Jag hade ingen kamera med på matchen i dag. Så jag nöjer mig med en arkivbild från grundseriematchen Tor – M-Team.
Peik Salminen gjorde segermålet i kvällens match.
Vi vann också den här semifinalmatchens andra omgång och därmed gick vi vidare med 2–0 i segrar. I finalen möter vi Karhut från Björneborg och där är det bäst i fem matcher som gäller. Det lag som först vinner tre matcher avancerar till ligan (elitserien i Sverige).
Det är bara att konstatera. En sådan säsong laget gett oss hittills! Silver i finska cupen och nu det här!
Jag försöker trappa ner med mina jobb men skrev ändå några rader till Tors hemsida. Det är svårt att låta bli att engagera sig då man älskar ett lag ❤
I morse hittade jag den här lappen, ett kvitto från apoteket, på bordet vid teven.
För den oinvigde bör kanske sägas att Adrian är huvudpersonen i de tre böcker jag skrivit. Han finns således hela tiden i mitt liv.
Det kan låta knäppt, men vi för dagliga diskussioner 😀 Jag kunde förstås lite oftare skriva om dem.
Välkommen åter? Varför det?
– Varför vill dom att vi ska återvända till apoteket, frågar han. Vill dom att vi ska vara sjuka hela tiden? Det finns en hel del jag skulle vilja säga om läkemedelsindustrin.
– Äh, det är väl bara en fras. Och en ganska vänlig sådan?
– Jag hatar tomma fraser, fortsätter Adrian. Och allt jävla small talk man förväntas ägna sig åt.
Eftersom jag fick en allergisk reaktion efter kirurgtejpet som jag skulle ha på bröstet två dygn efter biopsin (då provbiten togs), kanske jag är tvungen att återvända till apoteket. Om inte Bepanthensalvan hjälper behöver jag eventuellt kortisonsalva? Och då vill jag ju känna mig välkommen på apoteket.
Adrian tycker det kunde stå ”Tack för besöket. Hoppas ni snart mår bättre!” på kvittot 😀
Det har varit en härlig säsong med Lovisa Tor i innebandyns division ett.
Seger blev det också i kväll, drygt åtta minuter in på förlängningen. Slutsiffrorna 4–5 till oss på bortaplan!
Vinner vi i morgon hemma är vi i slutspelets final. Förlorar vi ska vi ytterligare än sväng till Helsingfors på tisdag.
Det här laget har under tjugo års tid gett mig SÅ mycket! En sann supporter följer och stöder i vått och i torrt, i medgång och motgång.
Såsom jag sagt förr tycker jag att jag har fotograferat ALLT i Lovisa. Det har jag förstås inte gjort. Men på vintern rör jag mig i ganska samma, begränsade banor, känns det som 😀
Nå, här är nu i alla fall två centralt belägna byggnader, fotograferade ur en NY vinkel 🙂 Stenhuset i bakgrunden är vår polisstation.
Hade sovmorgon i dag och ska den här helgen göra sådant jag aldrig hinner i början av veckan, bland annat städa och sortera bilder och texter. Jag bränner dem hellre på cd-skivor än lagrar på en extern hårdskiva. Kalla mig gamyl om ni vill 😀
Innebandymatch i Helsingfors i kväll, semifinal i slutspelet i division ett.
Avslutar med en närbild som jag tog av en ljusdekoration i Tei Tupa i Ikalis då vi åkte upp till Vasa.
Av någon anledning tyckte jag att den INTE passade in då jag skrev om provtagningar och eventuella besked om tumörer… fastän JAG har humor, och ofta en mycket märklig sådan, vet jag inte om mina läsare kan tolka mig rätt.
Kollade i kväll programmet ”Hemliga beundrare”på en av de kanaler jag ser från (har betalat för) från Sveriges tv-kanaler. Det var ett intressant program, men dessvärre sista delen i serien!
Det går säkert att kolla på de gamla avsnitten via SVT Play. Men jag tar sällan sådana chanser i beaktande eftersom de gör att jag känner att jag fastnar i ett ekorrhjul av program jag aldrig hinner titta på.
Blommor som ännu står sig från buketten jag fick för en vecka sedan.
Men. Programmet ”Hemliga beundrare” var väldigt intressant.
Det fick mig åter att minnas – vi lever bara en gång.
Och jag tänker – jag vill inte bromsa livet.
Såsom jag har gjort då jag låtit jobb och jobb och åter jobb styra allt.
Kallelsen som jag fick till ny provtagning efter mammografin fick mig att stanna upp. Jag kanske bara har några veckor kvar att leva (äh, var inte så dramatisk, säger nån) .
Jag kanske har två år kvar, fem år, tio år, tjugofem år…
Jag kanske får en hjärt- eller hjärninfarkt och dör i morgon.
Att leva i nuet är en daglig utmaning.
En ständig utmaning som handlar om att inte säga nej till livet.
Vi är nog lite nervösa och rädda, både han och jag. Men jag tror att vi har sått ett frö till en vänskap som kan överleva länge.
… trodde jag att jag skulle kunna ha 🙂
Men då man är frilans, med alla arbetsredskap hemma, är det en konst att stänga av allt och inte jobba alls. En konst jag håller på att lära mig, för nu under våren lämnar jag ett par uppdrag som tagit rätt mycket tid.
I tidningen Unelmien Talo & Koti (fritt översatt Drömmarnas Hus & Hem) finns tio sidor om ett hem som är med i Lovisa Historiska Hus, där Roberta bor med sin familj. Huset vid ån – Talo joen varrella.
I dag har jag skrivit en inbjudan till ett årsmöte, ett föreningsjobb jag ska sluta med. Jag har kollat och svarat på e-post för Nya Östis och gjort några små jobb för Lovisa Historiska Hus.
Hemma finns det också alltid något att göra. Dammsuga, plocka undan ren tvätt, sortera tidningar och reklamblad som ska slängas. De sistnämnda går nog nästan direkt till pappersåtervinningen.
I kväll Happy Hour med än god vän. Lördag och söndag innebandy, dock ingen längre resa än till Helsingfors i morgon. Heja Tor ❤
Här kan man ladda sin elbil i Lovisa centrum.
Om ni tillåter ett plumpt skämt tycker jag det kunde vara skönt om det fanns sådana här stolpar också för människor 😀
Ibland säger man ju då små barn är extra livliga, att ”tänk om det gick att få deras energi överförd till sig själv”.
Och tänk om det gick att ställa sig vid en sådan här stolpe en stund då man känner sig extra trött. Betala en slant och få ny energi!
… men det är som med så mycket annat, bara att ta det såsom det kommer.
Här är jag på väg hemåt efter ett jobbuppdrag. Fiskade hastigt upp kameran ur väskan och knäppte en bild på baksidan av köpcentret. Det som för länge sedan var Elantos butik 🙂
Det är både snorigt med lös modd OCH halt ute just nu. Det gäller att hålla tungan rätt i mun, eller som nån sa nån gång ”att hålla tungan i rätt mun” –hahaa… det klarar jag! Här har det inte varit några kyssar på länge 😀
Tror att jag har hittat veckans rytm. Mycket jobb med tidningen från måndag till onsdag. Andra jobb på torsdag och fredag. Så småningom lite mer ledighet lördag och söndag. Sverigeresa att se fram emot 1–6 april!
Snödrivorna är ännu djupa här. Någon har ställt ifrån sig en tomflaska i en driva. Vinden var riktigt bitande kall i dag. Minus två kändes som minus 12!
Jag gick två nya böcker med posten. Just nu gillar jag bäst sådana som har korta, kloka texter. Visdomsord att ta del av varje dag.
Den här bilden tog jag i Vasa i söndags. I dag hade jag varken anteckningsblock eller kamera med på den avgörande tredje matchen.
Vi vann den efter en oliiiiiidligt lång spänning, med siffrorna 2–1. Det brukar bli fler mål i innebandy men inte alltid på den här slutspelsnivån då lagen försvarar hårt.
Segern var extra skön eftersom vi fick utstå mycket ”spott och hån” i Vasa i söndags. Det var ju självklart enligt fansen där att vi skulle förlora stort hemma eftersom vi gjorde det i första drabbningen av tre. Men, men… bollen är rund och det gäller att ha is i magen!
Nu är vi klara för semifinal och åker till Helsingfors för att möta M-Team på lördag. Jag föll lite till föga och lovade sätta ut två rader och några bilder på Tors hemsida, men i det stora hela tänker jag nu mest på mig själv och på min ork.
Jag älskar Lovisa Tor ❤ och jag vet att de flesta som varit med länge där vet att det är så.
Och just därför unnar jag mig själv mest av allt nu att ”bara” vara en hängiven supporter.
Jag fick ett väldigt stort gensvar på inlägget som jag skrev om mammografiuppföljningen i går. Såväl som svar här via bloggen, men även på Facebook. Ett hjärtligt tack för det ❤
Många öppnade sig också själva och skrev om sina upplevelser. Några berättade att de varit med om samma väntan och fått ett lyckligt svar om att inga nya ingrepp var att vänta, eller att de kände någon som varit med om samma. Andra berättade om sina personliga eller närståendes kamp mot cancern.
Här får ni alla en CHOKLADKYSS som tack, och för mina svenska bloggvänner blir det också en språklektion.
En chokladkyss unnade jag mig samtidigt som jag skrev ut en intervju. Brunberg är tillverkaren. Suukko = kyss. Mansikka = jordgubbe. Klassikko = klassiker.
Jag hinner egentligen inte grubbla och fundera över kommande provsvar. Har haft fullt upp med tidningsjobb i dag, nyss skrivit ut en intervju och redigerat en mängd andra texter.
Ikväll är det innebandy igen, men den här gången jobbar jag inte med det utan är enbart galen supporter 😀
En sak som jag tänkt på angående lördagens undersökning är att särskilt skyddad som person var man inte. Väntrummet i fordonet var ungefär fyra kvadratmeter stort. Det gick inte att undgå att se vem som kom in eller vem som gick ut från läkarens utrymme i container-mottagningen.
För mig som är öppen med detta gjorde det här inget. Men alla tyckte kanske inte att det var så trevligt.
Alla vi som var där, på en lördag med läkarmottagning i just den där bilen, visste ju vad saken gällde för de andra som var där.
Vi var kallade dit på tilläggsundersökning.
Men vilka svar vi får, det vet ju ändå inte andra än vi själva.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 