Så här långt har jag avancerat med pusslet i dag. Inte så mycket kvar, men jag har inte direkt haft bråttom heller 🙂 I god tid före jul ska pusslet ändå vara klart, för då tömmer jag bordet och bakar kanske – märk väl kanske – pepparkakor 🙂
I dag har jag haft en födelsedagsintervju. Imorgon, på torsdag och på söndag också personintervjuer. På lördag är det julöppning med program och karusell på torget. Då ska jag vara där. Roligt att skriva igen. Det hann jag sällan med då jag hade det administrativa ansvaret för tidningen Nya Östis, planering osv.
Det går lite upp och ner i livet. Känner mig låg för att jag är ensam. Samtidigt tacksam för alla vänner jag har. Vintermörkret, fukten eller kylan och blåsten… sänker humöret. Men sedan kommer det åter dagar då allt känns bättre. Det är väl det här som kallas Livet?
Igår var det dags för första delen av fyra med Ernst Jul i Sveriges TV4. Ett av mina absoluta favoritprogram. Då är telefonen på tyst och inget får avbryta eller störa när jag myser i soffan 🙂
Glad måndag och julen som tema denna andra dag i december. Ha det så bra alla!
Jag är förtjust i en del program för barn. Låter gärna Yle Fem-nyheterna övergå i BUU-klubben eller väljer barnprogram från Sveriges kanaler.
Det är ett medvetet val. Jag kollar nyheterna då och då, via teve, via internet, via telefon. Men jag låter mig inte översköljas av dem. Jag kan inte tillåta mig svepas med i forsen av alla negativa nyheter.
Det här betyder inte att jag inte är medveten om vad som sker ute i världen. Men som ensam person har jag heller ingen makt att stoppa krig och andra grymheter.
Jag ger bidrag till olika insamlingar och får lite lättare samvete.
Jag har mina böner där jag omfamnar alla som jag älskar, alla vänner, alla jag känner.
Var och en gör på sitt sätt, och jag tror att allt som utgår från en god vilja från hjärtat är bra.
Ingen kan ensam rädda hela världen, men alla kan vi göra något.
Just det. Det här skulle vara ett Glad måndag-bidrag och inte så allvarstyngt 🙂
Men livet är ju inte bara tjo och tjim och GLADA DAGAR. Ändå är det värt att vi kämpar för att se det fina i var och en dag. Vi ska hitta guldkornen, för de finns!
Eller egentligen, glad söndagskväll, där jag satt vid pusslet. Men så här långt har jag nu kommit och det blir mitt Glad måndag-bidrag 😀
Glad också för att knäet nu är i så pass bra skick att jag kan gå ganska raskt. Inte väldigt långa promenader men runt några kvarter går det bra. Den här bilden togs också igår. Jag går i gränden mellan Alexandersgatan och Drottninggatan.
Det var sol, lite blåst och klarblå himmel, +6 grader. Förutspås snö till onsdag, i värsta fall 20 centimeter. Vill inte ha, men vem frågar mig?
Betyder att jag ska bära in lite ved imorgon och lite till på tisdag så att jag har det väl förberett här hemma om jag skulle bli insnöad!
Häromdagen firades den gråaste dagen i november i Finland. Tror att det var i lördags. En stor konsert arrangerades på ett torg i Helsingfors. En av många sponsorer var Gin Long Drink, den där grå goda drycken som jag saknade då jag bodde i Sverige 🙂
Men nu var det inte alls det jag skulle skriva om. Ju äldre jag blir, desto oftare kommer kommer ofta på sidospår. De kan leda mig vart som helst. Jag kan skriva långa romaner tills jag kommer på att jag skulle skriva om något annat, och framför allt – jag skulle fatta mig kort!
Tofflor. Sådana som man kan stiga rakt in i utan besvär. De gör min måndag glad. Köpte dem i lördags. Här i gamla huset behövs många sådana. De här går inte att tvätta i tvättmaskin men jag har ett par sådana som kan tvättas i maskin och så har jag massor av yllestrumpor 🙂
Så här ser det ut då jag går ut från köket till min farstu. Älskar den gamla dörren och har fått Muminaffischen att hållas på plats med hjälp av en spik. Enbart dubbelhäftande tejp räckte inte, eftersom varierande temperaturer med fukt osv. gör att planscher inte hålls på väggarna (en av många lärdomar jag fått i gamla huset). Affischen fick jag av Ordodlaren för ett drygt år sedan. Jag var själv sjuk, även då i oktober, och kunde inte vara med på bokmässan, men den här gåvan kom Märtha med till mig.
Det har tagit sin tid att landa i det nya livet. Dels handlar det om att jag inte längre jobbar heltid. Tempot är lägre. Dels har det handlat om att jag var sjuk länge, över en månad. Eventuellt är jag nu på bättringsvägen.
Jag har behövt vila mycket efter åtta hektiska år som ensamföretagare. Och här i gamla huset har jag fått vila. Jag har det ekonomiskt tuffare, men känner att jag lever ett rikare liv på ett annat sätt.
Jag lär mig nya saker nästan alla dagar. Hur ska jag elda, växlande temperaturer utomhus spelar sin roll. Hur ska jag täta fönster.
Min Glad måndag-hälsning handlar också om hur jag uppskattar att sitta i soffan och läsa, ha en pläd på benen. Jag hastar inte längre genom livet. Jag har tid att hjälpa min gamla mor.
När jag mådde som värst hade jag segt slem i halsen, som jag tvingades spotta eller kräkas upp. Inte så trevlig läsning, jag vet… men tänk… en kan bli glad då det går att snyta ut allt genom näsan igen. Hade väl aldrig tänkt att jag skulle säga det, men ”jag är så glad för att jag kan snyta ut snor genom näsan” 🙏🤣
Läkarbesöket resulterade i en fem dagar lång antibiotikakur. Glad för att den är kort, eftersom jag inte är en vän av antibiotika, men ibland måste vi människor kriga med hjälp av dessa tabletter.
Lungorna var det enligt läkaren inget problem med, i svalget hade jag lite röda toner och jag har känt att jag har haft svårt att svälja. Värst är slemmet som måste spottas eller kräkas ut 🤮
Infektionsvärdet var 5, får inte överstiga 8, så även det var ok. Svar på blodproven kommer om några dagar. Så det är bara att kämpa vidare.
Har haft svårt för att äta under tre dagar, svårt att svälja, ingen aptit. Att gå ner i vikt är ok, men att inte äta är mindre ok med tanke på allmänhälsa och ork. Så det kändes bra när jag fick ner en karelsk pirog vid det här fint höstsmyckade fönstret i Café Favorit. Kottar och löv, det behöver inte vara mer märkvärdigt än så 🙂
Köpte också hem scones och en chokladboll, så nog ska väl livet segra den här gången också. Tack för alla kommentarer – jag har inte hunnit läsa och godkänna alla (gör det manuellt), men kanske jag hinner och orkar ikväll efter att jag eldat klart här hemma.
Vi fick ganska mycket snö igår och jag mitt allmäntillstånd blev sämre, fick lite förhöjd temperatur. Ska i dag till läkare och antar att det måste bli antibiotika för att jag ska ta mig genom allt detta.
En bild från Villa Unelmas trädgård i augusti i somras får pigga upp oss alla!
Jag önskar så att jag senast nästa måndag ska kunna skriva att den är glad på riktigt. Just nu är jag inne på min femte vecka som sjuk. Allt började den första oktober med kräksjuka och dropp under resan i Montenegro. Sedan kom flunsan och nu har jag en kur mot det sega slemmet…
I morse vaknade jag också av ett ihållande, dovt brummande, till en början lät det nånstans på avstånd. Sedan kom lövblåsaren utanför våra fönster i parken. Den här ljudföroreningen är jag extra känslig för nu då jag inte är helt frisk. Jag började må fysiskt illa. Kunde sedan slumra en stund då blåsgänget troligen höll morgonens första fikapaus.
Igår visade vi bilder från resan för mamma, via min bärbara dator. Hon har massor av plädar och jag fick en av dem. Den värmer härligt om kvällarna när jag sitter i soffan.
Den var ganska noppig, men jag ser det som terapeutiskt att sitta i lampans sken och plocka bort en efter en. Formade dem till en boll som jag tycker börjar likna ett tomteskägg. Kanske jag ska plocka en kotte där ute och göra en liten tomte?
Måndag igen, och här hittar du en lista på andra som brukar vara med och sprida måndagsglädje på olika sätt. Jag startade den här utmaningen för många år sedan då jag tyckte att måndagen kanske ha lite oförtjänt dålig rykte som en jobbig dag. Den är ju en dag bland alla andra och kan ses som en god start på en ny vecka. För mig är måndagen veckans första dag, till exempel är det så i min bordskalender. Men det finns de som ser söndagen som veckans första dag. Känner någon till fakta bakom det får ni gärna berätta.
Pussel ger mig glädje och nu har jag långsamt kommit igång med ett nytt van Haasteren-pussel. Jag sorterar kantbitar och en del andra bitar i sakta mak. Såsom allt annat just nu går i mitt liv, i långsamt tempo.
Det långsamma tempot behövs då jag fortfarande inte är frisk. Tjugoen dagar har jag varit sjuk på olika sätt, men då jag inte har feber räknar jag den här hostan och snuvan till kategorin ”envisa influensor som kräver 4–6 veckor” såsom en läkare sade till en väninna som hade samma symptom.
För två veckor sedan hade jag frissatid men då var jag i så eländig form att jag inte kunde gå dit och smitta ner andra. Nu mår jag bättre, smittar inte längre någon och ser fram emot att få håret fixat efter NIO veckors paus!
Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna gubbe 🤣 Lockar han mig in på en öl, där han finns på baksidan till en krog vid en strand i Montenegro? Nej, jag dricker inte öl och gubben ser nog lite schabbig ut. Därmed går han också in under kategorin HGSH (Hur galet som helst).
Jag hostade mycket i natt och hörde via en vän som också varit sjuk två veckor att den här flunsan kan hålla i sig 4–6 veckor. Ja ni, då har vi bara fyra veckor kvar att köra för att få sex veckor fullt!
Väninnans läkare hade sagt att flunsan är seg, men att den inte smittar då vi varit sjuka två veckor. Vi ska göra det vi orkar och däremellan vila, dricka varmt och ta en värktablett om vi behöver.
Mitt ”pensionärsliv” har börjat lite knaggligt då jag varit sjuk sedan första oktober, men jag njuter ändå. Just för att jag nu kan vila och vid behov sova mycket. Jag är också ute då jag orkar, såsom i dag då vi städade bort tomatplantorna från växthuset och jag tog in de sista röda som där fanns. Eller egentligen tog jag inte alla… dom var så många, och där fanns en del gröna kvar.
Orkade också släpa in en Ikeakasse med ved, och ytterligare en kass bar grannen Pia in. Det är roligt att göra saker tillsammans på gården och hjälpas åt med allt möjligt praktiskt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 