Sverige. De är jättegoda, men inte sådana som man äter fler på raken, och det har inte bara med alkoholen att göra. En räcker, då och då, och jag brukar ge bort några i samband med små gåvor.

    Det här bjuder jag på från adventslucka nummer nio!

    Ja, och så var det historierna om de försvunna korvbitarna. Tvekade en stund faktiskt, ska jag skriva om dem. Med risk för att jag börjar höra fniss och viskningar bakom min rygg – ”där går hon som tappar korvbitar”. Ja må ta risken, vara modig och bjuda på mig själv.

    För någon månad sedan åt jag en macka vid teven. En av de små bitarna av pålägg halkade av mackan och åkte ner på golvet. Jag var 100 procent säker på att det gick till så. Således tog jag telefonens lampa i bruk, letade under soffan, under bordet, på soffan, i all dess närhet kollade jag ALLA skrymslen. Men ingen korvbit syntes till. Jaha, tänkte jag. Det var ingen korv som föll.

    Följande dag låg korvbiten där på mattan och skrattade åt mig. Hahaa, här är jag!

    I söndags hände samma sak. Jag tappade en liten bit korv som jag var säker på att landade på min tunika. Jag granskade den, steg upp från stolen, skakade på klänningen, putsade den med händerna. Ingen korvbit ramlade av och syntes ej heller nån annanstans.

    När jag sitter på Tors match undrar jag vad det är för en liten röd bit som sitter fast vid klänningens linning. Ahaaa! En korvbit! Tror inte att någon av de personer som satt bredvid mig såg när jag försynt plockade bort biten… Men hur i hela fridens namn hade den inte lossnat tidigare? Inte då jag skakade plagget och inte på hela vägen som jag promenerade hemifrån till hallen?

    Jag känner mig aningen förföljd, också förnedrad och förlöjligad och framför allt KRÄNKT av dessa korvbitar som har roligt på min bekostnad!

    Kan någon bloggvän trösta mig med någon liknande pinsam historia? 😂💕

    Trippelglad måndag och HGSH

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Hur galet som helst-bidraget tycker jag att min ek kvalar in i. Hur ska den kunna veta när det är vinter ute, då det inne ändå är kring +18 grader och jag lät så ekollonen tidigare i höstas.

    Nu har den ena blivit 15 cm hög och en annan kommer upp ur myllan, så få nu se! Större kruka behövs i något skede antar jag 🙂

    Hur galet som helst (HGSH) blev det också med den påskinspirerade stödpinnen då jag inte hittade nån annan sådär på stört 😂

    Gårdagens eufori över första hemmasegern i innebandyn känns ännu som glädje idag, denna måndag!

    Extra skönt känns det att vi vann då det var Pirkat från Tammerfors som vi besegrade. Det laget tog i höstas in på vår 1-5 och 2-7 ledning på sin hemmaplan… och sedan vann Pirkat med siffrorna 10-9.

    Minns hur hemskt det kändes, men det minnet bleknade nu när vi ”gav betalt för gammal ost” och vann 7–6 hemma. Då hade vi legat under med 0-3 och 2-5… Men, vi kom igen! Vår målvakt motade ett straffslag och vi klarade spel i numerärt underläge de sista förfärligt spännande minuterna i matchen. HURRA!

    Glad måndag var det också i S-Market där teckningar lagts upp på väggen mellan kallskåpen. Det här är lucka nummer åtta i Caritas blogg-adventskalender.

    Känner också glädje varje gång jag känner doften av björkved och radar det jag burit in i en ställning.
    Sedan använder jag en tändros och lite papper och radar veden på ett visst sätt i ugnen och tänder på.

    Det är fin avkoppling för kvällen. Har jobbat med texter, gjort en telefonintervju, mejlat hit och dit, bokat kommande jobb… men snart är det dags för dagbok och soffhäng.

    Teckningen borde kvala in som bidrag till BP:s färgsprakande december!

    Imorgon ska jag berätta en knasig sann historia om hur jag verkar råka ut för ”de försvunna korvbitarnas förbannelse” 🙂

    Utsikt över min fina lilla stad

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Att börja dagen redan vid 9.30 en söndag är rätt tidigt för mig. Efter sedvanliga morgonrutiner går jag ut i det fuktiga decembervädret med två Ikeakassar för att bära in ved. Då är det jobbet klart för morgondagen.

    Sedan sätter jag mig vid datorn och kollar Nacka-Åkes blogg. Han kör ofta med en trippel på söndagar. Jag tycker att BP:s färgsprakande december är en bra utmaning. Sällan får jag ihop något sprak som jag är nöjd med, men jag rekommenderar hennes och andras bloggar ändå, för det finns mycket att läsa, se och uppleva i Blogglandia. Hos BP kan ni bland annat lära er vad trompe d’oiel äpplen är.

    Jag deltar nu i Veckans foton och i Skyltsöndag, och så har jag lucka nummer sju i Caritas advents-blogg-kalender.

    Detta foto passade jag på att ta i början av veckan då jag besökte skolan där jag tog studenten 1982.

    Utsikten från tredje våningens flygel ser ut så här. Med en del egnahemshus i förgrunden och sedan medborgarinstitutets hus med det bruna sluttande taket och röda, träbyggnaden på gården. Hotell och restaurang Zilton är den smutsgula byggnaden och längst borta kyrkan med det tämligen nya taket. Blandad arkitektur minsann.

    Tomtar på rad i Tokmannis hyllor gömmer sig bakom lucka nummer sju. Några renar tycks där också ha klämt sig in.

    Ser att jag börjar ha lite ont om skyltar i lagret… Måste tydligen ut på jakt för att fylla på! Den här skylten finns i mässhallen i Helsingfors.

    Men idag sitter jag och skriver tre artiklar. Mer än halva dagen lär nog gå till det.
    Hoppas sedan innerligen på en julklapp av mitt kära innebandylag Lovisa Tor. Tänk om vi fick se första hemmasegern för säsongen idag 💙💛

    Självständighet och frågor om HEM

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Tre teman i dag. Allvarsord i början och mer lättsamt mot slutet.

    1) Finlands självständighetsdag firas i dag. 108 år av frihet är inget som kan tas för givet då vi har en aggressiv granne i öst.

    2) Kalenderbilden, det vill säga Caritas blogg-adventskalender.

    3) Elisas fredagsfrågor som jag faktiskt glömde bort igår 😨- ett bevis på att jag haft för mycket på gång. Men ibland blir det bara så.

    Tände ett ljus för min morfar som jag aldrig fick träffa. Han stupade i mars 1940, exakt datum kanske inte är känt. Kroppen hittades aldrig. Detta präglade förstås min mormors liv då hon blev ensam med fyra barn, tre pojkar och en flicka (min mor).

    Det är ju inte 108 år sedan kriget som utkämpades då, men vi kämpade i slutet av 1930-talet för att få behålla vår frihet från 1917. Det är inte så väldigt länge sedan.

    Nu är Ukraina i samma situation. Kämpar för att få vara ett fritt land. Jag blir så bedrövad när jag tänker på de eftergifter Ukraina förväntas göra, ge områden ifrån sig. Det tvingades Finland också göra, så därför känns det illa.

    Och idag kan ingen vara säker på vad Ryssland hittar på. Jag tycker inte illa om ryska folket, det är bara deras ledare jag inte litar på.

    Jag hade frilansjobb när Lovisa stad firade självständighetsdagens fest på Societetshuset idag.
    Efter musik, tal och sång och årets kulturpris, som gick till Loviisan Teatteri (finska lokala teatern) fick vi kaffe och bakelse.

    Och ikväll ska jag förstås se på slottsbalen där presidentparet Alexander Stubb och Suzanne Innes-Stubb tar emot sina gäster. Tradition!

    Adventskalenderns bild i min blogg, lucka nummer sex. En tomte, några vackra julgransbollar och lampor som finns på en vägg i lokala restaurangen Fylla. Fint, tycker jag!

    Och så till Elisas frågor, som har temat HEM.

    Var utanför din nuvarande stad skulle du om möjligt flytta till?
    Om jag blev tvungen så kunde grannstaden Borgå duga, för där kan man tala svenska och den ligger nära Lovisa. Stockholm, och då Täby, är också kärt, men så mycket har förändrats där sedan 1998 att jag antar att jag inte skulle trivas på samma sätt mer.

    Var låg ditt första boende?
    Då jag var barn, i stadsdelen Garnison vid Kuhlefeltsgatan. Men när jag flyttade första gången var det till mormors övre våning i stadsdelen Antby.

    Vad kan du inte kompromissa med gällande standard?
    Innetoalett med rinnande vatten och dusch är det ju trevligt att ha.

    Vilken typ av område trivs du bäst i?
    Småstad där det är lummigt och nära till havet.

    Vilken utsikt skulle du helst vakna till varje dag?
    Öppet hav vid solig strand 🙂

      Femte ”luckan” och några tändrosor

      ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

      Några bloggvänner önskade få se mer Mumin och då kom jag på att jag har en bricka med vintrigt och juligt Muminmotiv. Klistermärken kan man heller aldrig ha för många av.

      Dagen är späckad av jobb och olika ärenden på stan och ute på landsbygden.
      Sedan hoppas jag att allting kronas av den skön stund i bastun och efter det Tors bortamatch via sändning på datorn.

      Imorgon Finlands självständighetsdag, helgdag – men jag har ett jobb också då, för det firas ju fester runtom i bygden.

      Det var någon gång någon som undrade vad tändrosor är. De är för det mesta tillverkade av rester från äggkartonger och sedan tror jag att kartongen doppas i stearin eller vax. Googla på ”hur göra tändrosor” så hittar du flera tips och videoklipp.

      Det behövs nästan inget papper alls för att få en brasa igång då man har tändrosor. Jag älskar dessa små geniala ting.

      Lucka fyra, änglar av granris och Lovisafoton

      ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

      Bakom lucka nummer fyra i Caritas blogg-adventskalender finns tomten Alfred. Bilden av honom fick inte plats i Nya Östis förra vecka, men jag fick lov av tomtens mor att publicera bilden här istället. Alfred gillar julgröt med socker och kanel, och det fick han äta när Lovisa Jul firade öppning lördagen den 22 november.

      Bilden jag visade i detta blogginlägg hade med den här artikeln att göra.
      Änglar av granris står vid ingången till Lovisa kyrka sedan advent. Och jag kan inte begripa hur snabbt Pamela och Linda fick ihop änglarna. Den första var klar på nästan en timme, och det är inte några decimeter höga skapelser. De är lika stora som fullvuxna människor.

      På torsdagskvällar är vi ofta trötta med syrran. Tack och lov fick vi bilen i skick i går. Då hade vi varit utan den i tolv dagar. Bilen fick uppmuntrande ord av mig, och jag kramade den såsom man nu kan krama en bil och försökte förklara för den hur omtyckt och viktig den är ❤

      De här vykorten köpte jag i lokala bokhandeln. Det är kollegan och vännen Moa Björkell som tagit fotona och låtit göra kort av dem. Nu finns det således många fina kort av Moa Lisa Photography med Lovisamotiv, både från vintern, hösten och sommaren till salu. Jag kommer att skicka de här i postcrossingen till någon som vill ha motiv från min hemstad.

      Över fyra timmar var vi borta på våra ärenden. Allt från mat till julkort och frimärken skulle köpas, mediciner doseras och datorn ställas in så att mamma kan se Tors innebandymatch imorgon. Adventsstjärnan i hennes fönster hade kommit upp med annan persons hjälp men en sladd skulle rättas till. Tid hos frissa också beställd för mamma nu.

      Nu blir det dagbok, teve, elda i kakelugnen och nåt smått gott att äta och dricka.

      Tredje december, gubbe på balkong

      ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
      Inte är vi helt fantasilösa i Lovisa. På en balkong till ett hus som ligger nästan granne med mitt hem står den här gubben och vinkar. Han får utgöra min kalenderbild för den tredje december.

      Min blogg är alltså lite av en adventskalender där det varje dag från första december till den 24:e bjuds på en vinter- eller julinspirerad bild.

      Jag sov oroligt, vet inte varför jag vaknar så ofta. Kanske jag har sömnapné. Det kan jag inte veta då jag levt snart tolv år ensam. På resor brukar vi med väninnor göra den andra uppmärksam på sömnrytmen, men mest har det då handlat om att jag eller hon snarkar lätt. Inte så att vi haft andningsuppehåll.

      Drömde också en hel massa igen, men det är jag van vid. Skulle ha fått ha sovmorgon idag och inga plikter som väntar, men klockan åtta började arbetet med att ta bort trädstubbar från parken intill mitt hem. Tjugofem meter från mitt sovrumsfönster. Borde jag klaga hos president Alexander Stubb om dessa stubbar? 😂

      Dagen började annars bra med detta roliga kort som jag fick från Tyskland i postcrossingen. Alla som förstår tyska kan ”Viel Spaß haben”, t.ex. bloggvännerna Kristallina och ProfessorDeutsch.

      Fick också en liten papperskasse full med tändrosor av en bekant idag. Eller fick och fick – jag hade beställt dem och betalade förstås för dem.
      Nu ska det bli extra roligt att elda i dag då jag kommer hem från frissan.