… vill jag ha då jag jobbar. Just nu känns det ännu mer angeläget än någonsin att få allt förtecknat, med papper och penna i en kalender, och som kom-ihåg-listor på Word-dokument som går att skriva ut via datorn.

Telefonens och Googles kalendrar i all ära… men sviker tekniken mister du allt det där viktiga. Plötsligt finns inget kvar. Således är det dubbelgardering som gäller.

Papper och penna är fortfarande överlägsna arbetsredskap. När jag intervjuar någon, inte står jag där och gör anteckningar på telefon, inte på padda heller 😀

Att skriva ner saker gör också att mitt visuella sinne aktiveras. Och så får jag bort saker ur hjärnkontoret 🙂

Alla som känner mig och som vet hur jag brinner för det riktigt lokala i samhället. Tveka inte när det gäller att ta kontakt och säga hur ni vill att lokaltidningen Nya Östis ska utvecklas.

Och nej, jag är inte ny chefredaktör, någon hann redan fråga det på stan.

Min nya titel (redaktionschef) är inte heller viktig i sig, men något namn ska uppdraget ha, det handlar ju också om ansvar.

För mig är samarbete på alla nivåer viktigast, och att tidningens alla medarbetare känner sig involverade, delaktiga.
Det kan låta som runda ord, klichéer, men jag försöker hela tiden öppna läget och skapa ännu bredare kontaktytor där läsare och vi som jobbar med tidningen kan mötas som vanliga människor. Alla är värdefulla, alla har sin viktiga uppgift att fylla.

På Nya Östis finns inga trösklar, inga artiklar är för små, inga tips för obetydliga. Tidningen vill vara riktigt människonära ❤