Författare: Carita Liljendahl

Fem en fredag, EKONOMI

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer
Hur många sparar numera pengar i en spargris? Jag har inte en gris, men jag har en burk som innehållit en liten whiskyflaska. Burken är kanske 20 cm hög och ganska smal. Då den är full finns där kanske kring sextio euro, beroende på om jag satt in bara 5-10 och 20 cents mynt eller också flera värda 50 cent, eller en och två euros mynt. Sätter inte papperssedlar i den.

Elisamatildas fredagsfrågor handlar om ekonomi.

Vad var det senaste köpet du ångrade?
– En grön skjorta, typ större som funkar även som klänning. Kommer att ge den till en klädinsamling.

Vad kostar mest i din hushållskassa?
– Ingen aning. Hyra räknas kanske inte hit?

Vad sparar du till?
– Inget speciellt, eventuellt en reskassa för våren/sommaren. Lägger annars i mån av möjlighet undan lite pengar, vill ha en buffert på ett sparkonto.

Vad köper du mer sällan än du borde?
– Frukt och grönsaker…

Håller du dig till en budget?
– I mitt jobb, helt strikt – ja! I privatlivet gör jag inte upp en budget men överskrider sällan månadens inkomster. I vissa fall kan det hända då överraskande utgifter uppstår, men då kan jag ta pengar från buffertkontot.

Fina fönster, del 190

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Den här gårdsbyggnaden finns i Kuggom där Traditionscentrum Kuggom finns.

De fyra sista råden till dig som vill bli gladare, kopierade från land.se och Nisse Simonson har skrivit dem där, lyder så här:

Du bör göra glada saker.
Välja bort energislukande surkartar.
Söka efter ett rejält gapskratt varje dag.
Världen är som den är – och du mår som du väljer att leva i den.

Orsakullans fråga för den 29 september är: Alla soffpotatisars dag. Är du en soffpotatis?
Svar: Kanske ibland. Någon motionsfantast är jag inte, men sällan häckar jag heller i soffan hela dagen eller kvällen. Det blir många studsa-upp från den då jag alltid har saker på gång 🙂 Soffpotatis behöver inte heller klinga negativt. Frågar någon mig om jag har förmågan att ta det lugnt och ”göra ingenting” efter jobbet, så kan jag rätt ofta också svara JA.

Ramen klar, det ska firas 😋

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Ramen till pusslet, som jag inte har bråttom med, blev klar i går kväll. Jag letade länge efter den sista biten. I dag firas det med en liten Lovisabakelse!

Mestadels har vi haft härligt höstväder med sol och +11 grader eller till och med mer. Sedan kom regnet, molnen syns på bilden och temperaturen dalade till sju grader.

Som ni ser har den nya trottoarstumpen fått asfalt. När det har skett vet jag inte 😮 kanske det hände på morgonen efter en natt som jag inte var hemma?

Igår publicerade jag de tre första av Nisse Simonsons råd till dig som vill bli gladare, och som jag hittade på sajten land.se. Här kommer de tre följande:

Ge akt på vad du tänker – och spräng bort mörka tankar.
Du ska inte idissla – stäng av det negativa tänket.
Du bör sluta vara surmulen. Lägg undan dina sorger – och snart skiner solen igen.

Ibland kan det förstås vara lättare sagt än gjort, i alla fall om du har en riktigt stor sorg som du går igenom. Men jag tror att råden är tänkta att tillämpas vanliga vardagar då småsaker grämer oss.

Orsakullans fråga i dag är: Vokaler och konsonanter, kan du rabbla upp vokalerna i alfabetet. Svar: ja, det kan när som helst 🙂

Trees on Tuesdays och glada råd!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer
Har också många trädbilder på lager, så det blir säkert på vintern, då alla grenar är kala, en del sommar- och höstminnen här 🙂

De här bilderna är från igår. Jag hade ett fotouppdrag i närheten och tog fotona då jag väntade att min syster skulle hämta mig då vi skulle med mjölk till mamma.

Huset till vänster är huset där jag bor. Bägge bilderna är alltså tagna i Lovisa centrum. Ganska mycket höstfärger nu men även en hel del grönt fortfarande.

Har inte på ett tag kommit ihåg att delta i Orsakullans utmaning. I dag den 27 september frågar hon ”Soppor och grytor hör hösten till. Lagar du sådant?” Svar: I ett singelhushåll blir det numera sällan så att jag kokar själv. Men gör jag det blir det någon soppa. En gryta har jag inte tillrett på länge, men jag kan om jag vill 🙂 Tomatsoppa köper jag ibland som halvfabrikat.

På sidan land.se hittade jag för en tid sedan Nisse Simonssons tio råd till dig som vill bli gladare. Jag ska nu dela med mig av dem, några per dag!

Glädje och lycka kommer från dina egna tankar.
Livet går i tankens riktning.
Man kan grubbla sig sjuk – och man kan tänka sig frisk.

❤🍁 Ha en fin tisdag!

Glad måndag! 26-09-2022

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Choklad gör dig glad! Sista måndagen i september och nu gäller det bara att tänka att då tiden går så fort som den går så rullar vi snabbt över jul och nyår, mot ett ljusnande februari och sedan en ny vår igen 😀

Pieni pala kiltteyttä – En liten bit godhet.

När jag öppnade paketet hittade jag det här.

För varje bit som jag bryter finns det något jag kan göra i Snällhetsutmaningen ❤
Jag märkte det ändå inte då jag hade ätit de fyra första bitarna. Men en sådan bra och kul grej det här är!

Ett äpple är ett äpple, eller?

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Lokala äpplen, höstäpplen, sommaräpplen, vinteräpplen. Oj då, finns det så många olika sorter? Och hur kan någon hålla reda på dem?

I dag arrangerades Äpplets dag och försäljning av lokalt producerat på Traditionscentrum Kuggom. Närmast såldes äppelsafter, sylt och marmelad men även produkter av krikon, chili och annat som odlats i trakten fanns till salu.

För mig är ett äpple ett äpple, som hänger på en gren i ett träd 🤣🍎🍏 Och visst kan vi förenkla det så till den grad, men ska sanningen fram så finns det massvis av olika äppelsorter. En del kommer på sommaren, andra på hösten och en del kallas vinteräpplen.

Jag köpte en liten flaska äppelsaft, sådan som kan drickas rakt av och inte behöver spädas ut. Mycket passande för ett singelhushåll.

Här arrangerades Äpplets dag, i det traditionsbevarande centret Traditionscentrum Kuggom 🙂

Skyltsöndag, den 25 september 2022

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Den sista skyltsöndagen i september 2022 till ära lägger jag ut två skyltar. Jag har nämligen ganska många på lager. Den här första är från gamla stan i Borgå där det finns många fina, enhetliga skyltar. I bakgrunden syns förvisso några inte riktigt lika vackra 😀 … men trafikskyltar behövs också i de trånga gränderna.

Tänk att det är oktober nästa gång som vi skyltar. Hej och hå, tiden den gå. Eller närmast kanske det ska sägas att tiden rusar! Många äldre och kanske ensamma eller sjuka människor säger att dagarna blir långa, enahanda och trista. Jag är inte riktigt där, men kanske den dagen kommer också för mig då timmarna sniglar sig fram.

Ett sammelsurium av skyltar och samtidigt en lektion i finska. Här tycks inte vid varje skylt ha funnits plats för översättningar till vårt andra nationalspråk svenska. Men jo, lite svenska och även engelska finns här.

På den gula skylten uppe till höger sägs det att parkering är tillåten enbart för dem som reserverat plats. Inte ens en P-skiva berättigar till att parkera här. På den blå skylten under informeras det om att det på området finns kameraövervakning.

Det fanns också en tid då mycket var skyltat till ryska, speciellt nära gränsen mot öst och längs leden från gränsstationerna in mot huvudstaden. Turisterna som kom i strida strömmar skulle ju se var det fanns fisk och andra delikatesser till salu. De strömmar av ryska medborgare som under de senaste dagarna passerat våra gränser har inte enbart bestått av turister. Många flyr ju nu sitt hemland av alla möjliga olika orsaker 😦

Länkar till andra bloggare som skyltar finns hos bloggaren BP som via Konst eller konstigt-bloggen förvaltar Pumitas arv av Skyltsöndag.

Höstmarknad och kyrkogårdsbesök

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Det arrangerades för första gången en höstmarknad på parkeringen utanför Hardom Bröd vid västra infarten till Lovisa. Ett tiotal försäljare fanns på plats. En sålde rostat kaffe, en annan dörrkransar och prydnadspumpor. Stickade strumpor och vävda mattor, honung och sylt, hembakade och inlagda delikatesser. Trevligt!
Jag köpte en krans, men den hänger inte ännu på en dörr.
Blomsterbuketterna som vi förde till pappas födelsedag för en månad sedan hade förstås vissnat och byttes nu ut till ljung och en höstblomma. Murgrönan har hållit sig fin sedan sommaren och några gröna kvistar kunde vi plocka ut från de vissnade buketterna. Hälsningar till pappa ❤

Fem en fredag, Att göra

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Något att göra. Så var det dags igen! Ett nytt pussel!
Hos Elisamatilda har Fem en fredag temat Att göra.

Vilka titlar har du på din att läsa-lista?
– Hinner inte med böcker i så stor grad nu, därför finns dagstidningar på min att-läsa-lista. Och i långsamt mak Tove Janssons tunga bok, som är härlig att hålla i händerna, Ordets gåva.

Vilka är höjdpunkterna på helgens att göra-lista?
– Efter dagens säga-adjö-till-älskad-liten-hund-vän blir det en höjdpunkt om jag kan gå på en höstmarknad imorgon.

Vad bockade du senast av?
– Under veckan en hel massa sånt som jag har på to-do-listan på jobbet.

Vad är något du inte kommer hinna med innan veckans slut?
– Läsa alla bloggar jag önskar och även att kommentera hos ett stort antal bloggvänner som jag skapat kontakt med genom åren. Men ni ska veta att jag gör så gott jag kan. Läser i alla fall, även om jag inte alltid hinner kommentera ❤

Vad är något ofärdigt du inte jobbat med på minst ett år?
– Min fjärde roman. Egentligen har jag inte skrivit på den de senaste åtta åren efter skilsmässan. Dels tog kreativiteten stryk under den tunga tid som följde efter skilsmässan, dels har jag nu ett så tidskrävande jobb där texter står i centrum att det där med att ännu skriva en roman inte riktigt får plats i kalendern 🙄😂

    Grillkväll och ett svårt farväl

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
    Igår grillade vi korv i Pias kakelugn. Jättegott och länge sedan sist.
    Föga anade vi då att den kvällen blev den sista tillsammans med en av hennes två hundar. Vanya hade mått dåligt flera dagar, och då en hund varken vill äta eller dricka och inte längre orkar gå…. då är dagen inne för ett av de svåraste besluten.

    Vanya blev nästan femton år gammal. Otaliga är de minnen jag har från de fyra år jag känt henne. Hunden som tyckte om att titta på teve men som blev vansinnig ibland om där visades fel djur 😂❤
    Hunden som alltid kom springande med svansen viftande som glad hälsning. Hunden som ännu för några veckor sedan gick och släpade på sina ”barn”, olika gosedjur av vilka en var mycket större än hon själv.

    Tack för tiden jag fick tillsammans med dig Vanya och tack för att jag också fick vara med och säga farväl i dag då du tagit dina sista andetag 🙏

    Ett svårt beslut för din mamma Pia, men ett beslut som inte längre kunde skjutas fram. Det är kärlek att kunna avstå från någon man älskar. Omtanke att tänka på den som har det svårt och att skjuta sina egna känslor åt sidan ❤

    En nyklippt Vanya den 31 december 2020.