Då jag skulle hämta ett paket från K-Supermarkets postfack – för övrigt första gången jag fick paket dit, det har tidigare kommit till R-kiosken. Men K-hallen ligger faktiskt aningen närmare min hemadress, så det var helt ok så.
Men… om någon hade varit inne på toaletten och kommit ut precis då som jag böjde mig ner för att ta paketet från lucka 36… då hade jag fått en bula i huvet…
I dessa tider, då det verkar bli bara kämpigare med allt kring coronan, tycker jag att det är fint att det finns ansiktsskydd av olika slag.
Jag äger nu åtta skydd av tyg och har cirka 80 engångsskydd i mitt lager. Enligt de senaste forskningsrönen kan även engångsskydd tvättas, men naturligtvis inte hur många gånger som helst.
Tygmaskerna tvättar jag i maskin i en separat nätpåse efter varje användning. Jag kokar dem inte i 90 grader och jag tror att jag inte är den enda som tänker ”nån hejd med allt får det lov att vara, vi gör så gott vi kan” ❤
Det här får bli ett lite annorlunda skyltsöndagsbidrag. Jag vill också ta ställning till det som många kallar corona-hysteri. Antalet smittade ökar också här som vi bor och det är klart att man ska vara mycket försiktig. Men jag anser att livet inte helt kan stanna upp. Jag vill inte lägga mig ner och dra ett täcke över huvudet. Jag kan inte heller ligga på det sättet overksam tills sommaren kommer.
I går var jag på innebandymatch i Kuopio med fjorton andra supportrar. Vi hade en stor buss, alla hade således egna säten. Många hade ansiktsskydd på i bussen, men absolut senast då vi gick ut och åt och då vi var i den här jättestora hallen där publiken på Tors match uppgick till cirka 50 personer.
Jag tog nyss bort en bild från Facebook, från min egen sida, där jag poserade med tre vänner, av vilka jag och en annan bar ansiktsskydd. De två andra hade nyss ätit och använde inte just då skydd. Vi stod intill varandra ungefär femton sekunder då bilden togs.
Vi var glada för att vi hade vunnit en tuff match, men det kom kommentarer på bilden. Man frågade ”hur är det med distansen” och även på tidningens FB-sida fick jag frågan hur jag kan åka på match och stå bredvid två personer som saknar ansiktsskydd.
Jag tog bort bilden mest för de tre andra personernas skull, fastän vi i går var överens om att bilden får publiceras på FB.
Jag har respekt för människors olika tankesätt och även förståelse för att många är rädda nu. Men vi kan inte isolera oss helt eller gräva oss ner i nåt slags skyddsgravar. Man kan bli smittad var som helst. Då man går till affären eller apoteket, till en kurs, till ett bibliotek, om man äter på restaurang, sitter på café osv.
Det viktigaste är att använda ansiktsskydd alltid då man kan. Även handskar om det känns tryggt. Att försöka hålla avstånd och att tvätta händerna, ibland räcker tvål och vatten men även handsprit finns nu så gott som överallt att tillgå. Dessutom ska man självklart hålla sig hemma om man har förkylningssymtom. Mer än det här kan vi inte göra.
Och jo, jag vet… det kan bli ett abrupt slut på matcher och träningar också. Den dagen när de besluten kommer måste vi acceptera de.
… som inte ska bli en serie i sig, för jag har redan så många kategorier på bloggen 😀 … men då jag ofta säger att jag har fotat allt i min stad så tänkte jag att det har jag ju inte gjort. Till exempel har jag aldrig förr tagit en bild i hissen i huset där jag bor. Hahaaa!
Svårt att hitta på rubriker ibland. Så att det inte alltid blir Blandade bilder från Lovisa 😀
Tittade på Elisamatildas Fem frågor i dag, de handlar om Rutiner. Inte jättesvåra frågor men jag hoppar över vissa veckor. Jag har också Flowers on Fridays-bilder kvar men hoppar även över den utmaningen i dag.
Visar istället grönskan i Kyrkoparken i Lovisa. Tänk att det finns så här många löv kvar på vissa träd. Alla är inte ens gula eller röda. Från en lönn på gården där jag bor har nästan alla löv blåst bort.
Hade ett möte med två kollegor på en cafeteria i dag. Vi har inte haft regelrätta redaktionella möten sedan den 12 mars på grund av covid-19. Vi överväger fortfarande att ibland ha möten via internet. Måste bara få det att synka för så många som möjligt.
Det är klart att det är viktigt att träffas, att bolla idéer ansikte mot ansikte. Men tidningarna har kommit ut trots att vi inte haft fysiska möten. Vi har kommunicerat mest via mejl, men även via telefon, Messenger, sms och Whatsapp. Det funkar också!
Den här väggen kanske kan upplevas som ännu vackrare på sommaren då det är full grönska på grenarna. Men jag tycker den är vacker också nu då man ser teglet, för det utgör ju själva väggen.
Huset finns på Åldermansgatan i Lovisa.
Börjar med att lägga ut en detaljbild på kvällens pusselläge. Då jag länkar till mina inlägg på FB är det alltid sista bilden som kommer med. Har jag då rubriken SPRÅK ÄR… osv. blir det missvisande med en pusselbild 🙂
I dag hade vi språkvårdskurs med Nya Östis. Elva medarbetare hade möjlighet att delta. Alla använde munskydd och vi hade hyrt en del av Lovisavikens skola. Där är högt till tak bokstavligt sett och vi kunde hålla rejäl distans då nästan alla hade ett eget bord att sitta vid.
Språk är intressant. Språk lever och utvecklas. Men vi som hör till en minoritet i Finland, alltså vi som lever och skriver på svenska har hela tiden mycket att kämpa med. Influenserna från finskan är stora, och engelskan trycker på.
Den fyra timmar långa kursen leddes av Anna Maria Gustafsson som jobbar på Institutet för de inhemska språken. Där är hon ledande språkvårdare för den svenska avdelningen med arbetsuppgifter inom mediespråkvård och nordiskt samarbete.
Det blev en givande dag. De fyra timmarna flög iväg. Såsom kanadagässen utanför fönstret då de lättade från Lovisaviken och flög in mot landet. Gässen syns inte på bilden, men visst är utsikten från Lovisavikens skolas matsal formidabel! Här syns bara en del av den.
Vad har hänt här? Ligger här en tomte begraven?
Bara luvan syns…
Hur blir det nu med julen? Är den inhiberad?
Onsdag är så kallad slutspurtsdag för Nya Östis. Dagen då tidningen går i tryck. I morgon ska prenumeranterna få den med dagsposten.
På onsdagar jobbar jag ofta nästan i ett sträck från nio till halv fyra. Sedan kollar jag om den som gör sidorna har allt material som personen behöver, eller om hål på sidorna ska fyllas. När jag får grönt ljus om att allt är ok med sidorna går jag en promenad, ibland till affären.
Det är skönt väder med cirka tio plusgrader som varmast. Ska snart bli kallare, men det är lätt att andas och jag gillar det.
Den här bilden tog jag i går. Det är Chiewtizgatan där jag bor, men mitt hus syns inte på bilden. Huset till vänster, det i rött tegel, blev klart ungefär 2005 om jag minns rätt. Det fick då namnet Corona. Hur lustigt är det i dag? På flaggstångens vimpel står det också Corona, men klart att det ska göra det då huset heter så 🙂
Observera min nya utlottning på startsidan. Ett reflex med motivet Lilla My!
Nu gjorde jag så att jag köpte en dekoration, delvis tillverkad av plast, för balkongen. Jag har haft en del äkta grankvistar där men de har torkat så fort och barren skräpar. Den här tycker jag att ser så äkta ut, och nu är det höst på balkongen!
Efter arbetsdagen med tidningen och en trevlig lunch med kolleger flyttade jag från datorn till pusselbordet.
