… lär jag inte ännu kunna kora mig till. Måste skaffa ett bättre objektiv.
Men naturupplevelserna i min närhet fortsätter.
I måndags räddades en måsunge av räddningsverkets vardagshjältar.
Men jag anade också att jag har ett annat fågelbo rakt utanför fönstret. En duva har hoat där länge, men först i dag såg jag att hon hade ett bo. Jag tror att där ligger tre ungar.
Kul att från första parkett kunna se hur hon matar dem 🙂
Bilden är inte den bästa tänkbara, men den bästa jag kan förse er med just nu.
Klicka på bilden en gång, om den inte blir större då – klicka en gång till på den lilla du får upp. Efter det kan du se fågeln bättre.
… ta sig fram i en stad. Under veckoslutet Rosar och trädgårdar ordnades skjuts med häst för dem som ville se en del av staden från vagnen.
Under rosornas helg kunde man åka med häst och kärra.
När bilden togs i söndags var det varmt och det kom några regnskurar. I går blev vädret rejält kyligare, vi hade plus elva grader och regn. På Facebook skrev nån att det är så för att simskolorna börjar på badstranden. Statistiskt sett kan jag säga att det tyvärr är rätt. Med sexton somrar som kiosktant vid stranden bakom mig vet jag att dåligt väder ofta kommit som ett brev på posten då barnen ska lära sig simma 😦
Men nu är det som det är. Det svala vädret verkar fortsätta veckan ut. Så ni som har sol och värme – njut! Man kan aldrig veta när vädret slår om.
I natt då fotbollsmatchen Frankrike-Island var slut hörde jag en duns.
Kollade runt i bostaden, inget hade ramlat från sin plats verkade det som. Tittade ut på balkongen och fick i mörkret syn på en fågel. Trodde det var duvan som brukar hoa i trädet i närheten.
Stängde balkongsdörren och hoppades att ”fågelskrället” skulle flyga bort senast då det blev ljust.
Men ser ni det var ingen duva. Det var en stor måsunge som enligt brandmästaren troligen gjort sitt första flygförsök och misslyckats kapitalt.
Så fort jag gläntade på dörren fick måsungen panik. Ringde räddningsverket och fick råd om att inte göra något själv eftersom en mycket ilsken måsmamma kunde finnas i närheten.
Brandbilen anlände och en styrka på fyra män, av vilka två klädda i full utrustning, gick med en plastlåda ut på balkongen. Det dramatiska var över på en minut. Måsen i lådan, ner för trapporna och någonstans där ute återfick den sin frihet.
Tusen tack Östra Nylands räddningsverk ❤
Inte varje dag man har sådana här hjältar på sin balkong 🙂
Jag hittade min Islandsflagga! Kom plötsligt på att jag hade en sådan.
Var där 2009 och köpte en liten tygflagga. Den sydde jag senare fast på en tröja. Men i något skede befriade jag åter flaggan från sitt fäste.
Heja Island, I love you!
Landet är magiskt. Minns hur jag vaknade en natt på mitt hotellrum, jag var reseledare på en läsarresa och sov ensam. Samtidigt som jag kände att nu var jag verkligen mitt ute på det stora havet, på en pytteliten ö, fylldes jag av frid.
Jag minns det där för alltid. Likaså den storslagna karga naturen.
Nyss började jag frenetiskt leta efter den lilla tygflaggan. Jag har ju inte så många saker kvar sedan flytten för två år sedan. Vet i det stora hela vad som finns i alla lådor.
Så jag krafsade mig i all hast genom mina så kallade minneslådor. Och bra var väl det, för nu kommer jag att göra mig av med en del gamla foton av min ex-make. Jag kastar inte allt, men jag har kanske sparat lite onödigt mycket 🙂
Det jag visste att jag minsann inte hade kastat var den lilla Islandsflaggan.
Och mycket riktigt, där fanns den, i en liten grön skattkista.
I samband med evenemanget Rosor och trädgårdar i Lovisa har textilkonstnären Tina Karvonen byggt små tält och ställt upp parasoll i Strandparken. Där kunde vem som helst lägga sig eller sätta sig ner för att vila, eller kanske läsa en bok.
När jag kom hit tidig eftermiddag i lördags var det folktomt, men några minuter senare fanns det människor i nästan varje tält och under flera parasoll. De bilderna sparar jag ändå för framtida ändamål.
Tält som gav behaglig svalka i värmen.Ett av de romantiska parasollen.
Och märkligt så mycket fotboll jag orkat titta på 🙂 Match efter match. Ibland med ögonen i kors då klockan efter förlängning och straffsparkar närmat sig ett på natten.
I går kollade jag Polen – Portugal. Hade ingen favorit fram till straffsparkstävlingen. Då hade jag velat se Polen vinna men så gick det ju inte.
I kväll var jag fyra timmar hos min vän Marina. Vi hade massor att tjattra om. Tjattrar gör jag däremellan också fastän jag ser på fotboll hemma ensam. Det finns ju Messenger och andra vänner som sitter ensamma hemma vid teven 🙂
Och hörni gott folk! I dag gjorde jag åter en sak jag nästan aldrig gjort förr.
Jag lurade en tupp! Alltså tog en tupplur! Det ska ni nog dra kors i taket för. I mitt förra liv klarade jag inte av sånt. Jag sov under dagtid bara då jag var sjuk. I dag bestämde jag mig för att testa om jag nu, då jag själv bestämmer över min tid, kan sova 15-20 minuter på eftermiddagen.
Och det kunde jag.
Hurraaa!!!
Tänk, det är redan den första juli i dag. Högsommar.
Bilden från Minna L. Immonens kalender som jag har på mitt skrivbord beskriver rätt långt hur jag känner mig just nu.
Inga stressiga dagar, men ändå rätt mycket jobb. Och tillsvidare väldigt roliga jobb, på klockslag och dagar jag kan bestämma själv.
Högsommarstämning.
Det kanske är få förunnat att känna så här. Jag vet inte. Eller kanske man själv till syvende och sist kan bestämma över sitt eget liv.
Jag tror på det goda. Att det slutligen och alltid vinner över det onda.
Det finns människor som ständigt är negativa och avundsjuka, som inte själva mår bra och som därför sprider falska budskap, intrigerar, försöker söndra och samtidigt härska.
Varför kan vi inte istället omfamna varandra? Se det positiva som alltid finns och acceptera att olikheter kompletterar varandra.
Jag tänker göra allt jag kan för att sprida de positiva budskapen från min närmiljö. Som jag sa i avskedsintervjun i Östnyland, det finns så mycket fint som är värt att lyfta fram i vår stad.
Allt för ofta fokuserar vi på det vi inte gillar och gnäller, inte sällan via Facebook, på det. Finska lokaltidningen skrev en härlig ledare om syndromet för en tid sedan. Särskilt de sista kursiverade styckena är upplyftande.
Varför är vi människor funtade så här? För att citera lokalpolitikern Otto Andersson ”Att kritisera är alltid lättare än att komma med lösningar på problemen”.
Vi ska inte blunda för de problem som finns, sopa dem under mattan.
Men vi måste för fasiken inte heller gnälla på allt, och allra minst peka på de fel vi tycker andra har.
… håller fåglarna vakna.
I går lade jag mig tidigt, kring 22.30. Det är tidigt med tanke på att jag har semester och då flera kvällar gått i fotbollens tecken till 00.30 🙂
Men tror ni att jag fick sömn? Nej, det dröjde nog en timme innan John Blund kom. Jag sover med alla vädringsfönster öppna vilket betyder att jag hör fåglarnas sångkonserter. Ofta vackra sådana. Men igår natt skriade måsarna alldeles infernaliskt…
En spion.
En annan dag hörde jag ett konstigt tjatter utanför balkongen. Ljudet visade komma sig ur denna fågels trut.
Jag misstänker att fågeln bär på en kamera och att den spionerar på mig. I synnerhet då jag sitter lättklädd på balkongen…
Det känns fortfarande så, att det inte finns någon gräns.
Jag önskar så kunna hålla kvar den här känslan, hitta redskapen som behövs för att jag ska orka se det positiva. Klart att det kommer dalar, jag har små svackor ibland då jag tvivlar på allt… ska jag klara det här?
Var hos min bokförare i dag och fick viktiga saker förklarade för mig. Jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i försäkrings-, pensions- och skattefrågor.
Men han har hittills varit en klippa.
I och med att jag inte äger någon bil cyklar jag mycket nuförtiden, det känns bra. I dag blev det sju kilometer.
I morgon har jag ett möte som jag ser fram emot.
En hel del av det jag ska syssla med i framtiden vill jag berätta om först efter 16 juli då min uppsägningstid gått ut. Snart är vi där.
