Övrigt

Ursäkta denna misshandel..

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

av en fin etikett! Ursäkten går till min bloggvän Ordodlaren. Köpte Baccatums Hot Jelly chilispetsade gelé, men fick inte upp locket utan att värma det under hett vatten. Man är ju ingen Starke Adolf längre.

Men det här var precis vad jag behövde i kväll. Mycket energi har gått åt till jobb och sjukhusbesök. Ändå är det ju mamma som har varit med om den mest kraftkrävande upplevelsen. Det gäller att ha tålamod med hennes återhämtning.

Jag tror att människan orkar mer än hon tror. I vissa fall, under vissa perioder. Men sedan måste tid för återhämtning finnas, både då det gäller operationer och då det gäller att man är den som finns till för en anhörig, eller då man har mycket jobb, eller som i detta fall – då vi med min syster har både ock.

I går och i dag har man också jobbat på granngården med jag-vet-inte-vad. Rivit upp asfalt osv. Det bullrar, surrar, slamrar och smäller i ett från åtta på morgonen till fyra på eftermiddagen.

Just i dag kände jag att oljudet tärde extra mycket på mina krafter.

Men nu lite chili på ost och kex och ett par glas vin och sedan god natt och amen!

Trevliga bänkar och stor tacksamhet

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det finns fler konstverk i Strandparken än det jag visade tidigare i dag.

Bland annat bänkar som målats med olika motiv!

Bänkarna ligger invid Adas och Gladas lekpark.

I dag fick vi mamma tillbaka till sjukhuset i Lovisa. Hon opererades i torsdags av en av de bästa kirurgerna i Tölö. Jag känner stor tacksamhet för det och för att rehabiliteringen hittills gått bra.

Jag har även en del bekanta som ligger på sjukhus eller som av olika anledningar är krassliga.
Därför fortsätter jag öva på att visa och känna tacksamhet över små saker.

Det kan kännas ”jobbigt” att tömma diskmaskinen ibland, eller att hänga tvätt.
BLÄÄÄ för sådant vardagsslit…

Men om jag istället försöker tänka ”tack gode Gud för att jag KAN tömma diskmaskinen och tvättmaskinen själv”… ”tack för att jag KAN gå på mina ben, till och från ett jobb som jag tycker om” … då inser jag det stora i att jag faktiskt kan göra det.

Tvättlinor väcker ett jäkla ståhej

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det finns många olika minoriteter.
Vi finlandssvenskar utgör en av dem. Samer utgör en annan. Funktionshindrade en tredje. Bara för att ta  några futtiga exempel.
Sedan finns det sexuella minoriteter, och folk som har en religiös övertygelse som är i minoritet.
Invandrare utgör alltid en utsatt minoritet i ett land som inte är deras hemland.

Ofta uppstår ”ett jäkla ståhej” då någon tar minoriteter i försvar.
De som motsätter sig minoriteters rätt till existens syns och hörs ofta tydligt i social media. De brukar visa sig med ARGA emojis eller fräna kommentarer.

En liten del av ett stort programutbud under Lovisa Historiska Hus är tvättlinorna med plagg i regnbågens alla färger. Genom satsningen lyfter man bland annat fram sexuella minoriteters rätt till en trygg vardag.

När sedan minoriteten ryter ifrån och vill framföra sitt budskap säger den andra parten att minoriteterna skapar ”ett jäkla ståhej” kring ”en massa fenomen som inte fanns förr”. Som om det vore pop just nu att vara gay eller transsexuell.
Eller som om det vore ett nytt fenomen att fly krig och bli en asylsökande flykting.

Det har alltid funnits förtryckta minoriteter. Det är bara det att vi nu i större utsträckning vågat börja prata öppet om dem. Och därför uppstår ”ett jäkla ståhej”.

Jag kommer inte att vika en tum då det gäller mitt sätt att tänka.
Låt alla blommor blomma, kärlek kan inte vara fel. Behandla din nästa såsom du vill att hon eller han ska behandla dig. Med respekt.

Tillåter mig vara trött

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

I går kväll vällde den stora tröttheten över mig.
Det är ju inte konstigt alls, med tanke på att jag kombinerat jobb med att finnas till för mamma.
I går kom beskedet om att operationen gått bra. Men såsom alla vet är faran inte direkt avblåst efter en stor operation. Infektioner kan uppstå, risk för blodpropp finns osv.

Ett höstarrangemang i nya blomsteraffären Dream Flower.

Många saker i hemmet har blivit satta på undantag. I dag hinner jag städa lite. Men annars har det varit mamma, tidningsjobbet och jobbet för Lovisa Historiska Hus som dominerat de två senaste veckorna.

Så i går kväll tillät jag mig vara trött.
Jag tillåter mig att börja gråta om det så känns.
Jag vågar säga ”just nu orkar jag inte”, jag gör hela tiden så gott jag kan.
Att släppa vissa saker är nödvändigt nu, konsten att prioritera är guld värd.

En av de bästa pizzorna

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… åt jag i går på veganrestaurangen Bella i Lovisa. Härligt frasig och tunn.
Lite synd att deras hemsida bara är på finska. Men de flesta rätterna är, såsom jag tidigare sagt, väldigt goda och några också visuella mästerverk.

Även om jag inte är en smal person (alltså det kan se ut som om jag äter mycket) klarar jag bara av små portioner. Jag äter helst som en bebis, små portioner flera gånger om dagen. Därför delade vi pizzan med väninnan och blev mätta båda två.

En fin sensommardag

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Det var bara +10 i morse men eftersom solen varit framme hela dagen blev det behagliga +17 på dagen. En temperatur som jag gillar, alldeles tillräckligt varmt.

På förmiddagen är jag mest kreativ och effektiv, så jag gjorde undan mina skrivjobb då.

Hösten kommer sakta smygande, solen går ner allt tidigare och jag har redan två kvällar haft levande ljus på balkongen i lykta.

En ny krysantemum piggar upp på balkongen.

En del sommarblommor har blommat ut. Min ampel fick också loppor såsom jordgubbsplantan. Min teori är att vissa växter inte klarat sommarhettan, andra på min balkong har överlevt bra.

Det behövs inte mer än en ny blomma, en veckotidning och senare på eftermiddagen ett glas mousserat och en liten bit mat med en väninna för att livet ska kännas bra.
Det är ju en dag i taget nu, och så borde kanske livet vara överlag. Jag njuter av solens strålar mot ansiktet och det faktum att jag just nu kan promenera till affären på mina egna ben.

Väntar på samtal från sjukhuset, men min korta erfarenhet av det här har lärt mig att ingen ringer bara för att säga att mamma checkats in. Jag hoppas i alla fall de ringer och berättar hur operationen, som planerats till i morgon, har gått.

Another sunny day

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Dagen började med regn. Det var varmt ute och enligt prognoserna skulle det regna från 8 till 18, men redan efter tolvsnåret kom solen fram.

Sensommaren är så vacker. Det är inte längre stekande hett. En sval bris gör livet behagligt. Det finns något vackert att fånga i varje dag.

Stökade undan några artiklar och ett utlåtande jag ombetts göra. Sedan besök på sjukhuset hos mamma. Utanför matsalen där hon åt har dom en så här fin, stor och rymlig balkong. Jag antar att där varit rätt varmt under den heta sommaren. Men vacker är den.

Sedan veganmat med min syster på Bella och efter det fotografering av ett renoveringsobjekt, som är med i LHH-evenemanget, och där det hänt väldigt mycket på ett år.

Nu är det bara slappa i soffan med teve, dagbok, tidningar och en lonkero som gäller.

Att prioritera är viktigt nu

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag behöver en viss struktur i vardagen. Tillräckligt med sömn, tillräckligt med egentid, lagom med impulser utifrån, umgänge, tankeutbyte med vänner, tid med nära och kära.

Jobbade ett par timmar på förmiddagen. Besökte sedan Pernå höstmarknad med min syster. Härligt att få köpa lokalt producerat.

Jag köpte ett jästbröd, syns inte på bilden, men ett bröd jag gillar jättemycket och alltid köper då jag får tag på det.
Jag hoppas att den här formen av samvaro aldrig försvinner.

Även om kommuner slås samman kan traditioner fortsätta. Folk träffas, lyssnar på sång och musik, handlar lokalt producerat och kanske en del loppmarknadsgrejer.

Kom-ihåg-listor har strykande åtgång hos mig 😀

Innan det var dags för besök hos mamma på sjukhuset stack vi oss med syrran in på lokala bokhandeln och där pekade hon ut den här åt mig.
MUMIN-motiv ❤ Och dessutom det att jag verkligen konsumerar kom-ihåg-listor. När jag skriver ner en sak kan jag släppa den. Sedan tittar jag dagligen på listan och bockar av sådant jag fått gjort. Funkar utmärkt för mig!

Aaah! En smörbulle!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Något så enkelt som en smörbulle gjorde mig glad i dag!
Jag har flera gånger under sommaren stuckit mig en på kaféet och velat köpa en sådan, men alla gånger har de varit slutsålda eller eventuellt inte bakats alls.

Jag förstår om någon tycker bullen ser anemisk ut, men den är en av mina absoluta favoriter 🙂

Mums!

Jobbade på förmiddagen, hälsade sedan på mamma på sjukhuset. Fick de senaste rapporterna från två sjukhus. Har flera papper fulla med anteckningar över vad som sagts de senaste fem dagarna.
Jag är vid gott mod vad gäller mamma, men märker att jag på kvällarna är väldigt trött. Och i situationer som dessa blir jag glad av en enkel smörbulle!

Långbordet efter festen står kvar.

För en vecka sedan firades en privat fest i Karlskronabulevardens park. Det var jättefestligt med många människor, olika maträtter och drycker och fina dekorationer på bordet. För att få göra så här måste man förstås ha tillstånd av staden. Nu undrar jag vad som ska hända med bordet. Det är ju stabilt värre. Men knappast kan det stå kvar nästa helg då lokala producenter säljer sina varor här i Delikatessernas park under Lovisa Historiska Hus-evenemanget.