Övrigt

Vad är den dejtande ute efter?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

För många år sedan, efter skilsmässan 2014, en bit in på 2015, dejtade jag. De flesta jag ”fick på kroken” var ute efter sex, eller i alla fall ville de inte ha ett seriöst förhållande. Några var helt öppna med det, en annan blev fast för att umgås med mig men samtidigt dejta en väninna till mig. ”Hups, vilken otur att ni råkade känna varandra”, var hans svar när jag konfronterade honom.

Läste igår en artikel i Året Runt. Den handlade om vad vi kan tänka på då vi dejtar via nätet. Främst riktade sig texten till äldre personer som lever ensamma och kanske längtar efter något slags umgänge.

Texten jag visar bild på är rätt beskrivande, anser jag. Om en man inte är ute efter bara lösa förbindelser eller sex då och då, vill han bli sambo ganska fort. Jag har varit med om sådana som vill träffas direkt, som vill tala ofta i telefon och kanske en del av dem vill ha just det som står här i tidningen, ”en kvinna att komma hem till”. Däremot vill de flesta kvinnorna leva som särbos för att kunna fortsätta träffa sina vänner, ha kvar sina hobbyn och leva enligt sina vanor, även ha det lugnt hemma utan att behöva ”passa upp någon”.

Riktigt så här enkelt är det hela förstås inte, så jag är inte ute efter att generalisera. Men då jag läste det här med att män vill ha nån att komma hem till och kvinnan vill ha någon att gå ut med, då kände jag igen mina egna tankar.

Livet i det gamla huset

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… kanske jag inte har skrivit så mycket om som jag tänkte att jag skulle göra. Dagarna rullar på och livet här är nu min vardag. Inget känns extremt och extra på något sätt. Jag har kunnat förbereda mig på det mesta, men förstås inte på allt.

Jag trivdes i höghuslägenheten, det finns ju många plus med ett sådant liv. Men jag har inte en enda dag ångrat att jag flyttade till trähuset från 1800-talets slut. Med handen på hjärtat kan jag också säga att jag inte har frusit en enda natt fastän jag ibland haft 15 grader inne. Jag har ett duntäcke nu och en yllepläd. Blir det kallare har jag ett duntäcke till och dessutom är jag en person som utan problem kan sova med kläder på mig.

För det mesta har jag 17–19 grader i min tvårummare, och det är något min kropp vant sig vid. Jag tror att vi människor har våra inre termostater, som i början av hösten tycker att det är kyligt inne, men sedan vänjer vi oss. Här är högt i tak så värmen från kakelugn och två element åker ju upp mot taket 🙂 Med yllestrumpor klarar jag mig långt.

I dag hämtade jag in ved från källaren. Det är ett fysiskt jobb som förhoppningsvis bara gör gott åt mig. Ibland får jag hjälp av grannen. Då får vi in tre Ikea-kassar. Bär jag ensam blir det bara en åt gången.

När jag kommer in med veden bär jag kassarna till vardagsrummet där kakelugnen finns. Jag dammsuger både ugnens yta fri från damm och sot, och på golvet finns efter några dagar ofta skräp från veden.

Sedan staplar jag veden i ställningar innan jag tänder brasan. Eldningsprocessens längd varierar, mellan tre och fyra timmar beroende på hur varmt jag vill ha det och vilket väder det är ute (påverkar glöden, som måste falna helt innan spjällen går fast).

Här lever jag långt efter väder och vind. Försöker kolla prognoserna så att jag vet när det blir kalla nätter och varifrån det blåser. Allt spelar in då jag bor i en stor gavellägenhet. Har jag något jobb eller behöver jag vara kvällar borta planerar jag eldandet efter det. Att värma med enbart el via elementen blir alldeles för dyrt, men basvärme har jag råd med tillsvidare.

Överraskningarna jag råkat ut för är inte så många men å andra har jag en förmåga att glömma ”motgångar och små vardagsproblem” rätt fort. Då röret i badrummet fick ett hål på natten mot självständighetsdagen (läs: tre helgdagar på raken, svårt att få service), då var jag sömnlös. Men det fixade sig ❤

Kyrkan, Lovisavy och kalenderbild dag 11

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag sa något tag att jag ser kyrkan från två av mina fönster och jag vill nu visa den vyn då solen lyser i dag.

Jag tog sovmorgon och har inga måsten i dag, kalendern är tom och så måste den få vara åtminstone en dag i veckan. Intervjun jag gjorde igår ska jag förvisso skriva ut i dag, men den har ingen deadline i form av klockslag och jobbet känns trevligt.

Bilden tagen från Mariegatan, som är min hemadress. Jag bor där längst borta till vänster, en bit framåt från platsen där bilen med lyktorna kommer farandes.

Jag har varit och handlat efter frissan och är på väg hemåt. Till vänster ligger restaurang Zilton, en byggnad som förr var blå. Men så byggdes hotellet till höger, där som restaurang Fylla nu finns på gatunivå. Nu är båda husen gula.

Ett hantverk, något slags bordsunderlägg eller en tavla. Tillverkad på Loviisan toimintakeskus som är en central där personer med olika funktionshinder får sysselsättning. Den här och mycket annat såldes på julöppningsmarknaden på torget i lördags. Glad 11 december önskar jag med den!

Tankar om livet och kalenderbild, dag 10

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Har ett led-ljus som jag satte i fönstret igår. Jag vet inte om det är så många som ser det utifrån, eller som känner stämningen, men för mig här hemma känns det mysigt.

Gårdagen gick rätt långt med mamma. Vi kör henne en gång i veckan till hälsocentralen där ett litet sår på benet ses över. Det är ingen större fara, men då en person är 90 år tar det tid för även små sår att läka. Ibland är det laboratorieprover också, och sedan doserar vi hennes mediciner.

Vi försöker få kontakt med och hjälp av den kommunala hemsjukvården, men hittills har det inte lyckats. Däremot har vi bra kontakt med privat hemvård som en gång i veckan hjälper vår mamma.

Jag funderar ofta vart tiden flyger.
Hur hann jag, hur orkade jag, tidigare med jobbet i mitt företag? Fyrtio timmar i veckan.
Nä, det var just det. Jag orkade inte i längden.

Allt blev trist, tungt och ensamt vid datorn här hemma. Visst är vardagarna tunga även nu, ett evigt pusslande för att få det här med anhörigvården OCH frilansjobbet att funka.

Men frilansjobbet, de varierande uppdragen där jag får träffa massor av människor ger mig glädje och krafter att orka vidare. Så det känns som om att valet jag gjorde, att trappa ner, var rätt fastän jag kan ha mina stunder av tvivel och oro.

Ekonomiskt sett är jag fattig, men mentalt sett rik.
Jag träffade en före detta lärare utanför en affär i dag och hade en givande pratstund med henne. Hon sa ”känn inte skuld, ha inte dåligt samvete”… Vi gör alla så gott vi orkar och kan. Ibland har vi nerverna på ytan och säger saker vi inte menar. Men det är mänskligt, vi kan inte alltid vara de starkaste av starka.

Då jag kommer hem skriver jag ofta ut dagens intervju och sätter igång en brasa i kakelugnen. Jag läser tidningar, skriver dagbok, sitter vid pusselbordet.

Efter några veckor vänder det. Vi går mot ljusare tider och en ny vår. Som jag längtar, redan.

”Vi fick på snote”, och kalenderbild 6

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Vi fick på snote, säger vi i Östnyland. Ungefär, vi fick en käftsmäll eller vi fick stryk. Två perioder spelade vi bra igår och ställningen var 4–5 då tredje perioden började. Men sedan körde gästerna över oss totalt. Det blev förlust med siffrorna 5–11… inga snygga sådana… Men det var serieledarlaget vi mötte.

Fysiskt och snabbt spel som av bilden synes.

I natt vaknade jag av ett konstigt sus och brus. Det läckte vatten från elementet i toaletten. Lyckligtvis rann allt direkt ner i avloppet och då fastighetsägaren kom på eftermiddagen kunde han enkelt täppa ett litet hål. Nästa vecka, när helgen är över, ska ett rör bytas ut.

Vi firar självständighetsdag i Finland i dag. I dessa tider känns det särskilt viktigt att göra det. Att fira att vi är ett självständigt land, och att tacka och minnas alla dem som kämpade för vår frihet i kriget mot Ryssland.

En vanlig disktrasa kan förvandlas till en fin och praktisk present med hjälp av lite guldfärg, grönt och rött och en förmåga att skriva vackert och rita fint. Det här är en gåva som jag fick av en vän.

Som florsocker, kalenderbild 4

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Som om någon pudrat gran, lykta, stol och växtdekorationerna vid fönstret med florsocker 🙂 Så här ser det ut utanför vårt mysiga Café Favorit på Alexandersgatan. Jag brukar ofta sticka mig in här, dels för att köpa scones, focaccia, chokladbollar, karelsk piråg, någon bakelse… dels för att göra intervjuer i en mysig miljö.

Vi har sol, minus sex grader och bara lite snö på marken så det är rätt idealiskt. Igår var det blåst och snöblandat regn.

Jag har rätt många arbetsuppdrag på lut, enda lediga dagen den här veckan är fredag.
Ganska mycket tidsplanering krävs nu för att hinna hjälpa mamma, göra de jobb som jag måste göra för att klara ekonomin och sedan också vara hemma och elda så att huset hålls varmt. Men livet känns bra. Den deppiga måndagen övergick i en bättre tisdag och nu då solen lyser där ute tänker jag att den nog någon dag ska lysa över mitt liv också och ge mig den omtanke och kärlek jag längtar efter.

Mysig julbod, kalenderbild 3

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

I lokalen där restaurang Locale fanns förut finns det nu en popup-affär med jul som tema. Ett slags julbod. Olika hantverkare från Alexandersgården säljer sina produkter här och även några hantverkare och guldsmeder från Helsingfors gör det. Blomsteruppsättningar, ljus, smycken, keramik, handarbeten, träslöjdsarbeten, vintage i form av glas och kristall och möbler…

Jag skriver om affären i Nya Östis den femte december, men nämner den gärna även här. Den är öppen från onsdag till fredag klockan 12–18 och lördagar-söndagar klockan 11–16.

Första december, kalenderbild 1

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I dag får vi öppna första luckan i julkalendrarna. Jag har min vana trogen köpt Lovisa Tors julkalender. Bakom varje lucka döljer sig ett nummer, och har man tur med rätt nummer vinner man något. Det brukar vara fina vinster.

Jag brukar själv försöka köra med en julinspirerad bild per dag fram till julaftonen. Få se hur jag klarar den utmaningen i år 🙂

Första söndagen i advent är det också, och ett Skyltsöndagsbidrag kommer lite senare.

Fredagsfrågor om STUDIETID

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat hos Elisamatilda är i dag Studietid. Hennes frågor och mina svar kommer här:

Vilket ämne gillade du mest i skolan och varför?
Jag tror det var gymnastik, som det hette på den tiden. Men gillade också redan som barn att läsa och skriva.

Har du någonsin haft en lärare som verkligen inspirerade dig?
Ja, många som inspirerat på olika sätt. Hillevi som vi hade i tyska i gymnasiet var särskilt bra pedagog, och då jag hade en tysk pojkvän minns jag att hon försökte hjälpa mig lite extra med språket.

Vilket är det viktigaste du har lärt dig utanför skolan?
Allt möjligt om livet förstås. Tiofingerssystemet på en byråsekreterarkurs.

Om du kunde lära dig något helt nytt idag, vad skulle det vara?
Ett nytt språk, helt ordentligt och inte bara grunderna som jag har i ryska, tyska, spanska och franska. Väljer jag språk skulle det vara spanska, men jag skulle gärna också vilja kunna spela piano. Gick en kurs i det också för ett antal år sedan, men var inte tillräckligt ihärdig, orkade inte öva tillräckligt ofta, för att det skulle bli mer än att kunna spela ”Idas sommarvisa” och ”Kattvalsen”.

Vad tycker du är det bästa sättet att lära sig något nytt?
Bara att hugga i! Men vilja, inspiration och tålamod behövs.

Bilden är en sådan där manick man som man får på ABC-stationerna i Finland. Då man beställt mat ska man placera diskusen (kiekko) på ett klistermärke (tarra) på bordet. Då hittar personalen med teknikens hjälp rätt kund för rätt portion 🙂
Själva diskusen var inte ny för mig. Jag har varit med om sådana som piper då maten är klar och då hämtar man den själv. Men den här skulle placeras på ett märke som fanns klistrat på bordet.

Färgsprakande november-bidrag

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det finns olika teman kring alla dagar, Tråktorsdag, Trees on Tuesdays eller andra dagar, Hoppa på tåget om lördagar, Fem frågor en fredag, Skyltsöndag osv. Själv håller jag i Glad måndag, men så har vi också Färgsprakande november som Lillasyster startat. Och så har vi Orsakullans månadsutmaningar, en ny finns nu ute för december månad!

Nu lider november mot sitt slut och jag tror att jag åter själv ska köra med kalenderdagar i december. På något sätt räkna ner till jul med en ”lucka” per dag.

Men i arkivet hittade jag en bild från Valkon VPK:s (frivilliga brandkåren i stadsdelen Valkom) 100-års fest. Fint dukat och säkert också goda drycker. Jag var där på jobb då och hade i och för sig kunnat stanna både för att äta och dricka gott. Men jag hade antibiotikakur då och skulle hem och elda…
Ibland måste man göra olika val i livet 😀