Mycket är sig likt, men mycket är också annorlunda

Min semester tog slut i söndags och vardagen med mycket jobb skulle ta vid. Dels blev det så, dels blev allting annorlunda. Jobbet försvann ingenstans, och för att skingra en del tankar samt för att som företagare få lön, har jag skött en del uppgifter precis som tidigare.

Dygnen har ändå fått en annan rytm och min mamma finns högt på prioriteringslistan. Efter en sömnlös natt mellan söndag och måndag har läget stabiliserat sig. Vi har fått tala med läkare och sjukskötare och vi har lärt oss många nya termer och rutiner som har med vård på sjukhus att göra.

Och nog måste jag säga att vårdmaskineriet i Finland är fantastiskt. Alla involverade gör ett otroligt jobb. Vi har blivit mycket vänligt bemötta på vårdenheterna.

Förtvivlan, oro och rädsla – som förstås fanns då vi ännu visste alldeles för lite om vad som hade hänt med mamma – har under ett par dagar förvandlats till hopp och ett lugn om att allt kan gå riktigt bra.

Jag skriver det här eftersom jag tycker det är bäst att vara så öppen som man kan om det som hänt, och att nämna saker vid deras rätta namn.

Snart dags för Lovisa Historiska Hus

Tiden har verkligen gått fort. Nu återstår bara en dryg vecka innan det åter är dags för evenemanget Lovisa Historiska Hus.
Då besöker vanligtvis en bra bit över 10 000 människor Lovisa. Många av dem tittar in de privata hus som öppnar sina dörrar och delar med sig av renoverings- och inredningstips.

Pärmen till årets mässtidning.

Nu har också det vi kallar mässtidningen kommit ut, den går att läsa här.
Jag har ett antal exemplar hemma hos mig. Om någon vill hämta tidningen härifrån är det okay, ta i så fall kontakt med mig. Den delas ut med den här veckans Itäväylä-tidning, men den tidningen lämnas inte i lådor och brevinkast där det står ”Ingen reklam, tack”.

Kan det bli vackrare?

Ett vackert blomsterarrangemang hos en vän.

En vackert sliten vägg, som jag tycker är finare så här än tipp-topp-målad.
Ett fint blomsterarrangemang.
Kan det bli vackrare? Knappast 🙂

Har haft fullt upp med jobb och även med allt möjligt privat. Jag är gärna öppen kring det, men känner att jag ännu vill vänta på vissa besked innan jag skriver något om det här.

Låt mig inte gå in i en blomsteraffär

… för då kommer jag ut med något grönt i handen.

En sådan här liten planta köpte jag i samband med att jag skrev en artikel om en ny affär som ska öppna i vår stad. Då den gröna växten planteras om kan muggen användas till något annat.

I går var jag på pressinfo för en keramikutställning. Ett fat hade jag gärna köpt, syns inte på bilden, men de var alla i privat ägo och bara utlånade. Av plattorna på bordet får man köpa en del styckevis, de kunde användas som glasunderlägg. Här lyckades jag ändå hålla plånboken i kassen.

Mycket jobb har jag haft efter att semestern slutade. Lite dramatik i vardagen också, men återkommer till det senare då läget klarnat.

Vackra detaljer betyder mycket

Lovisa svenska lärdomsskolas elevförbunds sommarfest firades i går. Fler bilder därifrån visar jag på förbundets hemsida.

Maten på Degerby Gille är utsökt god, serveringen vänlig och smidig. Mycket är genomtänkt in i minsta detalj. Bara en sådan sak som ett litet värmeljus, en blomma och en tvål som doftar gott på toaletten.

Mysigt på toan.
Vackra blommor på bordet.
Gubbröra, fräsch sallad och lokalt producerat bröd till förrätt.
Hallonsorbet med maräng till efterrätt.
Vi håller på att samlas utanför Degerby Gille, det äldsta huset i Lovisa.

Har ingen romans på gång

Det finns ingen spirande kärlek i mitt liv – tyvärr, kanske jag bör tillägga 🙂

För någon vecka sedan hörde jag att en väninna skilt sig. Jag bestämde mig då genast för att fråga henne direkt hur allt gått till. Vi hade kontakt via Messenger och jag skrev att hon inte måste berätta något om hon inte vill. Samtidigt är jag medveten om att den version jag hör är hennes och ingen annans. Hon berättade gärna.

Nu har jag själv fått ta del av vaga antydningar om att JAG kanske har en romans på gång. Eventuella ballonger med olika rykten pangar jag nu här direkt. Jag har ingen romans på gång.

Jag har många vänner, såväl heterosexuella som lesbiska och även bögar (utgår från att ingen tror jag har ett förhållande med en bög)… men som sagt, inga romanser spirar.

Dock har jag inte tappat hoppet om att träffa en man som jag kan dela en del av min högst vanliga, ofta arbetsfyllda, vardag med. Även om jag jobbar mycket försöker jag se till att tid finns för att till exempel gå ut och äta, besöka evenemang och så småningom då hösten kommer – flänga land och rike runt på innebandymatcher 😀

Vill ni veta något om mitt liv – fråga mig direkt, var inte rädda – jag bits inte 🙂

Semesterdag 8, inga måsten

Varannan dag har jag försökt se till att inte ha något speciellt på programmet. Det har nästan lyckats. Men då dagsprogrammet ändå i huvudsak bestått av träffar med vänner känner jag att den här oavlönade semestern har varit mycket lyckad såhär långt.
Redan de första fem dagarna av ledighet kändes det som om jag varit ledig nästan två veckor!

Man må tycka vad som helst om trädgårdstomtar, men den här är mycket personlig. Han har målats om då färg från andra gårdsjobb blivit över. Inte kan man ju ha röd luva på sommaren 😀

Teaterbesök, övernattning i stuga med dopp i Lovisaviken, skumppa och glada skratt och god mat med fina vänner har varit några av höjdpunkterna. Ja, och så har jag kollat på EM i friidrott, förstås.

I går unnade jag mig besök av städföretag och medan det jobbet pågick cyklade jag ner till Skeppsbron där det blåste friska vindar från sydost. De svalkade i hettan, jag drack ett par lonkero och läste Staffan Bruuns ”Mitt liv på HBL”.

Igenkänningsfaktorn är hög, särskilt vad gäller delar av journalistjobbet på 1980-1990-talet, men kul är det också att läsa om personer man känner. Tror att det blir allt mer spännande ju närmare slutet och ”uppgörelsen” med KSF Media man kommer.

Kåseri från stugkväll

Det vackra uthuset på väninnans gård.

Egentligen skrev jag en fejkad nyhetsnotis på finska då vi satt på stugan på tisdagskvällen. Vissa saker är lättare att uttrycka på finska, till exempel korta nyheter.
Men eftersom jag har övervägande många bloggvänner i Sverige som läser det jag skriver översätter jag texten här till svenska 😀

Inget dramatiskt inträffade den där kvällen. Jag klarade mig utan problem upp från den gyttjiga stranden. Men jag inspirerades ändå att fantisera om hur det KUNDE ha gått, i värsta fall. Så här kommer mitt kåseri, min fejkade nyhet.

En medelålders kvinna behövde hjälp av frivilliga brandkåren på tisdagskvällen. Hon hade tagit sig ner för en brant stege från en badbrygga och sedan kajkat runt på en badmadrass i sundet. När hon skulle ta sig upp på land fastnade hon med fötterna i gyttjan.
Kvinnans väninna ringde 112 och Valkon VPK kom snabbt till platsen.
Grannar på stugor och holmar intill hade sett att kvinnan var i nöd, men de nöjde sig med att fotografera och filma händelseförloppet.
– Märkligt att ingen annan ringde efter hjälp, konstaterade dejourerande brandchef Pelle Pettersson. Nu slutade allting lyckligt tack vare väninnans rådighet.