… det är ganska svårt, tycker jag.
Nu är det inget nyårslöfte jag gett. Alltså att minska på sockret. I och för sig har jag inte ätit något godis på en vecka. Jag gillar choklad men jag har också väldigt lätt för att låta bli sådan. Den choklad som blev över från julen bjöd jag bort på redaktionsmötet i dag 🙂
Ändå började jag tänka på det häromdagen, och har lite börjat kolla innehållsförteckningar. Torrostade cashewnötkärnor, mandlar, jordnötter och hasselnötskärnor innehåller 15 gram kolhydrater av vilket 4,9 gram utgörs av socker. Detta per 100 gram.
Räknas inte de här nötterna till de nyttiga då det står 0 gram salt i listan på näringsinnehåll?
Men så där annars, det finns väl dolt socker lite överallt?
Jag gillar ju träd som ni vet.
De här bilderna togs också i början av veckan då vi ännu inte hade snö.
Då var det också bara ett par minusgrader, nu är det -17. Brrr!
Men ska bli varmare till lördag – jag tackar för den prognosen!
En intervju undanstökad i dag, redaktionsmöte nästa.
Helgdag i morgon, men för mig har de där gränserna lite suddats ut. På lördag och söndag har jag jobb med innebandy, matcherna fortsätter i division ett efter några veckors jul- och nyårspaus.
Den här björken i Strandparken invid Strandvägen är underbar.Träd med kala grenar blir som skulpturer.
Vacker vinterdag, men i dag njuter jag av den via fönstret.
Har skrivit ut en intervju som jag gjorde via Messengers telefon till Japan i går. Helt otroligt hur bra det hördes, som om killen jag pratade med hade suttit i rummet bredvid 🙂
Utsikten från min hemmaredaktion.
I morse fick jag ett meddelande av en väninna, som hade hittat Craig på ett matställe i Tammerfors. Det var en trevlig väckning 🙂
Min favorit-Bond.
I dag fick jag också besked om en resa jag får åka på i början av februari. Ser SÅ fram emot den. Jag är borta några dagar bara, men det känns som att livet återvänder, året har fått en bra start – jag tar en dag i taget, varje utmaning för sig, gör det bästa jag kan av allt – och har insett att orden ACCEPTERA LÄGET är väldigt viktiga 🙂
Den här bilden från årskalendern med motiv av Minna L Immonen passar utmärkt att beskriva den här dagen. Det har kommit snö, och världen är åter vackert vit!
… med veckotidningar, eller månadsutgåvor, hur som helst.
Men det glansiga papperet som pärmen utgörs av. Bara att ta i en tidning, känna tyngden och doften av den … aaah!
Digitala produkter i all ära, men nej … jag vill ha papperstidningar.
Här finns allt möjligt att läsa, stort och smått. Reportage om livsöden intresserar mig mest. Allehanda små tips likaså. Något recept kan väcka intresse. Handarbetsbeskrivningarna bläddrar jag förbi. Korsord löser jag ibland.
Och årshoroskopen! De måste ju bara läsas, och sedan tar man till sig och tolkar allt hur man vill 😀
Jag gillar träd, och speciellt gamla knotiga stammar. Två bilder tog jag i går, en i dag.
Kameran ska allt oftare vara med där jag rör mig, för det finns allt möjligt att föreviga.
Med god fantasi kan man se allt möjligt i/på stammen. Kanske två bröst 🙂Här ser jag i mitten en häst med yvig man och böjt huvud.Ofta ser jag olika figurer och roliga formationer på stammen först då jag tar fram bilden på datorn. Här finns ett björnhuvud, och kanske björnen har en öppen famn också.
Man kan ha olika åsikter om fyrverkerier. Många djur är rädda och ägarna tvingas ta till olika knep för att de fyrbenta vännerna ska överleva den stress smällandet medför.
Somliga tycker att vi bränner upp pengar på helt onödiga saker då det finns människor som svälter i världen.
Lovisa stad har under många års tid tagit emot nyåret på torget, redan klockan 18 med en familjefest. Det har många varit tacksamma för, medan andra att ett löjes skimmer fallit över staden… ”inte är det ju nytt år ännu klockan 18”…
I går togs det nya året in vid Skeppsbron. Fyrverkeripjäserna sköts upp från ena ändan av gästbåtsbryggan, på rejält avstånd från publiken som samlats på stranden. Gissningsvis var över tusen personer på plats för att välkomna det nya året, som samtidigt är Finlands 100-årsjubileum.
Med tanke på jubiléet, och det faktum att det inte på många år arrangerats något pampigt vid tolvslaget i vår stad, tycker jag det här var värt pengarna – trots att de bokstavligen gick upp i rök 🙂
I går råkade jag snubbla in mitt i filmen Mamma Mia, där Abbas alla fina låtar vävts in på ett fantastiskt sätt. Vi brukade ofta titta på den här filmen förr, man tröttnade ju aldrig 🙂
Ännu för ett par år sedan klarade jag inte av att se på den utan att bli ledsen. Men tiden läker nästan alla sår och nu var det med njutning och nöje jag såg den del av filmen jag hann se.
Orden i den här sången kändes ju i samband med skilsmässan som skrivna direkt för mig. Är inte det något som är karaktäristiskt för en hit?
En väninna bjöd mig på Mamma Mia-teatern i Helsingfors samma höst som jag skilde mig. När den här sången framfördes gav hon mig en vänlig beröring.
Det är sådana här händelser jag aldrig glömmer. Alla tröstande ord, kramar, små gåvor, kort som kom med posten, blommor, sms, bloggkommentarer …
Nu när stormen för länge sedan lagt sig vill jag säga att jag kommer ihåg er alla, allt de ni vänner gjorde för mig då.
Och jag har lärt mig mycket på vägen hit. Bland annat att det många gånger räcker med att bara finnas till, att lyssna och att ge en kram då någon annan har det svårt.
Jag går in i 2017 med stor tillförsikt om att livet kan bli det jag gör det till. En del dagar kommer att vara tunga och jag undrar vad det är för mening med allt. Men jag försöker alltid tänka, att klarade jag smällen jag fick våren 2014 klarar jag vad som helst. Och om någon vän faller, vill jag vara där för att lyfta upp honom eller henne.
Tack alla – vi kämpar vidare – och ett riktigt Gott Nytt År 2017 ❤
