Minus arton grader på tisdagsmorgonen.
Minus fyra i dag.
Plus fyra utlovat till helgen.
Så man kan föreställa vilken sörja det blir av det här 😀
Hade träff med två trevliga tjejer på gymnasiet. De ska hjälpa oss göra tidningen. Vi behöver ungdomar i vårt team. Särskilt bra känns det att de här tjejerna vill ha växelverkan, respons på både texter och foton. Jag tror vi kommer att få ett bra samarbete!
Kompositören Jean Sibelius, som det finns mycket info om på nätet, tillbringade somrar i Lovisa och bodde då i det här huset.
Nu finns bland annat musikinstitutet här.
Visit Lovisa har ganska bra info om ”Sibbe” som vi kallar honom.
Troligen har jag visat bild på huset tidigare, men jag tycker det är ett av många vackra, gamla trähus vi har kvar i stan. Alldeles intill kyrkan.
Nu ska jag försöka ta resten av kvällen ledigt. Fick nästan allt redaktionellt klart, förutom en artikel som jag skriver i morgon. Och det dyker hela tiden upp mer som ska med i tidningen 🙂
Läste i går kväll en del gamla inlägg här på bloggen…
Fy, så ledsen jag var då skilsmässan var färsk 2014 och ännu en bit in på 2015.
Så bra att jag skrev ner allt, och ännu fler detaljer finns förstås i mina dagböcker. För människan har en förmåga att glömma och gudskelov även att komma över saker.
Tror att just det att jag skrev av mig och talade öppet om allt hjälpte mig överleva. Den metoden kanske inte passar alla, men jag ville inte sopa något under mattan, tiga ihjäl saker eller låtsas som om det svåra inte fanns.
Jag har räknat ut att jag har ungefär 350 meter till närmaste mataffär.
I brist på andra bilder blir det fler bilder från olika vinklar i Lovisa 😀
Lugnt och stilla en söndagseftermiddag.
Namn på hus kan leva kvar länge, i en generation eller två, eller ännu längre. Det här kallades förr Holmströmska huset för att det fanns ett bussbolag som hette Holmström och som hade sin depå för bussarna där loppiset finns i dag, till höger utanför bilden.
Lugnt var det också i och utanför K-Supermarket där jag oftast handlar då jag gör det med cykel eller till fots.
Jobbade cirka fem timmar i dag, mest med innebandy men med lite annat också. Nästa vecka ser ut att gå i samma tecken, gäller att få in lite lediga stunder då och då 🙂
Lovisa Tors innebandylag har under mer än tjugo år bjudit mig på storartade upplevelser. En del besvikelser hör idrotten till, men mestadels har roliga och fina minnen skapats från alla matcher.
I går spelade vi i finska cupens final i Tammerfors. Vi hängde bra med i två perioder, men i den tredje visade regerande finska mästarna var skåpet ska stå. Slutresultatet blev 9–2 (3–0, 1–2, 5–0). Som ni ser vann vi andra perioden, verkligen något att glädjas åt!
Fina bilder från cupen hittas även här.
Bilden togs på självständighetsdagen då rådhuset, som ligger till höger men som inte syns på bilden, var belyst i blått och vitt. Finlands självständighet firade 100 år då.
Nu är julgranen borta och vi har fått mycket snö.
Men jag tycker bilden är fin.
Och eftersom hela dagen går i Tammerfors på cupfinalen i dag – HEJA TOR ❤ – så kanske det här blir enda inlägget idag. Vi kommer ju hem från matchen först efter midnatt.
Känner att jag inte kan förnya mig så mycket här. Det blir samma Lovisavinklar, antagligen för att jag går ungefär samma sträckor varje dag 🙂
Jag hade varit på massage och gick till stora loppiset för att kolla om jag kunde hitta nån kul rekvisita för morgondagens Stora Match, då Tor spelar i finska cupfinalen.
Jag är ju liksom inte alls ute i sista minuten… och jag hittade heller inget tillräckligt kul. Men jag har ju min supporterhalsduk och en Tor-mössa. I bussen får man köpa Tor-vimplar och det tänkte jag göra!
Vi förtidsröstningsstället såg det ut så här strax efter klockan 13.
Jag kom på att det troligen heter förtidsröstning, inte förhandsröstning.
Senare på eftermiddagen hade jag ett nytt ärende till röstningslokalen. Då frågade jag om jag får rösta en gång till 😀
Men se, det gick inte! Jag kanske borde ha maskerat mig!
På kvällen var det så här fint dukat i Strömfors gamla bibliotek. Där firade man att Strömfors bruk utsetts till Årets by i Nyland 2018. Även om en fabrik lades ner för några år sedan händer det massor i byn tack vare aktiva invånare. Gamla bibban fortsätter låna ut böcker men här finns också föreningsutrymmen, hälsotjänster, ungdomsutrymmen och ibland vallokal. För att bara nämna några saker.
Klockan hann bli nästan sju på kvällen innan jag var hemma.
… då det kommer ett riktigt kort på posten!
Tack min bloggvän i Sverige ❤
Visst ligger det något i damens ord 🙂 Men ska sanningen fram tycker jag inte längre om att bli jätteberusad. Vilket inte betyder att jag aldrig dricker! Nej, vin är gott, och det är precis det det ska vara. Men själva syftet med inmundigandet är inte att jag ska bli full som en kaja. (varför säger man för övrigt så, fåglar är väl sällan fulla…)
Det har snöat rätt mycket här. Och då jag bor så pass centralt som jag gör får jag finna mig i att bli väckt av plogbilarna som skurrar runt redan vid 4-tiden på morgonen. Men jag har inga problem att somna om 🙂
I dag ska jag förhandsrösta, förbereda ett smaktest vi ska ha på redaktionsmötet och sedan ännu åka ut på ett uppdrag i kväll.
Kändes högtidligt att sätta dit den sista biten.
Det var förvånansvärt knepigt på slutet, med de sista 50 bitarna.
Frågan vad jag ska göra med pusslet kan jag inte svara på. Det får stå där några dar, litar på att jag kommer fram till en lösning.
Jag började pussla den första januari, så det tog sjutton dagar att bli klar.
Något tidsmål hade jag inte satt upp och jag upplevde aldrig pusslet som stressigt. Tvärtom. Det var väldigt avkopplande och tankar som hade med jobb och annat att göra skingrades för en stund varje kväll.
Jag tror att man utvecklar olika delar av sina sinnen då man pusslar. Även förmågan att se former och färgkombinationer.
Det är fint då snön inte vräker ner. Ibland ser det ut som om flingorna flyger uppåt, och det kanske de gör, i vindens virvlar.
Jag försöker skapa lite vårstämning här hemma med den första buketten tulpaner.
Det är intressant att följa med tulpanens ganska korta livscykel från sluten knopp tills den öppnar sig för att slutligen bli ett konstverk med blombladen stort utslagna.
Har nuförtiden rätt mycket jobb med Nya Östis. Allt syns inte ens på tidningssidorna då det handlar om textredigering, kontakter utåt med skribenter, handledning av prao-elev, planering av framtida artiklar osv.
I dag följde praon och jag en stund med layouten, det är ju också ett betydande skede av tidningsframställningen. Verkligen ett pussel!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 