Förmiddagstankar

Allmän illustration. Keramikkonst i Täby.

Sömnen är viktig. Har man problem med den skapas fort en ond cirkel.
Jag kan ligga sömnlös ibland, då handlar det oftast om en timme eller två. Följande natt sover jag i allmänhet gott.

Jag sover gärna 8–9 timmar per natt och är lycklig över den förmåga jag har att sova. Jag är inte en lat människa som sover bort dygnets bästa timmar. När jag vaknar mellan 8 och 9.30 är jag utvilad och orkar jobba effektivt flera timmar, eller syssla med något i hemmet.
Att kunna sova är en dygd, inte en odygd 🙂

Min andra förmiddagstanke handlar om diskmaskinen. Den är SÅ bra att ha, ställer undan disken, behöver inte ha den framför ögonen varje dag och få en känsla av att jag måste diska ofta.
Att tömma diskmaskinen är av någon anledning ändå inte en favoritsyssla 😀 Fastän jobbet inte kräver mer än ynka fem minuter om ens det.

Molnformationer

Bilder tagna från balkongen några kvällar under veckan som gick.

Domedagen kommer?

Det är inte så lätt att på bild fånga det som ögat ser. Men det var i alla fall just så här. En skarp kant av hotfulla svarta moln mot en ljusare himmel.

En annan kväll såg det ut så här.
… och en tredje kväll så här.

Den tredje bilden var svårast att få rätt nyans på. Jag använde fem olika inställningar, och medan jag fibblade med kameran hann läget skifta, hur snabb jag än tyckte jag var 😀

Veterandag och cykeln i skick

I dag har vi firat Nationella veterandagen.

Såsom det blåst de senaste dagarna tänkte jag att det är piece-of-cake att få en bild av finska flaggan. Men se nej, då jag gick ut på balkongen blev det plötsligt stiltje… Men sedan kom det lyckligtvis en vindpust och jag fick vara snabb för att få den här bilden.

Vi har firat Nationella veterandagen. Min morfar stupade i kriget. Hade han inte gjort det hade han förvisso ändå inte upplevt den här dagen om han inte hade blivit en bra bit över hundra år. Men det finns fortfarande veteraner i livet, även om deras led börjat glesna.

Den här bilden hade också passat i Gemsweeklyphotochallenge där ordet är MINNE. Till veteranernas minne.

Hade haft cykeln på service. Den fick bland annat nya pedaler och en grundlig översyn. Och äntligen är åter mätaren i skick. Statistikern kan börja hålla reda på trampade kilometrar!
Jag satt på en bänk i Karlskronabulevardens park och lät solen värma kinden innan jag skulle på reikibehandling.

Dagen i bilder

Solen sken över torget där Nya Östis firade sina tre verksamhetsår med kaffe och kaka.

Strax före elva infann jag mig på torget, och sådant väder vi fick! Efter några mulna dagar med både dimma och duggregn sken solen över torget och över NÖ:s treårsdag.

Sedan bar det av till Helsingfors, till Vita terveyspalvelut – Hälsotjänster.

I Helsingfors var det stundvis mulet, stundvis sol. Sedan kom det regn, och sedan även hagel. Och så var det sol igen.

Hann shoppa en tröja medan jag väntade på läkaren.

Där låg jag sedan på mage på en brits med hål i. Ni kan säkert gissa varför där fanns ett hål – det var inte för ansiktet 😀

Undersökningen, som inkluderade fyra vävnadsprov med biopsi (efter lokalbedövning sticker läkaren in en tjock nål, när proven tas låter det som en maskin som häftar ihop papper)… jag såg inget men kände en del av ingreppen. Inget direkt smärtframkallande, och såväl röntgenskötare som läkare var väldigt vänliga. Jag fick svar på alla mina frågor och man frågade hur jag mådde under behandlingen. Ja, jag blev omhändertagen ända till den stund jag skulle ut genom dörren från läkarstationen. Toppenbetyg får Vita!

Provsvaren skickas nu till radiologen och resultatet får jag höra om cirka två veckor.

Min syster åt getostsallad med ett underbart krispigt bröd (det bruna på bägge sidorna av osten) som hade beströtts med sirap…
… jag åt Hav möter land, skagenröra på Malaxlimpa.

Att varva ner på ett av favoritplatserna i centrala Helsingfors, Kaarna Baari & Keittiö i Forum, kändes bra.

Den här utsikten över Mannerheimvägen och Studentkårens hus gillar jag – därför besöker jag Kaarna så ofta jag kan.

Studentkårens hus.

Det blev några bilder över också. Till exempel en Hur-galet-som-helst som jag visar senare 🙂

Vi vill ha sommar nu!

Lite väl hårt krav kanske, vi är ju bara i slutet av april.
Men jag tror nog att den här glasskiosken vid torget gärna skulle vilja öppna sina luckor, se barnens tindrande ögon och köerna av kunder ringla långa i solskenet och värmen.

Vi har haft dimma och mulet väder, kring +3 – + 7 grader, ganska många dagar nu. Meteorologerna vågar knappt tala högt om vilket väder dom spår till valborg. ”Det är för tidigt att säga” sade dom på tv i går.

Nåja, vi får ta det som det kommer.
I dag firar Nya Östis sina tre verksamhetsår på torget med kaffe och kaka klockan 11–13. Välkomna!

(redigerat kl. 9.30 – solen skiner åtminstone NU från en klarblå himmel, telefonen visar +4 men månne det inte blir varmare längs med dagen om solen får vara framme)

Mumin blev köttfärs?

En kompis lade upp en bild på Facebook av Jalostajas Muumi jauhelihakeitto (Mumins köttfärssoppa). Jag delar inte den bilden här, för den hade tagits av en man som jag inte känner.

Men hu så makabert! Har man gjort köttfärs av Mumin? Är köttet vitt?

Lyckligtvis hittade jag inte soppan i min K-affär, däremot hittade jag de här.

Havregrynsgröt som går snabbt att tillreda.

Muminfigurerna finns lite överallt nu, och jag antar att dessa produkter har godkänts av företaget som basar över rättigheterna till Moomin Characters.

Lilla Mys energi och arga uppsyn är ju bara så härliga! Ändå köpte jag inte gröten, för om det är något jag inte gillar – så är det gröt!

Lektion i finska. Puuro = gröt. Banaani = banan. Päärynä = päron. Mansikka = jordgubbe. Mustikka = blåbär. Kaura = havre. Pika = snabb.

Hade en mycket märklig dröm

Jag har inte tänkt speciellt mycket på morgondagens fortsatta undersökningar. Mammografin i februari ledde ju till ultraljud och biopsi den 11 mars och sedan fick jag kallelse till stereotaktisk biopsi som utförs i morgon på en klinik i Helsingfors.

Resultatet blir vad det blir, men i natt hade jag en konstig dröm. Jag låg på något som påminde om ett operationsbord och var omgiven av en massa sjukskötare och läkare. Dom fanns på bägge sidorna av britsen. En gjorde ett hål, utan bedövning, i min armhåla och sa att den vägen ska dom dra ut knölen.

Vilken knöl, tänkte jag. Det hade ju bara talats om kalkbildningar.
Då jag tittade på klockan på väggen tänkte jag att det här drar ut på tiden. Hur ska jag kunna meddela mina anhöriga som väntar på mig utanför salen? Jag frågade om jag kunde ringa dem, men det gick ju inte från en operationssal 😀

Plötsligt kom de anhöriga istället in i operationssalen. Då tänkte jag ”här kan ni ju inte vara”.

Som sagt, bara en dröm – men en märklig sådan. Naturligtvis har mitt undermedvetna hela tiden bearbetat och varit varse om den kommande undersökningen. I morgon är det dags.

Små knaprigt goda vårrullar

… hittade jag hos Oishi Sushi, som är relativt nyöppnad i centrum av Lovisa.
Hoppas att många hittar dit, finns i köpcentret Gallerians övre våning.

Skylten ute på gatan.

Att köpa sex stycken små knapriga vårrullar hem kostade bara 3,80 euro.

Det här var väldigt gott!

Började jobba vid niotiden och efter det ringde telefonen nästan i ett. Massor av mejl strömmade också in till de två boxar jag hanterar för tidningens del. Allt som jag pratade om och fixade hade med jobbet att göra, ändå kändes det som att jag ”fick inget gjort”.

Det är ett märkligt fenomen det där. Bara för att jag inte skrivit en enda artikel i dag har det inte betytt att jag varit sysslolös. Det här är det jag kallar redaktionschefens osynliga jobb, som har mycket med framtidsplanering att göra.

En viktig bok

… som jag köpte då jag var i Täby i början av månaden.
Det räcker med att läsa ett par eller fyra sidor per dag. Klokorden är många.

Zenbuddhistmunkens tankar.

Ge inte upp när du får kritik.
Lär dig slå bort det främmande människor har att säga.
Att ha kritiker innebär att det du gör drar till sig folks uppmärksamhet.
Fatta mod, och fortsätt längs den väg du valt.

Jag använder ännu dessa

En bekant höll på att sortera i sina ”gömmor” och frågade om det ännu finns någon som använder DVD:n eller sådant som jag helt allmänt kallar cd-skivor 😀

Jag har hört att många inte gör det mer, eftersom deras datorer inte har stationer som kan läsa av cd:n.

Jag tycker att det var fint av min kompis att först höra sig för om någon ännu kan använda de här, istället för att helt kallt kasta dem i soporna. Han gjorde en miljögärning!

Bra återanvändning! Jag bränner bilder och texter på de här skivorna och har haft stort nytta genom tiderna av det här ”gammaldags arkivet”. Jag litar inte på att ha allt sparat i ”moln” eller på ”externa hårddiskar”.