Jag ligger ofta en dag efter med mina rapporteringar, och gör dem som förhandsinställda inlägg 🙂 Igår firade vi Runebergsdagen i Finland, och då åt jag förstås en RunebergsTÅRTA, såsom den i Svenskfinland kallas.
Detta i samband med en intervju jag gjorde på Bistro Kronan. Betalade för mig själv, viktigt att nämna anser jag. Så att ingen tror att jag hela tiden blir bjuden på en massa, för det ”finns inga gratis luncher” som man säger då man är journalist.
Härliga var personerna jag träffade. Blev varm om hjärtat och är så glad för att jag gick tillbaka till det här med att skriva, fastän jag har det ekonomiskt kärvare nu. Ska försöka komma ihåg att lite oftare ta foton av de artiklar jag skrivit 😀
I dag har jag en intervju till och imorgon två. Ibland kan det kännas lite motigt… ska jag ut nu igen och vara social? Men när jag väl är där och träffar de här människorna, då gör det mig bara SÅ gott ❤
Dagens arbetsvy som går in i den kategorin här på bloggen är från nya räddningsstationen i Lovisa. Taklagsfest firades i dag. Här finns i framtiden räddningsväsendet med bland annat brandbilar och brandmän under samma tak som våra poliser.
Nu då jag pilat runt i bygden och träffat massor av människor förstår jag hur mycket jag har saknat detta. Då vi hade pandemin satt vi alla mer eller mer tvunget hemma. De senaste fem åren har jag också haft en chefsroll som i huvudsak bundit mig till administrativa uppgifter, planering och arvodesräkning och annat ”osynligt” jobb. Ibland var jag ute bland andra människor, men allt för sällan kändes det som.
I grunden är jag en social person. Men jag är också introvert, hur konstigt det än kan låta. Efter skilsmässan 2014 blev jag ytterligare sårbar, självförtroendet sjönk och under ungefär ett års tid ville jag knappt se andra människor. Men sedan vände det förstås och livet blev mer uthärdligt.
I dag får jag fortfarande ibland kämpa för att orka. Jag tror att det är resultatet av jobbet som ensamföretagare under åtta års tid, då de olika jobben betydde allt för mig – och sedan det posttraumatiska efter skilsmässan. För nog slog den ju ner som en bomb i livet då för tio år sedan.
Hos Elisa är dagens tema Hektiskt. Så nu svarar jag på hennes frågor 🙂
Hur brukar du göra för att hinna med allt du måste göra på en dag? Planerar dagarna och veckorna så noga jag kan. Försöker att inte ta för mycket på mig på en dag. Behöver sova mycket och använder en PAPPERS-kalender där jag skriver in klockslag för alla åtaganden 😀
Vad gör du när du känner dig överväldigad av allt som behöver göras? Tänker att följande dag blir bättre. Stökar undan det som ska göras och satsar på att få dagar som är tomma i kalendern. Tid för återhämtning behövs.
Hur får du tid för dig själv när det känns som att du aldrig hinner med? Jag försöker se till att det inte blir så att ”jag aldrig hinner med”. Blir det så ändå någon enstaka dag tar jag ledig tid ”med tvång” efter det.
Har du någon favoritmetod för att organisera dina uppgifter och planer? To-do-listor där jag bockar av saker jag fått gjorda. Och papperskalendern, oumbärlig!
Vad är ditt bästa knep för att varva ner efter en hektisk dag? Behövs inte så mycket mer än tidningar, teve, böcker, eller att elda här i gamla huset. Sätter telefonen på tyst och kollar den bara då och då om någon vän, syrran eller mamma skulle ha hört av sig.
Såhär kan det se ut då vi är på innebandyresa. Jag satt på första bänkraden den här gången. Efter att jag hade tagit det här fotot tilltog dimman och då vi reste hemåt mellan 21 och 23.30 var det förstås mörkt 🙂
Men stämningen är alltid god, vare sig vi vunnit eller förlorat. Nu råkade vi förlora 9–7, men matchen var fartfylld och jämn.
En av frestelserna på långa resor utgörs av längre pauser på platser där vi kan äta och där finns också annat än mat att frestas av. Den här Nanso-affären fick mig att köpa en varm tröja i mossgrön nyans. Den syns där borta till vänster mellan några vita och randiga blusar.
Jag sa att vi borde kanske stanna på mindre frestande platser, typ någon liten bensinstation som inte erbjuder annat än kaffe och mackor 😂 Nå, hur som helst – tröjan är skön och behövs här i gamla trähuset ❤
Uppvärmning pågår för Tor. Hallen var en kombinerad sport- och simhall.
Idag var jag på jobb här för Nya Östis då Lurens sommarteater hade sin första audition för musikalen Fame som visas i sommar. Teatern visas utomhus i slutet av juni och juli, men de första övningarna och uttagningarna hölls här, på Lovisa Gymnasium.
Bara det att vara där en timme gav mig massor av ungdomlig energi. Sång, musik, entusiasm, förväntan och spänning låg i en salig blandning i luften.
Läste nyss på Facebook några visdomsord skrivna av Paula Piirainen på finska och publicerade av en Facebookvän. Fritt översatt och förenklat handlade de om att vardagen ofta utgörs av köttfärssås, spilld mjölk och borttappade nycklar. Men just den vardagen behöver vi luta oss tillbaka mot. Där är det lätt att andas för att allt som är vardagligt och vanligt är perfekt.
Det var fint skrivet, tycker jag som ofta här berättar om min vardag. Inget märkligt, men märklig är ju det sista som vardagen behöver vara. Hade jag inte vardagslunken och vissa rutiner skulle det kännas märkligt. En vardag är en vardag och vi behöver den. Sedan ska vi förstås då och då njuta fullt ut av det ”glitter och glamour, fester, överraskningar och tillfällen att skåla” som finns 🙂
Steg upp runt klockan 9 och var klar att göra en intervju här på Kyrktorget klockan 11. Snöovädret har inte nått oss ännu när jag skriver det här klockan 14 och jag är glad om vi helt slipper snö 🙂
Nu har jag börjat elda, intervjun är skriven, här ska städas lite, finns alltid nåt att plocka med. Mammas hemsjukvård ser äntligen ut att börja rulla på så att vi inte behöver ta henne till vårdcentralen lika ofta som förr. I och för sig inget större problem men i kyla med en bil som är modell äldre och om det kommer halv meter snö och mammas portingångar plogas igen… så är det aningen lättare för mig och syrran såhär.
Karlskronabulevarden, på väg hemåt efter dagens jobb. Minus sex grader. Så här rullar vardagarna på.
Arbetsvyn i dag, då jag var med på ett möte via Teams. Inte med mörk skärm förstås men här vid soffbordet brukar jag sitta.
Jag tror att jag lärde mig något nytt idag. Vi var två personer som delade skärm på mötet och två gånger brast vi ut i skratt för oss själva. Mikrofonen var avstängd, men kameran var på. Så alla andra som deltog i mötet såg ju att vi fnissade.
Så här efteråt kan jag tänka att det kanske var ett etikettsbrott. De andra kan ju inte veta vad vi skrattar åt. Kanske någon rentav trodde att vi skrattade åt någon annan mötesdeltagare 😱
Första gången vi inte kunde hålla oss för skratt var vi som två små barn med prutthumor 😂 Det blev tal om ett medel som ges åt kor för att de inte ska rapa och släppa ut metangaser. Vi började tänka på kornas och människors och andra varelsers ”utsläpp” av olika slag, och brast då ut i fniss. Det är alltså farligt att ha en kompis i samma rum, med på samma möte. I synnerhet då man råkar ha samma humor.
Andra gången vi skrattade var då vi såg bilden av oss själva på skärmen. Jag hade valt så kallad blurrad bakgrund och ibland blev vi själva blurrade och förvrängda.
Men jag tänker mig nog för nästa gång då det är ett möte via en plattform på nätet. Det är så mycket som kan missförstås. De andra deltagarna kan ju inte veta vad man fnissar åt.
Såhär ser det ut i min arbetshörna. Tavlan på väggen utgörs av en bild som förra rektorn Jasse Lindh har ritat. Det är en fantasifull vy över Lovisa stad. Där finns badstranden, många kända byggnader, till exempel svenska gymnasiet och kyrkan. Fästningsholmen Svartholm, fartyget J.L. Runeberg, museet, rådhuset, Kuckustenen, drillflickorna, Saltbodtorget, gamla stan, segelbåtar, Skeppsbron… ALLT som var och är viktigt i Lovisa.
Bilden trycktes någon gång för länge sedan på Östra Nylands tryckeri och därifrån fick jag ett exemplar. Det har gjorts tavlor även i mindre format och en del av dem har getts som gåvor och pris i olika sammanhang.
Men ja, det är här jag sitter då jag jobbar för Nya Östis eller för andra uppdragsgivare. Här spelar jag ibland mina datorspel och jag har utsikt över Mariegatan, parkerna, gamla Skansenrestaurangen och en del andra byggnader.
Eftersom gårdagen var en riktig flänga-runt-dag och mycket pling på telefonen behöver jag i dag en vara-hemma-dag. Minst två dagar i veckan behövs för återhämtning, utan en massa rundlar och texter i kalendern med sånt som måste göras.
Det betyder ändå inte att jag bara rullar tummarna. Har hämtat in ved, har förberett kommande uppdrag, skrivit ett brev som vården behöver med tanke på den hjälp mamma ska få i framtiden. To-do-listan blev kortare, men allt fick jag inte gjort i dag.
Såg att jag hade arton kommentarer jag inte hunnit läsa och godkänna så det ska jag göra nu. Ibland får mina bloggvänner ha tålamod ❤
Hade tre fotouppdrag i dag och under ett av dem fick jag syn på den här fina lampan och skuggan som den kastade på tegelväggen. Således var det här en ”arbetsvy” i dag 🙂
Vi har haft plusgrader och jag är SÅ glad för det. Kan hoppa över eldandet i dag. Inte för att jag är lat, eller för att jag inte skulle ha tid. Mest för att jag försöker spara ved för kommande kalla dagar och nätter, för jag tror inte vintern är slut riktigt än. Ändå är det jätteskönt när snön smälter. Lite halt här och där, men jag har mina icebugs!
Jag borde kanske känna till det här husets historia, finns på Mariegatan mittemot gamla lekskolan. Men nej, jag vet inte så mycket om byggnaden. Tycker dock den är vacker och har säkert haft foton av samma hus här tidigare. I dag tänkte jag också på trädet. Så ståtligt det är!
Köpte tulpaner i fredags, tog bilden då. De står sig ännu rätt fina.
I dag är det Lerin på äldreboendet som gäller, troligen via SVT Play för då kan jag se det i etapper, trycka på paus om jag vill.
När jag städade dagboksskåpet (nej, allt är inte i ordning där ännu) blev det ju helt klart så att jag började läsa lite här och där. Otrolig känsla ibland att slungas tillbaka i tiden. Vissa saker minns jag väl, annat hade jag glömt, både från ungdom och vuxenliv. Många aha-upplevelser, en del skratt, inga tårar direkt, men visst känns en del saker lite kämpiga att återuppleva.
Dagböckerna är nog en otrolig skatt ❤ De fick mig att inse, då jag kollade de senaste åtta åren sådär flyktigt bara – att jag som ensamföretagare och singel jobbat galet mycket… Jag var ofta stressad och trött de senaste åren, så även om företagandet gett mig massor och jag har lärt mig om både jobbet och livet – så var det dags nu att börja varva ner.
De jobbuppdrag jag nu får tycker jag om, och jag är tacksam för dem. Men då jag inte har mitt företag kvar jobbar jag inte längre sex långa dagar i veckan.
Länge sedan jag publicerade bilder under kategorin Arbetsvyer. Men här kommer nu några sådana. Jag fick ta del av ett 10-års kalas i dag. Kompanjonskapshuset Hörnan hade välbesökt jubileum och jag ska skriva om det till Nya Östis den 16 januari.
Härligt då någon sätter ner tid på att fixa ballonger och dekorationer av det här slaget 🙂
Sedan tänker jag att det kan behövas en förklaring till det här med mitt sätt att leva. Skotta snö, elda, skotta snö, elda 🙂 Min kompis BP skrev att det verkar som om eldandet styr hela mitt liv just nu.
Och ja, det är så livet ganska långt ser ut just nu. Men det stör mig inte. Jag var ju beredd på en annorlunda vinter, något mer krävande – innan jag flyttade in här i gamla trähuset. Det är en livsstil att leva så här. Livet går enligt temperaturer och väderlek överlag såhär på vintern. När våren sedan kommer någon gång blir vardagen annorlunda, lättare kanhända 🙂
Bastukvällen är mer eller mindre helig på vintern. Den har jag på fredagar.
Att sedan senare på kvällen få krypa ner under flera täcken, in i ett slags bo, och sova där gott, det är något jag också tycker om.
Egentligen älskar jag arktiska förhållanden, sådana vi hade i dag. Storm, snöyra. Men bra att temperaturen låg kring nollan, minus en grad.
Efter bastun tog jag dunjackan på mig och drog en ”pipo”, som vi säger här i Finland, på huvet. En tät mössa som skyddade huvet och håret som ännu var fuktigt. Sedan skottade jag snö en dryg kvart. Och jag älskade det. Mörkret, den vinande vinden, den vita snön. Att se resultatet av jobbet.
Men jag skottar inte hela gården. Jag skottar gångar, helt frivilligt. För att jag ska hitta bilen imorgon 😂 och sedan se om den startar.
Hade traditionell julträff med två väninnor igår på restaurang Fylla. Vid entrén och disken ser det ut så här. Någon kanske säger ”less is more” men det här tycker jag ser trevligt ut. Silvriga stjärnorna, fina! Grönväxter, säckväv, ljusslingor och både små och stora tomtar. Mycket finare än en steril disk utan julkänsla.
Arbetsvy igår. Gjorde en intervju inne på Cafe Favorit, men tog ett par foton här ute och testar ofta ljusförhållandena innan genom att ta bilder av omgivningen.
Här hemma har jag förresten konstaterat att jag numera, på vintern då det inte finns löv på träden, ser en stor del av kyrkan från min arbetshörna 🙂
Gamla apoteketshuset och Cafe Favorits gård. Platsen kallas också Apoteksgården då här ibland arrangeras till exempel antikmarknad. I bakgrunden syns Lovisas rosa bakelse, vårt rådhus 🙂
Morgonen har grytt och jag sitter här och jobbar. Ser grönskan i parkerna utanför och människor som kommer och går, cyklar, åker bil, är ute med hundarna. Solen skiner. Då jag öppnar fönstret i köket hör jag fåglarnas glada sång.
På kvällen kan jag sitta vid ett annat fönster. Då skriver jag ofta dagbok, läser eller filosoferar kring ditt och datt.
Dagarna går mest i arbetets tecken, och sommaren går därför alldeles för fort. Mot slutet av veckan ska jag åter försöka komma ut, kanske ta mig ner till stranden vid Lovisaviken. Insupa doften av hav.
Igår var jag ganska trött. Det har varit mycket på gång både med jobb och med att ställa i ordning här hemma, hjälpa mamma vid sidan om. Jag tror jag gör klokt i att ta ett par dagars paus utan allt för många ”måsten”.
