Det är Photo by Susan som håller i denna utmaning.
Vilda blommor är ju bara SÅ fina.
Fick den här buketten för några dagar sedan av väninnan Pia. Tack ❤
Författare: Carita Liljendahl
Molnmonster och tomat-tonåringar
De är inte små längre, tomatplantorna. Så jag antar att de känner sig förnärmade om jag kallar dem tomat-BARN! De börjar kanske närma sig tonåren?
Har haft mycket jobb i dag också. Samhället börjar leva upp, restaurangerna får snart öppna. Solen skiner, fåglarna kvittrar. Utställningar är åter aktuella, vilket betyder att tidningen förväntas skriva om dem.
I går tog jag bilder av molnformationer.
Scenerna ser olika ut varje kväll.
Kanske jag borde börja kalla mig Moln-Tanten 🙂
Avancerar långsamt
… men det gör ingenting. Det betyder bara att vi har vackert väder. Sedan om det blir kallt och regnigt, blåsigt och busväder överlag – då har jag mer tid att pussla 🙂
Det har varit mest mulet i dag men ändå +17 – +19 grader. Inget regn över mitt hus, men hörde att det hade både regnat och haglat på andra håll inte långt från Lovisa.
I dag städade jag med en kollega vårt kontor, eller egentligen flyttade vi undan lådor så att städföretaget kommer åt att tvätta golvet. En chefredaktör och en annonschef gör alltså lite allt möjligt i ett litet företag. Ofta sitter jag och sprättar upp kuvert med fakturor och korsord också.
Då tänker jag ibland att skulle alla bara veta vad allt man gör, långt borta från chefsglamouren – om en sådan nu finns.
Och om någon undrar varför vi har fakturor på papper så är det för bokföringens skull… så det där med papperslöst samhälle tror jag inte riktigt på. Och inga digitala korsord heller för NÖ:s del, tack 😀
Sitt nu ute i solen och försök fylla i ett sådant på en surfplatta!
Annonschefen gav mig goda pizzasnurror ❤ Tyvärr åt jag upp dem så fort att jag inte kom ihåg att ta ett foto!
Som nån gång förr i tiden…
… kändes det då kollegan Nette och jag pilade iväg på utryckning i dag.
Alltså med förr i tiden menar jag, såsom det gick till då jag jobbade på tidningen Östra Nyland 1987-2014.
Man hör att sirenerna ylar. Det är brandkårer och ambulanser, och det slutar inte yla på några minuter. Då vet man att det är nåt större på gång. Kollar Tilannehuone, en sajt som listar en del av utryckningarna.
Rakennuspalo – Loviisa – keskisuuri (byggnadsbrand – Lovisa – medelstor).
Samtal till räddningscentralen, som kan ge en ungefärlig adress. Hoppa i Nettes bil och hon trampar på gasen. Femton kilometer senare ser vi de första brandbilarna som väntar vid huvudvägen. Föraren i en av dem säger längs vilken väg vi ska köra, ”men åk inte ända fram, det är smala vägar och trångt där”.
Ingen kom till skada i branden. Uthuset hade brunnit ner då vi hann fram. Eftersläckning pågår och en brandmästare ber oss att inte komma närmare för snart blir det nytt tryck i slangarna och brister nån av dem kan det gå illa för oss.
Det är kruttorrt i terrängen och här ligger sommarstugorna tätt. Många grannar är oroliga för det blåste också lite i dag.
Intervjuar några grannar. Talar med räddningspersonal på plats, de få som har tid med sånt och som dirigerar trafiken. Känner röklukten i mina kläder och jagar bort sommarens första myggor som verkar gilla mig.
Återvänder till staden, skriver artikeln. Sätter en länk till vår artikel på Tilannehuone.
Trees on Tuesdays, del 4
Så här såg det ut den 22 maj. Nu när värmen kom på riktigt har det börjat grönska rejält också. Den skira grönskan pågår ju inte länge.
Arbetsdagen i dag har mestadels bestått av genomläsning av texter och utgivning av dem. Svara på mejl, ring hit och dit, planera kommande tidningar. Ibland har jag många bollar i luften och blir avbruten titt som tätt, vilket gör att då jag ska ut från hemmet, för att till exempel handla eller sköt andra ärenden – då måste jag nollställa mig först. Noga fundera efter; vad hade jag tänkt handla, vilka andra ärenden behöver jag sköta i dag och i vilken ordning är det mest praktiskt att göra detta? 😀
Har hunnit vara ute ungefär en timme. Det är troligen den här försommarens varmaste dag. +21 minst.
Glad måndag, del 2!
Visst blir man glad av att få Lilla My på posten! Men bolaget Posti (posten) sköter nog inte alltid allt så smidigt tyvärr. Min vän Marina hade postat detta kort tisdagen den 19 maj i Lovisa. Det gjorde sin vanliga tripp via Helsingfors för att sedan återvända till Lovisa. Resan dröjde sex dagar.
Ett postcrossingkort från USA var i och för sig också på väg 56 dagar. Postat den 30 mars, framme i dag. Hurra! För att det KOM fram 😀
Glad måndag! 25-05-2020
Oj då! Sista måndagen i maj! Tiden har verkligen gått fort. De tre första veckorna av månaden var ju ovanligt kalla, så kanske det är därför jag inte helt hunnit med. Även annars är det annorlunda tider då inte mycket är sig likt.
Men Glad måndag försvinner inte så länge jag lever. Och jag hoppas utmaningen lever kvar även efter att jag gått bort – att någon bloggvän då tar över och håller liv i Glad måndag. Detta är en hyllning till den dagen i veckan som många tycker är jobbig. Men måndagen är ju en bland sju dagar i en vecka, och inte mindre värd än nån annan dag ❤
Ramen klar!
Såja! Och såsom jag sade, jag börjar pussla nu då det ändå konstant bara är +9 grader eller kallare utomhus. Så fort som pusslet kom fram, och bitarna och sorteringsaskarna landade på bordet, blev det full sommar och över +20 tre dagar på raken.
Det funkade med andra ord! Ska vara fint väder ett par dagar till. Och börjar det regna, blåsa snålt, kanske snöa?… då har jag mitt pussel. Hahaa! Långnäsa åt vädret!
Jag har haft några riktigt fina, mestadels lediga dagar. I dag jobbade jag fyra timmar, men det är inte ovanligt om söndagar. Tidningen ska ut varje vecka.
De senaste dagarna har jag upplevt mycket nytt. Jag har gjort saker som jag aldrig gjort förr. När jag tänker efter erbjuder varje dag en möjlighet till nya äventyr.
Jag har varit särskilt medveten om det sedan sommaren 2014, att livet inte slutar då någon överger dig. Det är början på något nytt då man tvingas tänka om och ta ny kurs i livet.
Men ibland har jag glömt det där. Att vakna med nyfikenhet och tillförsikt varje morgon. Att inte låta alla plikter sluka mig. Det räcker med att några plikter gör det 😀
Jag har fortfarande drömmar. En del av dem förblir drömmar, och det är bäst så. Men andra förverkligas på något förunderligt sätt, utan att jag förstår hur och när. Saker bara händer ❤
Skyltsöndag, den 24 maj 2020
Jag har så många skyltar på lager nu att de skulle räcka sexton veckor framöver, så jag bränner av två på en gång 😀
För ett par veckor sedan var det ganska lugnt på campingen. Jag tror att där fanns en husbil parkerad. I går då vi körde förbi såg vi minst tio bilar. Då området är stort finns alltid möjligheter till social distans.
Skyltsöndag förvaltas av bloggvännen BP!
Vacker vägg, del 126 (favorit i repris)
Jag är lite osäker, kan hända att jag visat denna bild förr – men då jag inte minns det själv tror jag inte mina läsare är så nogräknade heller 🙂
Solen skiner också i dag, ser ut att bli lika fint väder som i går.
Få se vad dagen hämtar med sig!
Och pajen som jag tillredde i går lossnade bra från nya formen. Inte en smula blev kvar, lätt att diska – sånt gillar jag!
(ps. Bloggaren Jag uppmärksamgjorde mig om att denna vägg visades som inlägg 22 i november 2015, så jag kom ihåg rätt. Men väggen må vara värd att visas en gång till fyra och ett halvt år senare 😀 )
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 