Alla dessa datum man minns

Såsom av bilden synes. Sköna maj välkommen! 😀
Det var inte direkt varmt på terrassen vid Skeppsbron i dag. Men vi hade klätt oss varmt och med de här filtarna som extra värmare klarade vi oss bra en dryg timme utomhus.

Datum! Första maj! Vad göra då man har siffer- och datumminne? 😀
Jag sörjer ju inte mer. Men första maj är ändå alltid datumet jag förknippar med dagen då det gick upp för mig att min make, som jag hade varit gift med sexton år, hade en annan kvinna.

Nu har mitt liv gått vidare. Så otroligt mycket har hänt sedan dess. Jag har fått nya vänner, upplevt saker och förverkligat olika drömmar – sådant som kanske inte hade förverkligats om jag inte tvingats in i ett nytt liv som singel.

Men ja… alla dessa datum! Det finns dödsdagar man aldrig glömmer. Likaledes födelsedagar. Datum då man förlovat sig, gift sig, och datum då skilsmässan var ett faktum. Jag har inga barn, men många minns då deras barn föddes, då de började skolan, då de tog studenten, körkortet, då barnen fick barn… och så vidare.

Coronadatumet för mig är den 12 mars 2020. Bara nåt sådant, skulle ju kunna glömmas.

Men nej. Jag har sifferminne, datumminne.

Och väninnan som jag delade den här dagen med har också datum i sitt minne. Under en viss tid känns de här datumen svåra att genomleva. Då som alla minnen är färska, till exempel under det första sorgeåret.
Sedan går livet långsamt vidare.

Vi ser och känner var vi har våra vänner. Vi klarar mer än vi tror att vi ska klara.

Jag tror att jag kommer att leva ensam resten av mitt liv. Det är inte så att att jag VILL göra det.
Men dessvärre har jag slutat hoppas och tro på det där med att ”han dyker upp då du minst anar det”.
Kanske för att jag vet vad jag vill ha i mitt liv. Och då jag lever på en liten ort, i en stad som jag älskar, och då jag är en offentlig person… så… ja, ni förstår. Det är inte många män som klarar av att vara en del av det.

Däremot har jag vänner som vill vara en del av mitt liv.
Nuförtiden är de vännerna också få och utvalda. Det är lite trist att tvingas medge att jag i många fall varit väldigt blåögd och trott gott om alla.

Troligen får jag även i framtiden ta emot käftsmällar, bli besviken på människor jag litat på. Men kanske det ändå är värt allt. Att man lär sig nånting, fram till den dag då man ska lämna jordelivet.

Munkar och mousserat hos en vän – tack ❤

Glad första maj!

Med denna lilla anspråkslösa pärlhyacint önskar jag alla en glad första maj! Det är kallt ute men skam den som ger sig. Barbro och jag har tänkt kolla om det är något öppet på Skeppsbro-området. Men annars har man ju nog mousserat hemma också 🙂

Skriver eventuellt ett mer djupsinnigt inlägg i kväll, men då jag inte är helt säkert på när jag kommer hem gör jag det här inlägget nu.

Sessan i Skinnarby

Lite svårt att veta vad hon tänker. ”Varför har du telefonen framför ditt ansikte? Släpp in mig i stället”.
Eller ”ja, det var jag som hade lämnat resterna av en mus på trappan innan ni kom. Det fattar ni väl att det var en fin gåva till er?!”

Fem en fredag – KUNSKAP

Temat hos Elisamatilda denna fredag är KUNSKAP.
Studentmössan jag har på huvudet på bilden är en symbol för kunskap. Jag var ganska lat i skolan, hade kunnat få bättre betyg, men på den tiden tänkte jag mest på artonårsdagen, kompisar, fester, resor… 😀

Studenten tog jag ändå 1982 och mössan bär jag alltid på valborgsmässoaftonen och på första maj. Det är tradition för många i Finland att göra så.

Vad är något du håller på att lära dig?
– Jag försöker lära mig att delegera jobb och nu har jag blivit rätt bra på att inte svara på alla mejl om kvällar och att ha ledig lördag.

I vilket ämne vill du förkovra dig mer?
– Jag skulle vilja kunna flera språk bättre. Jag har grunder i tyska, spanska och ryska. Men språken jag klarar av att tala bra är svenska och finska, hyfsat går det också med engelskan.

Karriärmässigt, vad ville/vill du egentligen bli?
– Då jag var barn talade jag om att bli författare. Det blev jag och har gett ut tre böcker samt blivit antagen av Finlands svenska författareförening. Jag tror att jag ville bli journalist också då jag alltid älskat att skriva, och journalist blev jag. En annan dröm var att bli polis.

Hur får du din kunskap?
– Jag har alltid läst mycket, i första hand tryckta tidningar. Googlar förstås också, men där gäller det ju att veta vad som stämmer och vad som inte stämmer bland allt man får fram.

Vad skulle du behöva bli bättre på?
– Hela mitt yrkesverksamma liv borde jag ha kunnat säga ”nej” oftare. Jag kunde bli bättre på matlagning också. Kanske det kommer en dag då jag åter har en livskumpan att testa recept med?

Bildkavalkad från två dagar

Igår firade kollegan från prenumerationsavdelningen, Pia, och jag tillsammans att Nya Östis fyllt sex år. Blinier med räkröra och bokstäverna NÖ 😀

Det hade varit roligt att fira i ett större gäng, med fler kollegor, med läsare på torget – ja, hur som helst, men med samvaro med NÖ-vänner. Nu är det tyvärr ännu inte möjligt. Sammankomster ska begränsas till sex personer fram till mitten av maj.
Coronaläget verkar dock lätta lite. Sedan vet vi ju inte hur det går då samhället åter öppnas och folk börjar umgås allt mer. Lyckligtvis har vi våren och sommaren framför oss, vi kan vara mycket utomhus.
Ganska sen invigning av balkongen, tycker jag. Det är 29 april i dag och första kvällen det kändes helt rätt att flytta stolen mot väggen där solen värmer några timmar.
På tre dagar har det hänt mycket. Jag tog in luktärterna i bostaden, gav värme och ljus via en lampa. Och då började det hända saker 🙂
Två år gamla pelargoner. De övervintrar i mitt kök. Jag klipper ner dem och de ser ganska tråkiga ut under en halvårs period. Men sedan börjar bladen växa. Jag tar alltid bort de största så att de inte suger åt sig all näring. Och idag så jag de två första blomknopparna. Sådan glädje ❤

Det mesta är roligt i jobbet!

Särskilt roligt är det en dag som denna. Nya Östis fyller sex år och det är angenämt att sitta och trycka Gilla på alla reaktioner och att skriva en och annan kommentar.

På fyra timmar hade vi fått 200 reaktioner ❤

Jag har jobbat på tidningen sedan sommaren 2016, så den kom ut under ett drygt år utan att jag var med. Jag började som frilansare då jag startade eget företag i juli 2016. Redaktionschef blev jag i november 2017 och chefredaktör i augusti 2019. Så flyger tiden iväg!

Såsom jag skrev i vår Facebookgrupp i dag så har jag dessvärre inte fått vara med om en enda fest. Läsarfesten 2019 arrangerades i slutet av juni. Då hade jag i och för sig nyss blivit utsedd till chefredaktör, men Kim Wahlroos var då fortfarande vid rodret. Våren 2020 kom pandemin, så vi kunde inte fira 5-årsfest på torget såsom vi brukar. I år kunde vi inte heller samlas.

Men kanske vi kan göra det någon dag i framtiden!

Ballonger och godis

Snart är det första maj och nu guppar ballongerna redan för vinden i händerna på både barn och vuxna. Såg många ballongpaket på väg mot nya hem redan i dag.

Det här vimlet av ballonger fotograferade jag i Tokmanni i Lovisa. Först efteråt såg jag att där finns en Muminfigur till vänster. Bra att jag inte såg det i affären, för då hade jag väl kommit ut med en sådan 😀

Och är det inte ett ölstop som svävar till höger? Vem vill ha en sådan ballong 😀

När köerna vid kassorna är långa är det svårt att gå förbi godisfällan.

Det finns ju helt klart en tanke bakom, att placera godis på hög i långa rader där folk står med sina kundvagnar. Klart att man då och då trillar dit…

Kort promenad och hurra, det gror!

Det här huset har jag också visat förr, men må så vara 🙂 Det har hänt en hel del förändringar här genom åren, sedan huset räddades från ett totalt förfall. Här finns för det mesta nu utställningar av olika slag. Galleri Theodor i nedre våningen och Galleria Almi i övre våningen. Före corona arrangerades här också konserter och möten, hoppas att allt sådant åter kommer igång så småningom.

Jag tog en kort promenad i dag. Det är kallt men jag brukar tänka att det finns massor av syre i luften.

När jag kom hem var jag lite bekymrad över mina luktärter i krukorna på balkongen. De kämpar på men kan ju inte gro särskilt fort i denna kyla. Så jag lyfte in krukorna och ställde dem under en lampa så att de ens får lite värme.

Då hade jag till min glädje redan sett att NÅGOT är på gång. Något pyttelitet grönt sticker upp. Där finns liv ❤

Glad måndag! 26-04-2021

Det är sista måndagen i april. Helt otroligt hur tiden rusar. Lite för fort går det då man jobbar, och då det åter blev kallt, grått och blåsigt känns det lite trist.

Jag tycker att vi efter coronapandemin, som ännu inte gett med sig, skulle behöva och vara värda lite mer sol och värme. Men vädret kan vi inte rå på.

Så därför blickar jag tillbaka en dryg vecka. Det var mycket varmt och soligt på min systers terrass och då tog jag det här fotot.

Glad måndag och vi hoppas det blir ens lite varmare i maj månad. I dag har vi +6 grader klockan 15 på eftermiddagen. Känns som +2 säger telefonen.