Hälsostegen 2026

19 februari – hjälp någon

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Fastekalendern ber oss idag hjälpa någon. För mig passade det utmärkt med den utmaningen, för torsdagar är de dagar vi kallar anhörigvårdsdagar. Min syster och jag hjälper mamma. Vi handlar till henne och till oss själva, och ofta har vi min granne med oss så att också hon får veckohandla då hon saknar bil.

Då ser det ofta ut såhär när vi kommit genom kassan.

Mat och annat nödvändigt för hem och hushåll åt fyra personer.

Hos mamma hjälpte vi också fåglarna. Snö täcker marken och det är minus tio grader. Fåglarna behöver mycket mat.

Som tack för att vi bjuder skjuts åt grannen brukar hon ibland bära in ved till mig, så nu har också hon hjälpt någon i dag.

Nu ska jag rada veden i korgar och ställningar och så börjar jag elda.

Igår var det stor spänning i OS-hockeyn då vi hade en liten målvaktstabbe som gav Schweiz ledningen med 0-1. Sedan gjorde schweizarna ännu 0-2 och det såg inte bra ut för Finland…

Jag hör ju till de stora optimisterna som tror på mitt lag ända till slutet. Om laget ligger under 3-0, två minuter före fulltid kan jag ge slaget förlorat, men jag vet också att man kan göra tre mål på en minut…

Nu reducerade Finland till 2-1 då kanske sex minuter återstod och sedan kvitterade vi till 2-2 och vann i förlängningen. Imorgon väntar Kanada… det blir en tuff drabbning.

Trist att Sverige föll ur turneringen. Jag hejar alltid på Sverige då det är så att SWE inte möter Finland.

Hälsostegen för 12.2–18.2 blev inte fler än 11.680 då jag hade ett par dagar som jag bara vilade hemma. Dagar som verkligen behövdes. Och nu borde det bli mildare om en vecka. Men få se. Noll grader skulle ju kännas som rena rama sommarvärmen!

Gillar att ta bilder med nattinställning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… med mobiltelefonens kamera. Och nu har det ofta blivit så att jag hinner skriva inlägg först mot kvällen.

Här är jag på väg hem från en träff med ett par vänner. Jag har vänt ryggen mot hemmet och fotograferar mot norr. Där syns legendariska hotell-restaurang Zilton till höger, den gula byggnaden i två våningar. Den är stängd nu och till salu i väntan på nya ägare.

Det snöar lätt, har nog nu kommit kanske fem centimeter. Skottade källartrappan i dag, blir att ta nya tag med det imorgon eller på fredag innan bastuturen.

En eller ett par timmar med socialt umgänge, utbyte av tankar om allt från det lokala till världsläget. Det gör mig gott.

Hann sedan hem för att se en del av sista perioden mellan Finland och Slovakien i herrarnas OS-hockey. På bilden en av våra målvakter, Juuse Saros.

I dag eldade jag på dagen för att jag hade annat att göra på kvällen. Så planeras dag för dag nu vintertid. Imorgon kan jag inte elda på dagen då vi har anhörigvården, och på kvällen har Tor hemmamatch. Så det enda som känns lite trist är att jag inte kan gå och se på den eftersom jag måste elda. Men jag köper matchen och kollar den i direktsändning via datorn.

Det förutspås -18 grader natten mellan torsdag och fredag, så jag kan inte lämna kakelugnen kall.

Har allt möjligt på gång, både jobbrelaterat och annat, men nuförtiden vill jag inte så gärna berätta något innan saker och ting är så att säga ”klappade och klara” 🙂

Hälsostegen 5–11 februari, bronsplats för i år, 16 100, och totalt 92 735 sedan årets början.

Det händer i lilla Lovisa, och svar på ”Ditt och datt”

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

En Må bra-mässa håller öppet i köpcenter Gallerias övre våning idag fram till klockan 19 och imorgon lördag från 9 till 14. På bilden syns en liten del av utbudet.

Jag var här för att skriva en artikel till Nya Östis. Köpte faktiskt själv ett läppstift. Det är mycket sällan jag använder kosmetika numera, eller makeup om jag preciserar. Men mascara kräver bara 30 sekunder att få på plats och tvättas lätt bort. Ett rött läppstift gör att jag känner mig lite extra fin 😉

Hälsostegen för 29 januari – 4 februari glömde jag notera här på bloggen igår men de blev 15 250. Hittade också en artikel i en tidning där vi kan läsa att 4000 steg två gånger i veckan räcker bra för personer över 70 år. Nu har jag en bit kvar till det åldersstrecket, men ibland går jag över 4000, ibland blir det bara 1000–2500, men jag går lite varje dag.

Hos Elisa är temat för fredagsfrågorna ”Ditt och datt”. Mina svar kommer här!

Vad väljer du oftast, planera eller ta dagen som den kommer?
Planerar gärna, då undviker jag onödig stress. Men då och då är det skönt att ta dagen som den kommer. Försöker ha minst två sådana per vecka.

Vad föredrar du, tystnad eller något i bakgrunden?
Tystnad råder här för det mesta. Ibland kan teven vara på i bakgrunden. Men det får då inte vara något skrikigt program 😀

Vad funkar bäst för dig, ensam tid eller sällskap?
Både och, men mest blir det ensamtid då jag jobbar hemifrån och nu vintertid behöver jag vara hemma och elda. Men visst gillar jag sällskap också, då jag går ut med vänner eller på innebandymatcher.

När något blir fel, skrattar du bort det eller stör dig?
Beror på vad det är som blir fel. Jag kan låta det mesta gå mig ostört förbi, men inte precis allt.

Vad känns enklast, göra klart direkt eller ta det senare?
Göra klart direkt. Artiklar vill jag inte skicka iväg vid sista deadline. Men det jobbet jag var på idag skriver jag ändå först imorgon eftersom jag har bastu, elda och OS i kväll.

Elisa frågar också om vi ska kolla vinter-OS i Milano/Cortina. Igår kollade jag faktiskt en kort stund på förhandstävlingarna, nåt med snowboard var det. Fantastiska hopp, såg ju nog rentav livsfarliga ut 🙂
Ja, jag tror att jag samtidigt som jag eldar ikväll ska kolla öppningsfesten, de brukar vara fina.

Snart är jag skarpaste kniven i lådan

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Kom-ihåg-att-fota, har redan etsat sig in i min hjärna.

Sedan var det en annan sak jag hade tänkt på länge. Att komma iväg till biblioteket som ligger bara ett par stenkast från mitt hem. Bilden tog jag på väg dit.

Men varför bara tänka ”jag borde gå dit”. Res dig upp, stig in i icebugsen, gå iväg!

En enorm skärpning pågår alltså här. Snart är jag vassare än vass och den skarpaste kniven i lådan.

Vi har en del sådana där roliga uttryck i Svenskfinland. Bland annat kan vi säga om någon som inte riktigt hänger med, någon som är lite ”borta med vinden” att hen inte har alla sina Mumin eller Mumisar i dalen.

Men nu har jag också snart det! Hemma läser jag två böcker om Tove Jansson, långsamt, för att jag äger dem. I dag lånade jag den här boken. Tjock som bara den med över 600 sidor och väger uppskattningsvis ett par kilo.

Hur långt jag kommer i denna bok på den månad jag har tid på mig att läsa vet jag inte. Men jag har i alla fall kommit till bibban och fått med mig hem en bok därifrån. HURRA! Och så blev det ju några steg också.

Ett HURRA till, då det för perioden torsdag 22 januari–onsdag 28 januari blev hela 17.435 steg. Rekord i år!

Robotar på laddning och Runebergstårta i god tid

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Kom ihåg att ta foton, uppmanar jag mig själv då och då. Sedan pilar jag iväg. Putsar bilen fri från nyfallen snö. Glömde fota. Lastar in tomflaskor i baksätet. Glömde att fota. Förde bort tomflaskorna med grannen. Glömde fota. Hämtar syrran, kör till olika platser i olika ärenden. Inga foton. Men lika bra så kanske för det var jag som satt bakom ratten.

Kom så till S-Market och tog min kundvagn. Just det. Kom ihåg foton! Matleveransrobotar på laddning inne i varma vindfånget. Dessa härliga små filurer.

Sedan åter olika ärenden och slutligen skottar jag snö hos mamma, men inga bildbevis därifrån heller 😀

När jag kom hem och packade upp kom jag åter ihåg, bloggbilderna! Då ska jag visa något jag blir lite irriterad på. Då en del av toppingen på Runebergstårtan har fastnat i asken! Ett sådant världsproblem. Här bleknar alla nyheter om den trumpna bebisen på andra sidan Atlanten.

Runebergsdagen firas här den 5 februari så jag är ute i god tid med smaskandet 🙂

Och torsdag som det är. Summering av veckans steg. Andra bästa resultatet för i år, fastän jag inte tävlar med någon, så statistiknörd är jag ju i alla fall. 15 650 totalt. Som mest 3600, som minst 300 en dag då jag inte ens gick ut hemifrån 😀

Fredag, lördag, söndag lugnare dagar (tror jag). Då ska jag njuta av att läsa mina vänners bloggar, av vilka jag bara hunnit besöka en bråkdel de senaste dagarna.

Bildkavalkad på skyltsöndag

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Söndagen har många teman, bland dem skyltar och veckans foton, som Åke uppfunnit. Temat är fritt och det är skönt, så nu blir det en bildkavalkad, med foton bland annat från gårdagens innebandyresa.

Paus i legendariska Lahnajärvi som nu öppnat igen och byggts om så det är väldigt snyggt därinne. Bland vänner och bekanta kallade vi det här förr Braxensjön, men något svenskt namn har platsen inte.

Innan motorvägen mellan Åbo och Helsingfors fanns gick här bara en riksväg och då stannade miljontals människor genom åren vid vackra Lahnajärvi. När trafikflödet ändrades drastiskt gick kafeterian i konkurs, men nu är den öppen igen. Härligt, nostalgiskt! Så det blev dagens skyltningar!

Här har vi varit på väg tre timmar och fyrtio minuter. Närmar oss destinationen Mynämäki. Bussen ser ganska tom ut, men bakom mig, på de bakersta raderna, satt flera personer. När vi kom hem hade vi tre personer från laget med oss och de satt framme i bussen.

Det är mysigt att åka buss. Ibland tänker jag på korta resor att man hinner knappt öppna och tömma en burk med läsk eller lonkero innan man ska stiga av och gå på match. Men nu tog resan inklusive paus nästan fyra timmar i en riktning, så man hann koppla av.

Någon läser böcker, någon handarbetar, andra ser på film eller olika tv-sändningar via telefonerna och surfplattor. Somliga spelar spel på telefon eller så njuter man bara av det förbisusande landskapet. Nu var det ändå sådan dimma att man knappt såg skyltarna längs vägen och efter halv fem blev det mörkt också. Det regnade och var +5 grader i västra Finland.

Framme vid Hani-halli i Mynämäki. Det här är supportrarnas buss, laget kom ett par timmar tidigare i en nästan likadan.

Jim Lill-Smeds och Conny Lindblom innan nedsläpp i matchen SBS Wirmo-Tor.

Och här är laget samlat inför andra periodens start. Då var ställningen 2-0 till hemmalaget. Vi kvitterade sedan till 2-2 och gick till ledningen 2-3, men, men… slutligen blev det en svidande förlust med siffrorna 4-3 i en match som var mycket jämn.

Nåja. På hemvägen stannade vi och fikade. Jag köpte en macka och en ljushållare med Muminmotiv. Den som är närmast kameran har jag haft länge. Den som har röda hjärtan där bakom är ny.

Det är farligt att låta mig gå förbi hyllor med mumingrejer… för det mesta kan jag inte heller bara gå förbi dem utan att någon fastnar i mina händer. Kalla det tröst för förlusten denna gång, eller impulsköp. Bägge benämningarna stämmer.

Och hälsostegens antal igår blev 3600, brukar bli lite fler då vi är på match. Så den är motion även för mig 😀 Vi glömmer det jag äter och dricker i bussen.

Visst älskar jag mitt jobb!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

För det mesta nuförtiden älskar jag mitt jobb som frilans.
Jag är inte fastanställd, jag deltidsjobbar, jag har inga fasta inkomster. De varierar från månad till månad. Men jag har klarat mig hyfsat nu över ett år, och försöker känna tillit – att allt ordnar sig även framöver.

I dag gick tiden ofattbart fort i ett mycket trevligt gäng. Det pratades och skrattades mycket.
Samvaron var viktigast. Även om det som gänget sysslar med fanns i fokus poängterade de att onsdagen är en av veckans bästa dagar. Då träffas gänget och de talar om allt mellan himmel och jord.

Ja, och så finns det några i gänget som tycker om att baka och att tillreda mat, som alla sedan får njuta av vid gemensamt bord. Helt underbart! Önskar att jag själv hade den talangen. Men jag är bra på något annat istället, försöker jag tänka. Jag kan skriva artiklar och reportage 🙂

Då jag lite visste vad som väntade mig, att vi skulle välkomnas varmt och få äta gott, tyckte jag att det här var det minsta jag kunde göra för att visa min uppskattning.

När reportaget väl har landat i tidningen visar jag bilder här och berättar mer om vad det handlar om 🙂

Den kommande veckan är intensiv med allt från anhörigvård till privata åtaganden, innebandymatcher och jobb för tidningar. Jag är glad för att det åter rör på sig, tiden går fort, dagarna blir längre och ljusare.

Fortfarande gäller tanken att jag ska ha ledigt, tomt i kalendern, två dagar i veckan. Få se om jag lyckas med det 😀

Veckans hälsosteg dryga 12 000. Färre än förra veckan (räknar från torsdag till onsdag). Ett par dagar var det himla kallt och då jag inte hade några jobb som drog mig ut tog jag det lugnt. Har en väninna här i Blogglandia som ibland också noterar 500-700 steg per dag och vi hurrar alltid lika mycket för varandra vare sig stegen är 100 eller 10 000 🙂

Första veckan av januari avklarad

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mellan minus 7 och minus 9 grader från morgon till kväll. Här står jag vid Karlskronabulevarden och väntar på en leverans av tändrosor som en bekant till mig tillverkar. De är helt fenomenala då man ska elda. Använder lite papper som eldstände också men behövs inte mycket av den varan och EN tändros räcker också per eldning. Att elda med torr björkved är för mig självklart.

Klockan är närmare tre på eftermiddagen och jag har skött några ärenden på stan. Har varit en intressant dag, och eventuellt knöt jag också kontakten med ytterligare en uppdragsgivare.

Det finns många tidskrifter i Svenskfinland, somliga av dem kommer ut bara några gånger per år, men för min del som frilansare – många bäckar små blir en lite större å av inkomster som behövs för att jag ensam ska klara månadens utgifter. Hittills har det gått bra och jag har förhoppningar om att klara mig fram till pensionen i maj 2027.

Om jag får fortsätta vara frisk fortsätter jag nog jobba även som pensionär, men kanske i lugnare takt?

In i kategorin Hälsostegen 2026 kan jag skriva 16 300 steg för vecka ett i januari. Som tidigare sagt, vet att många går mer än så på bara en dag, men jag tävlar inte med någon, inte ens med mig själv. Mer än att jag ska ut varje dag, och blir det ena dagen 1200 steg och den andra 3600, såsom det blivit under årets första vecka – då är jag SÅ nöjd med mig själv 🙂