Igår firade vi mors dag i Finland. Den väcker känslor. Tacksamhet för att vi ännu har mamma kvar, hon är 89 år. Kändes fint när en del av hennes bekanta kom fram och pratade med henne, gav en klapp på axeln, frågade hur hon mår.

Mors dag betyder också att sociala medier översvämmas av fina bilder på stora familjer som firar tillsammans. Där finns också bilder av gravar med blommor, svartvita fotografier och minnen från tider som gått. Ja, där finns hela spektret.

Själv blev jag aldrig en mor. Det är ingen sorg för mig, jag har accepterat att så här blev livet. Nu börjar ändå det här med åldrandet och allt vad det innebär uppta en del av mina tankar. Vad vill jag få ut av den tid jag har kvar i mitt liv?

Jag såg på Eurovisionen i lördags och helt ok låt vann. Men showen har blivit utdragen, hos oss slutade den kring två på natten vilket är lite väl sent för mig. Jag tycker det blivit mer blink och skrik och nu även hotbilder och politik. Har det alltid varit så? Kanske jag har rosenröda minnen av hur allt var förr.

Nu ska vi får några varmare dagar framöver. Jag vill leva i nuet och fortsätta lyssna på mitt hjärta. Läser då och då några sidor i boken ”Medveten närvaro” som jag köpte i Sverige i slutet av mars. Den ger mig styrka och vägledning.

(Förresten… igår insåg jag att min Bloggroll, där mina favoritbloggar finns nämnda i min sidopanel, och länkarna till dem, hade försvunnit! Ingen aning om hur det hänt och när jag försökte få dem synliga såg de annorlunda ut. Jag kämpar nu med att få dem alla tillbaka)