Är det nu det stora vemodet rullar in? När det mörknar fortare om kvällarna. Blir svalare i luften.
Men då det fortfarande kan vara otroligt varmt om dagarna.
Sommaren är inte slut. Än faller inte löven från träden.
Skuggorna blir längre om kvällarna.
Jag har cyklat mycket den här sommaren. Sålde ju bilen och har fått mycket motion 🙂 Under turerna hinner jag tänka mycket. Jag stresstrampar inte.
Jag känner vinden leka i håret, jag har tid att titta mig omkring.
Jag tänker att jag lever här och nu, och att jag är tacksam över så mycket.
För att jag har nära vänner som ger mig krafter och stimulerande jobbuppdrag.
… får mig att tänka symboliskt. Att det är lite som en människas hjärta.
Låset måste smörjas för att den eller de som har nycklarna ska kunna komma in.
Ett lås på en dörr till en konstbod i Lovisa.
Den här sommaren har jag öppnat mig själv kring mycket.
Samtidigt som jag har varit försiktig då det gäller att låta människor komma in i mitt hjärta.
Kanske för att det finns en sårad del kvar där. Något som gick sönder sommaren 2014.
Sakta repar jag mig ändå.
Jag har kvar tron på kärleken. Tron på att det finns någon där ute som tycker om mig precis sådan som jag är.
Dejtingsidorna har jag nästan glömt bort. Jag tror att jag har gjort snabbvisiter där bara tre gånger den här sommaren 🙂
Det får bli som det blir. Snubblar jag över prinsen så gör jag det. Är det meningen att jag ska leva ensam resten av livet så gör jag det.
Eller för att citera Juha Tapio – mitt hjärta är fortfarande helt.
Eletyt päivät tuntuu, mut kipu on köykäinen kosketus vain Terassin lyhtyä kiertävä koi Kipua on, mut ei tuskaa, eletyn elämän kolhuja vain Jotakin totta ja voimaakin Sydän on ehjä kuitenkin
Ja kun sä vain istut viereen mun, siin on jotain niin oikeaa Valoa aamun valkeaa, maata kantavaa ….. Mä yritän olla sun arvoises kyllä Avata sieluni solmuja vielä Nähdä sun maailmas niinkuin se on Kävellä kanssasi kirkasta rantaa, kuulla nuo tuulet niin kuin ne kuulet Nähdä sun taivaasi niin kuin sen näät
Ja kun sä vain istut viereen mun, siin on jotain niin oikeaa Valoa aamun valkeaa, maata kantavaa
… av både jobb och känslor. Jag känner verkligen att jag lever.
Helt plötsligt i dag på eftermiddagen började jag gråta. Men inte för att jag är ledsen. Jag tror det är något slag av lättnad, en tacksamhetens gråt.
Det har hänt så mycket den här sommaren. Jag har träffat underbara människor som inverkat på mitt liv och gått ner på djupet i det på många olika sätt.
I dag sade också en bekant till mig att man ser i mitt ansikte att jag mår bra. Och vad kan vara bättre betyg än det för mig, efter sju sorger och åtta bedrövelser och allt det tunga som skilsmässan innebar.
Kubansk konst i samband med Lovisa Fredsforum av Chicho på Almska Gården. Utställningen öppnas den 2 augusti.
Har jobbat nästan hela dagen i dag. Förmiddagen går galant åt till att svara på mejl, boka intervjuer, skriva ut texter, bearbeta bilder, sprida dem och länkar till olika artiklar på sociala medier.
Klockan 12 gick jag på pressinfo som gällde Lovisa Fredsforumsom firas 5-7 augusti. Efter det ägnade jag två timmar åt att göra layouten för ett reportage.
I morgon är jag i det stora hela ”ledig”. Vilket betyder att jag sitter hemma och skriver ut allt sådant jag inte hunnit med hittills. Bland annat har jag börjat jobba med en förenings historik.
Det finns många igelkottar i våra trakter nu. På Facebook ser man flera bedårande bilder av dem. Tama blir de också. Vet inte om det är bra eller mindre bra, men de låter sig gärna matas med allt från kattmat till grillkorv, gröt och halloumi.
Förr antar jag att de åt från och bodde i komposter men alla har ju inte längre öppna på sina gårdar.
Den här kreativa och delikata salladen bjöd Hanna på i torsdags. Jag hade önskat mig något med ananas och melon.
Vi har ett fint sjöfartsmuseum i Lovisa, på Skeppsbroområdet. Tittade in där i dag. Massor av fina hantverk till salu och även böcker, bland annat om sjöfartshistoria.
Utanför museet finns ett miniatyrfartyg.
Mittemot sjöfartsmuseet ligger Café Skeppsbron.
Åt här med min syster och en vän från Sverige i dag.Gillar den här bilden. Hade typ tre sekunder på mig att ta den, sedan var fågel inte där mer.
… heter Juha Tapio och jag måste få tag på hans skiva. Jag vet att jag kan lyssna på honom via Youtube och Spotify, men jag tycker om gammaldags CD-skivor ändå. Köpte Daniel Sanz skiva i går också 🙂
Juha Tapio har ända sedan jag började lyssna på honom aktivt 2014 skrivit låtar som om han gjort det med just mig i åtanke. Och då man lyckas med det konststycket som artist då har man gjort något bra, tycker jag.
Den här låten råkade jag höra en tidig morgon vid bryggan i Tirmo under seglatsen. Klockan var bara lite över fem men det gick inte att sova då folk mest festade och röjde i de andra båtarna. Någonstans lyssnade någon annan på radiokanalen Suomipop och de här orden gick rakt in i mitt hjärta.
Andra av hans låtar som också talar direkt till mig är ”Sinun vuorosi loistaa” (fritt översatt Din tur att stråla) och ”Kelpaat kelle vaan” (Du duger för vem som helst).
Och när vi nu är inne på musik kan jag säga att gruppen Yö och låten ”Minne tuulet vie” (Vart vindarna bär) gav mig den slutliga styrkan att våga ta hoppet från fastanställd till egenföretagare.
The Voice of Finland-finalisten Daniel Sanz besökte badstranden i Lovisa i dag. Han bjöd på ett sånguppträdande, gav intervjuer åt två tidningar och bjöd verkligen på sig själv. Alla som ville fick autografer och han tröttnade inte på att ställa upp på foton med precis var och en som ville förevigas med honom.
Eftersom tiden för marknadsföring för det här giget blev kort kommer han på nytt besök under Lovisa Historiska Hus-evenemanget. Han bjuder då på sin föreställning, i det frivilliga arbetets tecken som så många andra.
Videon blev lite kort eftersom jag fick ett telefonsamtal mitt under filmningen. Men jag tror ni får en bra bild av Daniels talang ändå. Och tro nu inte att han ingen publik hade, den fanns på terrassen bakom min rygg 🙂
Nu talar jag inte om Daniel Craig, fastän jag hoppas att han också kan komma till Lovisa någon dag 🙂
Tanken är att Daniel Sanz, en av finalisterna i Voice of Finland i våras, ska komma till Lovisa i morgon fredag. Jag ska göra en intervju med honom, men vi tänkte samtidigt passa på att låta honom träffa eventuella fans.
Om allt går enligt planerna och inga förhinder (eventuella gigs för honom) dyker upp ska den som vill träffa honom komma till simstranden Plagen klockan 12.30. Han skriver då autografer, visar sin partycykel och säljer sin cd-skiva.
Jag meddelar via Facebook om våra planer går i stöpet, men hoppas att allt nu ska fixa sig – vi har försökt få till den här träffen över två veckors tid.
Mycket fint händer som sagt i vår stad. Det finns en massa aktiva föreningar, en bland dem är Hakeva. Den har tillsammans med Lovisa stad och med stöd av privata aktörer och Svenska kulturfonden sett till att 38 bänkar i vår stad försetts med kärleksdikter på finska eller svenska.
Plattorna med dikterna är svårfotograferade men egentligen gillar jag speglingen av huset som ligger vid Lovisa torg.Här har vi en dikt på svenska av Lars Huldén. Texten syns tyvärr inte så bra. Också här avspeglas torget och en brandbil.
Jag överväger att köpa en diktplatta själv. Om det blir av kanske jag kan visa en bild av mig själv, plattan och bänken en annan gång.
För ett knappt år sedan startade jag mitt företag Carita Liljendahls mediabyrå. Det första uppdraget fick jag av Lovisa Tors innebandysektion. Tack till föreningen ❤
Sedan dess har jag funderat och kalkylerat. Hört folk säga att det är väldigt dumt att säga upp sig från en fastanställning med sex veckors betald semester. Men jag har också blivit uppmuntrad att följa mitt hjärtas röst.
Det dröjde nästan ett år innan jag vågade göra det fullt ut. Då hade mitt företag fått ett par uppdrag till och räknade ut att jag med hjälp av dem och besparingar på något sätt ska klara mig.
Vi får se hur det går 🙂
Bonga slott, ett av objekten som håller öppet under Lovisa Historiska Hus.
Jag är på målrakan med fotografierna av omkring femtio hus och interiörer i dem. Bilderna publiceras dels i mässtidningen, dels på evenemanget Lovisa Historiska Hus sajt. De finns även på Facebook under Loviisan Wanhat Talot.
Det gick förstås mycket mer tid åt det här projektet än jag kalkylerat med på förhand 🙂 Men jag är glad att jag fick uppdraget, via vilket jag lärt mig känna en massa nya härliga människor!
Bloglovisaär ett annat uppdrag. Jag modererar sajten och skriver rätt mycket själv men idén bygger på att invånarna ska interagera. Det har varit lite trögt där den första veckan men skam den som ger sig 🙂
Och så frilansar jag för olika tidningar, bland dem Nya Östis som är ultralokal.
Det jag vill mest av allt är att jobba i Lovisa och för Lovisa. Det finns så mycket fint i min stad.
En blomma i Eijas Garden som är öppen under Lovisa Historiska Hus.
Någon gång i maj bestämde jag mig.
Den här sommaren ska bli bra.
Jag frågade mig vad jag drömmer om. Vad vill jag göra och varför? Vilka människor vill jag umgås med? Vem ger mig stöd, vem tror på mig, vem vandrar vid min sida, vem bär mig om så behövs?
Jag fattade stora beslut. Men inte utan att tvivla, vackla, känna oro och stappla. Så kommer jag att göra även i framtiden.
Men varken oro eller tvivel ska någonsin få mig att ge upp mina värderingar eller att släppa mina drömmar.
Jag hoppas att många av er som läser det här ska förstå att ni har varit och är viktiga delar av mitt liv. En del av er har hört mig uttala de här orden högt. Om jag dör nu så dör jag lycklig.
En skilsmässa behöver inte vara slutet på ett liv.
Den kan vara början på något nytt och underbart.
En del dörrar stängdes bakom mig, men nya öppnades framför mig.
