I lördags. Då det var åtta grader, blåsigt, kallt och jag deppade ihop… Sommaren kommer aldrig! Jag måste flytta, jag står inte ut!
Kanske bra att vara ärlig kring det. Att det känns så ibland.
Men så, två dagar senare, hade vi +20 grader och jag kunde riva bort de sista tätningarna från fönstren och öppna upp… mot sommaren ❤
I köket är det smått kaos nu eftersom jag behövde flytta en del växter. Bråttom, bråttom. Fönstret upp!
Och så en mycket spontan selfie av en glad gumma i trädgården. Rensade, vattnade, njöt i solen. Solrosor verkar komma upp. Zucchini likaså. Tomater, jordgubbar, majsgräs, smultron, vilda blommor. Glädje ❤ !
Inspirerad av mina bloggvän Paula tog jag den här bilden. Det är ju så lätt och så roligt att odla majsgräs, eller popcornsgräs – kalla det vad du vill 🙂 Paula visar hur hennes majsgräs ser ut och jag visar mitt.
Ickepoppade popcorn läggs i blöt över en en natt och sås sedan i kruka eller på friland. Nu har gräset kommit upp!
Och sedan en selfie som visar vilket godis jag gillar. Suffeli Puffi Snacks 😀
Tulpanerna har nästan blommat ut här i Drottningstrandens park. Det är ett stenbord och två bänkar som syns i bakgrunden.
Morgonen var kulen idag med bara +8 grader, men sedan kom solen fram och som bäst har vi väl +14! Det känns helt underbart, som sommar fastän jag cyklade med jacka och tröja.
Jag kom på att det alltid är bäst att bege sig ut. Så länge som benen håller, så länge som jag kan cykla och gå. Det här borde jag göra i väder som väder. För om jag sitter ensam hemma blir humöret inte bättre och jag träffar inga andra människor.
Favorit i repris – tror att jag visat de här skyltarna förr, kanske under bostadsmässan för två år sedan? Men de roliga texterna kan gott gå som bonus under Skyltsöndag.
Invid spången finns skyltar med information om vilka djur man kan se här.
Visst var jag ensam också under denna tur, men bara det att komma ut, att känna vinden i håret, dofterna från salta havet, höra fågelkvitter och känna solstrålarnas värme mot kinden – det var ju värt allt!
Jag såg en skäggdopping med ungar och tog några bilder men hade inte teleobjektivet med, så det blev inget att visa här.
Gångbron, Kronobron, har jag visat bilder på ganska många gånger, men det kanske ni står ut med 😀
Och här är jag nästan hemma igen, har ett par hundra meter kvar. Totalt blev det en tur på 2,5 kilometer med cykeln och 2085 steg – för jag leder cykeln ibland. Således ingen hurtig och fartfylld idrottsprestation, men det var inte meningen heller 🙂
Lite annorlunda Skyltsöndag med en gammal arkivbild från ett hyttfönster på Viking Line 🙂 Jag får väl ge mig ut och jaga skyltar igen, då lagret börjar sina här hemma.
Skyltsöndag har för min del inte alltid inneburit att det måste vara en regelrätt skylt. Det kan vara en plansch eller något annat slag av text. Det bästa med olika utmaningar på bloggen är då var och en får tolka dem som de själva vill. Utan press och stress.
Nu är också utlottningen av My-strumporna klar. Den här gången var det Maj-Len som vann, grattis!
Tio deltagare var med, men att just hennes namn inte fanns med bland kommentarerna berodde på att hon hade försökt ladda upp en kommentar flera gånger, utan att lyckas. Hon delade ändå mitt inlägg på sin Facebooksida och jag gav henne en lott.
Utlottningen går alltid till så att jag skriver en lista på alla deltagare och ger var och en av dem ett nummer.
Sedan kontaktar jag en vän, ofta via Messenger, och ber hen säga att nummer mellan 1 och 10, eftersom det nu var tio deltagare.
Marina som gjorde mig sällskap på jazzkvällen igår fick den här gången agera Fru Fortuna.
Sommaren kändes avlägsen, men stämningen på restaurang Saltbodans jazzkväll var fin. Melodisk jazz med Mimie Moores Jazz Edition. Sådan improvisationsförmåga! Och så många instrument de använde, även sådana som det byggt själva 🙂
Kul att komma ut tyckte både Marina och jag, men nästa gång hoppas vi att det är varmare ute än +8 grader. Den här jazzen var ju inomhus, men somrarnas eftermiddagsjazz-jam är utomhus vissa söndagar och då väljer vi en dag då solen skiner 🙂
För tre år sedan fick jag ett gåvokort till bokhandeln av en vän. Köpte då boken med Tove Jansson-citat, ”Ordets gåva”.
Den har varit en källa till glädje alla dessa år och då jag läser bara några sidor då och då, har jag ännu halva boken oläst. En härligt tung tegelsten som känns bra i handen.
För mig gäller det att aktivt leta efter källor till glädje. Ikväll går jag med en väninna på en konsert. Det är samtidigt ett jobb för mig, så jag förenar nytta med nöje.
Då vädret är trist, bara +12 grader, mulet eller regn… ja, då får jag verkligen anstränga mig för att må någorlunda. Jag har lätt för att bli deppad då det är mörkt och ruggigt. Ibland tänker jag redan nu… hur ska jag klara nästa vinter?
Det har ju forskats i det här med ensamhet. En människa mår inte bra av att vara ensam länge. Jag har ju nu levt utan en kumpan över elva år, det har nog mer än tydligt framkommit här i bloggen 😀 Vänner har jag, och jag försöker värna om dem. Jag vet också att jag själv måste bege mig ut, ibland nästan tvinga mig att göra saker så att jag inte ska deppa ihop.
Sol och värme stärker mig mycket och ger livsglädje. Hoppas innerligen att sommarvärmen kommer snart 🙏☀💕
Ibland tycker jag att alla program på teven är bara bla-bla och repriser. Då zappar jag mellan alla de kanaler jag har, och dom är väl ett tjugotal. Seniorsurfarna från Sveriges TV är rätt kul 🙂 Men om alla program är bara bajs, så går jag in på Arenan eller väljer något via Youtube.
Efter bastun ser jag ut såhär. Ingen ansträngning bakom fotot. Ska det vara 31 bilder i maj så ska det 😀
Solen visade sig mot sen eftermiddag och nu hoppas jag att vi imorgon får hyfsat väder. +9 har jag nu på kvällen här och det känns ju inte direkt som sommar, men vädret – det är som det är och låter sig inte bevekas av mina önskemål.
Ja just det – skrev inget om att Finland åkte ur hockey-VM 😀 Men det gör inget. Nu slutar jag se på hockey i teve denna vår. Vet vilka lag är kvar och följer bara via nyheter på webben. Danmark (hurra, slog ut Canada), Österrike, Sverige och USA. Tror att Sverige tar guldet nu på hemmaplan!
Redan igår fick jag en blomsterbukett av en barndomsvän och ett kort av en före detta skolkamrat.
I dag fyller jag 63 år, och det är så mycket jag känner tacksamhet för. Till exempel att få vakna till en ny dag, kunna stiga upp ur sängen, i och för sig med stelare leder än för tio, tjugo år sedan, men det gör inte så mycket att maskinen startar långsamt 🙂
Jag blir glad av tomatplantor och alla andra växter jag har i köket. Det är en lite svalare dag med +11 nu på förmiddagen, men solen visar sig då och då. Den skira grönskan gör mig också lycklig.
Jag är tacksam även för alla vänner jag har, både dem jag träffar ofta, och dem jag träffar då och då. Lika väl som dem jag träffar sällan, men som vänskapen ändå lever. Till exempel med barndomsvännen sedan 59 år tillbaka. Hon bor på annan ort och vi ses sällan, men vi har aldrig tappat kontakten genom åren och när vi ses har vi alltid mycket att prata om.
Just nu i stunden klockan 10.52 får jag tacka för 193 hälsningar som kommit via Facebook ❤
Jag har mina dagliga mantran och böner, och speciellt i dag tänker jag att jag får önska mig något. Efter elva ensamma år tycker jag det skulle kännas fint att få träffa en vän. Ni vet, det jag kallar livets pusselbit. Den personen bara måste finnas nånstans på jorden. Någon som låter mig vara den jag är, och jag låter honom vara som han är.
För att citera Olof Palme, Sveriges före detta statsminister. Det krävs mod för att vara sig själv, i en värld som försöker forma dig till någon annan.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 